Nya Zeeland har ca 4 miljoner invånare. Det största språket i landet är Engelska – med en dialekt där bokstäverna a och e uttalas som i och där flera ord enkelt förkortas och avrundas med ie. Exempel: barbie (från barbique), vilket betyder att grilla, eller samie (från sandwich) som kort och gott är smörgås. Detta påminner lite om hur man i de nordligaste delarna av Sverige förkortar ord och fraser:
- int vet i = Det där känner jag inte till
- wo äh heijn = wo kan här betyda både var och vad och heijn kan i olika sammanhang betyda nästan vad som helst.
Ytterligare ett kännetecken för ”Pitebon” och hens geografiska grannar är, som vi väl alla vet(?), att de tenderar att svälja mitt i pågående mening vilket ger en känsla av skön bakåtlutad slapphet – något som även återfinns på Nya Zeeland. En hypotes till orsak/ursprung är att det handlar om att spara energi – i nordsverige för att det är kallt och på Nya Zeeland för att man utöver prata skall orka surfa.
Utöver engelskan är Mauri ett officiellt språk med omkring 170.000 talande. Det låter inte som så många men Maurikulturen och språket är högst påtagligt i landet och verkar hanteras med största respekt. Överallt möts man av hälsningsfrasen Kia Ora, många skyltar finns på såväl engelska som Mauri, det är inte helt ovanligt att stöta på en Haka – en dansant ritual där man fysiskt och muntligt förolämpar en moståndare, och så gott som alla (har jag förstått) statligt anställda igenomgår en pōwhiri – en välkomstrit i flera akter som avslutas med att du gnuggar näsan med dina chefer som tidigare genomgått samma initiering.
Maurifolket kom från ”sällskapsöarna” till Nya Zeeland någon gång på 1100 talet och var ca 150.000 st. då brittiska kollonisatörer runt 1800 talets slut destruktivt halverade mauriska befolkningen och trotts ett avtal mellan ”parterna” även roffade åt sig hälften av all mark. Sedan 1960 och framåt pågår dock en målmedveten upprustning av maorikulturen med tyngdpunkt på frågor kring landrättigheter och utbildning på maorispråket. Som ett led i detta har man på senar tid även tagit tillbaka de Mauriska namnet på flera av orterna i landet. Enligt en säker källa (kollega som jag fikat med) så berättar de Mauriska ortsnamnen hur staden är belägen och vad som karaktäriserar den. Malmö skulle på Mauri heta något i stil med havsnära-brobefäst-platt-och-parkförgylld-stad. Ett väldigt behändigt sätt att benämna platser på då man bara genom namnet förstår hur staden ser ut. Orden blir dock lite långa ibland och för en lätt dyslektiker (som jag) är vissa ord helt omöjliga. Smaka på Ngauruhoe, Wairarapa eller Whakarewarewa och lägg till detta en bakåtlutad attityd och a som uttalas som i. Inte lätt alltid att hitta rätt här i NZ.