Det här med grupper kan vara en spännande sak. När jag först anlände till Ghana så var det bara jag i mitt rum. Jag träffade min granne Melissa direkt på kvällen och vi bestämde att vi skulle hitta på någonting dagen efter. Sedan dess har gruppen bara blivit större och större.

Nu för tiden är vi minst tio personer som hittar på saker tillsammans. Det finns lite nackdelar med att vara en sådan stor grupp. Det blir mycket väntan… Vi väntar alltid på någon, vi tappar bort varandra och splittras i små grupper. MEN vi är en fantastisk grupp av människor. Det är många olika personligheter och vi har väldigt roligt ihop. Alla är ute efter att umgås med andra människor och att dela sina tankar. Vart man än går finns det någon annan i närheten som man kan prata med och ha följe med till night market för att köpa någon form av mat. Det är bara att knacka på vilken dörr som helst och gå in och umgås. Vi är verkligen ett gäng. Om någonting skulle hända har vi varandra.

Just nu sitter vi inne hos Melissa och Claire och väntar på att vi ska få pizza levererad till oss. Vi är fjorton personer, det är en helt okej söndagskväll :).

Sam, Garrett, Melissa.

Chris, Kelly, Poppy, Vivian och Bonnie.

Barbara och Martin.

Poppy, Melissa, Barbara, Chris, Laura och jag.

Poppy, Melissa och Sam.

Felizitas, Haley och Claire.

Jag, Chris, Maria och Sam.

Nu har jag varit här i mer än en vecka och det känns som att allting börjar bli en vardag. Man går och köper färsk frukt varenda dag i samma stånd, man äter middag eller lunch  på samma ställe och hittar på någon aktivitet på kvällen. Vanemänniska? Japp! Som jag tidigare har nämnt är det stora skillnader emellan Ghana och Sverige och vissa är mer frustrerande än andra. Jag är väl medveten om att jag ibland kan vara en tidspessimist, gillar att vara i tid, komma fram fort och ha kontroll över saker och ting. Det är någonting jag verkligen kommer att få jobba med här nere. Igår skulle vi registrera oss. Jag tog med alla papper och passet. Vi gick upp tidigt på morgonen för att kika runt på vilka kurser som går och vilka dagar. Här nere väljer man själv hur schemat ska se ut. Sedan hade Chris den norska tjejen registrering kl 09.00 och vi gick dit och var kanske fem minuter tidiga (Jag hade gärna varit där tidigare) vi sätter oss ner och ingen annan är där. En kille som jobbar för det internationella kontoret kommer förbi och frågar vad vi gör där så tidigt. Vi berättar att vi är här för att registrera oss och att det börjar kl 09.00. Han förklarar att de kommer att bli lite sena. Efter en stund kommer mer människor vi alla sitter där och väntar. Efter en timme börjar registreringen att komma igång och folk börjar att gå in i registreringsrummet. En man kommer ut och förklarar för oss alla att kvittot från banken måste innehålla student id numret, jag kollar på mina papper det finns inget nummer där. Mannen berättar vidare att de som inte har numret får sitta och vänta tills efter alla andra. Jag sitter kvar efter två timmar är det äntligen min tur jag får gå in i registreringsrummet. De tar kopior på mitt betalningsintyg och berättar att jag måste gå till banken och få dem skriva in mitt student id i transaktionen så att de ser att den är från mig. Med lågt blodsocker, törst och en uns av irritation går vi till banken. Det var fullt med människor och man insåg direkt att det här kommer att ta hela dagen. Jag frågade en kvinna och frågade var jag skulle och hon pekade på en dörr. Där inne satt en tjej från Korea som också är på utbyte och ingen mer i kö. Efter en stund kommer jag in på kontoret berättar läget och att jag behöver få in student id numret i transaktionen för att skolan ska veta att den är från mig. Mannen är väldigt trevlig och vänlig. Berättar att jag ska komma tillbaka imorgon och hämta pappret. Allting gott 🙂 Eftermiddagen spenderade vi vid poolen och sedan bestämde vi oss för att åka äta. Det finns ett område som kallas för Osu där alla nattklubbar och restauranger ligger. Vi bestämde oss för att ta en trutru dit.

Väl där blev vi påhoppade av försäljare direkt. En av försäljarna var en kille som hade teckningar som han målade med barn på gatan. Han uppmärksammade att jag bar ett halsband med en sköldpadda. Han berättade att han var som en sköldpadda tar livet i ett långsamt tempo, då och då kan den gå snabbare. Jag började fundera på om hur det skulle vara att leva som en sköldpadda och att jag nog borde bli mer som en sköldpadda. Under kvällen försökte jag att anamma tempot. Jag insåg att det inte kommer att hända på en dag då jag måste erkänna att jag var irriterad och stressad när jag satt i trutrun och väntade på att den skulle bli full i 45 minuter i 31 graders värme och utan air condition.

De senaste dagarna har jag försökt att leva som en sköldpadda genom att spendera dem vid poolen och stranden och inte oroat mig för registreringen. Det visade sig idag att vi inte behöver oroa oss för det då skolan kommer att fixa allt. Så livet som sköldpadda kanske fungerar? Kanske den perfekta livsstilen? Vi borde stressa mindre i vardagen.

På väg till Osu

Osu

Chris och Sam i Osu.

La Badi

La Badi

La Badi