Forskarporträtt: Emilia Frölich

Nästa på tur att presentera sin forskning är Emilia Frölich som antogs som doktorand i historia och historiedidaktik hösten 2017. I det här inlägget berättar Emilia mer om sitt projekt kring reggae och musik. Intervjun genomfördes hösten 2021.

När antogs du som doktorand och vad gjorde du innan?

Jag är doktorand på Malmö Universitet i historia och historiedidaktik, antagen 2017. Dessförinnan jobbade jag som internationell handläggare. Då hade jag hand om Malmö Universitets utbytesstudenter från lärarprogrammen, både våra egna och de som kom utifrån.

Jag har en bachelor i socialantropologi från School of African and Oriental Studies, en del av University of London. Jag har sen fortsatt mina studier och har en tvärvetenskaplig mastersutbildning från Malmö Universitet (då högskola) i internationell migration och etniska relationer.

Vad forskar du om?

Mitt forskningsprojekt har en historiedidaktisk ansats och undersöker hur vi använder historia och ger det förflutna mening i vår samtid. Mitt fokus ligger på de förflutna representationer som finns i populärkulturen och min empiri utgår ifrån den svenska reggaescenen. Jag gör olika nedslag i reggaekulturen och studerar bland annat låttexter och reggaetatueringar, och använder mig också av intervjuer med olika reggaefans och mediamaterial.

Vad fick dig att intressera dig för just musik- och reggaescenen som forskningsområde?

När jag läste min masterutbildning blev mitt forskningsintresse lite mer specialiserat. Jag insåg att jag var intresserad av samspelet mellan musik, kultur och identitet. Min mastersuppsats fokuserade på en då ganska ny brittisk musikgenre som heter Dubstep, som har rötter i den karibiska musiktraditionen, men främst består av elektroniska sounds. Jag tyckte dubstep var intressant som ett kulturellt fenomen, eftersom genren belyste de transnationella processer som existerar inom den globala musikvärlden, där lokala traditioner och kulturella uttryck mobiliseras och tillskrivs nya meningar i nya kontexter.

Sedan tio år tillbaka har jag med varierande regelbundenhet varit aktiv i den lokala reggaescenen i Malmö, både som klubb/konsert-besökare och som DJ. Utifrån mina personliga erfarenheter och de musikrelaterade sociologiska texter som jag läst under mina studier både i Sverige och London tyckte jag att den svenska reggaescenen var ett intressant fält att undersöka djupare. Reggaen innehåller en stark motståndskraft, som i den jamaicanska kontexten berör frågor om kolonialism och vit hegemoni. En av de inledande frågor som jag intresserade mig för var just hur ett vitt majoritetssamhälle som Sverige, där många av de aktörer som utgör den svenska reggaescenen är vita, förhåller sig till den svarta erfarenhet av kolonialt och rasistiskt förtryck, som så ofta skildras i den jamaicanska roots reggaen. Vilken politisk medvetenhet går att urskilja i den svenska reggaen? På vilket sätt identifierar man sig med reggaemusik? Och hur förhåller man sig till de förflutna representationer som återkommer i både den lokala och globala reggaekulturen?

Vi har redan snuddat på det i föregående fråga men hur tänker du dig att din forskning kan användas i framtiden?

Detta är en fråga som jag ställt mig ofta, eftersom jag tycker det är viktigt att mitt forskningsresultat bidrar till någon form av meningsfull kunskap. Som jag ser det belyser min forskning hur vi förstår och kommunicerar historia just i vårt vardagsliv och vilken betydelse populärkulturen har i människans förståelse av det förflutna. Jag tänker mig att historisk kunskap är något som sker genom människans olika sociala och kulturella interaktioner i vardagen, inte enbart genom etablerade historiska narrativ. Genom att studera hur det förflutna används, gestaltas och kommuniceras i den svenska reggaekulturen påminner min avhandling om att människans förståelse av det förflutna också sker genom ’inofficiella’ kunskaper, knutna till ett personligt meningsskapande.

Finns det någon särskild reggae-låt du förknippar med doktorandtiden?

Kanske reggaeklassikern ”You can get it if you really want” med Jimmy Cliff passande skulle kunna symbolisera avhandlingsprocessen?? Fortsättningen lyder “but you must try, try and try, try and try – you succeed at last”.

Öppen föreläsning om nyttan av humaniora

Öppen föreläsning med Isak Hammar

I samhällsdebatten ifrågasätts stundtals studier i humanioras, den gren av vetenskapen som utgörs av bland annat filosofi, historia och religionsvetenskap, användbarhet på arbetsmarknaden. Ett vanligt argument är att kunskaper i humaniora och dess teoretiska karaktär har en svag möjlighet att använda på arbetsmarknaden och att studierna således gör studenterna mindre anställningsbara. Men är så verkligen fallet? 

För att dyka ner i denna frågan anordnar öppna seminariet vid historiska studier en föreläsning med historikern Isak Hammar som skrivit rapporten Humanistisk kunskap och kompetens: En rapport om alumners nytta av studier i humaniora och teologi. I rapporten undersöker Isak bland vilken nytta studenterna haft av studier i humaniora såväl på arbetsmarknaden som i privatlivet. Undersökningen visar att majoriteten av studenterna är nöjda med sina studier och att en majoritet av de som avslutat en tre- eller femårig utbildning haft en anställning som varat i minst sex månader. Sammantaget visar rapporten på en intressant kontrast till den bild som ofta målas upp av humaniora och vi ser därför framemot ett spännande samtal som äger rum på zoom den 11/10 klockan 18:15. Klicka här för att registrera dig för zoom-länken!

Omslaget till Isaks rapport som finns att läsa på Lunds Universitets hemsida

Isak Hammar disputerade i historia vid Lunds Universitet 2014 och är idag docent i historia vid Stockholms Universitet. I avhandlingen Making Enemies: The Logic of Immorality in Cicerian Oratory (2013) undersökte Hammar omoral och politik under den senromerska republiken. För närvarande forskar Hammar gränsdragningen mellan humaniora och naturvetenskap under 1800-talet.

Forskarporträtt: Emma Hall

Nästa person att intervjuas i serien om institutionens pågående forskningsprojekt är Emma Hall som här berättar mer om sitt projekt och ett minne från en internationell konferens. Intervjun gjordes sommaren 2021.

Berätta lite kort om dig själv:

Jag har arbetat som gymnasielärare sedan 2006, något jag har trivts mycket bra med. Jag uppfattar läraryrket som mycket meningsfullt och skolan som en otroligt spännande miljö att vistas och verka i. År 2016 fick jag på grund av det ökade antalet nyanlända elever en ny anställning, vilken huvudsakligen var förlagd till introduktionsprogrammen. Detta gjorde ett betydande intryck på mig. När jag av en bekant uppmuntrades att söka en doktorandtjänst i historia och historiedidaktik under våren 2017, författade jag en ansökan som fokuserade på unga människor och identitet i en migrationskontext. Undersökningens ramar var dock tämligen lösa inledningsvis och projektet har skiftat form en hel del sedan dess.

Kan du berätta lite mer om ditt projekt såsom det ser ut idag?

I mitt pågående avhandlingsarbete utforskar jag unga människors minnen av sin flykt.  Deltagarna i studien har flytt av olika skäl och från olika länder, men de förenas i att de har tagit sig till Sverige via irreguljära migrationsrutter och kategoriserats som ensamkommande när de anlänt till Sverige. Det övergripande syftet är att undersöka såväl vad som hur deltagarna minns flykten, med fokus på både förhållanden och händelser. Vidare intresserar jag mig för de representationer av tid och rum som förekommer i minnet av flykten och hur minnet av den egna flykten relaterar till andras minnen, berättelser, representationer och historiska händelser. Migration och flykt betraktas nämligen i studien som sammanhang som medför specifika förutsättningar för minnets relation till tid och rum. Avhandlingen struktureras utifrån en indelning av migrationsprocessen i tre delar: platsen som lämnas, själva förflyttningen i tid och rum samt tiden efter ankomst. Migrationsprocessens tre delar har utgjort teman för de samtal som förts med studiens deltagare och det är dessa muntliga källor som är studiens primära källmaterial.

Det är tidsperioden från sent 90-tal till 2015 som står i fokus i undersökningen; en på många sätt spännande tid som kännetecknas av såväl kontinuiteter som betydande förändringar vad gäller den förda migrationspolitiken. År 2015 ansökte strax över 160 000 människor om asyl i Sverige, varav 35 000 var ensamkommande. Händelsen föranledde en intensiv debatt om svensk migrationspolitik och resulterade så småningom i en skärpt migrationslagstiftning. Under perioden sker samtidigt en framväxt av en social och i viss mån politisk rörelse kring flyktingars och ensamkommandes rättigheter, en rörelse som växer fram i samspel med etablerad politik och delar av civilsamhället. Den s.k. flykting- eller migrationskrisen år 2015 har en central betydelse för deltagarna i studien som i stor utsträckning relaterar minnet av den egna flykten till denna händelse.

Emma Halls projekt utforskar människor med erfarenhet av migrations minnen av rörelse i tid och rum. Genrebild Malmö Universitet.

Vad fick dig att intressera dig för just de här aspekterna av migration?

Som lärare på gymnasiets introduktionsprogram har jag träffat många nyanlända elever över åren, som kategoriserats som ensamkommande när de anlänt till Sverige. Vid ett tillfälle blev jag inbjuden av några elever till en filmvisning arrangerad av Rädda Barnen. Filmen, där fyra ungdomar berättade om sin flykt, gjorde starkt intryck på mig. Deras skildringar gav dels en inblick i den samtida irreguljära migrationen, såsom överfarten över Medelhavet. Men filmen satte också ljuset på relationen mellan minne, historia och migration. Migranters erfarenheter av europeisk gräns- och migrationspolitik har alltmer kommit att medieras och medialiseras och i en svensk kontext har personliga minnen och berättelser efterfrågats från de som flytt eller de som engagerade sig i mottagandet av nyanlända år 2015. Efterhand växte därför andra frågor fram och fick företräde i undersökningen såsom: vilka minnen av flykt får höras och vilka får inte höras? Och vad händer när det personliga minnet försätts i en annan ram och går från en personlig sfär till en offentlig sådan? För att kunna besvara dessa frågor har jag följt 13 unga människor över några år för att följa minnets variationer och samspelet mellan det förflutna och den ständigt skiftande samtiden.

Hur tänker du dig att din forskning kan bidra till vår förståelse av migration?

Inledningsvis hoppas jag att undersökningen ska innebära en del empiriska vinster. Eftersom den irreguljära migrationen av idag oftast inte står i relation till en specifik världspolitisk händelse, utan snarare ingår i en kedja av förhållanden och händelser, riskerar den att förbli obeforskad inom migrationshistorien. Här fyller det muntliga källmaterialet en viktig funktion för att belysa en samhällsförändring underifrån. Jag är mycket inspirerad av historikern Peter Gatrell som argumenterar för att samtida flyktingkriser ska sättas i ett större historiskt sammanhang för att visa att det påstått episodiska rörande flyktingkriser likväl kan betraktas som systematiska drag, kännetecknande för perioden från sent 1800-tal. Jag vill därför ta fasta på historievetenskapens förmåga att problematisera det som är för handen och förgivettaget.

Vidare omfattar undersökningen både det sammanhang i tid och rum som flykten ägde rum i och det sammanhang i vilket minnet artikuleras. Undersökningen förhåller sig således till två tidsliga och rumsliga sammanhang. Därför hoppas jag att jag genom att följa minnet över tid kan ge upphov till nyanserade insikter kring minnets relation till historiska händelser och processer.

Vilken har varit din roligaste upplevelse hittills under doktorandtiden?

Den mest lustfyllda upplevelsen under doktorandtiden hittills var när vi som nyantagna doktorander blev inbjudna att närvara vid ESSHC, European Social Science History Conference, i Belfast 2018. Våren hade just kommit till Belfast, några veckor tidigare än i Sverige, och inne på universitetsområdet stod träden i rosa blom. Under de dagar som konferensen varande gick vi runt på universitetsområdet och tog del av en mängd olika presentationer. Det var ögonöppnande för mig att få se bredden i det historievetenskapliga forskningsfältet så tidigt under doktorandtiden. Att vår institution på detta sätt introducerade oss för den internationella miljön och därmed poängterade vikten av att ta del av och dela med sig av sin forskning är jag väldigt tacksam för.

Pandemic, humanities and digitalization

In this post the editor of this blog, Peter Eriksson, reflects upon a year of forced digitalization and what positive outcomes there might be from this experience.

When I was accepted as  PhD-student in 2018 I would never have guessed that part of my PhD-studies would have to be done from home due to a pandemic. Looking back on the past year I sometimes see frustration, from the difficulties with archival studies in a time when all the archives were closed as well as having to redesign all of my teaching from campus to digital. But with this forced digitalization I think that are lessons to be drawn for how the humanities can work in the future and that this experience perhaps speeded up a development that was already in the making.

A seminar in 2020 where the physical concept was replaced by the digital.

Yesterday I partook in a yearly conference that was arranged by Bielefeld University, York University and the Swedish national graduate school in history (hosted by Lund University). This was my second time at this conference, where PhD-students gets to meet colleagues from the partner universities, present their thesis project and get feedback from each other. New for this year was the digital format where we in smaller groups discussed each other’s projects which worked splendidly well. This format does however according to me also opens up for interesting new possibilities. One example of this is the possibility for newly accepted PhD-students to attend such as a conference without presenting since it is no longer any travel expenses. This could perhaps be a good way to “de-dramatize” the concept of conferences and also give interesting learning opportunities on how to structure a conference presentation.

During the past year I have also seen a growth in so called “zoom coffees” where people from different universities and departments can meet. This is for example the case within another research school I am active in, where one from their desk can meet and talk to colleagues around the faculty. In the concept of international collaborations our new digital habits open up for similar benefits where people can meet basically across globe and hence make research more international. One last positive outcome of this “forced digitalization” is also the explosion of live streamed seminars where one as a researcher can visit different research settings and communicating first hand with researchers one otherwise never would meet.

All in all, I do not believe that “the digital” university or PhD-education are here to stay in its current form where 100 precent of the teaching and research-collaborations are done in a digital format. However, it is my hope that this crisis has helped develop the digital competence of a generation of researchers and that these researcher even after the crisis is over takes the change to create hybrid-platforms and so on, where both the digital and physical meetings bring forward new knowledge.

Kulturarvsprogrammet deltog i panelsamtal

Sedan några år tillbaka bedriver institutionen för samhälle, kultur och identitet ett arbete med kulturarvsfrågor. Detta arbete har under åren utmynnat i såväl forskning och konferenser om kulturarv som vårt kandidatprogram historia: inriktning mot kulturarv. En viktig del i institutionens arbete med kulturarvsfrågor är bland annat att delta i samarbete med olika organisationer och aktörer där ett exempel är nätverket SKUTT som syftar till att skapa samverkan mellan akademi, kulturarvsinstitutioner och utbildningsorganisationer i Skåne och öresundsregionen. Denna organisation presenteras i videon på länken nedan nedan i ett panelsamtal från museernas vårmöte 2021 där institutionen var representerad av bitr. professor Stefan Nyzell som tillika är programkoordinator för kulturarvsstudier.

Länk till samtalet och information om SKUTT

Genrebild – ett exempel på kulturarv, i detta fall Akropolis i Lindos på den grekiska ön Rhodos

Forskarporträtt: Mikael Bruér

Näst ut på listan över forskare vi intervjuar är Mikael Bruér som intervjuades i juni 2021.

Berätta lite kort om dig själv:

Jag heter Mikael Bruér och är doktorand i historia och historiedidaktik vid Malmö universitet sedan hösten 2020. Före min doktorandanställning har jag dels arbetat med digitaliseringen av det nationella provet i historia och dessa hunnit med att arbeta 15 år som lärare i SO-ämnen i såväl grundskola som gymnasiet samt hunnit skriva några läromedel i historia och samhällskunskap.

Mina egna studier ligger förhållandevis långt bak i tiden och bedrevs ursprungligen vid Växjö universitet, sedermera Linnéuniversitet och var då i första hand inriktade mot den svenska arbetarrörelsens historia och framförallt mot det socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Som historielärare är det naturligt att intressera sig för didaktiska frågor och det historiedidaktiska fältet har därför varit intressant för mig länge, om än i första hand utifrån yrkespraktikerns perspektiv.

Vad forskar du om?

I grova drag går det att säga att min forskning kommer att handla om historieundervisning och digitalisering. Mer specifikt kommer projektet att handla om vad som händer med historielärarens undervisning när det tillförs en digital komponent.

För att inte gå i fällan där det mest handlar om teknik och mindre om didaktik tänker jag försöka fokusera på den kvalitativa aspekten av undervisningen och hur de historiedidaktiska aspekterna påverkas. 

Hur kommer det sig att du valde att fokusera på just de här bitarna av historieundervisning?

Som lärare arbetade jag mycket med digitala verktyg i min undervisning. Det var en ständigt pågående diskussion mellan kollegor om vad det faktiskt innebar, varför jag valde att jobba som jag gjorde och liknande.

Frågan om vad digitalisering de facto innebär för historieundervisningen har därmed legat och malt i mig under en längre tid och när jag väl, kom till att formulera en forskningsansökan var det ganska självklart att det på något sätt skulle handla om historieundervisning och digitalisering. Dessutom ligger läraryrket mig varmt om hjärtat så på sätt och vis var det självklart att jag skulle rikta in mig på det. Så jag antar att ämnet på sätt och vis valde sig självt.

Du har tidigare varit inne på det men hur tänker du dig att din forskning kan användas i skolan?

Min förhoppning är att den så småningom ska bidra med kunskap som gör det enklare för lärare att välja hur de kan arbeta. Jag är dock inte ute efter att skriva en regelbok kring hur man ska eller får arbeta med digitala redskap, utan snarare visa vad och hur det sker och vad som förändras. Kanske kan det inspirera och vara till hjälp till såväl lärare som skolledare, förvaltningar och företag som jobbar med skolan.

Vad är det roligaste med att vara doktorand?Allt nytt man lär sig! Det är lätt skrämmande att komma in från ett förhållandevis långt yrkesliv och hantera allt nytt, men det är också givande. Att verkligen få gräva ned sig i något som man är intresserad av är mycket tilltalande, och utvecklande

Forskarporträtt: Ivar Morgan

Näst ut i serien om pågående historieforskning är Ivar Morgan som forskar på proggrörelsen. Intervjun genomfördes i mars 2021.

Berätta lite kort om dig själv:

Mitt namn är Ivar Morgan och jag är doktorand i historia och historiedidaktik vid Malmö universitet sedan hösten 2020. Jag bedrev mina studier på grund och avancerad nivå på Göteborgs universitet vilket resulterade i en fil.kand i idé- och lärdomshistoria och en fil.kand i historia 2016 samt en master i historia 2020. Innan jag fick tjänsten på Malmö universitet varvade jag studier för att bli gymnasielärare med att arbeta som guide på Gunnebo slott. Jag hann dock aldrig genomföra lärarstudierna då jag efter en termin blev antagen i Malmö.

Vad handlar ditt avhandlingsarbete om?

I min forskning ser jag närmare på den svenska progressiva musikrörelsen med ett särskilt fokus på dess inneboende maktrelationer. Den progressiva musikrörelsen, som ibland kallas progg, hade sin storhetstid under 1970-talet och är på många sätt ett intressant studieobjekt. I rörelsen kan man se bland annat hur en kulturpolitisk manifestation fungerar, hur vissa aktörer får makt och inflytande, de trätoämnen som uppstod men kanske framförallt en inblick i den vänsterradikalisering som delar av ungdomen genomgick under den aktuella tiden.

Exempel på material till Ivars avhandling.

Hur kommer det sig att du valde att fokusera på just proggrörelsen?

Musikhistoria generellt, och 60- och 70-talens populärmusikhistoria i synnerhet, har nästan så länge jag kan minnas varit något som intresserat mig. Jag skrev en kandidatuppsats med fokus på 1960-talets folkmusikscen i New York samt en masteruppsats som handlade om den svenska marxism-leninismen på 1970-talet så man kan säga att den studie jag just nu arbetar med är resultatet av de tankar som föddes i de två tidigare projekten.

Hur tänker du dig att denna forskning kan användas i framtiden?

Då min studie främst kretsar kring maktrelationer inom rörelsen hoppas jag kunna bidra med en ökad förståelse för hur olika musikaliska rörelser är uppbyggda hierarkiskt. Min förhoppning är även att min forskning kommer fördjupa kunskapen om den fascinerande tid som 1970-talet var, och då kanske främst förhållandet kultur vis-à-vis politik.

Avslutningsvis – finns det någon progglåt eller proggband du tycker förtjänar lite extra uppmärksamhet?

I egenskap av historiker tycker jag att det är intressant att se hur historia förmedlas i olika låtar. Det finns en mängd olika exempel på detta men ett tidstypiskt är ”Aldrig mera krig” som spelades under teaterföreställningen Tältprojektet 1977. Låten behandlar världskrigen ur ett marxistiskt perspektiv. Ett annat exempel är ”Murarhantlangerskorna” från skivan Tjejclown, 1974, som behandlar mursmäckornas strejk 1888.

Forskarporträtt: Malin Jonsson

Den andra forskaren som presenteras i vår serie om instutionens forskning är Malin Jonsson. Nedan följer en intervju som genomfördes i februari 2021.

Vad arbetar du med och vad gjorde du innan du påbörjade din nuvarande tjänst?

Jag heter Malin Jonsson och jag arbetar som doktorand i historia och historiedidaktik vid Malmö Universitet sedan ungefär ett år tillbaka. Mitt intresse för historia väcktes tidigt i livet och när chansen att på gymnasiet läsa en spetsutbildning i historia tog jag den. Jag fortsatte sedan att studera historia på Lunds universitet där jag tog en masterexamen i historiska studier. Utöver historia har jag även studerat konsthistoria, psykologi och pedagogik. Tidigare har jag arbetat som museipedagog vid Historiska museet vid Lunds universitet.

Vad handlar ditt avhandlingsarbete om?

Jag forskar om muntlig historia och migration. Min tidsperiod är modern, och jag är främst intresserad av migration till Sverige under de senaste 50 åren. I mitt projekt samtalar jag med personer som immigrerat till Sverige om deras upplevelser och möten med arbetsliv och utbildningsinsatser. Några av dessa personer har precis kommit till Sverige men andra har levt i Sverige under en längre tid. Jag är intresserad av deras berättelser men även av vilka olika versioner av Sverige som personerna har mött.

Vad fick dig att börja forska om just migration?

Mina intressen inom historia har ofta rört sig vid någorlunda nutida frågor. Jag har dessutom alltid tyckt att muntlig historia och livsberättelser är ett spännande sätt att närma sig det förflutna. Idén till just denna studie kom till viss del från utlysningen av tjänsten, som var formad efter en arbetsmarknadssatsning kallad Snabbspåret för lärare och förskollärare. I detta snabbspår deltar personer som nyligen immigrerat till Sverige. Muntlig historia och migrationshistorisk forskning lämpar sig väl då det mer sällan finns arkivmaterial lämnat av migranterna själva. För att vidga perspektivet något tillkom fler migrantgrupper för att jämföra upplevelser med. Jag är nyfiken på de alternativa berättelserna om Sverige.

Hur kan den här forskningen bidra till att öka vår förståelse för migration och vad bidrar den med till vårt ämne i stort?

Min forskning bidrar till en ökad förståelse av Sverige under olika tidsperioder sett ur andra ögon än de som vanligtvis skriver historia. På så sätt hoppas jag kunna hjälpa till att bredda bilden av Sverige som invandringsland. Genom detta hoppas jag att min forskning kommer kunna bidra till svensk historieforskning, muntlig historia samt migrationshistorisk forskning.

Avslutningsvis – vad är det roligaste med att vara doktorand?

Det finns mycket som är roligt med att arbeta som doktorand! Att få syssla med ett ämne man brinner för, möta forskare och kollegor att utbyta tankar med men även att utmanas av, är några av de saker som jag tycker mest om.

Forskarporträtt: Peter Eriksson

Först ut i vår nya serie om institutionens forskare och deras pågående forskning möter vi en av bloggens redaktörer Peter Eriksson som är doktorand i historia och historiedidaktik. Nedan följer en intervju som genomfördes i februari 2021.   

Peter Eriksson

Berätta lite om dig själv och dina arbetsuppgifter:

Jag är uppväxt i Skåne och läste historia i Lund upp till magisternivå. Därefter läste jag en yrkesexamen i arkivvetenskap och arbetade en period som arkivarie innan jag hösten 2018 antogs som doktorand i historia och historiedidaktik där jag forskar om skol- och integrationspolitik. Utöver detta har jag även haft möjlighet att skriva en artikel om mitt andra intressefält som kretsar kring hur politiska grupper som inte är partier bildas och agerar politiskt. Som de flesta andra doktorander har jag även en del undervisning och andra uppdrag på upptill 20 procent av min tjänst.  

Vad handlar din avhandling om mer specifikt:

Min forskning handlar om hur politiker och tjänstemän inom svenska staten respektive Malmö Stad betraktade personer som invandrat till Sverige samt hur detta synsätt påverkade skolpolitiken från slutet av 1960-talet till idag.  Ett annat sätt att uttrycka det på är att jag inte enbart studerar lanseringen av exempelvis hemspråksundervisningen utan även undersöker hur denna åtgärd blev en logisk följd av personer som invandrat till Sveriges levnadssituation. Det kan också vara värt att betona att avhandlingen behandlar en viktig period i Sveriges politiska historia när det socialdemokratiska samhällsbygget inledningsvis nått sin höjdpunkt för att därefter ersättas av en mer liberal styrningsmodell.

Varför valde du att intressera dig för just invandrings- och skolpolitik?

För min del har det här intresset kommit från två håll. När jag var student läste jag en kurs i arbetarhistoria som väckte mitt intresse för att skriva om grupper var historia ofta inte får plats i den breda berättelsen om Sverige vilket ligger i linje med migrationshistoria. Ett bra komplement till att studera den breda politiken är att studera skolpolitiken eftersom den utgör åtgärder som påverkar stora delar av befolkningen. Att det blev just Malmö som case beror på att staden har lång historia av invandring och dessutom är tillräckligt stor för att ha bevarat en rik mängd material.

Vad kan din forskning bidra med?

Jag hoppas givetvis att min forskning kan bli ett bidrag till 1900-talets historieskrivning både kring politisk historia och migrationshistoria i stort. Samtidigt hade det även varit väldigt roligt om den hade bidragit till det politiska samtalet om migration i Sverige och det hade också varit väldigt kul om den hade väckt utrymme för reflektion kring hur våra föreställningar påverkar utbildningspolicy!

Avslutningsvis – vad är det roligaste med att vara doktorand?

Förutom att jag fått möjligheten att fördjupa mig i ämnen som intresserar mig tycker jag att mötet med andra forskare och studenter är extremt givande. Det roligaste med att vara doktorand är att man ständigt utvecklas både som forskare och person genom att delta i ett utbyte av idéer och har möjlighet att tänka med andra.