Vem bestämmer på Fakulteten för kultur och samhälle?

Sedan 1 april har fakulteten en ny styrelse och en ny ordförande.
Tack avgående styrelse, och välkommen nya styrelsen!

Ny fakultetsstyrelse.

Ett universitets verksamhet regleras på högsta nivå utifrån Högskolelagen och Högskoleförordningen. Inom universitetet styrs verksamheten av en arbetsordning, och när universitetsstyrelsen för några år sedan fattade beslut om hur Malmö universitet ska styras så gjordes en rad förändringar som ibland beskrevs som en ”rekollegialisering”. De innebar en övergång till en form av beslutsfattande och beredning med starka kollegiala inslag som knyter an till en flera sekler lång universitetstradition. När autonomireformen infördes för svenska högskolor 2010 var det många lärosäten, särskilt de yngre, som valde att utveckla en starkare linjestyrning på bekostnad av det kollegiala beslutsfattandet. Idag har Malmö universitet en blandmodell där rektor delegerar ansvar för utvecklingen så att det delas mellan dekan och fakultetsstyrelse. De äger tillsammans den spännande och utmanande uppgiften att ansvara för och utveckla fakultetens utbildning och forskning inom de ekonomiska ramar som fastställts och i enlighet med universitetets vision, mål och strategi.

Fakultetsstyrelsen har i uppgift att säkerställa att det finns ett systematiskt kvalitetsarbete och följer upp kvaliteten i verksamheten. Den beslutar i flera frågor, exempelvis fastställer den fakultetsgemensamma prioriteringar, institutionernas verksamhetsplaner och principerna för fördelning av de statliga anslagen för utbildning och forskning.

Som dekan har jag ett akademiskt ledningsuppdrag som utgår från rektor och som gör dekan ansvarig för hela fakultetens verksamhet med undantag av de frågor som är delegerade till fakultetsstyrelsen, där ansvaret är gemensamt. Dekan, som också är ledamot i fakultetsstyrelsen, ska tillsammans med övriga ledamöter utveckla fakultetens verksamhet inom ramarna för fakultetens resurser. Utöver det akademiska ledningsansvaret ska dekan även företräda arbetsgivaren som chef för fakulteten. Den delen av dekanuppdraget sammanfaller inte med fakultetsstyrelsens uppdrag. Det är det gemensamma verksamhetsstödet som ser till att dekan får det stöd som behövs för att uppgiften ska fungera.

KS har en mångfasetterad och omfattande verksamhet med ett trettiotal program på olika nivåer, många fristående kurser och fem forskarutbildningsämnen. För att styrelsen ska kunna fatta välgrundade beslut så har den delegerat beredningen av en del frågor till andra fakultetsgemensamma organ: utbildningsfrågor till en nämnd (UN) och forsknings- och forskarutbildningsfrågor till en annan (FFN). Dekan har också delegerat en del av ansvaret: forskningsfrågor till prodekan, utbildningsfrågor och forskarutbildningsfrågor till vicedekaner. Dekan, prodekan och vicedekanerna arbetar dock i hög grad tillsammans.

Kollegialiteten vid fakulteten går långt bortom ledamöterna i fakultetsstyrelsen. I grunden pågår den hela tiden i de olika samtal och diskussioner som förekommer på de många formella och informella arenor som finns vid ett universitet: mellan lärarna på en kurs, i seminarierummet, i programråd, vid kaffeautomaterna, för att nämna några. När frågor kommer till fakultetsstyrelsen för beslut så har de dessutom gått igenom ett antal tidigare steg – till exempel beredning i UN och FFN, eller de olika dialoger som är en del av universitetets styrmodell.

När de komplexa frågorna slutligen kommer till fakultetsstyrelsen, vanligtvis först för diskussion och sedan för beslut, så har de redan diskuterats, beretts och förankrats i den omfattande formella och informella struktur som en fakultet är. Fakultetsstyrelsens ledamöter representerar fakulteten men har med sig erfarenheter från olika delar inom den. Uppgiften är att fatta beslut som tar hänsyn till hela fakulteten och hjälper oss att fortsätta hålla vår höga kvalitet och akademiska identitet. Här har ledamöterna ett stort ansvar att lyssna in olika perspektiv från kolleger, men också att återkoppla till dem. Fakultetsstyrelsen har också tre externa ledamöter som representerar andra perspektiv som vi vill få in i diskussionerna för att kunna fatta ännu bättre beslut. Det är ett sätt att lyfta fram vårt samhällsengagemang och manifestera att vi är ett universitet mitt i staden, mitt i världen.

Mitt uppdrag som dekan tar slut vid årsskiftet, processen för att finna en ny dekan har påbörjats och jag vill påminna om att uppdraget inte bara är viktigt och utmanande utan även intressant och stimulerande!

Hur ska våra forskningsmiljöer organiseras?

Det finns idag fyra forskningsplattformar vid Fakulteten för kultur och samhälle:

Medea – A Research Lab for Collaborative Media,
Design and Public Engagement,
Russia and the Caucasus Regional Research,
Collaborative Future Making och Rethinking Democracy.

De två senare har funnits i ungefär fyra år, medan de tidigare funnits längre. Vid samtliga bedrivs spännande forskning av hög kvalitet om angelägna frågor. Dessutom har man varit mycket bra på att göra denna forskning synlig såväl inom som utanför akademin.

Plattformarnas framgångar är en av anledningarna till att fakulteten bestämt sig för att satsa mer på forskningsmiljöer framöver. Samtidigt är det långt ifrån säkert att just plattforms-formen är den bästa för att organisera vår forskning.

Denna form skapades när vi fortfarande var en högskola och vår forskningsvolym var betydligt mindre än den är idag. Då var det viktigt att skilja ut forskningen från resten av verksamheten för att göra den synlig och ge den möjlighet att utvecklas. Idag är läget ett helt annat. Bland annat bestämde vi i samband med forskningsutvärderingen ERA 19 att det är institutionerna som är våra primära forskningsmiljöer. Dessutom har forskningens andel av verksamheten ökat rejält.

Därför har det sedan i höstas pågått diskussioner i flera sammanhang om att hitta en bättre form för att organisera våra forskningsmiljöer. Efter samtal mellan plattformsföreståndarna, prefekterna och fakultetsledningen lutar det allt mer åt att de nuvarande plattformarna i framtiden kommer att få starkare kopplingar till institutionerna, och en annan organisations- och finansieringsform.

Detta skulle kunna få flera fördelar. Bland annat skulle vi kunna utvärdera verksamheterna på ett bättre sätt. En plattform utvärderas av externa granskare vart tredje år. Utvärderingen utmynnar i en rekommendation om förlängning eller avveckling. Om man överger plattforms-modellen skulle man kunna frikoppla utvärderingarna från denna existentiella fråga, och därmed ge dem en mer konstruktiv inriktning, med fokus på hur verksamheten kan utvecklas, snarare än på att avgöra om den ska finnas kvar.

En annan fördel skulle kunna vara att det blir lättare att inrätta olika typer av forskningsmiljöer (alla former är ju styrande för innehållet, och att vara en plattform är inte idealiskt för alla verksamheter) och att ändra inriktning på de som redan finns. Vi skulle helt enkelt skaffa oss nya möjligheter att bedriva forskning tillsammans.

Ännu är vi inte helt klara med diskussionerna, men förhoppningsvis kan dekan fatta beslut i frågan redan innan sommaren.

Aktuellt på KS

Seminarier och event:

Tisdag 15 mars, 15:15 – 17:00. On Zoom.
RUCARR seminar: Defending History? The Impact of Context and Speaker in Russia.

Onsdag 16 mars, 10:15 – 12:00. On Zoom.
Learning Life Itself. Risk and Resilience in Media and Communication Education.

Torsdag 17 mars, 14:15 – 16:00. Hybrid seminar: zoom and Niagara.
Migration seminar: National Integration Evaluation Mechanisms: Ways forward

Gå till medarbetarkalendern för mer information och anmälan.

Brussels office visits KS March the 18th at 10:30-12:00

Rickard Eksten has been active as Policy officer at our (Lärosäten Syd’s) Brussels office for 3,5 years now. You can meet him at the KS Faculty (or via Zoom) on Friday the 18th at 10:30.

On the agenda:

  • Short repetition about Horizon Europe and important current questions
  • What can the Brussels Office (Errin etc) offer Mau researchers
  • A personal reflection after more than 3 years in Brussels
  • Time for questions and comments

Place: NIC0826

Or Zoom: https://mau-se.zoom.us/j/67062443100

Most welcome to contact Lars Ola at Grants Office in advance with suggestions for themes to bring up at the meeting!

Welcome!


International Advisory for Global Engagement at KS

We need to be strategic, pragmatic and organic in our way of thinking and make visible what we do, where we are going and how to get there, says Annika Olsson, head of department at K3 and the new chairperson of the International Advisory for Global Engagement at KS.

Annika Olsson, head of department at K3
Photo: Håkan Röjder

Hi Annika! What is the role of the International Advisory for Global Engagement at KS?

We promote and support internationalisation activities in research and education that are sustainable from a GPS, K3 and US perspective but also in line with the University’s strategy, the agenda for global engagement and the strategic priorities of the faculty. We act as a node where we coordinate efforts at the faculty and make ongoing collaborations in the organisation visible.

What kind of questions are you handling in the advisory board?

We have recurrent questions that concern different exchanges in education and research and for incoming and outgoing students. Then there are questions about research and how we work internationally with research exchange, both established collaborations with departments and with other universities around the world. Finally, we have questions regarding the individual researchers and their networks, both at the departmental and individual level.

What will be the main focus this year?

This spring, we have been asked by the dean to develop the strategic priorities of KS for internationalisation. We need to promote internationalisation activities in research and education which are in line with the University’s strategy, the agenda for global engagement and the strategic priorities of the faculty. The new strategy should be ready by summer 2022.

We have also defined three key words for our future work: we should work strategically, pragmatically and organically. Strategic means identifying areas or universities that are important to us as a faculty or department, educationally and in research and collaboration. We should work pragmatically in terms of; where does our funding come from, where are the decisions made, what decisions can be made by the University, what is controlled by the EU, and what does the world situation look like? We also need to be organic in our way of collaborating. Some researchers start with small networks of contacts, which eventually become an institutional exchange.

For more information about the International Advisory for Global engagement, contact Annika Olsson or any other member of the advisory (see the list below).


FACTS

The International advisory board at KS will:

  • promote internationalisation activities in research and education in line with the University’s strategy, the agenda for global engagement and the strategic priorities of the faculty
  • commission cases related to internationalisation to the dean
  • provide consultation in matters regarding internationalisation at the faculty
  • act as a link between the Advisory Board for Global Engagement and the faculty
  • have an ongoing dialogue with the dean, the Faculty Board and the departments.

International Advisory for Global Engagement at KS consists of:

  • Chairperson – Annika Olsson (K3)
  • International officer – Niklas Nannskog

International Academic Coordinators for each department:

  • K3 – Daniel Gaffner
  • GPS – Lena Karlbrink
  • US – Helena Bohman

International Administrative Coordinators for each department:

  • GPS – Maria Wennerberg
  • K3/US – Sofia Johansson
  • GPS/K3/US – Åsa Ulemark
  • GPS/K3/US/IO – Ioanna Karageorgou

Student representatives:

  • Doctoral Union – Michel Anderlini
  • Student Union – Arinzechukwu Onwurah

Collaborative Future-Making

Author: Per-Anders Hillgren, professor and researcher within the platform Collaborative Future-Making.

To stimulate and develop new research, the Faculty of Culture and Society supports four research platforms. Collaborative Future-Making (CFM) is one of them and it has been funded by the faculty for three years now. CFM explores how to envision inclusive and sustainable ways of living and thriving together. This is done through prototypes and discussions where people from all sectors of society are involved. CFM is a multidisciplinary group of researchers with backgrounds in the humanities, design, and social sciences.

During the pandemic we noticed a paradox – despite being forced to be physically distant, many of our research activities in the CFM became much more intimate, engaged, and personal. For example, within the “Grief and Hope in Transition” project people living in rural Skåne were invited to online workshops where they painted things that they might miss, wanted to remember, or were ready to let go of in the transition to a post carbon society. They were requested to pick things that concerned them and that were rooted within their own lived everyday experience. The particular format allowed the participants to zoom in and out between more concentrated painting activities, engaged reflections on potential losses, and collective attempts to carry loss into more hopeful engagements. Whereas different studies have shown that people find it hard to engage in longer discussions about the negative effects of climate change, this was not the case here.  These sessions felt alive, intimate, vivid, and sparked elaborate conversations on difficult and troublesome questions of climate change and grief and hope. Many of the participants expressed that they had been missing a forum like this.

Professor Per-Anders Hillgren. Photo: Håkan Röjder.

Another example of research activities that came “alive”, despite the online format, was the “Co-becoming in the Pluriverse” seminar series where Lizette Reitsma and our guest PhD student Nicholas Toretta played a major role. The series was enriched from their long engagements with decolonial scholars and community members from both Sapmi and the Penan community of Long Lamai in Borneo who generously shared experiences and reflections of oppression, complex dilemmas and more successful cases of decolonization. For example, how an art exhibition at Umeå University centering around the eight Sami seasons worked as an eye opener for people that have not previously engaged in Sami culture. Or how the people in Long Lamai struggle to find a way forward for their community without being caught in Western understandings of progress and development. This seminar series was also accompanied by “the River”, an online learning process for people interested in deepening their knowledge about how to decolonize their own projects. The River gathered researchers and activists who set out on a very emotionally demanding, but also rewarding journey, where the participants had to understand their own complex and multiple identities and how to carry their power and privileges. During the process many small things we take for granted in everyday life surfaced with new meanings. For example, how to understand the entanglement of the professional and the private? How to root yourself and your work in diverse settings? Or how to engage in a conversation with others to learn? The latter might be considered as a basic skill for academics, but within the River it rather emerged as something in need of much more attention, reconsideration, and care.

The online activities within CFM have also engaged public organisations and civil society.

For example the research project on “Transitioning towards sustainable water and waste management in a Swedish public organization” adapted to the format by co-developing an innovation and learning lab focused on digitalization. The aim of this lab was to engage cross-organizational innovation in relation to waste and water management in a Swedish public organization. One interesting and unexpected outcome, was an engaged discussion about creating a new narrative for innovation in the public sector as it applies to sustainability and other complex challenges. During the Autumn and Spring we also managed to hold a couple of workshops specifically focused around the concept of ‘integration’ – something that is complex and politically problematic for many, but through engaging people from the County Administrative Board, as well as civil society, and researchers, we were able to open up the concept as a means to consider new ways to imagine this policy area. Those online workshops, along with other seminars we organised, became the beginning of what we’re – for want of perhaps a better name right now – calling the ‘Future-Making Academy, where we use a collaborative focus on an imagined future as a starting point to help policy folk, civil society, and others to think outside the limitations of the present so as to perceive more sustainable ways of living and organising society.

En spännande höst kickar igång

Terminsstarten är den stressigaste tiden på året för oss universitetslärare och innebär ofta att forskningen får läggas på is ett tag till förmån för undervisning (samt de många möten som av någon anledning ofta läggs just när alla kurser startar).

Över huvud taget är det svårt att inom ramen för sin läraranställning få möjlighet att utnyttja kompetensutvecklingstiden – som bland annat används till forskning – på ett ändamålsenligt sätt. Även efter terminsstart är det exempelvis besvärligt att sätta av sammanhängande tid till forskning.

Detta är ett allvarligt problem och något måste göras. Bättre arbetstidsplanering är så klart den åtgärd som kan ge störst förbättringar för de flesta. Men även satsningar på korttidssabbaticals kan nog ge goda resultat.

Som många känner till har fakulteten satsat på just det senare (parallellt med att vi tillsammans med institutionerna försöker hitta bättre rutiner för det förra) och de flesta av de sju medarbetare som beviljats extra sammanhängande tid för forskning kommer att utnyttja denna under höstterminen. Det ska bli mycket spännande att se vad det kan ge. Målet är att de som har sabbaticals ska kunna ta avgörande steg mot att antas som docenter eller att bli professorskompetenta.

En annan sak som kommer att hända under hösten är att vi arrangerar flera konferenser på KS. Först ut är Redem-konferensen ”PANDEMOCRACY: Conviviality and everyday politics in times of crisis”. Därefter följer bland annat en konferens om nordiska serier “Contemporary Nordic Comics Research Conference“. Båda genomförs på nätet, vilket har vissa nackdelar, men samtidigt gör det möjligt för många att delta.

Dessutom ska vi fira våra akademiska framgångar – bland annat genom promoveringar av nya doktorer och installationer och installationsföreläsningar av nya professorer – vid årshögtiden i oktober.

Upplägget för installationsföreläsningarna kommer att bli lite annorlunda i år. Eftersom KS har hela 10! nya professorer så hinner vi inte med de traditionella föreläsningarna rent tidsmässigt under en vecka. Därför har vi kortat ned alla föreläsningar till konferens-format (15 minuter) med en kort intervju innan och Q&A efteråt. Alla föreläsningar kommer att ske på Niagara men live-streamas och vi hoppas att detta upplägg får bra respons. Alla nya professorer kommer att få möjlighet att göra en längre version av sin installationsföreläsning längre fram.  

Schema för våra installationsföreläsningar:

Måndag, 11 oktober 2021TidNamn
 10:00Rebecka Lettevall  
 10:45Caroline Wigren-Kristoferson
 11:30Kenneth Mølbjerg Jørgensen
   
Tisdag, 12 oktober 2021TidNamn
 10:00Ulrika Sjöberg  
 10:45Gunnar Krantz  
 11:30Karin Grundström  
   
Onsdag, 13 oktober 2021TidNamn
 09:15Stig Westerdahl  
 10:00Mikael Spång  
 10:45Derek Stanford Hutcheson
 11:30Per-Anders Hillgren  

Torsdagen 14 oktober kl. 13:15 kommer KS hedersdoktor, Pascal Lefèvre, att genomföra sin hedersdoktorsföreläsning. Då han på grund av pandemin tyvärr inte kan besöka Malmö kommer hans föreläsning att ske digitalt.

Årshögtiden kommer att äga rum på fredagen, den 15 oktober. På grund av pandemin kommer även denna ceremoni att äga rum i mindre skala, men vi hoppas kunna satsa på ett större arrangemang nästa år med fler inbjudna gäster. 

Så snart vi kommit över arbetstoppen i samband med terminsstart har vi alltså många spännande saker att se fram emot i höst.

Humtank: en tankesmedja för humanistisk forskning och utbildning

Författare: Christina Johansson, Docent i Internationell migration och etniska relationer och Malmö universitets representant i Humtank.

Ett antal globala samhällsproblem brukar lyftas fram som de viktigaste i vår tid: klimatförändringar, urbanisering, flyktingsituationen, ojämlik fördelning av världens tillgångar och nu senast global spridning av virus. Det behövs kunskap för att möta dessa problem; det är många överens om. Men vad för slags kunskap behövs egentligen?

Om vi tar den pågående pandemin som exempel är det uppenbart att vi behöver kunskaper från det naturvetenskapliga fältet. Vi behöver ta fram vacciner och mediciner och identifiera hur viruset muterar och sprids. Men den kunskapen räcker inte. Virussjukdomar och deras spridning aktualiserar även frågor som har med samhällsvetenskap och människan som kulturell varelse att göra. Den pågående pandemin reser till exempel flera etiska frågor: Hur bör vårdens prioriteringar se ut? Hur bör vacciner fördelas globalt och lokalt? Hur starka incitament kan och bör ett samhälle använda för att så många som möjligt ska vilja vaccinera sig? Med andra ord, allt är inte löst i och med att vaccinerna är på plats. Och virus drabbar människor på fler sätt än genom död och sjukdom. Historiker och etnologer har t.ex. lyft fram hur epidemier, vid mer än ett tillfälle under historien, har utgjort en gynnsam mylla för stigmatisering av dem som uppfattas som främlingar eller avvikande. Det är nödvändigtvis inte epidemierna i sig som skapar främlingsfientlighet, men de riskerar att förstärka redan existerande tankefigurer. När det gäller den pågående pandemin är det inte minst personer med asiatiskt utseende som har kommit att drabbats av kollektivt skuldbeläggande på flera håll i världen. Enligt rapporter från USA har hatbrotten mot asiater ökat kraftigt sedan pandemins utbrott. Ovanstående exempel visar på vikten av att samhället inte endast prioriterar naturvetenskaplig forskning utan även forskning inom samhällsvetenskap och humaniora.  

Humtank är en tankesmedja som arbetar utifrån mottot att varje samhällsfråga har en humanistisk dimension. Denna tankesmedja tillkom 2014 genom ett unikt samarbete mellan de humanistiska fakulteterna på tolv svenska universitet och högskolor. Sedan 2017 har antalet lärosäten utökats till femton. Humtank verkar för att stärka humanioras roll såväl inom som utanför de akademiska institutionerna. Mer precist uttryck verkar Humtank för:

  • Att Sverige får en tydligt artikulerad och medveten humaniorapolitik.
  • Att villkoren för humanistisk utbildning och forskning förbättras.
  • Att den humanistiska kompetens som finns i samhället uppvärderas.
  • Att humanistisk forskning och dess betydelse synliggörs.
  • Att humanistiska forskare får bättre förutsättningar för att sprida sina resultat till allmänheten.

Verksamheten leds i dag av Leif Runefelt, professor i idéhistoria vid Södertörns högskola, och Lovisa Brännstedt fil. dr och forskare i antikens kultur och samhällsliv vid Lunds universitet. Sedan förra sommaren har undertecknad glädjen att vara Malmö universitets representant.

Vad gör då Humtank rent konkret för att belysa vikten av humaniora? I korthet kan man säga att vi skriver rapporter, debattartiklar och anordnar seminarier och panelsamtal tillsammans med inbjudna gäster. Viktiga arenor på vilka Humtank regelbundet närvarar är Almedalen och Bokmässan och sedan förra hösten även vetenskapsfestivalen Forskarfredag, som arbetar med att skapa dialog mellan forskare och allmänhet.

Basen i Humtanks verksamhet kan sägas vara den årliga rapporten, i och med att ämnet som lyfts fram i den återkommer i de påföljande seminarierna och panelsamtalen. Under årens lopp har en rad ämnen behandlats som exempelvis humanioras potential på arbetsmarknaden, arbetslivsanknytning i humanistisk forskning och behovet av ett breddat samverkansbegrepp. Årets Humtank-rapport fokuserar humaniora i skolan. Här belyses de humanistiska ämnenas villkor i den svenska skolan, framtida utmaningar, och vissa aspekter av relationen mellan humaniora i skolan och humaniora i högre utbildning och forskning. Den här rapporten, som kanske i synnerhet är intressant för alla som undervisar i skolvärlden eller på landets lärarprogram, kommer att presenteras under årets digitala upplagor av Almedalsveckan och Bokmässan.

Humtank driver även en blogg där aktuella ämnen och ny forskning presenteras och diskuteras. Ibland skrivs inläggen av Humtanks egna representanter, ibland av gästbloggare. Humtank finns även på Facebook och Twitter och tankesmedjan delar årligen ut ett pris till en person eller organisation som har gjort viktiga insatser för humaniora i samhällslivet. Senast gick priset till Kungliga biblioteket i Stockholm för dess arbete med att under pandemin tillgängliggöra hela sitt digitala dagstidningsarkiv.

Inom Humtank har vi nyligen även påbörjat arbetet med nästa års rapport. Syftet med denna är att belysa vilka strategier svenska universitet och högskolor har för humanistisk forskning – ett ämne som inte minst är intressant för ett universitet som Malmö med flera flervetenskapliga forskningsmiljöer och utbildningar. Inspiration till ämnet kom bland annat ifrån Olso universitet, som nyligen har tagit fram en 10-årig strategi för humaniora med målet att stärka såväl de humanistiska disciplinerna som tvärvetensaklighet. En utgångspunkt för denna strategi var just att det i vår samtid behövs kunskapsutveckling inom ämnen som språk, mänskligt beteende, kultur, filosofi och historia. Humtank välkomnar denna strategi och hoppas att få se likande satsningar vid svenska lärosäten framöver.

Om du är intresserad av att få veta mer om Humtanks verksamhet kika gärna in på vår hemsida. Där hittar du bland annat ovan nämnda rapporter, blogginlägg och länkar till såväl genomförda som kommande seminarier och panelsamtal.

Samverkan gynnar både den egna verksamheten och det omgivande samhället

Författare: Sara Bjärstorp, universitetslektor i engelska och dekanråd för samverkan vid Fakulteten för kultur och samhälle

I senaste rektorsbloggen skriver rektor Kerstin Tham om vikten av att ta hänsyn till olika ämnes- och vetenskapsområdens särart och samarbetsformer även när det gäller samverkan och nyttiggörande. Hon slår också ett slag för universitetets samhällsansvar att bidra till debatt, medborgerlig bildning och spridning av forskningsbaserad kunskap, och lyfter i detta sammanhang värdet av humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiv. För mig som KS representant i det universitetsövergripande Rådet för samverkan är detta frågor som ligger extra varmt om hjärtat. Att vidga och problematisera samverkansbegreppet samtidigt som vi tillsammans förbättrar, förtydligar och fördjupar formerna för externa samarbeten är ett av de viktigaste och kanske också svåraste uppdragen för oss i rådet. Utmaningen handlar om att förstå och respektera vitt skiftande förutsättningar för – och inställningar till – samverkan på olika delar av universitetet och ändå våga ta ut en gemensam riktning. Att samverkan är en integrerad del i undervisning och forskning, och inte någon separat verksamhet, är en självklarhet, men samtidigt måste samverkan ”i sig” också lyftas upp för att kunna belysas och vidareutvecklas.

Rådet för samverkan inrättades 2019 och under den gångna tvåårsperioden har vi organiserat vårt arbete kring tre prioriterade frågor. Den första gäller framtagandet av ett lärosätesgemensamt synsätt på samverkansfrågor. Här har vi stött och blött frågan om vad samverkan är och kan vara vid Malmö universitet och tagit fram en kortfattad beskrivning av detta.

Rådet har även tillsammans med avdelningen Mau innovation deltagit i utarbetandet av en ny modell för innovationsrådgivning där det finns riktat stöd för varje fakultet. Innovationsrådgivare för KS är Camilla Norberg Hansen, som de flesta av er säkert redan har träffat på APT eller vid någon av de särskilda informationsmöten Camilla har ordnat. Ni är alltid välkomna att kontakta Camilla direkt om ni har konkreta idéer kring nyttiggörande, alternativt komma på det öppna möte som innovationsrådgivarna håller varje tisdag mellan kl.14 och 15.

Den andra prioriterade frågan har varit värdesättande av samverkan vid meritering, där vi bland annat följt Vinnova-projektet MerSam som utforskat olika aspekter av meritering och samverkansskicklighet. Rådet för samverkan har också haft representation i arbetsgruppen som tagit fram förslag på en ny meritportfölj vid Malmö universitet, samt tagit initiativ till den rapport om forskningsfinansiärernas syn på samverkan som Grants Office tagit fram.

Slutligen har Rådet för samverkan också prioriterat frågan om tid och finansiering för samverkan. Just nu görs en större satsning på finansiering av två s.k. impact case där forskare har kunnat söka om interna medel för att beskriva och analysera genomslaget av ett aktuellt forskningsprojekt. Utlysningen gjordes som en pilot för att testa ett nytt sätt att finansiera samverkan. Ansökningstiden har nyligen gått ut och beslut om vilka projekt som beviljas kommer att fattas före sommaren. Det ska bli mycket spännande att följa dessa projekt och så småningom utvärdera formerna för och finansieringen av impact case.

Drivkraften och förmågan att sprida och nyttiggöra kunskap finns inom alla discipliner men inte sällan uppstår olyckliga och – i mitt tycke – onödiga krockar mellan samverkanssystemets språkbruk och strukturer och humanistiska och samhällsvetenskapliga vetenskapstraditioner. Essäsamlingen Kampen om kunskap: Akademi och praktik belyser denna spänning på olika sätt. Ett intressant försök att nyansera de ofta polariserade bilderna av samverkan görs av Anna Jonsson med Mora Träsks låt ”Tigerjakt” som hjälp: ”vi kan inte gå runt det, vi kan inte gå under det, vi kan inte gå över det, vi måste gå igenom det!” Vad det innebär, skriver hon, är att vi ”behöver lyfta debatten, vilken för en utomstående samhällsaktör kanske kan uppfattas som inomvetenskaplig, till att bli en samhällelig angelägenhet. Om vi forskare inte förklarar att de skilda åsikterna grundar sig på olika syn på kunskap – där den ena består i att kunskap är en produkt, och den andra i att det är en process – är det svårt att förstå vad debatten (träsket) handlar om” (43).

Kampen om kunskap är en intressant bok också av en annan anledning. Vid sidan om essäerna innehåller boken nämligen olika serieteckningar och illustrationer i en uttalad ambition att skapa möten mellan vetenskap och seriekonst, ett av många aktuella exempel på hur konst och vetenskap kan samspela på olika sätt. Även detta är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat, men det får bli ämne för ett annat bloggtillfälle.

Kampen om kunskap: Akademi och praktik. Red. Axel Brechensbauer, Maria Grafström, Anna Jonsson och Mikael Klintman. Santérus Förlag (2019).

————————–

Fakta om Rådet för Samverkan

Ordförande:
Charlotte Ahlgren Moritz, vicerektor.

Rådet planerar, samordnar och följer upp universitetsgemensamma frågor rörande samverkan, nyttiggörande och innovation samt bidrar till att öka universitetets globala synlighet.

Arbetet ska ta sin utgångspunkt i lärosätets Strategi 2022, Agenda 2030 samt Högskolelagen: “I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.”

De digitala mötenas utmaningar

Författare: Karina Vamling och Bo Petersson, Professorer och verksamhetsledare för forskningsplattformen Russia and the Caucasus Regional Research (RUCARR)

Det har blivit en vana att ange CET (Centraleuropeisk tid) när vi annonserar våra seminarier och andra aktiviteter. Spännvidden från Ryssland & Kaukasus till amerikanska västkusten fångar det nya arbetsfältet som blivit en normalitet, där kolleger från New York, Tbilisi, Moskva eller Warszawa medverkar med presentationer vid våra seminarier. Pandemiåret har varit en spänd tid i RUCARR-regionen, som förutom Covid-19 präglats av uppblossande konflikter och stora rubriker om den politiska utvecklingen – protesterna mot valet i Belarus, kriget och konflikten kring Nagorno-Karabach, månaderna av gatuprotester efter valet i Georgien, Kremls behandling eller snarare misshandling av Alexei Navalnyj och dess konsekvenser, spänningen längs rysk-ukrainska gränsen. Dessa aktuella händelser har vi belyst i RUCARRs seminarier och rundabordssamtal.

The March of Peace and Independence, Minsk, Belarus, 30.08.2020
Bild: Andrew Keymaster, Unsplash.

Under den gångna pandemiperioden har vi provat olika former av nätburna aktiviteter, både zoomseminarier med betingelser och interaktion som mest påminner om campusseminarier men även stora webinarer. Störst räckvidd fick webinariet med rundabordssamtalet “Nagorno-Karabakh: from status quo towards final resolution?” med ett par hundra deltagare från över 30 länder. Men det nya formatet kan också medföra besvikelser, som när vi hade en världskänd Rysslandsforskare på virtuellt besök för att göra sin första presentation någonsin av sin rykande färska nya bok. 20+ deltagare slöt upp där vi hade förväntat oss det tiodubbla. Det tycks som om den virtuella seminariemarknaden snabbt blir mättad, vilket ger oss anledning att fundera ingående på hur vi bäst når ut med att marknadsföra våra programpunkter. Det är en utmaning hur vi bäst skall kunna ta till vara de vidgade globala, digitala nätverken och erfarenheterna från den här perioden. Vilka är våra målgrupper och hur kommer våra seminarier att förändras framöver?

En sida som man även måste vara beredd att hantera är att våra seminarier ofta rör ämnen med hög konfliktpotential, även krigförande länder. Ju vidare krets av deltagare vi har och ju öppnare vi är, desto större är risken att vi får in personer som kommer att försöka iscensätta konfrontationer och angripa talarna. Detta är ett reellt problem och även om vi har föranmälan till seminarierna, är detta något som kräver särskild vaksamhet och beredskap. Ännu så länge har vi varit förskonade från incidenter av den typen men troligtvis är det mest en tidsfråga innan situationen uppstår och då måste vi ha en beredskap på hur det ska hanteras. Här skulle vi välkomna en dialog med såväl IT-specialister som säkerhetsansvariga. Vi antar att många miljöer vid universitetet kan ha liknande problem.

De digitala mötena och aktiviteterna har blivit vardag inte bara hos oss i Sverige och Malmö. Även i regioner som har stått mycket långt ifrån en digitalisering i vardagen har man blivit tvungen att ta stora steg under pandemiperioden. Vi ser detta i bl a Kaukasus och Ryssland. Att hamna i ett onlineseminarium där deltagare från Nordkaukasus, Amman, New York och Tbilisi diskuterar i realtid med varandra var knappast tänkbart tidigare, även om tekniken givetvis fanns. Tekniktillvänjningen överbryggar gränser och detta öppnar möjligheter även för oss vad gäller tillgänglighet och forskningskontakter. Samtidigt är den digitala öppenheten långt ifrån oproblematisk och fritt tillgänglig för alla. Här spelar faktorer in som rädslan för övervakning, för att exponeras i vad som kan betraktas som olämpliga sammanhang, att associeras med ställningstaganden och grupperingar som av vissa inte anses vara politiskt korrekta.

Som akademiska forskare vilka är privilegierade nog att verka i en demokrati är det vår skyldighet att ta dessa högaktuella frågeställningar på största allvar. Vi är därför stolta att kunna meddela att RUCARR avslutar vårterminen med ett digitalt symposium 17-18 juni som fokuserar på hot mot och brist på akademisk frihet i länder med auktoritära system. GPS och RUCARRs gästforskare inom programmet Scholars at Risk (SAR) har varit central i att initiera och organisera evenemanget. Symposiet Academic freedom in hybrid and authoritarian systems har tonvikt på Centralasien och arrangeras gemensamt med REDEM, Centre for Baltic and East European Studies (CBEES) vid Södertörns högskola, SAR och Oxus Society for Central Asian Affairs (Washington DC). Vi hoppas på bred uppslutning!

Karina Vamling och Bo Petersson

Political Innovation is Needed to Reclaim Our Societies from Covid-19

Author: Michael Strange, Redem. Senior lecturer, Department of Global Political Studies.

We have all become amateur virologists, having now spent over a year following the global pandemic through its various waves as it has caused still ongoing human suffering on a scale that is hard to comprehend. Throughout much of 2020, we waited anxiously for the first news of hope that a vaccine would soon be on its way. At that point, medical research and a belief in ongoing human innovation were our torch bearers. Fast-forward to the present, we see that to beat Covid-19, medical research is vital, but far from the only form of innovation we sorely need at this time.

Photo by Erik Mclean on Unsplash

Since last semester, in the STINT-funded Precision Health & Everyday Democracy (PHED) project, we have been holding a ’Commission’ on the future of healthcare post Covid-19, with a series of oral and written submissions from health practitioners, activists, and researchers. Focused at first on Sweden, we included comparison with France and the UK. What stood out in the evidence presented was that Covid-19 has been felt by different sectors of society in very different ways, and the part played in that by vulnerabilisation – political processes that undermine the living standards and rights of particular groups and individuals. Amongst all actors we spoke to was a general consensus that, to better manage Covid-19 and protect us all from future pandemics, there is a desperate need for political innovation to reconnect a society that feels increasingly fragmented. Our first report will be published in the next month.

Starting next Tuesday, we continue the Commission with a focus on how to achieve good healthcare for all. If the pandemic is to teach us anything, it has to be that a failure to provide healthcare for any minority is not only a moral bad, but threatens the security and economic welfare of all. We have a list of speakers including high-profile experts from the WHO, Chatham House, and CHAIN, that is representative of a much wider geographic spread.

What we see with Covid-19 is the need for new transdisciplinary research to support the types of political innovation required to reclaim our societies from Covid-19. Please feel welcome to join us this Spring for the first of our online events focused on Researching Global Health Inequality, taking place on Tuesday 16th March 14-16:00 CET.

For more information, please see the PHED website: https://mau.se/en/research/projects/phed/

Medea: Looking back and looking ahead

Author: Bo Reimer, Director of Medea

Medea has now entered its sixth year as a research platform at the faculty. The work we do – me, Bojana Romic, Erin Cory, Karolina Rosenqvist and Richard Topgaard – consists primarily of conducting research on media and design, and on communicating with the general public by arranging talks and symposia, and by producing podcasts.

Last year looked for obvious reasons different than earlier years. We had to cancel the Medea Talks we had planned for the spring, and we took a break also with our podcast serie Medea Vox.

Our main public event last year consisted of a two day symposium with the title Artificial Creativity, with my colleague Bojana Romic as main organizer. Even though we originally had conceived of the event as a physical event in Malmö, luckily enough we were able to remake it into an online event before we sent out our call for papers. This meant that we were able to attract participants from five continents. We also put in effort in making the symposium into more than just zoom talks, creating (together with Maria Engberg, TS, and guest professor Jay Bolter) an interactive three-dimensional space where participants could meet and chat as avatars.

The Medea crew at the Artificial Creativity conference.
Photo: Bo Reimer

In order to have the symposium run as smoothly as possible, all participants had to prerecord a 12 minute video with their presentation, which was shown before a discussion. The videos were also subtitled. A lot of work, but worthwhile. You can find many of the presentations on our webpage, https://mau.se/en/research/research-platforms/medea/conference-artificial-creativity/#accordion-56328.

We are now planning this year’s main event, which will be a symposium on Women and Music together with the City of Malmö and Malmö Live. It is part of the celebration of the 100 year anniversary of women getting the right to vote. There will be talks and discussions and live music with both academics, musicians and actors from the music industry involved. We are working on the program right now, but save the date: Thursday, November 18.

Bo Reimer, Director of Medea