Happy 1 month!

As the rain passes by and the sun is afriad to show, we’re sitting here realising. 1 month has passed. The days are everyone passing by and we’re all starting to live a new life in a new reality. Still, 1 month after arrival I can have a hard time understanding that I’m actually here.

Even though I most of the time understands that I’m here, I can still pinch my arm to see if everything that’s happening is for real. And it is. From the first moment i open up my eyes every day to the moment I close my eyes to go to sleep. It’s kind of amazing to be here!

But, even the good things have it’s dark places. Sometimes the dark clouds are dragging in over your mood. These dark clouds affects your mood for the day. I can’t speak for everyone else, but my dark clouds are the home sickness. Maybe it’s just 2 hours flight to get back to sweden, and England is a pretty good country. There is homesickness. The things that you are used with. Walking around in a ICA and can find everythings place. Cook whatever you want. Sleep in your own cosy and comfortable bed. Have the oppurtunity to call who ever you want whenever you want. And have your second half close to you.

BUT, as the life passes on, I’m starting to realize: My life here is pretty good! I have my friends, from all around the world. The Cathedral, the place that makes me calm and get me enjoy the things I love. Every trips we do, from Sherwood forest to Bristol. The things that makes me laugh! Worcester is from now on a part of me.

1 month has passed, 1 month with both happiness and sadness, 1 month where I found friends for a lifetime!

We celebrated 1 month both wednesday and yesterday. Wednesday with italian dinner at a restaurant in town and later on quiztime at a bar. And yesterday we where out partying. I can say one thing: Jägerbombs are scary things! But I’ve had so much fun and I’m gonna enjoy every day until it’s time to go back to sweden! 😀 <3

12790886_10206923088408698_8865860542308245715_n 12495254_10206902581416036_4218204926784427021_n

Until Next Time

XoXo

Worcester+Lochness odjuret=Sant?

Lochness odjuret, har det hittat ett nytt hem?

Är det en val som hamnat fel?

Eller är det någon källa som sprutar vatten?

Runt om nätet här i Storbritannien sprider sig nu rykten, filmer och bilder på vad det egentligen är som sprutar vatten i en översvämmad galoppbana. Men vi kanske ska börja från början, innan vi drar några förhastade slutsatser.

River Severn, Storbritanniens längsta flod. Med sina 354 km räcker sig river Severn från Wales till Bristol och mynnar så småningom ut i Themsen. Men riktigt så långt söderut ska vi inte, vi tar ett stopp i den lilla staden där jag numera bor och där ryktena sprider sig. Worcester. River Severn flyter genom vår lilla stad och delar in staden i en vacker oas. Men ibland kommer det till den punkten då barriärerna man har satt upp för att hindra vattnet från att stiga inte hjälper och regnet fortsätter dundra ner. Då är det bara ett faktum, översvämning. Parkbänkarna som står längs promenadvägen syns knappt och trapporna som leder till roddklubbarna är borta, täckta av vatten. Vackert intill denna flod ligger en galoppbana, en stor bana med ett perfekt läge intill både stad och flod. Men floden kan ställa till det, som det har gjort nu. Numera är galoppbanan en sjö med små byggnader som syns i mitten. Här bor nu alltså Lochness, en val eller något helt annat. Vad exakt lär vi väl få reda på när vattnet har försvunnit. Sakta men säkert försvinner vattnet, men det vet man ju inte hur länge det håller sig. England är ju känt för sina 365 dagar med regn. 😉

Förutom vår stads nya mysterium så flyter livet på. 3 veckor har snart passerat och jag har kommit tillrätta i både rum, universitet och stad. Jag har hittat mina egna små smultronställen i staden dit jag kan gå för att få några timmars lugn och ro, drömma mig bort eller tänka tillbaka på det man saknar där hemma.

3 veckor in, betyder även 2 veckor in i terminen och nu börjar förberedelserna för 4 uppsatser som ska in lagom till påsk. Nu börjar läsningen, pluggandet och skrivandet. Men jag försöker att ha något att göra varje helg och på kvällarna för att inte bli uppslukad av universitet. Jag spelar badminton två dagar i veckan, går på högmässa i domkyrkan varje söndag och sociala kvällar och helger med nyfunna vänner runt om från världen. När man håller sig sysselsatt blir hemlängtan lite mindre.Under de kommande 6 veckornas dagar existerar endast 4 uppsatser. Men det lär bli bra uppsatser då jag studerar väldgt intressanta kurser. 🙂

Until next time. <3

12742355_10206812028512270_8273298175628450824_n

Worcester, den lilla staden mitt i den engelska landsbygden

Ja, det stämmer väldigt bra. Men jag tror att det är mer än bara en liten stad. Det är en oas, en tillflyktsort, ett hjärta i den engelska landsbygden. Du kan gå och strosa runt staden, oavsett tid på dygnet och alltid känna dig säker, du kan gå omkring och alltid veta att du har alltid någon att fråga om hjälp ifall du går vilse och om du bara vill ha en stunds vila, ta då och sätt dig på en parkbänk med utsikt mot river severn och katedralen.

Jag har bott i denna mysiga stad i 1 vecka nu, och jag kan börja kalla denna stad mitt hem. Jag bor i ett typiskt engelskt hus byggt av rödbrunt tegel. Huset som ser så litet och gulligt ut från utsidan, är långtifrån litet. Här finns 7 sovrum, 3 badrum, 2 vardagsrum och ett stort kök. Här bor jag, i rum nr 7. Med utsikt mot St. Johns Campus, fotbollsplaner och små kolonilotter. Mitt rum är det minsta av alla i huset, men det gör mig ingenting, jag får plats med allt jag behöver och ett litet rum gör det bara mysigt. Jag bor tillsammans med 3 killar och två andra tjejer, så här är rätt fullt när det ska lagas mat. Jag är den enda utbytesstudenten, mina rumskamrater pluggar alla här på heltid och är riktiga britter (vilket hörs på deras dialekt) 🙂

Från mitt lilla rum ser jag St. Johns Campus, det Campus där jag kommer ha alla mina lektioner, förutom sportkurserna då jag kommer hålla till på University Arena. Jag kommer under min tid här läsa 4 kurser, eller modules som de kallar det här. Jag kommer läsa två education modules med inriktning på specialpedagogik och lärarens psykologi. Utöver det kommer jag läsa två sport modules, group dynamics och physical activity och health. Jag har haft min introduktion i en education module och en i sport. Både kurserna verkar otroligt roliga och lärorika och ser fram emot att få börja på de andra två också. Däremot tror jag att det jobbiga kommer bli att läsa 4 kurser samtidigt, då vi i Sverige läser en kurs åt gången. Men om man börjar i tid och använder både kalender och planerar så ska nog allt gå bra.

Jag har under min första vecka här upplevt otroligt mycket! Bowling, en mässa i den äldsta katedralen i England, jag ska tydligen lära mig spela lacrosse, fått många nya fina vänner och upplevt både skillnader och likheter mellan Sverige och England.

Ikväll väntar introduktion av en till kurs, och ja, den börjar vid 5 och håller på till 8. Inte alls vad jag är van vid i Sverige. Efter det ska jag antagligen ut tillsammans med mina rumskamrater. 🙂

Så livet rullar på i vanlig takt, med regnet som ramlar ner från molnen titt som tätt och blåsten som drar in och man undrar om Malmö och Worcester har bytt plats, men lite härlig sol har vi trots allt fått. Nu ska jag fortsätta min dag, försöka ta mig upp från sängen och bege mig mot dagens introduktion.

Until next time,

Sophie

12512810_10206728819872106_3757005612625554162_n12631276_10206728819352093_7642719083585924387_n