Frågor om akademiska karriärvägar har på senare tid ådragit sig allt större intresse. Från fackligt håll – men också från exempelvis de externa utvärderare som granskade vår forskning inom ERA 19 – har man betonat riskerna med att framför allt yngre forskare hamnar i projektanställningar med dåliga eller otydliga framtidsutsikter. Malmö universitet framhåller å sin sida i Strategi 2022 att tydliga och attraktiva karriärvägar är av avgörande betydelse för vår förmåga att rekrytera och behålla akademisk personal och för att vi ska kunna bedriva forskning och undervisning av hög kvalitet.

Vid Fakulteten för kultur och samhälle har vi genomfört flera satsningar för att förverkliga målen i strategin. Hit hör bland annat att vi utvecklat arbetet i lärarförlagsnämnden – som ju bereder såväl befordringsärenden som ansökningar om antagning som docent – så att det ska vara mer transparent, samt de satsningar på korttidssabatticals för medarbetare som närmar sig docent- eller professorskompetens som utlystes för ett tag sedan och som kommer att genomföras under hösten. Andra exempel är att man vid Institutionen för urbana studier satsat på kollegial rådgivning till dem som funderar på att ansöka om antagning som docent och att man på K3 var väldigt tidigt ute med att använda den nya anställningsformen biträdande lektorat, som ger yngre forskare och lärare möjligheter att meritera sig för tillsvidareanställning som lektor. Vid GPS har man bland annat arbetat för att se till att så många medarbetare som möjligt ska få chansen att meritera sig genom att fungera som doktorandhandledare.

Mycket talar dock för att frågan om karriärvägar kommer att vara het även framöver. Exempelvis pågår det ett projekt som syftar till att undersöka om man skulle kunna skapa tydligare pedagogiska karriärvägar vid Malmö universitet. Det finns också förslag på att en del av universitetets statsanslag för forskning ska vikas för strategiska satsningar på att stärka lektorers möjligheter till vetenskaplig meritering.

För att sådana satsningar ska bli bra krävs det en hel del organisatoriska åtgärder. Bland annat måste vi sätta karriärfrågorna i fokus i fler sammanhang, exempelvis i medarbetarsamtal och i kollegiala diskussioner. Vi måste också ha bra rutiner för bedömning av meriter inom såväl forskning som undervisning och samverkan, och säkerställa att alla medarbetare känner till vilka karriärmöjligheter som finns.

Men, det krävs också strategiska diskussioner om vad som utmärker bra karriärvägar. Hur ska man exempelvis balansera önskan om trygga anställningar mot behovet av rörlighet mellan lärosäten och länder liksom mellan akademin och andra delar av samhället? Hur ska man se på möjligheterna att befordras i relation till idealet att akademiska tjänster ska utlysas och tillsättas i konkurrens? Hur ska vi hantera det faktum att karriärframgångar inte bara är kvitton på framsteg inom forskning och undervisning utan också leder till ökade kostnader för institutionerna?

Vi måste också bli bättre på att definiera de olika rollerna på karriärstegen. Utöver att skapa goda förutsättningar för att medarbetare ska kunna bli exempelvis docent- eller professorskompetenta måste vi också diskutera vad akademisk senioritet ska innebära vid vår fakultet och vilka roller professorer och docenter ska spela inom forskning, undervisning och olika kollegiala processer.

Det är först när vi kommit igång med dessa diskussioner som våra satsningar på transparenta och goda karriärvägar på allvar kan leda till ökad kvalitet i forskning och undervisning och till att vi kan bli en ännu mer attraktiv akademisk miljö.

I regeringens forskningsproposition, som publicerades strax före jul och som nu nagelfars i flera olika organ vid vårt lärosäte, understryks vikten av den grundlagsskyddade akademiska friheten, som bland annat består i att forskare fritt ska få välja forskningsämnen och forskningsmetoder samt att de fritt ska få publicera sina resultat, och som också inbegriper den akademiska undervisningens integritet. Det är inte svårt att räkna ut varför man betonar denna frihet. I flera länder i Europa är nämligen den fria forskningen under angrepp, inte minst från högernationalistiskt håll. Ungern utgör än så länge det kanske värsta exemplet. I andra delar av världen ser det ännu värre ut.

Även på hemmaplan finns det dock anledning att påminna om den akademiska friheten. Ingen har väl kunnat missa att moderaternas utbildningspolitiska talesperson, Kristina Axén Olin – som dessutom är andra vice ordförande i utbildningsutskottet – kritiserat en kurs vid Malmö universitet som utmanade hennes syn på hur skolmarknaden fungerar. Mindre känt är kanske att Vänsterpartiet i Malmö riktat kritik mot en kurs i sexologi och rent av begärt att vi ska ”be om ursäkt” för hur den bedrivits (se artikel i Sydsvenskan 15 mars).

För ett par år sedan riktade företrädare för Moderata ungdomsförbundet kritik mot en kurs som jag var ansvarig för. Vår dåvarande rektor gick omedelbart ut och förklarade att vi inte förhandlar med politiker om det akademiska innehållet i undervisningen. Även Axén Olins framstöt, liksom de klagomål som riktats mot sexologiundervisningen, har bemötts på ett klart och tydligt sätt av vår nuvarande rektor. Att Malmö universitets ledning på detta sätt står upp för den akademiska friheten är naturligtvis utmärkt, liksom att vårt lärosäte är i medlem i nätverket Scholars at Risk som arbetar för att skydda hotade akademiker.

Men, om den akademiska friheten ska kunna bevaras och utvecklas måste den försvaras och diskuteras på alla nivåer. Därför bör vi ställa oss frågan vad vi på Fakulteten för kultur och samhälle kan göra.

Jag tror att vi kan göra en hel del. Det viktigaste är kanske att fortsätta utveckla en kultur i vilken den akademiska friheten har en central ställning. Men, det finns också några mer handfasta åtgärder vi kan vidta. En sådan är att stärka kollegialiteten och se till att de centrala akademiska frågorna behandlas i organ som är djupt förankrade bland våra lärare och forskare. Ett sådant arbete har inletts, men intensiteten i det kan nog höjas ytterligare. En annan åtgärd skulle kunna vara att utveckla strategier för att stimulera och stödja forskningsinitiativ som kommer från forskarna själva, och inte från olika externa finansiärer. Inrättandet av fakultetens forskningsplattformar – Medea, RUCARR, CFM och REDEM – är ett exempel på hur det kan gå till, men mer kan säkert göras. Ytterligare en möjlig åtgärd kan vara att se över våra samarbeten med externa partners. Är det exempelvis oproblematiskt att politiker sitter med i organ som bereder eller rent av beslutar i forskningsfrågor? Kan vi garantera att den akademiska integriteten upprätthålls när vi samarbetar med kommersiella aktörer? Dessutom kan och ska vi naturligtvis forska om dessa frågor. Och det gör vi. I juni anordnar exempelvis våra forskningsplattformar RUCARR och REDEM, i samarbete med Center for Baltic and East European Studies symposiet ”Modern Authoritarian Hybrid Regimes and the Threat to Academic Freedom”.Den som har fler förslag på vad vi kan göra för att stärka och utveckla den akademiska friheten får gärna höra av sig. Detta är en angelägenhet för oss alla.För övrigt vill jag passa på att gratulera Karin Grundström och Rebecka Lettevall som befordrats till professorer i arkitektur respektive idéhistoria, samt Carina Listerborn som tillsammans med Irene Molina vid Uppsala universitet av Sveriges Arkitekter tilldelats årets Kritikerpris för sin kritik av stadsutvecklingen och bostadssituationen i Sverige.

Det är nu över ett år sedan rektorsbeslutet fattades om att vi huvudsakligen ska jobba hemifrån. Det har påverkat oss alla på olika sätt och det undantagstillstånd som vi trodde endast skulle vara några veckor har nu påverkat vår vardag och våra festligheter och annat firande under mer än ett år.

Som ni säkert har sett så fattades i förra veckan rektorsbeslutet om inriktningen för undervisningen inför höstterminen. Malmö universitet kommer att ha undervisning både på campus och digitalt. För den undervisning som bedrivs på campus kommer de gällande riktlinjerna att följas. Vi måste se till att såväl studenter som medarbetare kan hålla avstånd och det innebär att vi inom fakulteten måste prioritera vilka kurser eller moment som i första hand kan vara i våra lokaler. Mer information om det kommer senare i veckan. När vi är vaccinerade och smittspridningen har minskat så kan vi träffas igen och arbeta lite smidigare – och även njuta av den extra glädjen som det medför att träffa kolleger varje dag!

En av fakultetsledningens uppgifter är att ha formella dialoger med institutioner och forskningsplattformar. I veckan inleds institutionernas dialoger, och där diskuterar vi de viktigaste utvecklingsfrågorna inom fakulteten och dess olika delar och försöker se hur det stämmer överens med strategier och andra riktlinjer. Många brännande frågor just nu handlar så klart om konsekvenser av pandemin, på kort och lång sikt.

Med forskningsplattformarna har vi redan haft de flesta dialogerna. (Detta ”vi” består i allmänhet av dekan som ordförande, plattformens föreståndare, ofta prodekan, controller och forskningshandläggaren som sekreterare.) Plattformarna är fakultetens treåriga miljösatsningar med syfte att stödja en forskargrupp eller en forskningsinriktning för att ge en extra möjlighet att utvecklas och etableras som forskningsmiljö. KS har fyra plattformar: Medea – research lab for collaborative media, design and public engagement, RUCARR – Russia and Caucasus Regional Studies, Redem – Rethinking democracy och CFM – Collaborative Future Making. De dialoger vi genomfört hittills har gjort mig imponerad över vilken kreativitet vi har inom fakulteten – att vi trots pandemin lyckats genomföra så pass mycket forskning, seminarier och konferenser med hög kvalitet, internationellt och nationellt. Nu har plattformarna dessutom fått egna webbplatser och vi kommer att fortsätta utveckla synligheten där.

Som jag skrivit tidigare så är det en viktig fråga för oss som ungt universitet att utveckla kollegialiteten och det förhållande den har till det som brukar kallas linjen. Enligt universitetets arbetsordning delegerar rektor en stor del av sitt ansvar till dels fakultetsstyrelsen, dels dekan. Fakultetsstyrelsen delegerar sedan vidare till Forsknings- och forskarutbildningsnämnden och utbildningsnämnden, medan dekan delegerar vidare till prodekan, vicedekaner och prefekter. Men det är inte fruktbart att se delegationerna som två åtskilda system. Dekan liksom pro- och vicedekaner ingår i styrelser och nämnder, ofta som ordförande. På så vis kan flera olika perspektiv och kompetenser komma till uttryck när vi möts inom vår fakultet. Inom såväl kollegialiteten som den delegation som utgår från dekan är den höga akademiska kompetensen central, vilket är en viktig kvalitet. Verksamheten får stöd från det gemensamma verksamhetsstödet, så att vi ska leva upp till även den formen av hög kvalitet.

Apropå akademisk kompetens så vill jag passa på att gratulera fakultetens nya professor, Karin Grundström, professor i arkitektur på Urbana studier.

Om ni vill veta mer om vad som tas upp i fakultetens olika organ, till exempel genom att läsa minnesanteckningar och protokoll, titta på länklistan till vänster på denna sida.

Jag vill också påminna om möjligheten att nominera kandidater till fakultetens hedersdoktor 2021!

Tycker ni liksom jag att det är något som fattas? Jag saknar att komma till Niagara på morgonen och höra samtal vid kaffemaskinen, skratt på 7:an och småpratet vid postfacken. Jag hoppas att vi snart kommer att kunna återgå till ett liv med mänskliga möten – och att vi kan dra lärdom av de erfarenheter vi har gjort det senaste året.   

Rebecka Lettevall

Dekan KS