På plats – första dagen

I natt anlände jag Bangalores flygplats. En riktigt lagom storlek på flygplats, men ändå på något sätt så oväntat annorlunda. Kaos och ordning på en gång. Så många människor som var sysselsatta med att stämpla i pass. Tre personer stämplade, granskade och stämplade igen. Som turist ska du nämligen ha den speciella turiststämpeln också – den som berättar att om du inom detta visums giltighetstid lämnar landet så måste det vara två månader mellan dina besök i Indien – så där försvann möjligheten att lite snabbt ta en helg i något av grannländerna om andan skulle falla på.

Fast ärligt – det behövs inte – södra Indien kommer att ha tillräckligt att bjuda på. Det fattar jag nu efter min första dag.

 

Av någon konstig anledning så – i natt när jag just tagit mitt nya Bangalorehem i besittning så smög sig en underlig känsla av ensamhet på mig. Så många människor runt om och ändå, nu var jag ensam. Ja det är en känsla jag rätt ofta har när jag reser själv till nya och för mig ovana platser. Det är väl det som det handlar om när linjen utanför komfortzonen passeras.

På morgonen idag var dock all olustkänsla borta. Mitt botemedel brukar vara att uppsöka första bästa Café. Sagt och gjort …

 

 

Bästa sättet att lära känna en ny plats – ta en kaffe, spana in vad som händer runt omkring, snacka med de som är här. Här var förvisso rätt tomt, men tre unga affärsherrar hade viktigt möte, och de kunde ju lätt rekommendera vem jag ska gå till för att få ett simkort som fungerar för både telefon och internet… ja ni ser ju det funkade (jag är online via min telefon).

 

Nio unga killar krävdes för att få igång min I-phone så att både telefon och internet fungerade. Jo alla killarna bidrog på sitt sätt. Jag som enda kund och ändå kändes butiken trång på något sätt. Jo så var det en sak till – det tar lite tid att vänja sig vid indisk-engelska.

Jag hann också med att träffa några av grannarna – jag vet inte om dessa getterna hinner bli offrade inför den stora festivalen som har sin kulmen på måndag. Traditionen säger att till Hajj, som denna högtid heter, så ska varje muslimsk familj slakta minst ett lamm. Eftersom en del av befolkningen här är muslimer så har alla i Indien helgdag på måndag. Jag också.

4 svar på ”På plats – första dagen”

  1. Kul att du rullat in och att indierna verkar lika trevliga som de brukar vara jag kan se scenen framför mig med dig i den lilla mobil affären – ser fram mot att höra hur det går för dig och njut nu av all den goda maten, dofterna, färgerna och de vänliga dedikerade människorna.

    1. Ja, det är helt otroligt vilka varma människor jag möter. Och överallt finns alltid minst ett par hjälpande händer.
      Jag var tillbaks i den lilla mobilaffären idag, Ett par inställningar var fel. Att komma in i butiken var som om vi känt varandra riktigt länge.
      Nu längtar jag efter tisdag och att få möta kollegor och studenter – fast jag tror studenterna är mitt i examensperiod, då det är slutspurt på terminen just nu.

      1. Idag har det ätits lamm i Dakar i stora mängder! Först en omgång. Sedan en omgång till. Sedan ytterligare en omgång. Vi gick faktiskt hem innan fjärde omgången lamm för dagen.

  2. Hajj, Eid Mubarak, Tobaski, Eid al Adha – kärt barn har många namn… Ska bli spännande att följa upplösningen – hur ska de gå för getterna/lammen?
    Jag förstår precis din känsla av ensamhet trots att man inte är ensam rent fysiskt. Skönt att det gick över. Det kommer säkert komma tillbaka igen, men då vet du hur du handskas med det. Ibland tror jag det är nyttigt att få känna sig ensam, man lär sig nåt av det (också).
    Härliga bilder – mer mer mer!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *