Efter ett par dagar i Dakar börjar jag känna mig hemma. Ett kontor att gå till, kollegor att äta lunch med och nu har jag även blivit vän med en musiker som kommer att ta mig med på konserter mm när det blir helg. Det är inte många här som pratar engelska, så jag får mycket franskaträning, och det går bättre både att förstå och prata än vad jag hade vågat hoppas. Det är mer än 25 år sedan jag läste franska, och jag kan inte precis säga att jag haft många tillfällen att träna den sedan dess. Den stora utmaningen blir förstås när jag ska undervisa på franska. Hittills har jag bara hunnit förbereda.
