Att förstå och känna igen olika genrer tycker vi är en viktig del av informationskompetens. Därför blir vi extra glada över att träffa studenter som har en uppgift där de får träna på
att skriva i olika genrer. Ane Kierkegaard, universitetslektor i freds- och konfliktvetenskap på GPS, har en sådan uppgift i sin kurs där studenterna ska analysera en konflikt i världen och sedan beskriva denna i olika texter: en NGO-rapport med en executive summary, en debattartikel som ska kunna publiceras i t ex DN, en radioessä (för t ex Obs i P1), ett PM till utrikesministern samt en nyhetsartikel om konflikten. Kursen avslutas med en slutkonferens, eller ett påhittat ”styrelsemöte”, där studenterna (på låtsas) får besluta om att dela ut pengar till en insats och måste då göra en rangordning utifrån de executive summaries de skrivit om konflikten.
Ane, vad tycker du är bra med uppgiften?
Syftet med den här arbetsuppgiften är att studenterna ska få en första erfarenhet av att skriva journalistiskt. Många hamnar som journalister i någon form eller i civila organisationer i samhället eller ställen där det är bra att ha en förmåga att uttrycka sig på ett sådant sätt. De får en första möjlighet att testa på att nå ut till en bredare publik, inte bara till dem som läser debattartiklar utan även de som lyssnar på radio.
Vad ska man tänka på om man vill ha en liknande uppgift i sin kurs?
Det man absolut ska tänka på är att, innan studenterna ska skriva, gå igenom och dissekera olika typer av texter: vad skiljer nyhetsartiklar från debattartiklar? Det är viktigt att studenterna ska kunna lokalisera var argumentationen ligger, vad spelar skribenten på. Vi gör en textgranskning med studenterna och ser t ex vilka uttryck man använder mycket.
Det som är specifikt här är att de också ska skriva en rapport. Det är viktigt att inte släppa studenterna helt lösa. Nu har de fått i uppgift att söka fram rapporter från olika organisationer och se hur de är skrivna, men jag tror att nästa gång så får de välja bland några olika färdiga mallar, så att de inte behöver koncentrera sig så mycket på hur det ska se ut. Poängen är att se att det ser väldigt olika ut. Det finns inte en mall.
Vad har studenterna lärt sig?
Det jag ser i arbetena är att de lär sig läsa medietexter. De fattar skillnaden och de får en förmåga att särskilja texter, förstå att det här når olika målgrupper.
Den största återkommande frågan, som glädjer mig som akademiker, är ”hur gör jag med referenser?”. De har fattat hur viktigt det är, redan på tredje terminen. De blir oroliga när jag säger att de inte behöver referenser. Studenterna har fått en medvetenhet kring detta som jag inte upplevt i andra sammanhang.
Vad är besvärligt med uppgiften?
Vi utvecklar den hela tiden. Tidigare skrev studenterna texterna kring olika fall, nu ska studenterna skriva alla texter om samma fall. Det har varit bra. Men egentligen finns det inte något besvärligt, för mig är det väldigt roligt. Jag får läsa varierande texter. Det är mycket texter, men uppiggande. Några studenter tycker att det är mycket texter och onödigt att skriva medietexter och säger ”herregud jag vill inte bli journalist”, men en del tycker det är jättebra.
