As a Student from Sweden I am quite familiar with the idea of drinking coffee constantly during my presence at university. The lectures have a 15minutes break, where you have the chance of keeping your precious caffeine-level as high as possible. As one hand is occupied holding the holy cup the other one seems to be filled with a cinnamon roll. But this is not mandatory. However, when I began to study at Melbourne University I felt it was rather natural to look for a coffee container and some paper-cups around it to maintain my new developed need for coffee. Thus, I started to look for a coffee-distribution place everywhere; I was even expecting some serving stations. At last I entered the Union House which seems to inhabit all snack bars, shops and various mini restaurants where you can purchase food from; there is no cafeteria as at Malmoe University. As I strolled around the campus, which is rather huge and confusing, but looks like Hogwarts (see pictures attached which traces my search for coffee), I experienced my first cultural shock: There is no ‘brygg-kaffe’ served. Not even at Uni.  My search for a coffee container and a smiling blond cafeteria staff member handing me a paper cup in which I can pour in the black gold for a cheap prize was in vain.

Coffee is essential during my studies, especially when a deadline runs short, coffee needs to be close. In Melbourne I encountered a different kind of coffee culture, not the entire loss of it. I found was the total admiration of coffee. Coffee at University seems to be not simply black, maybe with a hint of milk; it seems to be: cappuccino, latte macchiato and flat white (?), freshly made from pressed coffee beans (It wouldn’t even surprise me if they have an own roaster behind the various coffee shops). I do hope you start wondering what a ‘flat white’ is. I certainly did. As the Swede likes to drink coffee during his work-time preferably black, the Australian likes to enjoy their coffee with a lot of milk (here you can chose naturally between soja-milk, non-fat milk, lactose free milk and normal milk), and a flat white is basically a coffee with so much milk that just a delicate hint of coffee can be detected.

In Melbourne, a city adorably proud of its coffee serving, each speciality you order is topped by fine foam; cappuccinos are even sprinkled with chocolate powder. No doubt, it is possible to find such coffee in Malmo too, but at my home University the students keep strictly to the ‘more caffeine the better’ method.  It might not be the most life-changing event which I came across during my exchange but it struck me how the small simple changes are the ones which surprise.

Hemkommen från fantastiska dagar i Indonesien, en konferensvecka med fullspäckat schema från morgon till kväll med de fyrtiotal studenter som deltar i vatten och miljö programmet!
På ankomstdagen fick vi direkt uppleva regnet, översvämningarna och därmed trafikkaos. Vi har dock haft tur med uppehåll får vi varit ute på studiebesök!

Första dagen var fylld av föreläsningar om bla. vattenförsörjnings problem i indonesien, översvämningar i citarium river som rinner genom Bandung samt ett besök på ett vattenforsknings center.
Dagen därpå reser vi tidigt till kota baru parahyangan green residece. En ny stadsdel som håller på att byggas upp en bit utanför Bandung. Man satsar här på miljövänliga och hållbara alternativ så som cykelvägar (att cykla i Bandung centrum är livsfarligt!), husen är anpassade för att solljus skall utnyttjas effektivt och naturlig ventilation istället för Ac. Man lägger stor vikt vid grönska och att plantera träd, något som även en representat från varje deltagande nation fick göra. Totalt satte vi ett tiotal träd under dokumentation av indonesisk tv! Efter lunch reste vi vidare för att se en helt annan sida av Bandung, ett stort kvarter där stadens fattigaste bor. Trånga gator, små hus och väldigt smutsigt, men vi möts av leende ansikten, framförallt från dem som aldrig sett en västerlänning. Vi fick här i uppgift att vandra runt och prata med de boende om problemen med den förorenade floden som rinner genom och som idag fungerar som soptipp för många. Man satsar mycket på att göra människor medvetna om miljöproblemen och som en liten påminnelse gav vi muggar där det står ‘I love Parahyangan river’ för att uppmuntra till fortsatt arbete med att få floden ren!

Senare på kvällen åker jag och min rumskompis Tomo från Japan med ett gäng för att käka. Bästa maten hittills och den serverades på bananblad! Ja fick dock titta bort då killen bredvid mig glupskar i sig kotarmar.. Inälvor är tydligen en delikatess här i indonesien.

På söndagen turistande vi och besökte två museum samt ett kulturcentrum där det bjöds på traditionella danser och anklung konsert, ett instrument av bambu. En av Javas bästa anklung orkester spelade, fantastiskt vad man kan åstadkomma med bambu! På måndagen hade vi föreläsningar och filmvisningar. Diskussion och förberedelser inför onsdagens presentation: vatten föroreningar och övergödning. På tisdagen åkte vi till Jakarta, tog cirka fem timmar pga trafiken. Sista dagen hade vi rundvandring på ingenjörs campuset och sedan gick vi på en föreläsning. På kvällen var det avskedsfest med mat och uppvisningar, alla var ombedda att visa något från sitt land så jag och Michel körde små grodorna!
Jag förlängde min vistelse i Indonesien några dagar och tog tåget mot Yogyakarta tillsammans med jefri, en unpar student som ville göra mig sällskap! Resan tog cirka sju timmar, hade gått betydligt fortare om tåget inte gått i snigelfart.. Men sköna säten och fin utsikt så det är okej! Väl framme besökte vi bland annat det berömda templet Boru budur.

Det har varit intressant att se vad som händer i ett land där populationen växer med den strukturella utvecklingen hänger inte med. Brist på vattenreningssystem, infrastruktur och dåliga byggnader i kombination med dåligt medvetenhet om konsekvenser av handlingar och de lokala miljöproblemen. Många använder floden som soptipp och regeringen är väldigt korrupt varav naturresurser skövlas lagligt illegalt. KOnferensen har verkligt levt över mina förväntningar och jag hoppas verkligen att nästa års konferens blir lika lyckat!
/Maria