En spännande höst kickar igång

Terminsstarten är den stressigaste tiden på året för oss universitetslärare och innebär ofta att forskningen får läggas på is ett tag till förmån för undervisning (samt de många möten som av någon anledning ofta läggs just när alla kurser startar).

Över huvud taget är det svårt att inom ramen för sin läraranställning få möjlighet att utnyttja kompetensutvecklingstiden – som bland annat används till forskning – på ett ändamålsenligt sätt. Även efter terminsstart är det exempelvis besvärligt att sätta av sammanhängande tid till forskning.

Detta är ett allvarligt problem och något måste göras. Bättre arbetstidsplanering är så klart den åtgärd som kan ge störst förbättringar för de flesta. Men även satsningar på korttidssabbaticals kan nog ge goda resultat.

Som många känner till har fakulteten satsat på just det senare (parallellt med att vi tillsammans med institutionerna försöker hitta bättre rutiner för det förra) och de flesta av de sju medarbetare som beviljats extra sammanhängande tid för forskning kommer att utnyttja denna under höstterminen. Det ska bli mycket spännande att se vad det kan ge. Målet är att de som har sabbaticals ska kunna ta avgörande steg mot att antas som docenter eller att bli professorskompetenta.

En annan sak som kommer att hända under hösten är att vi arrangerar flera konferenser på KS. Först ut är Redem-konferensen ”PANDEMOCRACY: Conviviality and everyday politics in times of crisis”. Därefter följer bland annat en konferens om nordiska serier “Contemporary Nordic Comics Research Conference“. Båda genomförs på nätet, vilket har vissa nackdelar, men samtidigt gör det möjligt för många att delta.

Dessutom ska vi fira våra akademiska framgångar – bland annat genom promoveringar av nya doktorer och installationer och installationsföreläsningar av nya professorer – vid årshögtiden i oktober.

Upplägget för installationsföreläsningarna kommer att bli lite annorlunda i år. Eftersom KS har hela 10! nya professorer så hinner vi inte med de traditionella föreläsningarna rent tidsmässigt under en vecka. Därför har vi kortat ned alla föreläsningar till konferens-format (15 minuter) med en kort intervju innan och Q&A efteråt. Alla föreläsningar kommer att ske på Niagara men live-streamas och vi hoppas att detta upplägg får bra respons. Alla nya professorer kommer att få möjlighet att göra en längre version av sin installationsföreläsning längre fram.  

Schema för våra installationsföreläsningar:

Måndag, 11 oktober 2021TidNamn
 10:00Rebecka Lettevall  
 10:45Caroline Wigren-Kristoferson
 11:30Kenneth Mølbjerg Jørgensen
   
Tisdag, 12 oktober 2021TidNamn
 10:00Ulrika Sjöberg  
 10:45Gunnar Krantz  
 11:30Karin Grundström  
   
Onsdag, 13 oktober 2021TidNamn
 09:15Stig Westerdahl  
 10:00Mikael Spång  
 10:45Derek Stanford Hutcheson
 11:30Per-Anders Hillgren  

Torsdagen 14 oktober kl. 13:15 kommer KS hedersdoktor, Pascal Lefèvre, att genomföra sin hedersdoktorsföreläsning. Då han på grund av pandemin tyvärr inte kan besöka Malmö kommer hans föreläsning att ske digitalt.

Årshögtiden kommer att äga rum på fredagen, den 15 oktober. På grund av pandemin kommer även denna ceremoni att äga rum i mindre skala, men vi hoppas kunna satsa på ett större arrangemang nästa år med fler inbjudna gäster. 

Så snart vi kommit över arbetstoppen i samband med terminsstart har vi alltså många spännande saker att se fram emot i höst.

Tydliga och attraktiva karriärvägar är av avgörande betydelse för vår förmåga att rekrytera och behålla akademisk personal

Frågor om akademiska karriärvägar har på senare tid ådragit sig allt större intresse. Från fackligt håll – men också från exempelvis de externa utvärderare som granskade vår forskning inom ERA 19 – har man betonat riskerna med att framför allt yngre forskare hamnar i projektanställningar med dåliga eller otydliga framtidsutsikter. Malmö universitet framhåller å sin sida i Strategi 2022 att tydliga och attraktiva karriärvägar är av avgörande betydelse för vår förmåga att rekrytera och behålla akademisk personal och för att vi ska kunna bedriva forskning och undervisning av hög kvalitet.

Foto: Jon Tyson-Unsplash

Vid Fakulteten för kultur och samhälle har vi genomfört flera satsningar för att förverkliga målen i strategin. Hit hör bland annat att vi utvecklat arbetet i lärarförlagsnämnden – som ju bereder såväl befordringsärenden som ansökningar om antagning som docent – så att det ska vara mer transparent, samt de satsningar på korttidssabatticals för medarbetare som närmar sig docent- eller professorskompetens som utlystes för ett tag sedan och som kommer att genomföras under hösten. Andra exempel är att man vid Institutionen för urbana studier satsat på kollegial rådgivning till dem som funderar på att ansöka om antagning som docent och att man på K3 var väldigt tidigt ute med att använda den nya anställningsformen biträdande lektorat, som ger yngre forskare och lärare möjligheter att meritera sig för tillsvidareanställning som lektor. Vid GPS har man bland annat arbetat för att se till att så många medarbetare som möjligt ska få chansen att meritera sig genom att fungera som doktorandhandledare.

Mycket talar dock för att frågan om karriärvägar kommer att vara het även framöver. Exempelvis pågår det ett projekt som syftar till att undersöka om man skulle kunna skapa tydligare pedagogiska karriärvägar vid Malmö universitet. Det finns också förslag på att en del av universitetets statsanslag för forskning ska vikas för strategiska satsningar på att stärka lektorers möjligheter till vetenskaplig meritering.

För att sådana satsningar ska bli bra krävs det en hel del organisatoriska åtgärder. Bland annat måste vi sätta karriärfrågorna i fokus i fler sammanhang, exempelvis i medarbetarsamtal och i kollegiala diskussioner. Vi måste också ha bra rutiner för bedömning av meriter inom såväl forskning som undervisning och samverkan, och säkerställa att alla medarbetare känner till vilka karriärmöjligheter som finns.

Men, det krävs också strategiska diskussioner om vad som utmärker bra karriärvägar. Hur ska man exempelvis balansera önskan om trygga anställningar mot behovet av rörlighet mellan lärosäten och länder liksom mellan akademin och andra delar av samhället? Hur ska man se på möjligheterna att befordras i relation till idealet att akademiska tjänster ska utlysas och tillsättas i konkurrens? Hur ska vi hantera det faktum att karriärframgångar inte bara är kvitton på framsteg inom forskning och undervisning utan också leder till ökade kostnader för institutionerna?

Vi måste också bli bättre på att definiera de olika rollerna på karriärstegen. Utöver att skapa goda förutsättningar för att medarbetare ska kunna bli exempelvis docent- eller professorskompetenta måste vi också diskutera vad akademisk senioritet ska innebära vid vår fakultet och vilka roller professorer och docenter ska spela inom forskning, undervisning och olika kollegiala processer.

Det är först när vi kommit igång med dessa diskussioner som våra satsningar på transparenta och goda karriärvägar på allvar kan leda till ökad kvalitet i forskning och undervisning och till att vi kan bli en ännu mer attraktiv akademisk miljö.

Om den akademiska friheten ska kunna bevaras och utvecklas måste den försvaras och diskuteras på alla nivåer

I regeringens forskningsproposition, som publicerades strax före jul och som nu nagelfars i flera olika organ vid vårt lärosäte, understryks vikten av den grundlagsskyddade akademiska friheten, som bland annat består i att forskare fritt ska få välja forskningsämnen och forskningsmetoder samt att de fritt ska få publicera sina resultat, och som också inbegriper den akademiska undervisningens integritet. Det är inte svårt att räkna ut varför man betonar denna frihet. I flera länder i Europa är nämligen den fria forskningen under angrepp, inte minst från högernationalistiskt håll. Ungern utgör än så länge det kanske värsta exemplet. I andra delar av världen ser det ännu värre ut.

Även på hemmaplan finns det dock anledning att påminna om den akademiska friheten. Ingen har väl kunnat missa att moderaternas utbildningspolitiska talesperson, Kristina Axén Olin – som dessutom är andra vice ordförande i utbildningsutskottet – kritiserat en kurs vid Malmö universitet som utmanade hennes syn på hur skolmarknaden fungerar. Mindre känt är kanske att Vänsterpartiet i Malmö riktat kritik mot en kurs i sexologi och rent av begärt att vi ska ”be om ursäkt” för hur den bedrivits (se artikel i Sydsvenskan 15 mars).

För ett par år sedan riktade företrädare för Moderata ungdomsförbundet kritik mot en kurs som jag var ansvarig för. Vår dåvarande rektor gick omedelbart ut och förklarade att vi inte förhandlar med politiker om det akademiska innehållet i undervisningen. Även Axén Olins framstöt, liksom de klagomål som riktats mot sexologiundervisningen, har bemötts på ett klart och tydligt sätt av vår nuvarande rektor. Att Malmö universitets ledning på detta sätt står upp för den akademiska friheten är naturligtvis utmärkt, liksom att vårt lärosäte är i medlem i nätverket Scholars at Risk som arbetar för att skydda hotade akademiker.

Men, om den akademiska friheten ska kunna bevaras och utvecklas måste den försvaras och diskuteras på alla nivåer. Därför bör vi ställa oss frågan vad vi på Fakulteten för kultur och samhälle kan göra.

Jag tror att vi kan göra en hel del. Det viktigaste är kanske att fortsätta utveckla en kultur i vilken den akademiska friheten har en central ställning. Men, det finns också några mer handfasta åtgärder vi kan vidta. En sådan är att stärka kollegialiteten och se till att de centrala akademiska frågorna behandlas i organ som är djupt förankrade bland våra lärare och forskare. Ett sådant arbete har inletts, men intensiteten i det kan nog höjas ytterligare. En annan åtgärd skulle kunna vara att utveckla strategier för att stimulera och stödja forskningsinitiativ som kommer från forskarna själva, och inte från olika externa finansiärer. Inrättandet av fakultetens forskningsplattformar – Medea, RUCARR, CFM och REDEM – är ett exempel på hur det kan gå till, men mer kan säkert göras. Ytterligare en möjlig åtgärd kan vara att se över våra samarbeten med externa partners. Är det exempelvis oproblematiskt att politiker sitter med i organ som bereder eller rent av beslutar i forskningsfrågor? Kan vi garantera att den akademiska integriteten upprätthålls när vi samarbetar med kommersiella aktörer? Dessutom kan och ska vi naturligtvis forska om dessa frågor. Och det gör vi. I juni anordnar exempelvis våra forskningsplattformar RUCARR och REDEM, i samarbete med Center for Baltic and East European Studies symposiet ”Modern Authoritarian Hybrid Regimes and the Threat to Academic Freedom”.Den som har fler förslag på vad vi kan göra för att stärka och utveckla den akademiska friheten får gärna höra av sig. Detta är en angelägenhet för oss alla.För övrigt vill jag passa på att gratulera Karin Grundström och Rebecka Lettevall som befordrats till professorer i arkitektur respektive idéhistoria, samt Carina Listerborn som tillsammans med Irene Molina vid Uppsala universitet av Sveriges Arkitekter tilldelats årets Kritikerpris för sin kritik av stadsutvecklingen och bostadssituationen i Sverige.

Med forskningsstrategiska prioriteringar når vi längre

Jag har just påbörjat min andra treårsperiod som prodekan. Det är ett uppdrag på 50% som bland annat inbegriper att vara dekans ställföreträdare. Under min första period var jag dessutom ordförande i lärarförslagsnämnden. Nu ska jag istället arbeta mer med forskningsstrategiska frågor, till exempel som ordförande i fakultetens forsknings- och forskarutbildningsnämnd och som vår representant i universitetets beredning för forskning. Detta är något som jag ser fram mot. Just på forskningsområdet är det nämligen mycket på gång, såväl på fakulteten som på lärosätet i stort.

Under de senaste åren har vi på KS tagit fram forskningsstrategiska prioriteringar som ska fungera som stöd i vårt arbete med att förverkliga lärosätets visioner på forskningsområdet (vill man läsa dem kan man klicka här). Vi har också genomgått den stora forskningsutvärderingen ERA 19, som visade att en stor del av vår forskning håller mycket hög kvalitet, men också pekade ut några områden där vi behöver göra mer.

Ett sådant område gäller analys och dokumentation av hur vår forskning får genomslag i samhället (det som på engelska kallas ”societal impact”). Det är ett viktigt område. De flesta av oss vill ju nå ut med vår forskning även utanför universitetsvärlden och gärna också påverka samhällsutvecklingen på olika sätt. Men att analysera sådant är inte lätt, inte minst när det gäller den samhällsvetenskapliga och humanistiska forskning som dominerar vid vår fakultet. Därför är det viktigt att vi utarbetar arbetssätt som passar just oss.

Några andra saker som är på gång just nu är ett nytt system för hur universitetets forskningsanslag ska fördelas internt, analyser av vad regeringens forskningsproposition innebär för oss och ett omfattande arbete för att försöka se till att våra doktorander kan genomföra sina studier trots att vi drabbas av en pandemi.

Just pandemins påverkan på vår forskning har kanske hamnat litet i skymundan av de stora effekter den haft på undervisningen. Så där kan det nog finnas anledning att vara extra uppmärksam. Inte minst bör vi nog diskutera hur vi framöver kan göra våra forskningsprojekt mer flexibla och möjliga att genomföra även när omständigheterna blir besvärliga.

För mig personligen har pandemin mest inneburit att det blivit svårare att komma åt material i olika arkiv. Men jag har faktiskt också upplevt åtminstone en positiv sak, nämligen att det faktum att vi tvingat bli bättre på att träffats digitalt möjliggjort en massa intressanta konferenser och seminarier på nätet. På torsdag ska jag exempelvis delta via Zoom i en konferens vid ett universitet i Texas som jag nog aldrig skulle ha besökt ”på riktigt”. Visserligen måste jag på grund av tidsskillnaden sitta uppe ganska sent, men samtidigt slipper jag sådant som långa flygresor och jet lag.

Högt tempo i lärarförslagsnämnden

2020 kommer att kommas ihåg som pandemins år. Det gäller inte minst oss som arbetar på universitet och som ställts inför den enorma utmaningen att flytta över i stort sett hela vår verksamhet till nätet.

Prodekan Magnus Nilsson

Dock står vi även inför andra utmaningar. Till exempel måste vi visa att vi är värdiga vår nya status som universitet. Det inbegriper en lång rad utvecklingsprojekt inom såväl forskning och undervisning som organisation och arbetssätt.

Under det senaste året har vi på KS ägnat särskild uppmärksamhet åt att utveckla arbetet i vår lärarförslagsnämnd, som bereder anställningar, befordringar och antagning av docenter. Utgångspunkten har varit de nya riktlinjer som rektor beslutat om och som innehåller en hel del nyheter. Bland annat ska nämnden framöver ta över ansvaret för beredning av adjunktstjänster från prefekterna. Dessutom ska vi samarbeta närmare tillsammans med de andra fakulteternas nämnder, exempelvis vid professorstillsättningar.

Att just arbetet i lärarförslagsnämnden fått så mycket uppmärksamhet i samband med universitetsblivandet hänger samman med dess centrala roll i det akademiska systemet. Akademisk kvalitet prövas kollegialt vid framför allt tre tillfällen: publicering av vetenskapliga resultat, anställning och befordran av akademisk personal och antagning av docent. Två av dessa prövningar bereds i lärarförlagsnämnden.

Det är av största vikt att dessa ärenden hanteras på ett transparent sätt. Därför bereds de alltid av externa sakkunniga utifrån de kriterier som specificeras i vår anställningsordning, de specifika behov som beskrivs när tjänster utlyses och de krav som universitetet beslutat att docenter måste leva upp till.

I lärarförslagsnämnden har vi under det senaste året arbetat hårt med att utarbeta tydliga instruktioner till de sakkunniga för att därigenom få bättre utlåtanden. Vi hoppas att det snart också ska finnas tydligare instruktioner på nätet till dem som söker anställning eller befordran, eller som vill antas som docent. Ännu viktigare än det är dock att det på institutionerna finns kollegiala sammanhang som kan stödja medarbetarnas karriärutveckling och ge goda råd om när det exempelvis kan vara dags att ansöka om antagning som docent. Här kan säkert ledamöterna i anställningsnämnden, som kommer från samtliga institutioner vid KS, hjälpa till. Men det är på institutionerna det stora jobbet måste göras.

Glädjande nog har vi under året kunnat genomföra ett stort antal rekryteringar av högt kvalificerade medarbetare till olika akademiska tjänster vid KS. Flera kollegor har också befordrats till lektor eller professorer, eller antagits som docent. Detta har inte alltid fått den uppmärksamhet det förtjänar, bland annat på grund av att pandemin slukar så mycket energi. Men i det långa loppet kommer det att visa sig att det varit oerhört viktigt för vår fakultets utveckling.

Med vänliga hälsningar,

Magnus Nilsson, prodekan

PS. Rektor har nyligen beslutat om en ny delegationsordning som innebär att dekan inte längre får delegera till prefekt att fatta beslut att skriva under ansökningar om externa medel som är över en miljon. Vi kommer att göra allt vi kan för att detta inte ska lede till problem. Mer information kommer snart i ett separat mejl.