En meny över olika sätt att undervisa på

Jag fortsätter att rapportera från konferensen LILAC som jag besökte i mitten av april (och skrivit några andra blogginlägg om). På ett föredrag berättade bibliotekarier från Sheffield Hallam university om ett ramverk över undervisningsmetoder de hade använt sig av när de ville förändra sin undervisning. teaching approaches menuRamverket, eller menyn som den kallas, har tagits fram av pedagogiska utvecklare vid Sheffield Hallam och innehåller olika undervisningsmetoder uppdelat på fyra olika områden:

  • Independent learning
  • Work-related learning
  • Information-focussed learning
  • Peer-learning

Fördelarna med att använda olika metoder listas, liksom förslag på bedömning och olika it-verktyg som kan användas och länkar till mer information och case.

Menyn funkar både som inspiration inför undervisning, men också som en hjälp när man vill utvärdera eller reflektera över sin undervisning utifrån vilka metoder man använder.

Menyn hittar man här: https://blogs.shu.ac.uk/shutel/files/2014/10/TeachingApproachesMenu_full_version07external.pdf. Det har en creative commons-licens som innebär att man får använda, sprida, modifiera och bygga vidare.

Teachmeet om referenshantering, växthusodling av idéer mm

För ett par veckor sedan var jag i England på LILAC-konferensen. En av programpunkterna var ett Teachmeet, där jag tyckte det här var höjdpunkterna:

scones
Konferensscones

10 days of RefWorks. Clare McCluskey på York St John University hade gjort en blogg som introducerade studenter till referenshantering i allmänhet och RefWorks i synnerhet. Bloggen består av 10 korta lektioner: http://blog.yorksj.ac.uk/10daysrefworks/

Greenhousing for IL: letting good ideas grow. Julie Moody från Plymouth university berättade om ett sätt att ta hand om nya idéer som de kallar för greenhousing. Bakgrundstanken är att man ska ta hand om idéer precis som man gör med växter, varsamt i början med mycket sol (välvillig inställning) och lite regn (döm inte ut idéerna för snabbt). På Julies bibliotek ordnade de greenhousing-workshops med ett övergripande tema där de tog fram idéer som de skulle kunna arbeta vidare med. Själva greenhousing-konceptet verkar komma från en bok som heter Sticky wisdom.

Engaging first year students. Jasmine Jefferson och Vanessa Earp från Kent State University i Ohio, berättade om hur deras bibliotek välkomnar nya studenter med trevliga, inte särskilt studierelaterade aktiviteter. Varje terminsstart ordnar de Late Night at the Library där de håller öppet biblioteket mellan 10 och 2 på kvällen/natten för nya studenter och bjuder på pizza, popcorn och dj mm. I slutet på vårterminen ordnar de en ”Stress free Zone” som ett sätt att ge tentapluggande studenter en puas med fika och möjlighet att gosa med en hund via universitetets ”Dogs on Campus Pet Therapy Program”. Det övergripande syftet med aktiviteterna är att ge studenterna en positiv biblioteksupplevelse och en informell kontakt med bibliotekarierna, och i förlängningen även att behålla de studenter som annars kanske är på väg att hoppa av sina studier.

Studenter som medskapare av undervisning i att söka, samla och värdera information – rapport klar!

Som vi tidigare skrivit om här i Bloggen (se bland annat Hannas förra inlägg)  så har vi under 2014 genomfört ett projekt om studenter som medskapare av undervisning i informationssökning. Syftet med projektet har varit att utveckla metoder för att ta tillvara studenternas erfarenheter och tidigare kunskaper för att stödja deras informationssökning. Vi har velat undersöka på vilka sätt studenterna aktivt kan involveras i undervisningen genom att titta på olika former av brukarinvolvering.

Nu är projektet i sitt slutskede och vi har sammanställt några av erfarenheterna i en projektrapport som ni kan läsa här.

studentinvolvering

Tips om filmade lektioner

Häromdagen fick jag hänga med när en av högskolans institutioner hade en workshop om nätbaserat lärande och speciellt om filmade lektioner. Workshopledare var Josefina Sahlin från ett företag som heter Moderskeppet, och hon delade med sig av många goda tips. Jag fick med mig mycket men det här kändes särskilt viktigt för mig att tänka på:

  • Kalla det distanslektioner istället för distansföreläsning. Alltså: tänk inte på det just som en föreläsning (en person pratar), utan som en lektion som kan bestå av olika saker och olika typer av studentaktivitet.
  • Tänk att lektionen ska vara återanvändbar. Detta innebär t ex att det inte är så bra att hänvisa till specifika uppgifter eller kurslitteratur eller annat som kan ändra sig tills nästa gång kursen går. Det kan också innebära att man delar upp lektionen i delar. Dels blir det lättare för studenten som får en tydligare överblick, men det blir också lättare om man behöver göra en ny film på något, att inte göra om alltihop utan bara en viss del.
  • Variera! Använd olika slags metoder: föreläsning, prata till powerpoint, intervjuer, reportage, bara ljud (pod) etc.
  • Tänk ut hur du ska börja. Man kan så klart ha ett helt färdigt manus, men om inte, vet åtminstone hur du ska inleda.
  • Tänk ut hur du ska sluta. Den som tittar behöver känna att nu är det faktiskt slut, och inte klippt mitt i något.

Vi reflekterar

På biblioteket har vi länge funderat på en bra modell för utvärdering av vår undervisning. Då vi ofta bara träffar studenterna vid ett enstaka tillfälle är det svårt att följa upp hur undervisningen tagits emot.
En arbetsgrupp har tittat på olika utvärderingsmodeller som skulle kunna passa oss och fastnade slutligen för modellen ”Reflective teaching”. Denna modell går ut på att man avsätter tid efter varje undervisningstillfälle för att reflektera över hur det gick och vad man skulle vilja göra annorlunda nästa gång. Till sin hjälp har man ett färdigt frågeformulär att fylla i och spara för sig själv. Frågorna kan se ut så här:
Hur fungerade teknik och fysisk lokal? Vad är min känsla efter tillfället? Vad gick bra/mindre bra? Vad vill jag göra annorlunda nästa gång?
Känner man behov av att träffas och diskutera sina erfarenheter med kollegerna finns några tillfällen under terminen avsatta för detta. Men det viktigaste är att man ger sig själv reflektionstid och får sina tankar nedskrivna, så att man kan plocka fram dem nästa år när det är dags för samma undervisning igen.
Vi har precis börjat arbeta efter denna modell och det ska bli roligt att se vad vi tycker att det ger!

Nätverksträff på Högskolan i Halmstad

Varje år träffas bibliotekarier som arbetar med lärarutbildningar på universitet och högskolor runt om i Sverige. Denna gång träffades vi på Högskolan i Halmstad högst upp på 22:a våningen i Trade Center. Fantastiskt fin utsikt! Men det var inte bara utsikten som fantastisk, det var även nätverksträffens innehåll. Jag väljer ut tre saker som gjorde mest intryck hos mig.

Dagen började med att Ika Jorum från Södertörns högskola berättade om ett intressant samarbete mellan högskolebiblioteket och lärarutbildningen på Södertörns högskola och Nacka gymnasium vilket syftade till att stärka övergången mellan gymnasie- och högskolestudier. Projektet har bland annat resulterat i att ett nytt moment införts i kursplanen på lärarutbildningen på Södertörns högskola där studenterna under sin verksamhetsförlagda utbildning ska undersöka gymnasiebiblioteket som pedagogisk resurs i undervisningen. Samarbetet har även resulterat i en modell för progression i gymnasieskolan samt en samverkansmodell mellan bibliotek och lärarutbildningar. Egentligen skulle jag kunna skriva ett inlägg bara om detta samarbete men väljer att istället länka till rapporten “Högskolebiblioteket och skolbibliotek som pedagogiska resurser med fokus på lärarutbildningen: en rapport”, som jag genast ska läsa.

Dagen fortsatte med att Pernilla Nilsson, professor i naturvetenskapernas didaktik vid Högskolan i Halmstad, reflekterade över vilka olika strategier som bidrar till en framgångsrik forskning och vilken roll som biblioteket spelar. Pernilla pratade om vikten av att sprida sin forskning på olika nivåer och till olika målgrupper. Till andra forskare, lärarutbildare, lärare och även egna studenter på lärarutbildningen. Hon tycker att det borde finnas fler sätt att mäta inpact factor än det traditionella. När det gäller bibliotekets roll så värdesätter hon möten med bibliotekets personal och tyckte att vi skulle fortsätta att satsa på att få till olika former av möten. Hon värdesätter också att kunna föra en dialog med bibliotekets personal, bland annat om publiceringsfrågor, var var hon som forskare kan publicera sig inom sitt fält.

Annika Elm Fristorp, lektor inom utbildningsvetenskap på Högskolan i Halmstad, pratade om vetenskap för lärande, om vetenskaplig progression, om hur man kan medvetandegöra ett kritiskt förhållningssätt. Hon pratade om att omsätta vetenskap i praktiken, att använda vetenskapsteori och ett vetenskapligt arbetssätt kopplat till förskolläraryrket. För att koppla samman yrkes- och utbildningspraktik får studenter på förskollärarutbildningen under T6 inventera undersökningsområden tillsammans med lärare ute på sin VFU-plats. I samband med detta så läser de vetenskapsteori- och metod och gör efter det en systematisk litteraturstudie på ett av undersökningsområdena som de identifierat. Terminen efter det läser de en kurs som handlar om verksamhetsutveckling och auktionsforskning och i samband med det så skriver de sitt examensarbete. Det verkar vara ett väldigt bra sätt att knyta ihop utbildning och praktik och ett sätt för studenterna att faktiskt se hur man kan arbeta med forskning för verksamhetsutveckling i praktiken.

Kan inte låta bli att avsluta med att skriva att även jag fick möjlighet att dela med mig av tankar och resultat från projektet ”Vad är utbildning på vetenskaplig grund”. Fick äran att vara sista punkt i programmet och det kändes faktiskt riktigt bra, många saker som tagits upp under nätverksträffens två dagar återspeglades i det som vi sett i vår undersökning. Bland annat att forskningen på den egna institutionen många gånger är osynlig för studenterna under utbildningen, vilket Pernilla Nilsson tog upp. Annika Elm Fristorp pratade om hur de arbetar med att koppla forskningspraktiken till den kommande yrkespraktiken. Ika, Pernilla och Annika belyste alla vikten av samarbete, och inte bara samarbete för sakens skull utan kvalitet i samarbete.

Nästa gång verkar det som att det är Högskolan Väst som ska ta tag i stafettpinnen och ordna nätverksträff, undrar vilket tema det blir då?

Var fanns pedagogiken?

Den 23 maj deltog jag på en temadag för hållbart och inkluderande lärande här på Malmö högskola. En mycket intressant dag, med talare från högskolan, men också gästföreläsare från bl.a. University of East London och Erik Arroy, ordförande för Sveriges förenade studentkårer, SFS. Breddad rekrytering och hur vi i högskolan pedagogiskt möter stundernas olika behov, var några av de frågor som stod i fokus.

Som bibliotekarie på Malmö högskola möter jag dagligen studenter i olika pedagogiska sammanhang och därför väcktes för mig en hel del tankar, inte minst kring vem som har ansvaret i en pedagogisk lärandesituation? Minnen och starka känslor från mitt eget första studieår på universitetet dök upp. Det där första året när jag plötsligt blev varse att ansvaret för lärandet låg helt och hållet hos mig själv – upprepade ”misslyckanden” som jag beskrivit som bristande kompetens i högskolestudier hos mig själv, utan att ställa frågan: var fanns pedagogiken?

Det är mitten av 90-talet och jag börjar läsa Kulturvetarlinjen vid Umeå Universitet, min första riktiga kurs är Historia A. Jag kommer direkt från gymnasiet till universitetet och hade gått ut med höga betyg (i Historia hade jag 5:a). Men när jag nu börjar läsa historia på universitetet kuggar jag på tenta efter tenta! Jag är inte van vid alla dessa självstudier, eller att läsa på engelska. Det är inte bara jag som har det tufft att klara studierna – flera kursare hoppar av och ger upp. Vi matas med kunskapsstoff, men ingen förklarar och vissa föreläsare läser i princip utantill från kurslitteraturen. En lärare sticker ut och ger oss uppgifter som vi förstår. Samma lärare råkar lite så där i förbifarten upplysa oss om att ”ja, det är märkligt men det är bara på universitetet som man inte behöver ett enda poäng pedagogik för att undervisa”. (Än idag minns jag hur paff jag blev över detta! Så här i efterhand undrar jag om det var en slump att han själv hade hoppat av från lärarutbildningen en gång i tiden?). Från olika håll fick jag också höra att ”det tar tid att lära sig plugga på universitetet”. Jag var envis och redde ut situationen under samma termin med omtentor och restuppgifter – men mycket annat blev lidande när allt som betydde något var att klara nästa tenta! En bit in i terminen började vi ha seminarium, det kändes lite ”flummigt” och ovant, men jag fick en känsla av att jag lärde mig mer än av tentaplugget. Terminen avslutades med uppsatsskrivning och det gick jättebra, fast jag satt förstås uppe hela natten innan deadline och skrev!

I ljuset av temadagens diskussioner om högskolepedagogik (och Erik Arroys föredrag i synnerhet) ser jag plötsligt resan jag gjorde det där första året på ett nytt sätt och jag kan tycka att den på många vis var onödig! Ja, jag lärde mig att ”plugga rätt” och skriva VG på tentor – men tänk om jag istället möts av en pedagogik som fått mig att vilja plugga för att lära för livet & utveckla både kunskap och tänkande, och inte bara gett mig fokus att klara mina poäng? Varför såg jag det som självklart att det var jag som var dålig/trög/och inte förstod? Istället för att ifrågasätta pedagogiken, eller avsaknaden av den? Ett svar på den frågan tror jag är tradition. Vi håller inom akademin helt enkelt fast vid ett sätt att lära som är konservativt och inte har ändrats mycket genom åren om man tittar på föreläsningen till sin form. Studenten ska lära sig av föreläsaren och matas med information punkt slut. Eller?

”Studentens lärande i centrum. SFS om pedagogik i högskolan”
Erik Arroy utgår från den rapport som Sveriges förenade studentkårer publicerade efter en utförlig enkätundersökning bland Sveriges studenter under 2012. Rapporten är också understödd av fakta och forskning kring högskolepedagogik:  ”Studentens lärande i centrum. SFS om pedagogik i högskolan”. Den tar upp kvaliteten på högskolepedagogiken ur ett studentperspektiv:

Studentens lärande i centrum. SFS om pedagogik i högskolan
När jag läser det första kapitlet i rapporten går understrykningspennan varm – det är så mycket som jag känner igen från min egen studietid! En sak inser jag, det var inte alls någon kvalitet jag fick det där första året…det var kunskapsöverföring och ”learning by doing”.

I dag är det jag själv som är ”pedagogen”. Numera har jag faktiskt några poäng i högeskolepedagogik, men att undervisa i informationssökning var något jag började med utan att ha just detta. Precis som många andra har jag utvecklat mitt undervisande genom ”trial and error” men också (vilket inte ska underskattas) erfarenhetsutbyte och diskussioner med kollegor. Om jag ska knyta ihop temadagen så känns det viktigt att titta på den pedagogiska situationen och lärandet. Det kan konstateras att:

  • Vi lär på olika sätt och därför borde olika sätt att lära ut också välkomnas.
  • De uppsatta lärandemålen på en kurs kanske inte alltid  behöver uppfyllas på exakt samma vis av allla?
  • Examinationen är ett tillfälle för lärande och studenter är med och skapar kunskap i klassrummet.
  • Vem har ansvaret för lärandet? Givetvis måste du som student ta ansvar för ditt eget lärande, men har läraren då inte ansvaret för en god kvalitet på pedagogiken?
  • Studentaktivt lärande kräver engagemang både från lärare och studenter!
  • Vad kan göras för att överbrygga gapet mellan lärarnas krav och studenternas förkunskaper? (frågan lånad från Bo Norlund & Svante Lingärdes föredrag om akademiskt skrivande, men jag tycker det passar in även i ett bredare utbildningsperspektiv).

Till sist vill jag tipsa alla om att läsa SFS:s rapport och diskutera med varandra!

Tema sökord

Bild från Linnéuniversitetets bibliotek
Bild från Linnéuniversitetets bibliotek

Ibland kan det vara svårt att hitta rätt termer för att få ett bra sökresultat och hitta de där mest relevanta artiklarna eller böckerna. Vår erfarenhet som bibliotekarier är att det där med sökord är ett stort problem för studenter som ska söka information. Det visar sig inte minst i den analys biblioteket gjorde av handledningsbokningar som inkommit till biblioteket, där studenterna ska beskriva sitt problem. Här är två exempel på studentröster som illustrerar detta:

  • Har helt enkelt inte hittat något som behandlar ämnet. Utgår från att det finns, men att jag använder fel sökord eller något sånt.
  • Problemet är att hitta tillräckligt specifika sökord och hitta rätt termer på engelska.

Team pedagogisk verksamhet (som jobbar med pedagogisk utveckling på BIT) anordnade för ett tag sedan ett pedagogiskt café på tema sökord där alla på biblioteket bjöds in till diskussion och reflektion kring just sökord. Hur vi kan öka studenternas förståelse för vikten av att lägga tid på att välja sökord och inte enbart välja de ord som man först kommer att tänka på?

Vi började med att lägga problemen på bordet; vad upplever vi som bibliotekarier är problematiskt i mötet med studenterna när det handlar om sökord? Här är några svar:

  • Studenten skriver hela frågeställningen i databasens sökfält (typisk Googlesökning).
  • Att förklara varför de spelar roll är problematiskt ibland.
  • Man kan verka flummig när man föreslår en brainstorming och de bara vill ha ”de rätta sökorden”.
  • Förklara att det tar tid. Trial and error. Finns ingen perfekt sökning på en gång.
  • Att få studenten att tänka i vidare begrepp – kanske inte kan hitta exakt det de vill.
  • När studenten fastnat i en term (som kan vara helt korrekt inom disciplinen och när vi föreslår något annat).
  • Det tar tid att sätta sig in i ett specifikt ämne. Svårt när studenten har bråttom och är otålig.

 Vi fortsatte sedan med gruppdiskussioner; hur kan vi skapa läraktiviteter där studenterna tränas i att välja sökord och att förstå att detta är viktigt? Här kommer några förslag:

Grupp 1:
Studenterna får läsa en artikel som de fritt får tagga med nyckelord. Samla upp nyckelorden i en gemensam mindmap/kluster. Studenterna testar att sök på dessa nyckelord t.ex. i Summon eller i ämnesdatabas. Hittar de artikeln? Varför, varför inte? Kolla de ämnesord som artikeln har! Testa i andra databaser, fyll på med ämnesord i mindmapen. Fånga upp de kontrollerade ämnesorden i t.ex. ERIC.

Grupp 2:
Fokus ligger på studentaktivitet. Studenterna ”brainstormar” på egen hand sökord kring sin frågeställning. Studenterna får en matris där de får fylla i de sökord de hittat och anvisningar om att tänka bredare/snävare. De byter matris med grannen och får/ger feedback på sökorden. Bibliotekarien förklarar databasens ”språk” – tesaurus, ämnesord mm. Studenterna testar sina ord i databaserna. (studentaktivitet). Hur funkade orden? – kort diskussion. Studenterna kompletterar matrisen med nya sökord de hitta via thesaurus, ämnesord mm. (studentaktivitet). Studenterna söker i databaserna igen och kombinerar sökorden på olika sätt. (studentaktivitet)

Grupp 3:
För att skapa en förförståelse innan vi träffar studenterna vill vi prova metoden flipped classroom, dvs. att studenterna får ta del av lärobjekt (exempelvis film/webbsida) innan som behandlar sökordstemat. Fokus på träffen ska ligga på studentaktivitet.
Alt 1: Testa att utgå från en rubrik/löpsedel i stil med ”forskning visar att…” Låta studenterna hitta forskningen bakom. Spåna kring nyckelbärande ord, frågeställning, ämnesord.
Alt 2: Börja med egen sökning, sen låta dem skriva ner frågor/problem, sen ha en genomgång och sen låta dem söka om. Reflektera om resultatet blir annorlunda.

Som en stor bonus denna dag så hade vi besök av en kollega från Samhällsvetenskapliga fakultetens bibliotek, Linda Grandsjö, som var här för att skugga en bibliotekarie. Linda delade med sig av ett exempel som hon använt sig av för att skapa en diskussion om sökord med studenterna. Linda kommer inom kort att dela med sig av sitt exempel här i vår blogg.

Ett nytt försök att undervisa många

Vårterminen 2014 började biblioteket, i samarbete med kurslärarna, köra en ny modell för undervisningen i litteratursökning på Omvårdnadsprogrammets tredje termin. Antalet studenter är ca 100, vilket gör att det är svårt att med befintlig personal ge undervisning med kvalitet, dvs som gör att studenterna faktiskt lär sig något och inte bara sitter av tid. En av modellerna vi har prövat har vi kallat ”Peer Education”. Den fungerade ganska bra under några år, men bland annat pga att kursen har ändrat karaktär kände vi att det var dags att prova något nytt.

Modellen vi har prövat den här terminen skulle kunna kallas ”storföreläsning med efterföljande Hands-on”. Det går ut på att alla ca 100 studenter får gå på en serie föreläsningar om informations- och litteratursökning med inriktning på vetenskapliga texter. Så snart som möjligt därefter (samma vecka) får samtliga studenter i grupper om ca 16 gå på en ”Hands-on”, där de får arbeta självständigt med sina sökningar i närvaro av en bibliotekarie och en kurslärare. Eftersom arbetet med litteratursökning och arbetet med problemformulering hela tiden går in i varandra är det bra att ha både ämneskunnig personal och bibliotekspersonal närvarande så att studenterna kan få hjälp med problem i sökprocessen i samma stund som de dyker upp.

Efter Hands-ontillfällena får studenterna jobba på egen hand ca en vecka, varefter de kan gå på en ”grupphandledning” om de vill utan krav på föranmälan. Även vid detta tillfälle finns både bibliotekspersonal och kurslärare tillgänglig för studenterna.
Det känns som att denna modell fungerar bra. Det är svårt att veta hur stor skillnad den gör, men när jag har pratat med studenterna under processens gång tycker jag det verkar som att de har lärt sig ganska mycket om hur man får fram det material de behöver för att kunna skriva sina arbeten.

/Pär Hyberg

Vad är utbildning på vetenskaplig grund?

Ja, det är frågan som vi undersökt i ett projekt tillsammans med AKL. Vi har intervjuat lärare, studenter och bibliotekarier för att se hur de olika grupperna möts i en utbildning på vetenskaplig grund. Något svar på frågan har vi inte direkt, men vi har skrivit en rapport som vi tror kan användas som diskussionsunderlag, eller bara läsas av de som vill höra mer om hur lärare, studenter och bibliotekarier resonerar kring ämnet.

Rapporten finns här: http://dspace.mah.se/handle/2043/17011