Ölseminarium och serendipiteter

En av fördelarna med att komma hit i januari-februari är, som jag nämnt tidigare, att universitetet är så gott som tomt på folk då detta är Nya Zeeländarnas Juli-Augusti. En nackdel med att komma denna tid är påsamma gång att universitetet är just tomt.

För två veckor sedan var jag planerad, på egen begäran, att hålla seminarium på Shool of Governement, en avdelning elller institution på Victoria U. Den exalterande svenska kommunala projektorganiseringen var, tänkte jag mig, en garanterad publiksamlare. Så visade det sig naturligtvis inte vara. Efter det att ansvarig för seminariet dessutom visat mig och opponenten (personen som fått det hedersamma uppdraget att läsa min text i detalj) till fel lokal dök föga överraskande ingen upp. Det fina i kråksången är ändå att ”seminariet” istället för att avbokas eller ombokas förflyttades till närmaste pub med vacker uteservering så diskussionen om projektifiering av offentlig verksammhet kunde hållas under sol och en smärre alkohålpåverkan.

I efterhand fick jag höra att två stackars doktorander hade befunnit sig på avtalad plats i väntan på seminariet. De båda hade dessutom läst texten. Dessa två har jag nu fixat separata dejter med. Så Ett seminarie har nu blivvit tre mindre men förhoppnigsvis kvalitativa diskussioner istället. Vad vi lär oss av detta summerar jag i dagens ord: Serendipitet– en oavsiktlig upptäckt, en positiv överraskning vid sökandet efter eller utförande av något annat.