Forskarporträtt: Mikael Bruér

Näst ut på listan över forskare vi intervjuar är Mikael Bruér som intervjuades i juni 2021.

Berätta lite kort om dig själv:

Jag heter Mikael Bruér och är doktorand i historia och historiedidaktik vid Malmö universitet sedan hösten 2020. Före min doktorandanställning har jag dels arbetat med digitaliseringen av det nationella provet i historia och dessa hunnit med att arbeta 15 år som lärare i SO-ämnen i såväl grundskola som gymnasiet samt hunnit skriva några läromedel i historia och samhällskunskap.

Mina egna studier ligger förhållandevis långt bak i tiden och bedrevs ursprungligen vid Växjö universitet, sedermera Linnéuniversitet och var då i första hand inriktade mot den svenska arbetarrörelsens historia och framförallt mot det socialdemokratiska kvinnoförbundet.

Som historielärare är det naturligt att intressera sig för didaktiska frågor och det historiedidaktiska fältet har därför varit intressant för mig länge, om än i första hand utifrån yrkespraktikerns perspektiv.

Vad forskar du om?

I grova drag går det att säga att min forskning kommer att handla om historieundervisning och digitalisering. Mer specifikt kommer projektet att handla om vad som händer med historielärarens undervisning när det tillförs en digital komponent.

För att inte gå i fällan där det mest handlar om teknik och mindre om didaktik tänker jag försöka fokusera på den kvalitativa aspekten av undervisningen och hur de historiedidaktiska aspekterna påverkas. 

Hur kommer det sig att du valde att fokusera på just de här bitarna av historieundervisning?

Som lärare arbetade jag mycket med digitala verktyg i min undervisning. Det var en ständigt pågående diskussion mellan kollegor om vad det faktiskt innebar, varför jag valde att jobba som jag gjorde och liknande.

Frågan om vad digitalisering de facto innebär för historieundervisningen har därmed legat och malt i mig under en längre tid och när jag väl, kom till att formulera en forskningsansökan var det ganska självklart att det på något sätt skulle handla om historieundervisning och digitalisering. Dessutom ligger läraryrket mig varmt om hjärtat så på sätt och vis var det självklart att jag skulle rikta in mig på det. Så jag antar att ämnet på sätt och vis valde sig självt.

Du har tidigare varit inne på det men hur tänker du dig att din forskning kan användas i skolan?

Min förhoppning är att den så småningom ska bidra med kunskap som gör det enklare för lärare att välja hur de kan arbeta. Jag är dock inte ute efter att skriva en regelbok kring hur man ska eller får arbeta med digitala redskap, utan snarare visa vad och hur det sker och vad som förändras. Kanske kan det inspirera och vara till hjälp till såväl lärare som skolledare, förvaltningar och företag som jobbar med skolan.

Vad är det roligaste med att vara doktorand?Allt nytt man lär sig! Det är lätt skrämmande att komma in från ett förhållandevis långt yrkesliv och hantera allt nytt, men det är också givande. Att verkligen få gräva ned sig i något som man är intresserad av är mycket tilltalande, och utvecklande