Nästa person att intervjuas i serien om institutionens pågående forskningsprojekt är Emma Hall som här berättar mer om sitt projekt och ett minne från en internationell konferens. Intervjun gjordes sommaren 2021.
Berätta lite kort om dig själv:
Jag har arbetat som gymnasielärare sedan 2006, något jag har trivts mycket bra med. Jag uppfattar läraryrket som mycket meningsfullt och skolan som en otroligt spännande miljö att vistas och verka i. År 2016 fick jag på grund av det ökade antalet nyanlända elever en ny anställning, vilken huvudsakligen var förlagd till introduktionsprogrammen. Detta gjorde ett betydande intryck på mig. När jag av en bekant uppmuntrades att söka en doktorandtjänst i historia och historiedidaktik under våren 2017, författade jag en ansökan som fokuserade på unga människor och identitet i en migrationskontext. Undersökningens ramar var dock tämligen lösa inledningsvis och projektet har skiftat form en hel del sedan dess.
Kan du berätta lite mer om ditt projekt såsom det ser ut idag?
I mitt pågående avhandlingsarbete utforskar jag unga människors minnen av sin flykt. Deltagarna i studien har flytt av olika skäl och från olika länder, men de förenas i att de har tagit sig till Sverige via irreguljära migrationsrutter och kategoriserats som ensamkommande när de anlänt till Sverige. Det övergripande syftet är att undersöka såväl vad som hur deltagarna minns flykten, med fokus på både förhållanden och händelser. Vidare intresserar jag mig för de representationer av tid och rum som förekommer i minnet av flykten och hur minnet av den egna flykten relaterar till andras minnen, berättelser, representationer och historiska händelser. Migration och flykt betraktas nämligen i studien som sammanhang som medför specifika förutsättningar för minnets relation till tid och rum. Avhandlingen struktureras utifrån en indelning av migrationsprocessen i tre delar: platsen som lämnas, själva förflyttningen i tid och rum samt tiden efter ankomst. Migrationsprocessens tre delar har utgjort teman för de samtal som förts med studiens deltagare och det är dessa muntliga källor som är studiens primära källmaterial.
Det är tidsperioden från sent 90-tal till 2015 som står i fokus i undersökningen; en på många sätt spännande tid som kännetecknas av såväl kontinuiteter som betydande förändringar vad gäller den förda migrationspolitiken. År 2015 ansökte strax över 160 000 människor om asyl i Sverige, varav 35 000 var ensamkommande. Händelsen föranledde en intensiv debatt om svensk migrationspolitik och resulterade så småningom i en skärpt migrationslagstiftning. Under perioden sker samtidigt en framväxt av en social och i viss mån politisk rörelse kring flyktingars och ensamkommandes rättigheter, en rörelse som växer fram i samspel med etablerad politik och delar av civilsamhället. Den s.k. flykting- eller migrationskrisen år 2015 har en central betydelse för deltagarna i studien som i stor utsträckning relaterar minnet av den egna flykten till denna händelse.
Vad fick dig att intressera dig för just de här aspekterna av migration?
Som lärare på gymnasiets introduktionsprogram har jag träffat många nyanlända elever över åren, som kategoriserats som ensamkommande när de anlänt till Sverige. Vid ett tillfälle blev jag inbjuden av några elever till en filmvisning arrangerad av Rädda Barnen. Filmen, där fyra ungdomar berättade om sin flykt, gjorde starkt intryck på mig. Deras skildringar gav dels en inblick i den samtida irreguljära migrationen, såsom överfarten över Medelhavet. Men filmen satte också ljuset på relationen mellan minne, historia och migration. Migranters erfarenheter av europeisk gräns- och migrationspolitik har alltmer kommit att medieras och medialiseras och i en svensk kontext har personliga minnen och berättelser efterfrågats från de som flytt eller de som engagerade sig i mottagandet av nyanlända år 2015. Efterhand växte därför andra frågor fram och fick företräde i undersökningen såsom: vilka minnen av flykt får höras och vilka får inte höras? Och vad händer när det personliga minnet försätts i en annan ram och går från en personlig sfär till en offentlig sådan? För att kunna besvara dessa frågor har jag följt 13 unga människor över några år för att följa minnets variationer och samspelet mellan det förflutna och den ständigt skiftande samtiden.
Hur tänker du dig att din forskning kan bidra till vår förståelse av migration?
Inledningsvis hoppas jag att undersökningen ska innebära en del empiriska vinster. Eftersom den irreguljära migrationen av idag oftast inte står i relation till en specifik världspolitisk händelse, utan snarare ingår i en kedja av förhållanden och händelser, riskerar den att förbli obeforskad inom migrationshistorien. Här fyller det muntliga källmaterialet en viktig funktion för att belysa en samhällsförändring underifrån. Jag är mycket inspirerad av historikern Peter Gatrell som argumenterar för att samtida flyktingkriser ska sättas i ett större historiskt sammanhang för att visa att det påstått episodiska rörande flyktingkriser likväl kan betraktas som systematiska drag, kännetecknande för perioden från sent 1800-tal. Jag vill därför ta fasta på historievetenskapens förmåga att problematisera det som är för handen och förgivettaget.
Vidare omfattar undersökningen både det sammanhang i tid och rum som flykten ägde rum i och det sammanhang i vilket minnet artikuleras. Undersökningen förhåller sig således till två tidsliga och rumsliga sammanhang. Därför hoppas jag att jag genom att följa minnet över tid kan ge upphov till nyanserade insikter kring minnets relation till historiska händelser och processer.
Vilken har varit din roligaste upplevelse hittills under doktorandtiden?
Den mest lustfyllda upplevelsen under doktorandtiden hittills var när vi som nyantagna doktorander blev inbjudna att närvara vid ESSHC, European Social Science History Conference, i Belfast 2018. Våren hade just kommit till Belfast, några veckor tidigare än i Sverige, och inne på universitetsområdet stod träden i rosa blom. Under de dagar som konferensen varande gick vi runt på universitetsområdet och tog del av en mängd olika presentationer. Det var ögonöppnande för mig att få se bredden i det historievetenskapliga forskningsfältet så tidigt under doktorandtiden. Att vår institution på detta sätt introducerade oss för den internationella miljön och därmed poängterade vikten av att ta del av och dela med sig av sin forskning är jag väldigt tacksam för.