Måndag 28 maj 2012
Efter en ganska sömnlös första natt vaknade jag till ännu en strålande dag i Paisley. Morgonen inleddes med frukost hos mina nyfunna vänner och sen en snabb promenad in till centrum. Alla gator som verkade livlösa och sömniga igår bultade idag av liv och rörelse. Fick under min promenad bland annat lära mig att Paisley-modet för sommaren 2012 är korta shorts, urblekt linne samt tatuering på halsen. Accessoarerna som gäller är tydligen liten aggressiv hund och Iphone med Union-Jack fodral.
Klockan 12:00 var det sedan dags för alla hitresta deltagare att samlas för en öppningsceremoni som innehöll fotografering, introduktionstal och en gemensam lunch bestående av allehanda plockmat. Norman MacMillan – the go-to person på UWS – förklarade för oss att han och hans kollegor har tänkt sig att ge oss det bästa, inte bara av UWS, men av vad hela Skottland har att erbjuda. Med mycket humor och inlevelse förklarade han att skottar (framförallt de från Glasgow med omnejd) älskar livet och anser att det inte finns något ont som inte för något gott med sig. Han pratade länge om hur sociala skottar är och hur hela landet fullkomligt dryper av historia; hur det bakom varje byggnad, gatunamn, sten, pinne, finns en sagolik historia (riktig eller påhittad) som skottar världen över kan förenas kring och berätta om över en öl eller två. Just stoltheten och glädjen över att vara skotte är för mig inget nytt men är för mina europeiska kollegor ett helt fascinerande sätt att beskriva sig själv och sin kultur.
Men, tillbaka till dagens program. Med anledning av just kärleken till regionen och landet är veckoprogrammet en blandning av sightseeing och fria aktiviteter & presentationer av och diskussioner kring hur UWS tar sig an frågor rörande administration, internationalisering, processarbete och annat som hör en internationell utbildningsförvaltning till.
Första dagen gick dock i de sociala aktiviteternas tecken. En buss med öppet tak hämtade oss vid huvudingången till Campus och körde oss in till Glasgow där en nästan 2 ½ timmes guidad tur väntade. Guiden var en, i mina ögon, väldigt typisk skotsk man i sina bästa år; underfundigt humoristisk, vältalig, artig och väldigt kunnig. Vi besökta bland annat Glasgow Cathedral, Glasgow Green, Glasgow Science Centre, Glasgow University (oj så imponerande byggnader!), Botanic Gardens (oj så vackert!) och en rad olika historiska byggnader; Storbritanniens äldsta pub, olika teatrar och kommunhuset på George Square för att nämna några. Ett stopp gjordes på vägen på Riverside Museum som är beläget bredvid det mäktiga och populära Operahuset vid the river Clyde (som min farbror Edward för övrigt var en av hjärnorna bakom att bygga. Operahuset alltså). Museet ger en upplevelse av Glasgow förr och visar bland annat (nästan) autentiska gator från hur Glasgow såg ut för 100 respektive 50 år sedan. Väl tillbaka i centrum var vi 9 stycken som besökte en stor bar/restaurant och åt fish and chips. Sedan bar det av hemåt till Paisley med det lokala tåget.
En mycket innehållsrik dag med andra ord där skratten har klingat högt och diskussionerna varit menings- och värdefulla. Jag slås hela tiden av att de viktigaste lärdomarna som denna resa kommer att ge kommer att vara alla de samtal och möten som den ger upphov till. Jag har redan nu, på dag 2, fått nya kunskaper om hur antagningen fungerar i Finland, hur universitetsbiblioteket är uppbyggt i Hannover och hur det tjeckiska utbildningssystemets sjuksköterskeutbildning liknar och skiljer sig från den i Malmö.
Dagens förvåning: När min finska kollega, efter några öl, deklarerade att hennes drömmars man är Sean Connery och att han är en av anledningarna till att hon valde att söka sig till Skottland.
Dagens bästa: Den skottska man som jag och de andra träffade på den lokala puben; hans engagemang i att hjälpa oss ta reda på den kortaste rutten till det vackra höglandet, hans humor, hans historieberättartalanger och hans tårar i ögonen när han stolt deklarerade att jag och han tillhör samma familj, Celticfamiljen.
Dagens sämsta: Lunchen som serverades av den lokala cateringfirman. Jag tror att jag talar för nästan alla när jag säger att kött är bäst när den serveras varm.
Imorgon är det fullt program mellan 9-17. Sedan väntar en middag med aktiviteter på the Abbey house där den nyligen invalda kommunpolitikern ska tala och bjuda på middag.
God natt och på återseende önskar en väldigt trött bloggare