Real world critical information literacy!?

Den 10 – 12 april var jag på konferensen LILAC (Library Information Literacy Annual Conference) i Wales. Det var fullspäckade dagar med intressanta keynotes, givande presentationer och roliga workshops. Jag fick mycket tänkvärt och en hel del användbara tips med mig hem. I veckan delade jag med mig av mina erfarenheter i Team Undervisning och nu vill jag börja med att lyfta det tema och den föreläsning som väckte min nyfikenhet allra mest.

Alan Carbery (Associate Library Director, Champlain College, Vermont) var den keynote speaker som jag tyckte var mest inspirerande och väckte flest nya tankar kring vårt sätt att undervisa Information Literacy (IL). Hans presentation Authentic information literacy in a post-truth era finns att se i form av en inspelning från konferensen eller som en slideshow och båda ligger i LILAC arkivet från 2017. Om ni inte orkar se hela filmen så ta åtminstone en titt på hans slideshow som är ett exemplariskt sätt att använda bilder kombinerat med korta kärnfulla texter för att lyfta en presentation.

 Alan Carbery pratar om våra möjligheter att som bibliotekarier göra en verklig skillnad på lång sikt och kunna bidra till studenternas livslånga lärande ”Real World critical information literacy”. Han lyfter att vårt sätt att undervisa Information Literacy (IL) är för bibliotekscentrerat och för akademiskt centrerat och att vi på olika sätt dessutom  förenklar verkligheten. Att undervisa IL handlar enligt Alan inte bara om biblioteket, att söka i databaser och att hitta information, utan även om att lära studenterna att ifrågasätta, att öppna upp för olika människors syn på verkligheten och att uppmuntra studenternas nyfikenhet. IL är inte bara något som behövs för att lyckas ta en examen utan något som behövs i det kommande arbetslivet och framförallt i det verkliga livet och världen vi lever i. Undervisningen i IL måste vara genuin, meningsfull (inte bara i uppsatsskrivandet) och autentisk.

Hur kan vi då hjälpa studenterna att lyckas i arbetslivet och ute i ”verkligheten” och att långsiktigt bli källkritiska, medvetna demokratiska medborgare som tar sitt samhällsansvar? Hur går vi från ett bibliotekscentrerat synsätt till ett informationscentrerat synsätt?

Givetvis handlar detta mycket om hur vår organisation ser ut och hur vi har möjlighet att bli en integrerad del av undervisningen på vårt lärosäte. Alan Carbery säger själv att han är ”the luckiest librarian ever” och med detta syftar han på att han och hans kollegor träffar alla studenter vid minst sju olika undervisningstillfällen under deras grundutbildning. Så är ju givetvis inte fallet för de flesta högskolebibliotekarier och det handlar därför om att tänka efter vad det är vi tycker är det viktigaste för studenterna att få med sig från oss. Vi kanske inte kan göra en skillnad för alla studenter, men vi har möjlighet att bestämma VAD vi vill fokusera på och vi har möjlighet att INSPIRERA lärare och studenter att själva vilja lära mer och gå utanför sin egen ”bekvämlighetsbubbla”.

Här är några exempel på saker att ta upp med som vi skulle kunna bygga in vid de tillfällen vi möter studenterna.

  • Filterbubblan ”A web of one”. Går det att komma ur denna bubbla? Visa TED-talk om detta och diskutera vad detta innebär.
  • Hur styrs dina Google sökningar? Göra övningar med studenterna där de får ta bort cookies och sen söka på olika ämnen (demokrati, nazism, katter etc.) och därefter på ett och samma ämne. Hur ser deras träffar ut? Låta dem söka från olika devices och jämföra.
  • Hur göra ”bra” Google sökningar? Begränsa till site, frassökningar, se hur man kan se statistik etc.
  • Hur söka i Google Scholar mer effektivt?  Ge fördjupad sökkunskap och göra olika slags övningar.
  • Hjälpa studenterna att få syn på privilegier, fördomar och rasism i informationslandskapet. Använda olika sätt att få syn på detta som t.ex. bilder, historiskt material och politiska händelser.

Källkritikens dag…

Fick höra av en kollega att det i tisdags (13/3) var källkritikens dag, en dag som jag missade helt att uppmärksamma men det kanske inte är så konstigt, tydligen instiftades den just i år på initiativ av Metros Viralgranskaren. Förra veckan kom pressmeddelandet från Regeringen om att förtydliga och förstärka skolbibliotekets roll i skolors arbete bl.a. i arbetet med källkritik och digital kompetens http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2017/03/starkt-digital-kompetens-i-laroplaner-och-kursplaner/ Ett välkommet beslut som jag hoppas kommer att sätta mer fokus på frågan som är högst aktuell just nu. Utbildning har en stor roll att fylla här och jag tänker på alla lärare och blivande lärare som jag hoppas tar sig an denna stora och viktiga utmaning tillsammans med sina elever. Och att de i detta arbete ser skolbiblioteket och skolbibliotekarien som en pedagogisk resurs. Vi bibliotekarier som arbetar med lärarutbildningen här på Malmö högskola har varit ute och diskuterat dessa frågor med programråden och ser fram emot en fortsatt diskussion och samarbete i dessa frågor. Återkommer längre fram med uppdatering om hur detta arbete fortlöper!

Corkboard på storföreläsning

Häromveckan testade jag Corkboard i undervisning för första gången. Corkboard är en virtuell anslagstavla som man kan sätta upp ”postitlappar” på. En kollega och jag hade en storföreläsning om källkritik för en grupp studenter på första terminen på sitt program. Det är rätt svårt att just föreläsa om källkritik. Eftersom det handlar så mycket om värderingar behövs det ofta att man inte bara föreläser utan också diskuterar med studenterna. Diskussioner i storgrupp (i det här fallet rörde det sig om ca 90 studenter) är svårt. Vi var i en stor aulaliknande brant sal, för att kunna höras behöver man mikrofon. Dessutom känner inte studenterna varandra så väl än och det är inte alltid så enkelt att räcka upp handen i en så stor grupp. Därför kändes Corkboard som att det skulle kunna vara en möjlig lösning. Studenterna skulle kunna diskutera en fråga med dem som sitter runtom och sen skriva ner anonymt på postitlapparna.

Men den här gången funkade det inte riktigt så bra som jag tänkt mig. Jag hade oroat mig lite över att det inte skulle finnas tillräckligt med datorer eller smartphones i gruppen, men det verkade inte vara ett problem. Däremot tog det lite tid för studenterna att komma in på det trådlösa nätet och hitta till anslagstavlan (för att det inte skulle bli för krångligt med adressen hade jag gjort om den till en tinyurl). Men det jag verkligen inte hade räknat med var att studenterna skulle skriva lappar med nonsens, ingen skrev det vi hade bett dem om att göra. Det hela slutade med att vi fick stänga corkboardfönstret, studenterna fick prata i den stora gruppen och en av oss skriva på tavlan istället.

Det vi borde gjort är ju att ha inlett lektionen med att låta alla testa. Då ser man till att alla kommer ut på nätet, och alla får lov att skriva av sig. Då tror jag att det skulle bli seriösare svar under själva den riktiga övningen. Jag tror helt enkelt att studenterna blev för osäkra över både hur det skulle se ut med lapparna och hur vi skulle använda det de skrev.

För den som vill läsa mer om Corkboard och andra samarbetsverktyg har Åsa Kronkvist, ikt-pedagog på Högskolan i Kristianstad, gjort en sida: Samarbeta online.