TeachMeet för bibliotekets lärarlag

I våras samlades några av de undervisande bibliotekarierna på Malmö Högskolas bibliotek för ett TeachMeet, där vi delade med oss och inspirerades av varandras undervisningserfarenheter. TeachMeet är ett mötesupplägg där varje deltagare under max 5 minuter presenterar ett lyckat (eller mindre lyckat) undervisningsupplägg, en utvärderingsmetod, en teknik eller något annat som har med ens egen undervisning att göra. Efter 5 minuters presentation väntar 2 minuters frågestund från övriga deltagare. Om man istället har en idé eller ett problem man vill bolla med kollegorna finns möjligheten till 2 minuter presentation och 5 minuter frågor/feedback. Syftet är att det ska vara korta presentationer med möjlighet till feedback till den som presenterar och inspiration till dem som lyssnar.

Här  är vad som togs upp under den tankeväckande förmiddagen!

Hanna Wilhelmsson presenterade ett studentaktivt upplägg som hon prövat med en grupp tandläkarstudenter. Hon prövade att skapa s k active learning classroom i en traditionellt möblerad datasal, genom att sätta upp stora papper på alla väggar så att studenterna kunde röra sig runt i rummet diskutera och arbeta problemlösande tillsammans istället för att sitta individuellt och statiskt framför en fast dator.

Ewa Stenberg startade upp en diskussion kring olika sökvägar in i vår webb som vi visar vid vår undervisning – vilka vägar väljer vi och varför? Under diskussionen framkom att vi gör/väljer olika. Någon utgår alltid från bibliotekets startsida, någon använder bara ämnesguider. Funderingar väcktes också kring att alla våra informationsresurser inte får plats på startsidan. Men det finns t ex databaser i ämnesguider som inte finns med i den allmänna  databaslistan. Hur gör vi för att uppmärksamma varandra på detta?

Ib Lundgren berättade om undervisningsupplägget ”Mannen med hatten – eller sagan om informationssökningen utifrån informationssökningsprocessen”. Här utgår man från en bild på en man (med hatt) vid en tågstation när man diskuterar informationssökningsprocessen med studenterna. Genom bilden kan man förklara sökprocessen som en resa, där man gör olika val av vägar (ämnesval), transportmedel (materialtyper), resmål (frågeställning) etc.

Lena Wennerholm delade med sig av ett framtaget arbetsblad för studenterna att ha som hjälpmedel när de startar upp sin informationssökning. Med arbetsbladet kan man skapa en bro mellan den mer teoretiska genomgången av informationsresurser och sökteknik och en workshop där studenterna prövar på att göra sökningar utifrån sina ämnesval och frågeställningar.

Jessica Zaar berättade om Open networked learning, en öppen kurs som Jessica gått för att spana och hämta idéer till Medieverkstaden och Centrum för akademiskt lärarskap (AKL). Ett av inslagen i kursen var reflektion i bloggform. I arbetet med detta kom Jessica på en idé om att göra vår lathund i informationssökning interaktiv i form av klickbara moduler med mer information och mer länkar och information till de olika punkterna. Detta skulle kunna användas både vid flippning av klassrummet, för lärarna i sin undervisning och vid referensfrågor i bibliotekets informationsdisk.

Elisabeth Bergenäs presenterade ett upplägg hon prövat med sjuksköterskestudenter på termin 1, där hon använt ämnet kostråd som utgångspunkt för att diskutera olika källtyper med studenterna. Inom detta område finns många olika typer av källor; allt från vetenskapliga artiklar till läkarbloggar och är därför ett bra exempel för att prata om källtyper och deras användningsområden.

Helen Rasmussen pratade om att använda sig av filmmaterial i undervisningen. Hon visade två exempel på filmer hon använt vid en föreläsning om peer review och att välja sitt forskningsämne, producerade av North Carolina State University Library.

https://www.youtube.com/watch?v=rOCQZ7QnoN0
https://www.youtube.com/watch?v=Q0B3Gjlu-1o

Jenny Magnusson berättade om sina positiva erfarenheter av att ha en kritisk vän. Hon har under våren haft ett samarbete med en bibliotekarie från SLU, där de som sk kritiska vänner observerade varandra under vars ett undervisningstillfälle. De gav därefter feedback till varandra, jämförde och reflekterade över sin undervisning.

Helena Stjernberg jobbar med att informera och undervisa doktorander och forskare om Open access. Vid TeachMeet ville Helena ha feedback på sin undervisningsdel om användbarhet inom open access. Hon efterfrågade tips om följande förbättringsmöjligheter i  undervisningsupplägget: göra något komplext så begripligt som möjligt utan att använda för mycket presentationstid, använda diskussionsmöjligheter och att använda erfarenheterna för att bygga en enhetlig service.

Martina Vall berättade om när en forskargrupp ville ha handledning och hjälp med sökning kring sitt ämne. Lärarlag Medicin gjorde en sökworkshop där de gjorde brainstorming, sökning och reflektion tillsammans. När Martina sen träffade forskargruppen diskuterade de och jämförde våra och deras sökningar och upptäckte många intressanta likheter och skillnader i sökningarna.

Pernilla Fröjdh visade hur hon använt en omarbetad variant av en av våra progressionslinjer för vår undervisning som vi arbetat fram för olika utbildningar vid en introduktion för lärarstudenter. Hittills har vi använt progressionslinjerna för eget bruk och vid diskussioner med lärarna, men Pernilla vill väcka frågan om mötena med studenterna också är ett användningsområde för progressionslinjerna.

Pär Hyberg delade med sig av sina tankar kring en film om sökord och ämnesord som han jobbar med. Han berättade lite om filmens innehåll och sökexempel som ska användas och efterfrågade sedan feedback på upplägget, vilket bland annat blev att det kan vara fördelaktigt att dela upp innehållet i två eller flera kortare filmer.

Aktiverande metoder

På NU2016 var jag på ett blixttal om aktiverande metoder för djupare lärande som Anna Greta Nyström och Joachim Ramström från Åbo Akademi höll i. I detta blixttal lyftes ett informations- och kunskapssökande synsätt på lärande. En utgångspunkt för presentationen var att man ser människans hjärna som ett förråd för information och kunskap och att problemet många gånger är att lärandet är ritualartat och ytligt. Det problematiska med det ritualartade lärandet är att information endast går in i korttidsminnet och aldrig blir till kunskap och att förståelsen för ett fenomen förblir ytlig.

Många gånger utsätts studenterna för det som föreläsarna kallar för ”bulimipedagogik”. Med detta menar de att studenterna proppas fulla med faktakunskap som de sedan ”kräker ur sig” vid tentamenstillfället och därefter glömmer bort. En annan risk är att lärarna fastnar i ”föreläsningsfällan”, det vill säga att man ser föreläsningsformen i sin ursprungliga form som det enda sättet att lära (ut). Föreläsningen som metod är gammal och från början handlade det om att läraren läste upp direkt ur en ursprungskälla för en grupp studenter som tog anteckningar. Idag går i stort sett alla ursprungskällor att få tag i för studenterna själva och föreläsningen som metod för inlärning är därför inte lika aktuell. Det är viktigare att studenterna lär sig hur de får tag i och värderar information och att de får en förståelsen för olika fenomen.

Aktiverande metoder är enligt föreläsarna därför ett sätt att hjälpa studenterna att lära sig mer på djupet och skapa förståelse för olika fenomen. Aktiverande metoder motsvarar det vi på Malmö högskola brukar prata om som studentaktivitet eller studentaktiva arbetsformer. Studentaktiva metoder går ut på att göra studenter mer delaktiga i en lärandeprocess som annars kan upplevas som passiv ur studentsynpunkt. I ett projekt som jag deltog i 2014, Studenter som medskapare av undervisning i att söka, samla och värdera information, undersökte vi på vilket sätt studenterna aktivt kan involveras i undervisningen. Vår utgångspunkt var just att ökad delaktighet leder till en djupare förståelse hos studenterna för sitt eget lärande och en ökad insikt hos de som undervisar för hur studenter lär och hur deras kontext ser ut, vilket i det långa loppet leder till en större förståelse och en högre grad av djupinlärning.

Några av de aktiverande metoder som föreläsarna nämnde var; brainstorming, rollspel, mindmapping, moodboard, scamper, skattjakt, företagsprojekt, brainwriting, pecha kucha, 5 x varför?, Me-We-Us, empathy map, Einsteinmetoden, de Bono’s thinking hat, grow modellen och learning café. Jag valde att kolla upp några av dessa som jag inte kände till sen tidigare.

Scamper – En checklista för att få fart på kreativiteten och generera idéer för problemlösning och utveckling. Kolla den här filmen om du vill få en uppfattning om hur metoden fungerar.
Bildresultat för moodboard

Moodboard – Collage av material som beskriver stämningen eller känslan i en plats eller design. Främst använt i designprocessen men kan användas i olika slags konceptutveckling. Finns flera olika verktyg för att skapa moodboards.

De Bono’s thinking hats – Ett sätt att fokusera och förbättra tänkandet och uppmuntra kreativitet. De sex tänkarhattarna symboliserar olika sätt att tänka, och ska användas genom att man enskilt eller i grupp fokuserar på ett problem från sex olika perspektiv.  Läs boken av Edward de Bono

5 x Varför? – En förbättringsmetod där man ställer frågor om varför ett fel har uppstått och försöker komma fram till vad  grundorsaken är och hitta en lösning på problemet. Bra beskrivet i denna pdf från Borås stad.

Vill du ha fler tips eller läsa mer om brukarinvolvering och studentdelaktighet så kolla in de lästips om brukarinvolvering och studentdelaktighet som vi använde oss av i vårt projekt.

Samtal om studentaktivt lärande

Vi har åter igen nöjet att presentera en gästbloggare här i bloggen. Denna gång är det Pernilla Severson, pedagogisk utvecklare på AKL och fil.dr i medie- och kommunikationsvetenskap, som gästbloggar:

Den 28/11 var det meningen att workshops skulle ges om studentaktiva arbetsformer. Men för alla högskolegemensamma insatser (kurser, seminarier, konferenser) verkar det som att medarbetare behöver fokusera på de mer omedelbart verksamhetsnära aktiviteterna ute på institutionerna och i arbetslagen. För den här workshop-insatsen innebar det att vi blev för få för att kunna göra en meningsfull insats tillsammans (fem är gränsen). För att ta tillvara på planeringsarbete som gjorts av oss på AKL och de insatser som BIT planerade göras på workshopen, kommer här utdrag ur det samtal vi hade om studentaktiva arbetsformer.

Vid mötet fokuserade vi på två delar som är högaktuella för oss. Den ena delen gäller lokaler, där AKL kommer att flytta upp till biblioteket och där vi behöver lära känna varandras verksamheter för att skapa det gemensamma. Den andra delen av mötet gällde studentaktiva arbetsformer mer specifikt, där vi ville börja ett samtal kring vad det är, hur det görs, vem som gör det, varför det görs och hur det går att skapa arenor för och kring.

När det gäller lokaler försökte vi att att tänka integration med fokus på studentaktiva arbetsformer. Det var ganska svårt. Vi hamnade gärna i erfarenheter sedan innan (vad är det vi egentligen kan påverka?) och kopplade på rätt mycket processer och strukturer för gemensam planering och innehållsmässig samstämmig inriktning. Här är ett värdefullt bidrag de återkommande konceptens betydelse. Men trots allt landade vi ändå i att det för att jobba med studentaktiva arbetsformer behövs lokaler i form av prova på-platser, särskilt då i kombinationen storsamling-salar och grupparbetsplatser. Vi pratade också en hel del om aktiviteter som skapar gemensam identitet i lokalerna för oss.

Vi började mötesdelen om studentaktiva arbetsformer med en brainstorming-process, att bara lista allt vi kom att tänka på. Det landade i väldigt många studentaktiva arbetsformer som konkreta exempel: knytkonferens, associationsövning, casemetodik, peer learning, peer assessment, peer educators, minikonferens, ateljésamtal, miniföreläsning, studenter som planerar lektion, att använda nya medier, spanarverkstad, brainstorming, grupparbete, poster, alumni, mentorskap, öppet samtal, knyta studier till yrkesliv, göra tidskrift, kritiska vänner, handledning, kritisk reflektion, storytelling, dilemma, film både göra och titta, labbar, sökverkstad, forumspel, teatersport, portfolio, debatt, paneldebatt, forskare som student.

Men vad betyder allt det här? Är studentaktiva arbetsformer process eller form? Kanske är det ett begrepp som man kan använda på olika sätt. Det är en avgörande form för vissa. Men i en föreläsning så kanske inte huvudingrediensen är det studentaktiva.

Vi gick över till Strategi2020. Frågan kom upp: vad är det man vill ska hända med de studentaktiva arbetsformerna? Svaren som kom var att det ska bli en outcome, att studenterna lär sig bättre, genom att få många möjligheter att omvandla det presenterade till kunskap, att aktivt få införliva det i tankestruktur, att vara med i djupinriktat lärande utifrån förförståelse. Allt detta ska leda till förändring, att skapa och omskapa mellan gammalt och nytt. Det nämndes saker som att “Du minns mycket mer om du är aktiv” och “För att förklara något, så måste man förstå”.

Det studentaktiva – lärande, arbetsformer, processer eller vad man nu vill kalla det – handlar om att visa att och jobba efter att problematiserandet är centralt. Det handlar om att skapa bättre kvalitet på utbildning.

I vårt samtal rörde vi vid många spänningar. En sak gällde att “Ibland verkar det som en kamp mellan student och lärare”, att det är någon som måste vinna, där läraren “förlorar” genom att arbeta med studentaktiva arbetsformer. Men frågan är vad en lärare förlorar på att studenterna lär sig bättre och tillägnar sig ett kritiskt förhållningssätt.

Vi fångade upp begreppet “gränsöverskridande kompetens” som också finns i Strategi 2020, som en viktig del av studentaktiva perspektivet, i och med att det involverar att studenten tillägnar sig och utövar en handlingskraft i sitt lärande. Det som är centralt är att studenten måste visa på att man har förstått och omsätta i handling.

Vad innebär det här för oss då, på AKL och i pedagogiska teamet på BIT? Vi kom in på att vi bör fundera på lärarnas förförståelse av processen, att vi måste möta människan där människan är. Kanske är det så att det behövs minst lika mycket gränsöverskridande kompetens som lärare, inte bara studenter?

Vi som deltog i samtalet kom in på våra egna erfarenheter. Jessica har hört pratet om studentaktivt lärande från det hon blev färdig lärare, men ändå verkar det inte ha hänt något på 20 år sedan hon gick ut. Vad är det som gör det? Konservatism, om du vill ha ett enkelt svar, säger Aage. Kicki menar att det kanske bekvämare att köra på. Pär tror att man har en bild av vad utbildning är, att man anstränger sig kanske för att inte ha den bilden, men så fort man blir trött och mycket att göra, så blir det som rännorna i bowlingbanan. Ib (som imiterar en trött student, som säger arrgh) säger att det studentaktiva innebär att studenten tvingas till någonting och det pallar man inte alltid. Och vi är likadana som medarbetare, att vi kritiserar den passiva presentations-formen, samtidigt är det likadant på alla pedagogiska konferenser: någon presenterar och andra lyssnar.

Om då studenterna nästan blir sura över studentaktiva arbetsformer, är det värt att ta den smällen? Svaret mellan oss blir, jo… men det är en ansträngning. Intressant nog tycker vi alla att ansträngningen alltid visar sig varit lönt att göra. Kicki har under hösten aktiverat sig själv med att föra loggbok efter sina undervisningstillfällen. Hon har velat öka sitt reflekterande förhållningssätt och på så vis synliggöra sin egen utveckling, men också studenternas ”aktivitet”.

Aage använder medier jättemycket, där studenter får försvara olika ståndpunkter. Helen berättar om ett moment med studenter där man istället för att berätta vad som kännetecknar en vetenskaplig artikel, “så ber vi dem att titta på ett tema, nätmobbing, och titta i olika artiklar för att närma sig vad som är en vetenskaplig artikel”.

Något som får oss att darra till har med att göra med det som både Aage och Helen, lyfter och också orsaken till att vi sitter och samtalar bara vi: dilemmat att nå ut, vem vill lyssna på detta? Vi är rörande överens om att det är ett problem att vi inte är en del av kollegornas vardag. Vi måste nå ut till flera! Pär berättar om ett studiebesök till James Madison University, och deras Centre for Faculty Innovation, som arbetar efter devisen “faculty empowering faculty”, där fakultetsmedlemmar har en arbetsplats i deras lokaler och arbeta med att skapa professionell utveckling av den akademiska kulturen.

Genomgående i samtalet är vi inne på resurser och vad man kan förvänta sig att vi i våra olika roller på högskolan kan göra. 

Hur samtalar ni och vad tycker du?

/Pernilla Severson