Humtank: en tankesmedja för humanistisk forskning och utbildning

Författare: Christina Johansson, Docent i Internationell migration och etniska relationer och Malmö universitets representant i Humtank.

Ett antal globala samhällsproblem brukar lyftas fram som de viktigaste i vår tid: klimatförändringar, urbanisering, flyktingsituationen, ojämlik fördelning av världens tillgångar och nu senast global spridning av virus. Det behövs kunskap för att möta dessa problem; det är många överens om. Men vad för slags kunskap behövs egentligen?

Om vi tar den pågående pandemin som exempel är det uppenbart att vi behöver kunskaper från det naturvetenskapliga fältet. Vi behöver ta fram vacciner och mediciner och identifiera hur viruset muterar och sprids. Men den kunskapen räcker inte. Virussjukdomar och deras spridning aktualiserar även frågor som har med samhällsvetenskap och människan som kulturell varelse att göra. Den pågående pandemin reser till exempel flera etiska frågor: Hur bör vårdens prioriteringar se ut? Hur bör vacciner fördelas globalt och lokalt? Hur starka incitament kan och bör ett samhälle använda för att så många som möjligt ska vilja vaccinera sig? Med andra ord, allt är inte löst i och med att vaccinerna är på plats. Och virus drabbar människor på fler sätt än genom död och sjukdom. Historiker och etnologer har t.ex. lyft fram hur epidemier, vid mer än ett tillfälle under historien, har utgjort en gynnsam mylla för stigmatisering av dem som uppfattas som främlingar eller avvikande. Det är nödvändigtvis inte epidemierna i sig som skapar främlingsfientlighet, men de riskerar att förstärka redan existerande tankefigurer. När det gäller den pågående pandemin är det inte minst personer med asiatiskt utseende som har kommit att drabbats av kollektivt skuldbeläggande på flera håll i världen. Enligt rapporter från USA har hatbrotten mot asiater ökat kraftigt sedan pandemins utbrott. Ovanstående exempel visar på vikten av att samhället inte endast prioriterar naturvetenskaplig forskning utan även forskning inom samhällsvetenskap och humaniora.  

Humtank är en tankesmedja som arbetar utifrån mottot att varje samhällsfråga har en humanistisk dimension. Denna tankesmedja tillkom 2014 genom ett unikt samarbete mellan de humanistiska fakulteterna på tolv svenska universitet och högskolor. Sedan 2017 har antalet lärosäten utökats till femton. Humtank verkar för att stärka humanioras roll såväl inom som utanför de akademiska institutionerna. Mer precist uttryck verkar Humtank för:

  • Att Sverige får en tydligt artikulerad och medveten humaniorapolitik.
  • Att villkoren för humanistisk utbildning och forskning förbättras.
  • Att den humanistiska kompetens som finns i samhället uppvärderas.
  • Att humanistisk forskning och dess betydelse synliggörs.
  • Att humanistiska forskare får bättre förutsättningar för att sprida sina resultat till allmänheten.

Verksamheten leds i dag av Leif Runefelt, professor i idéhistoria vid Södertörns högskola, och Lovisa Brännstedt fil. dr och forskare i antikens kultur och samhällsliv vid Lunds universitet. Sedan förra sommaren har undertecknad glädjen att vara Malmö universitets representant.

Vad gör då Humtank rent konkret för att belysa vikten av humaniora? I korthet kan man säga att vi skriver rapporter, debattartiklar och anordnar seminarier och panelsamtal tillsammans med inbjudna gäster. Viktiga arenor på vilka Humtank regelbundet närvarar är Almedalen och Bokmässan och sedan förra hösten även vetenskapsfestivalen Forskarfredag, som arbetar med att skapa dialog mellan forskare och allmänhet.

Basen i Humtanks verksamhet kan sägas vara den årliga rapporten, i och med att ämnet som lyfts fram i den återkommer i de påföljande seminarierna och panelsamtalen. Under årens lopp har en rad ämnen behandlats som exempelvis humanioras potential på arbetsmarknaden, arbetslivsanknytning i humanistisk forskning och behovet av ett breddat samverkansbegrepp. Årets Humtank-rapport fokuserar humaniora i skolan. Här belyses de humanistiska ämnenas villkor i den svenska skolan, framtida utmaningar, och vissa aspekter av relationen mellan humaniora i skolan och humaniora i högre utbildning och forskning. Den här rapporten, som kanske i synnerhet är intressant för alla som undervisar i skolvärlden eller på landets lärarprogram, kommer att presenteras under årets digitala upplagor av Almedalsveckan och Bokmässan.

Humtank driver även en blogg där aktuella ämnen och ny forskning presenteras och diskuteras. Ibland skrivs inläggen av Humtanks egna representanter, ibland av gästbloggare. Humtank finns även på Facebook och Twitter och tankesmedjan delar årligen ut ett pris till en person eller organisation som har gjort viktiga insatser för humaniora i samhällslivet. Senast gick priset till Kungliga biblioteket i Stockholm för dess arbete med att under pandemin tillgängliggöra hela sitt digitala dagstidningsarkiv.

Inom Humtank har vi nyligen även påbörjat arbetet med nästa års rapport. Syftet med denna är att belysa vilka strategier svenska universitet och högskolor har för humanistisk forskning – ett ämne som inte minst är intressant för ett universitet som Malmö med flera flervetenskapliga forskningsmiljöer och utbildningar. Inspiration till ämnet kom bland annat ifrån Olso universitet, som nyligen har tagit fram en 10-årig strategi för humaniora med målet att stärka såväl de humanistiska disciplinerna som tvärvetensaklighet. En utgångspunkt för denna strategi var just att det i vår samtid behövs kunskapsutveckling inom ämnen som språk, mänskligt beteende, kultur, filosofi och historia. Humtank välkomnar denna strategi och hoppas att få se likande satsningar vid svenska lärosäten framöver.

Om du är intresserad av att få veta mer om Humtanks verksamhet kika gärna in på vår hemsida. Där hittar du bland annat ovan nämnda rapporter, blogginlägg och länkar till såväl genomförda som kommande seminarier och panelsamtal.

Postgraduate research schools and pre-summer doctoral news

Author: Prof. Derek S. Hutcheson, Vice Dean for Doctoral Education, Faculty of Culture and Society.

This spring, a lot of focus has been on building up our research networks and exploring opportunities for externally-financed research. On 21 May, together with the International Office, MAU Innovation, the Lärosäten Syd Brussels Office and the Grants Office, the Faculty held a well-attended workshop on funding possibilities for transnational research funded by the European Union. On 15 June, I will attend a national hearing (virtually) on the faculty’s behalf. It will be held by Vetenskaprådet, the Swedish Research Council, in preparation for a major investment in postgraduate research schools in the humanities and social sciences that is planned by them for 2022-24.

Photo: Derek S. Hutcheson

Many of you have been involved in early discussions about future postgraduate research schools (in Swedish: forskarskolor), but there are many others who may only have heard about them in the background, and be wondering what they involve. It struck me that it could be a good idea give some more information on how they relate to doctoral education, and what they could offer to us in the future.

Doctoral education is usually based in a particular discipline, department and university.  Historically, European doctoral education used to have two distinct traditions: the medieval idea that a doctorate was the highest scholarly achievement and licensed a doctor to teach at any European university; and the later concept that graduation with a doctorate was a sign that the recipient was ready to be an independent scholar, but not necessarily to become the ‘master’ to new ‘apprentices’ and thus supervise doctoral students him- or herself (a step that is marked with the later Habilitation in Germany or the rank of docent in Sweden). From the early twentieth century, the United States developed a distinct model that focused on structured coursework alongside research. 

To some extent, the last few decades have seen something of a convergence of these into a more globalised doctoral education approach, shifting the emphasis of doctoral education from the ‘product’ (the doctoral thesis itself) to the ‘process’ (the structures, content and training that lead to high-quality research). Within this context, research schools are a further development that moves beyond individual institutions to doctoral-level cooperation between different educational establishments.

Though the exact definition of a ‘research school’ varies, in general it refers to a doctoral programme that is typically organised around a thematic rather than disciplinary base; involves collaboration between several universities; and is wholly or partially funded by external resources, rather than from a university’s own (state-granted) funds.

Based on the experiences in Sweden and Germany, the research school format has been seen to offer many positives for doctoral students, including:

  • Greater critical mass in particular fields of education, through externally-funded programmes with strong administrative support.
  • Socialisation into a wider scientific epistemic community.
  • Better opportunities to be embedded within an interdisciplinary epistemological understanding.
  • Stronger support for personal and educational development – doctoral education as a process of high-level training for early-stage academic careers.
  • A more structured research environment that leads to higher completion rates.

Balanced against the additional resources, institutions with research schools need to be careful to avoid over-dependence on continued funding cycles, and to ensure that the concentration around particular clusters of excellence does not reduce the scope for free-ranging research. But with the welcome emphasis on investment in the humanities and social sciences by the Swedish Research Council, there could potentially be exciting new opportunities for our faculty. We look forward to taking part in the consultation process.

Whilst the cold spring may belie the season, it is only a few weeks to the end of the main academic year. As Scotland’s national poet Robert Burns (1759-96) once said, ‘The winter it is past, and the summer comes at last/And the small birds, they sing on ev’ry tree’.  I end by thanking you all for another year of progress in the field of doctoral studies. This session we have had five doctoral defences and a Lic. seminar, as well as several first-year and mid-term seminars. It is heartening to see so much progress being made in people’s research, despite the pandemic. This year has also seen the establishment of the faculty’s new Advisory Committee for Research Education (KFKS). I am grateful to the departmental doctoral co-ordinators for their attentive work in that forum, particularly when it comes to improving our doctoral courses. We have also welcomed Dr Ewa Lantz as research liaison officer, and built up the administrative structures in doctoral studies, to reflect the new level of decentralisation in doctoral education. There of course remain many challenges ahead.  Next session we will enhance our supervisor and doctoral student mentoring, welcome several new doctoral students, and also be the first faculty in the university to embark on the doctoral education evaluation process. I look forward to working with you all on these and other tasks. In the meantime, I wish you a pleasant summer and hope that you will have a chance to relax for a few weeks after a turbulent and challenging year!

Photo: Derek S. Hutcheson

Samverkan gynnar både den egna verksamheten och det omgivande samhället

Författare: Sara Bjärstorp, universitetslektor i engelska och dekanråd för samverkan vid Fakulteten för kultur och samhälle

I senaste rektorsbloggen skriver rektor Kerstin Tham om vikten av att ta hänsyn till olika ämnes- och vetenskapsområdens särart och samarbetsformer även när det gäller samverkan och nyttiggörande. Hon slår också ett slag för universitetets samhällsansvar att bidra till debatt, medborgerlig bildning och spridning av forskningsbaserad kunskap, och lyfter i detta sammanhang värdet av humanistiska och samhällsvetenskapliga perspektiv. För mig som KS representant i det universitetsövergripande Rådet för samverkan är detta frågor som ligger extra varmt om hjärtat. Att vidga och problematisera samverkansbegreppet samtidigt som vi tillsammans förbättrar, förtydligar och fördjupar formerna för externa samarbeten är ett av de viktigaste och kanske också svåraste uppdragen för oss i rådet. Utmaningen handlar om att förstå och respektera vitt skiftande förutsättningar för – och inställningar till – samverkan på olika delar av universitetet och ändå våga ta ut en gemensam riktning. Att samverkan är en integrerad del i undervisning och forskning, och inte någon separat verksamhet, är en självklarhet, men samtidigt måste samverkan ”i sig” också lyftas upp för att kunna belysas och vidareutvecklas.

Rådet för samverkan inrättades 2019 och under den gångna tvåårsperioden har vi organiserat vårt arbete kring tre prioriterade frågor. Den första gäller framtagandet av ett lärosätesgemensamt synsätt på samverkansfrågor. Här har vi stött och blött frågan om vad samverkan är och kan vara vid Malmö universitet och tagit fram en kortfattad beskrivning av detta.

Rådet har även tillsammans med avdelningen Mau innovation deltagit i utarbetandet av en ny modell för innovationsrådgivning där det finns riktat stöd för varje fakultet. Innovationsrådgivare för KS är Camilla Norberg Hansen, som de flesta av er säkert redan har träffat på APT eller vid någon av de särskilda informationsmöten Camilla har ordnat. Ni är alltid välkomna att kontakta Camilla direkt om ni har konkreta idéer kring nyttiggörande, alternativt komma på det öppna möte som innovationsrådgivarna håller varje tisdag mellan kl.14 och 15.

Den andra prioriterade frågan har varit värdesättande av samverkan vid meritering, där vi bland annat följt Vinnova-projektet MerSam som utforskat olika aspekter av meritering och samverkansskicklighet. Rådet för samverkan har också haft representation i arbetsgruppen som tagit fram förslag på en ny meritportfölj vid Malmö universitet, samt tagit initiativ till den rapport om forskningsfinansiärernas syn på samverkan som Grants Office tagit fram.

Slutligen har Rådet för samverkan också prioriterat frågan om tid och finansiering för samverkan. Just nu görs en större satsning på finansiering av två s.k. impact case där forskare har kunnat söka om interna medel för att beskriva och analysera genomslaget av ett aktuellt forskningsprojekt. Utlysningen gjordes som en pilot för att testa ett nytt sätt att finansiera samverkan. Ansökningstiden har nyligen gått ut och beslut om vilka projekt som beviljas kommer att fattas före sommaren. Det ska bli mycket spännande att följa dessa projekt och så småningom utvärdera formerna för och finansieringen av impact case.

Drivkraften och förmågan att sprida och nyttiggöra kunskap finns inom alla discipliner men inte sällan uppstår olyckliga och – i mitt tycke – onödiga krockar mellan samverkanssystemets språkbruk och strukturer och humanistiska och samhällsvetenskapliga vetenskapstraditioner. Essäsamlingen Kampen om kunskap: Akademi och praktik belyser denna spänning på olika sätt. Ett intressant försök att nyansera de ofta polariserade bilderna av samverkan görs av Anna Jonsson med Mora Träsks låt ”Tigerjakt” som hjälp: ”vi kan inte gå runt det, vi kan inte gå under det, vi kan inte gå över det, vi måste gå igenom det!” Vad det innebär, skriver hon, är att vi ”behöver lyfta debatten, vilken för en utomstående samhällsaktör kanske kan uppfattas som inomvetenskaplig, till att bli en samhällelig angelägenhet. Om vi forskare inte förklarar att de skilda åsikterna grundar sig på olika syn på kunskap – där den ena består i att kunskap är en produkt, och den andra i att det är en process – är det svårt att förstå vad debatten (träsket) handlar om” (43).

Kampen om kunskap är en intressant bok också av en annan anledning. Vid sidan om essäerna innehåller boken nämligen olika serieteckningar och illustrationer i en uttalad ambition att skapa möten mellan vetenskap och seriekonst, ett av många aktuella exempel på hur konst och vetenskap kan samspela på olika sätt. Även detta är en fråga som ligger mig varmt om hjärtat, men det får bli ämne för ett annat bloggtillfälle.

Kampen om kunskap: Akademi och praktik. Red. Axel Brechensbauer, Maria Grafström, Anna Jonsson och Mikael Klintman. Santérus Förlag (2019).

————————–

Fakta om Rådet för Samverkan

Ordförande:
Charlotte Ahlgren Moritz, vicerektor.

Rådet planerar, samordnar och följer upp universitetsgemensamma frågor rörande samverkan, nyttiggörande och innovation samt bidrar till att öka universitetets globala synlighet.

Arbetet ska ta sin utgångspunkt i lärosätets Strategi 2022, Agenda 2030 samt Högskolelagen: “I högskolornas uppgift ska det ingå att samverka med det omgivande samhället och informera om sin verksamhet samt verka för att forskningsresultat tillkomna vid högskolan kommer till nytta.”

Ny energi av positiva nyheter

Jag hoppas att ni alla kunde njuta av lite extra ledighet efter flera intensiva veckor som verkar hålla i sig fram till sommaren. Det är tröttsamt med den ofrivilliga vardagen men vi måste hålla ut lite till. Positivt är att vaccineringen går framåt och varje vecka tar vi ett litet steg i rätt riktning. I samband med detta vill jag igen uppmuntra till korta pauser mellan föreläsningar, möten och mailskrivande. Det är viktigt att vi fokuserar på en hållbar vardag som vi strukturerar upp bäst vi kan.

Foto: Annica Zetterlind

Arbetet på Fakulteten går i rasande fart och även denna vecka har vi roliga nyheter att presentera. Rektor fattade beslut om nya ledamöter samt suppleanter/personliga ersättare till rådet för forskningsetik. Från 2021 och tre år framåt har docent Johan Brännmark utsetts till ledamot och universitetslektor Josepha Ivanka Wessels till personlig ersättare. Grattis till ett nytt spännande uppdrag med många intressanta och fängslande frågor.

Rektor har också fattat beslut om att utse docent Filippa Säwe till ny ordinarie ledamot i lärarförslagsnämnden vid Fakulteten för kultur och samhälle. Grattis! – och tack till er alla på Fakulteten som engagerar er i fakultetsgemensamma uppdrag på ett eller annat vis.

Jag vill även lyfta fram det mail gällande den arbetsgrupp till den förnyade universitetsstrategin som skickades ut till hela KS förra veckan. Gruppen har som huvudsaklig uppgift att förmedla verksamhetens bild i relation till nuvarande strategi samt initiera, formulera, testa och förankra idéer och förslag till den förnyade strategin. Anmäl gärna ditt intresse till KS_dekan@mau.se. Du kan även nominera en kollega, som är införstådd med nomineringen.

Regeringen har, med anledning av det förändrade läget i samhällsekonomin och på arbetsmarknaden till följd av Covid-19, föreslagit omfattande satsningar inom den högre utbildningen. En av dessa satsningar benämns ”Utbildning i hela landet” och syftar till att attrahera nya målgrupper av studenter genom att erbjuda yrkesverksamma eller arbetssökande möjligheter att kompetensutveckla sig inom områden som kan öka deras attraktivitet på arbetsmarknaden. Fakulteten kommer att ge några kurser inom ramen för denna satsning hösten 2021 och i förra veckan lämnade vi in återkoppling avseende de utvecklingsmedel som vi fått under 2021 för utbildning som kan starta från och med 2022. Fakultetens förslag innehåller kurser vid samtliga tre institutioner. Det är dels kurser kopplade till starka miljöer inom fakulteten, dels till ett kommande valbart kursutbud för programstudenter inom vissa av fakultetens program. Det är också en satsning på möjligheter för studenter att designa sin egen utbildning genom att läsa fristående kurser som i progression kan leda till en generell kandidatexamen, dvs den klassiska möjligheten att få en examen och en möjlighet att påbörja en högre utbildning utan att binda upp sig för ett helt utbildningsprogram. Resurserna från Utbildning hela landet föreslås således användas strategiskt för att utveckla fakultetens kursutbud i enlighet med universitetets vägledande principer för framtidens utbildning och fakultetens utbildningsstrategiska prioriteringar.

Även två interna remisser är aktuella just nu. Förslag till ramverk för kvalitetsarbete inom forskning har diskuterats bland annat i FFN och fakultetsstyrelsen kommer att besluta om fakultetens remissvar vid sitt möte den 1 juni. Den andra remissen rör nya universitetsgemensamma riktlinjer för kursplaner och utbildningsplaner och har diskuterats i utbildningsnämnden. Många av de aspekter som diskuterades där handlade om den övergripande balansen mellan styrning och flexibilitet, bland annat remissens förslag att det för fakulteterna ska vara valbart om arbetsformer och kurslitteratur ska ingå i kursplaner eller hanteras separat. Även detta remissvar finns på fakultetsstyrelsens agenda den 1 juni.

Jag önskar er en bra vecka och hoppas på att solen, värmen och ljuset kan regenerera en aning energi!

Universitetsfakulteten i rektorsdialog

Den 4 maj hade fakultetsledningen den årliga kvalitetsdialogen med rektor. Utgångspunkten för dessa dialoger är de som tidigare förts på såväl institutionsnivå (exempelvis programdialoger) och fakultetsnivå. Med utgångspunkt från dem görs en sammanställning som vi skickar till universitetsledningen och som utgör underlag för dialogenSammanfattning och analys inför KS kvalitetsdialog med universitetsledningen 2021.”   

Photo: Unsplash, Element 5.

Man kan tycka att vi har många dialoger på Malmö universitet och att de tar mycket tid, men samtidigt gör de att vi kan skaffa oss överblick över verksamheten, och att vi som fakultet kan få feedback och stöd från rektor i de frågor som vi tycker är särskilt viktiga.

Den dialog vi har med universitetsledningen på våren har alltså fokus på kvalitet. Jag brukar roa mig med att kalla KS för universitetsfakulteten! Detta eftersom vi är en fakultet med utbildningar och forskning som inte är kopplade till särskilda professioner. Det ger oss en särställning på Malmö universitet, och den ska vi göra det bästa av. Om vi tittar på de utvecklingsområden som togs fram i Strategi 2022 för att förvandla oss till ett universitet så har vi på KS bidragit väldigt mycket, vilket ni kan läsa om inledningsvis i underlaget till rektorsdialogen.

En av de aktuella frågorna för KS gäller utvecklingen av kollegialiteten. Det är viktigt att vi förmedlar till rektor och universitetsledning hur ni på de olika institutionerna arbetar med att utveckla formell och informell kollegialitet i flera sammanhang på institutionsnivå.

Ett område där vi på KS verkligen är i framkant är internationaliseringen: Vi har största delen av universitetets internationella studenter. Internationaliseringen och det globala engagemanget är en profil som universitetet gärna lyfter fram i många sammanhang, och det ska vi vara stolta över! Men även om vi får en viss kompensation för det extra arbete som det innebär med studenter från många olika universitetskulturer så sliter det lite extra på oss, inte minst eftersom många av de utbildningar som lockar utländska studenter också har den lägsta studentpengen. Men hela KS är ju internationellt, och i flera av våra miljöer är vi tvåspråkiga eller engelskspråkiga. Därför hamnade även språkpolicyfrågan på agendan.

Vad gäller forskningen så har vi generellt sett utvecklat seminarieverksamhet och granskningsgrupper för att utveckla vår universitetsfakultet och kvaliteten i våra forskningsansökningar. Men, här finns något som vi verkligen vill lyfta: som många märkt alltför väl, inte minst jag och prodekan, så fattades ett rektorsbeslut i höstas som innebar att vi behövde förändra vårt välfungerande arbetssätt där vi steg för steg höjt nivån för det belopp där prefekt signerar ansökningarna. I stället sänktes det rejält, och jag tror att vi nu närmar oss tvåhundra ansökningar som har behövt tas upp på dekans beslutsmöte. Det är en modell som varken fakultetsledning eller medarbetare är särskilt tacksamma över eftersom den skapar en onödigt komplicerad process. Vi har påpekat detta tidigare men gjorde det återigen i dialogen.

En av de viktigaste frågorna för KS att lyfta med universitetsledningen är att den i praktiken kontinuerligt minskande tilldelningen för undervisningen inom humaniora och samhällsvetenskap riskerar att påverka vår kvalitet, både vad gäller lärarnas situation och arbetsmiljö och studenternas tillgång till undervisning. Nästan alla tillgängliga resurser inom utbildningen går direkt in i kärnverksamheten, och därför har vi haft svårare än andra fakulteter att finansiera de absolut nödvändiga extra anställningar vi gjort på grund av pandemin. Vi har inte heller haft möjlighet att erbjuda olika former av stöd för till exempel utveckling av pedagogik i digitala undervisningsmiljöer. Vi vill nu initiera en diskussion om omfördelning inom universitetet. Den frågan lyfte jag också i universitetsstyrelsen då jag presenterade fakulteten där tidigare under våren. Men det finns många andra åsikter och perspektiv än de från KS i denna komplexa fråga.

Läs gärna hela underlaget till dialogen!

Tydliga och attraktiva karriärvägar är av avgörande betydelse för vår förmåga att rekrytera och behålla akademisk personal

Frågor om akademiska karriärvägar har på senare tid ådragit sig allt större intresse. Från fackligt håll – men också från exempelvis de externa utvärderare som granskade vår forskning inom ERA 19 – har man betonat riskerna med att framför allt yngre forskare hamnar i projektanställningar med dåliga eller otydliga framtidsutsikter. Malmö universitet framhåller å sin sida i Strategi 2022 att tydliga och attraktiva karriärvägar är av avgörande betydelse för vår förmåga att rekrytera och behålla akademisk personal och för att vi ska kunna bedriva forskning och undervisning av hög kvalitet.

Foto: Jon Tyson-Unsplash

Vid Fakulteten för kultur och samhälle har vi genomfört flera satsningar för att förverkliga målen i strategin. Hit hör bland annat att vi utvecklat arbetet i lärarförlagsnämnden – som ju bereder såväl befordringsärenden som ansökningar om antagning som docent – så att det ska vara mer transparent, samt de satsningar på korttidssabatticals för medarbetare som närmar sig docent- eller professorskompetens som utlystes för ett tag sedan och som kommer att genomföras under hösten. Andra exempel är att man vid Institutionen för urbana studier satsat på kollegial rådgivning till dem som funderar på att ansöka om antagning som docent och att man på K3 var väldigt tidigt ute med att använda den nya anställningsformen biträdande lektorat, som ger yngre forskare och lärare möjligheter att meritera sig för tillsvidareanställning som lektor. Vid GPS har man bland annat arbetat för att se till att så många medarbetare som möjligt ska få chansen att meritera sig genom att fungera som doktorandhandledare.

Mycket talar dock för att frågan om karriärvägar kommer att vara het även framöver. Exempelvis pågår det ett projekt som syftar till att undersöka om man skulle kunna skapa tydligare pedagogiska karriärvägar vid Malmö universitet. Det finns också förslag på att en del av universitetets statsanslag för forskning ska vikas för strategiska satsningar på att stärka lektorers möjligheter till vetenskaplig meritering.

För att sådana satsningar ska bli bra krävs det en hel del organisatoriska åtgärder. Bland annat måste vi sätta karriärfrågorna i fokus i fler sammanhang, exempelvis i medarbetarsamtal och i kollegiala diskussioner. Vi måste också ha bra rutiner för bedömning av meriter inom såväl forskning som undervisning och samverkan, och säkerställa att alla medarbetare känner till vilka karriärmöjligheter som finns.

Men, det krävs också strategiska diskussioner om vad som utmärker bra karriärvägar. Hur ska man exempelvis balansera önskan om trygga anställningar mot behovet av rörlighet mellan lärosäten och länder liksom mellan akademin och andra delar av samhället? Hur ska man se på möjligheterna att befordras i relation till idealet att akademiska tjänster ska utlysas och tillsättas i konkurrens? Hur ska vi hantera det faktum att karriärframgångar inte bara är kvitton på framsteg inom forskning och undervisning utan också leder till ökade kostnader för institutionerna?

Vi måste också bli bättre på att definiera de olika rollerna på karriärstegen. Utöver att skapa goda förutsättningar för att medarbetare ska kunna bli exempelvis docent- eller professorskompetenta måste vi också diskutera vad akademisk senioritet ska innebära vid vår fakultet och vilka roller professorer och docenter ska spela inom forskning, undervisning och olika kollegiala processer.

Det är först när vi kommit igång med dessa diskussioner som våra satsningar på transparenta och goda karriärvägar på allvar kan leda till ökad kvalitet i forskning och undervisning och till att vi kan bli en ännu mer attraktiv akademisk miljö.

De digitala mötenas utmaningar

Författare: Karina Vamling och Bo Petersson, Professorer och verksamhetsledare för forskningsplattformen Russia and the Caucasus Regional Research (RUCARR)

Det har blivit en vana att ange CET (Centraleuropeisk tid) när vi annonserar våra seminarier och andra aktiviteter. Spännvidden från Ryssland & Kaukasus till amerikanska västkusten fångar det nya arbetsfältet som blivit en normalitet, där kolleger från New York, Tbilisi, Moskva eller Warszawa medverkar med presentationer vid våra seminarier. Pandemiåret har varit en spänd tid i RUCARR-regionen, som förutom Covid-19 präglats av uppblossande konflikter och stora rubriker om den politiska utvecklingen – protesterna mot valet i Belarus, kriget och konflikten kring Nagorno-Karabach, månaderna av gatuprotester efter valet i Georgien, Kremls behandling eller snarare misshandling av Alexei Navalnyj och dess konsekvenser, spänningen längs rysk-ukrainska gränsen. Dessa aktuella händelser har vi belyst i RUCARRs seminarier och rundabordssamtal.

The March of Peace and Independence, Minsk, Belarus, 30.08.2020
Bild: Andrew Keymaster, Unsplash.

Under den gångna pandemiperioden har vi provat olika former av nätburna aktiviteter, både zoomseminarier med betingelser och interaktion som mest påminner om campusseminarier men även stora webinarer. Störst räckvidd fick webinariet med rundabordssamtalet “Nagorno-Karabakh: from status quo towards final resolution?” med ett par hundra deltagare från över 30 länder. Men det nya formatet kan också medföra besvikelser, som när vi hade en världskänd Rysslandsforskare på virtuellt besök för att göra sin första presentation någonsin av sin rykande färska nya bok. 20+ deltagare slöt upp där vi hade förväntat oss det tiodubbla. Det tycks som om den virtuella seminariemarknaden snabbt blir mättad, vilket ger oss anledning att fundera ingående på hur vi bäst når ut med att marknadsföra våra programpunkter. Det är en utmaning hur vi bäst skall kunna ta till vara de vidgade globala, digitala nätverken och erfarenheterna från den här perioden. Vilka är våra målgrupper och hur kommer våra seminarier att förändras framöver?

En sida som man även måste vara beredd att hantera är att våra seminarier ofta rör ämnen med hög konfliktpotential, även krigförande länder. Ju vidare krets av deltagare vi har och ju öppnare vi är, desto större är risken att vi får in personer som kommer att försöka iscensätta konfrontationer och angripa talarna. Detta är ett reellt problem och även om vi har föranmälan till seminarierna, är detta något som kräver särskild vaksamhet och beredskap. Ännu så länge har vi varit förskonade från incidenter av den typen men troligtvis är det mest en tidsfråga innan situationen uppstår och då måste vi ha en beredskap på hur det ska hanteras. Här skulle vi välkomna en dialog med såväl IT-specialister som säkerhetsansvariga. Vi antar att många miljöer vid universitetet kan ha liknande problem.

De digitala mötena och aktiviteterna har blivit vardag inte bara hos oss i Sverige och Malmö. Även i regioner som har stått mycket långt ifrån en digitalisering i vardagen har man blivit tvungen att ta stora steg under pandemiperioden. Vi ser detta i bl a Kaukasus och Ryssland. Att hamna i ett onlineseminarium där deltagare från Nordkaukasus, Amman, New York och Tbilisi diskuterar i realtid med varandra var knappast tänkbart tidigare, även om tekniken givetvis fanns. Tekniktillvänjningen överbryggar gränser och detta öppnar möjligheter även för oss vad gäller tillgänglighet och forskningskontakter. Samtidigt är den digitala öppenheten långt ifrån oproblematisk och fritt tillgänglig för alla. Här spelar faktorer in som rädslan för övervakning, för att exponeras i vad som kan betraktas som olämpliga sammanhang, att associeras med ställningstaganden och grupperingar som av vissa inte anses vara politiskt korrekta.

Som akademiska forskare vilka är privilegierade nog att verka i en demokrati är det vår skyldighet att ta dessa högaktuella frågeställningar på största allvar. Vi är därför stolta att kunna meddela att RUCARR avslutar vårterminen med ett digitalt symposium 17-18 juni som fokuserar på hot mot och brist på akademisk frihet i länder med auktoritära system. GPS och RUCARRs gästforskare inom programmet Scholars at Risk (SAR) har varit central i att initiera och organisera evenemanget. Symposiet Academic freedom in hybrid and authoritarian systems har tonvikt på Centralasien och arrangeras gemensamt med REDEM, Centre for Baltic and East European Studies (CBEES) vid Södertörns högskola, SAR och Oxus Society for Central Asian Affairs (Washington DC). Vi hoppas på bred uppslutning!

Karina Vamling och Bo Petersson

Doctoral Education News

Author: Derek Hutcheson, KS Vice Dean for Doctoral Education

As spring arrives, there are various developments in doctoral education which I would like to share with you in this week’s KS Fakultetsnytt.

Photo by Malin Palm

This afternoon, the university’s Advisory Committee for Research Education (Kommittén för forskarutbildning, KFU) will take the next step in developing the evaluation process for our doctoral subjects.  As previously noted, KS doctoral subjects (except our newest, Global Politics) will be evaluated in the coming 2021-22 study year.  The process should be useful, both for enhancing our own quality, and also benchmarking our doctoral training against best practice.  A strong emphasis will be on collegial participation in the evaluation.  There will be further news about this in the coming weeks, as the consultation process moves on. 

In the autumn, we hope to build on existing departmental support for supervisors through a new faculty-wide mentoring programme for supervisors.  Several new doctoral students will be starting in September. The following term, it is our intention to start a new series of ‘Hands-On Teaching’ seminars for them and other doctoral students who have not previously had the chance to participate.

Another subject high on the agenda is the KFU’s recent memo regarding special circumstances relating to doctoral education and Coronavirus.  Unfortunately, there have so far been no indications that additional central government resources will be become available for standardised extensions of doctoral scholarships.  This means that the only resources available are within existing pre-planned departmental budgets.  Many research projects across the university – both at doctoral level and in other funded research – have had to adapt to the changed circumstances through revised research methods and scaled-back fieldwork.  Supervisors and departments will continue to provide as much assistance as possible to doctoral students to advise them on how best to minimise delays. Cases will need to be approached on individual basis, but at the moment there is no additional funding available for extensions.  As the vaccinations roll out, we can also hope that the situation may improve in the coming months and that delayed plans may finally reach fruition.

The second round of digital Individual Study Plan (ISPs) reviews is now in full swing.  The new system has advantages over the old paper-based system, including more secure archiving, clearer approval chains, and better documentation of the alignments of doctoral projects with intended learning outcomes.  At the same time, we are aware that acclimatising to the new system has been time-consuming and at times frustrating for supervisors and doctoral students.  There are two main improvements for this semester:

  • Administrative routines have been improved in each department.  Hopefully this will make the process of filling in the parts that relate to study time and resources easier.
  • Malmö University is part of a wider consortium that uses the new ISP system.  Many of you gave feedback on your experiences of using it autumn 2020, which we passed to our colleagues who participate in consortium development meetings.  I received news last week that some improvements to the layout of the form been made for this semester.  Other changes will follow (and in some cases depend on agreement with other institutions).

We should also remember that ISPs are one of our key tools for structuring reflection about the progress and plans of doctoral students.  Only the authors of the ISP documents (doctoral students and their supervisors) can input information; those at the end of the chain of approval cannot edit them, only accept or reject.  The ISPs form a vital part of the legal agreements surrounding each individual doctoral project, and are subject to external quality review.  It is therefore important that ISPs are as complete as possible before being sent for approval, and are only approved once they are finalised accurately.  We know that it is matter that people take seriously, and are grateful to colleagues for their detailed engagement in the process.

In the background, work also continues on modernising our Doctoral Study Handbook and other regulatory documents to give better administrative support and procedural advice. We have now completed the review of the existing documentation, and will be consulting with supervisory committees and doctoral students next month on the new draft texts.  The aim is to have a new Study Handbook in place for the new academic year in September.  I am grateful to our new Research Liaison Officer, Dr Ewa Lantz, and to my fellow KFKS members, for their work with me on it.

I end – as is now traditional – with a topical poem from Scotland’s national bard, Robert Burns (1759-1796).  After a grim winter with the Coronavirus pandemic lockdowns, and with the gradual reopening of society beginning, these words from 1791 will hopefully cheer us as the days get longer and the air gets warmer…

The smiling Spring comes in rejoicing,

And surly Winter grimly flies;

Now crystal clear are the falling waters,

And bonie blue are the sunny skies.

Autumn planning, future learning environments, merit system for skilled teachers and fickle April weather

Author: Maria Wiktorsson, KS Vicedekan/Universitetslektor

I know that we are now at a very busy time of the term. At the same time as spring term is running ahead at full speed, we also need to start planning for the autumn term. I hope that we can still find some time in the midst of all this to go outside and enjoy the light that has returned and the signs of spring that are all around us at this time.

Photo: Håkan Röjder

As you all know, we have a decision about the planning conditions for the autumn term. On March 15, the Vice-Chancellor decided that the University will open up for more campus teaching than during the spring, on condition that we can keep a distance in our buildings. The Deputy Vice-Chancellor (prorektor) established guidelines to ensure this, and established priorities for activities in our buildings. More specific information about planning conditions for KS, including information about the faculty process and details about departmental deadlines etc. has been sent out by each department. As usual timetabling deadlines always appear to come too early, and I know it is a struggle to get everything together in time. I hope you have access to all relevant information and that the work with the autumn planning is progressing well.

In an earlier post, I mentioned that an investigation into our future learning environments has been ongoing. The investigation was requested by the Vice-Chancellor and the aim was to investigate how our experiences of digitalization during the pandemic can inform decisions about the kinds of learning environments we need for the future. The work also included surveying relevant research into different kinds of learning forms, both in general and during the pandemic, and both from within Malmo university and from other parts of the world. As part of the process, different possible future scenarios for learning have also been discussed in the Educational Advisory Board (Beredningen för Utbildning) as well as in focus groups of teachers and students at Malmö university. In a preliminary report from this investigation, the overall conclusion is that Malmö university should continue to develop learning environments both for campus teaching and for digital teaching. And that both pedagogy and infrastructure (including new types of teaching rooms) need to be developed to allow for more digital forms in different types of educations in the future.

As stated above future learning environments is one theme that has been discussed this spring in the Educational Advisory Board (Beredningen för Utbildning). The Educational Advisory Board is a university level advisory board for issues related to education at undergraduate and advanced level. In our last meeting on April 6, we discussed pedagogical competence and development from the perspective of academic career paths. Clear and transparent academic career paths are identified in Strategy 2022 as vital for recruiting and retaining staff with a high level of competence. Work in this area has already resulted in the new Appointment Rules at Malmö University (Anställningsordning) which set the foundation for academic career paths at Malmö University. The new Guidelines for the appointment of associate professors (Riktlinjer för antagning av docent) specify the qualifications for the title of associate professor (docent). But more work is under way to complete the system of academic career paths. An updated Qualifications portfolio (Meritportfölj) is being developed to better support transparency in evaluating relevant experiences and skills. And in order to promote pedagogical skills a new model for recognizing pedagogical competence is being developed. The suggestion is to introduce a merit system where skilled teachers can apply to have their teaching qualifications evaluated and be awarded a level of pedagogical distinction. The work is still in progress but the suggestion has good potential to raise the status of staff with a strong pedagogical portfolio, and this is of course also positive from the perspective of quality in education.

Take care, and do try to find some time to enjoy spring. Even though the unreliable April weather makes it difficult to know whether to wear sun glasses, a rain coat or your winter boots.

Om den akademiska friheten ska kunna bevaras och utvecklas måste den försvaras och diskuteras på alla nivåer

I regeringens forskningsproposition, som publicerades strax före jul och som nu nagelfars i flera olika organ vid vårt lärosäte, understryks vikten av den grundlagsskyddade akademiska friheten, som bland annat består i att forskare fritt ska få välja forskningsämnen och forskningsmetoder samt att de fritt ska få publicera sina resultat, och som också inbegriper den akademiska undervisningens integritet. Det är inte svårt att räkna ut varför man betonar denna frihet. I flera länder i Europa är nämligen den fria forskningen under angrepp, inte minst från högernationalistiskt håll. Ungern utgör än så länge det kanske värsta exemplet. I andra delar av världen ser det ännu värre ut.

Även på hemmaplan finns det dock anledning att påminna om den akademiska friheten. Ingen har väl kunnat missa att moderaternas utbildningspolitiska talesperson, Kristina Axén Olin – som dessutom är andra vice ordförande i utbildningsutskottet – kritiserat en kurs vid Malmö universitet som utmanade hennes syn på hur skolmarknaden fungerar. Mindre känt är kanske att Vänsterpartiet i Malmö riktat kritik mot en kurs i sexologi och rent av begärt att vi ska ”be om ursäkt” för hur den bedrivits (se artikel i Sydsvenskan 15 mars).

För ett par år sedan riktade företrädare för Moderata ungdomsförbundet kritik mot en kurs som jag var ansvarig för. Vår dåvarande rektor gick omedelbart ut och förklarade att vi inte förhandlar med politiker om det akademiska innehållet i undervisningen. Även Axén Olins framstöt, liksom de klagomål som riktats mot sexologiundervisningen, har bemötts på ett klart och tydligt sätt av vår nuvarande rektor. Att Malmö universitets ledning på detta sätt står upp för den akademiska friheten är naturligtvis utmärkt, liksom att vårt lärosäte är i medlem i nätverket Scholars at Risk som arbetar för att skydda hotade akademiker.

Men, om den akademiska friheten ska kunna bevaras och utvecklas måste den försvaras och diskuteras på alla nivåer. Därför bör vi ställa oss frågan vad vi på Fakulteten för kultur och samhälle kan göra.

Jag tror att vi kan göra en hel del. Det viktigaste är kanske att fortsätta utveckla en kultur i vilken den akademiska friheten har en central ställning. Men, det finns också några mer handfasta åtgärder vi kan vidta. En sådan är att stärka kollegialiteten och se till att de centrala akademiska frågorna behandlas i organ som är djupt förankrade bland våra lärare och forskare. Ett sådant arbete har inletts, men intensiteten i det kan nog höjas ytterligare. En annan åtgärd skulle kunna vara att utveckla strategier för att stimulera och stödja forskningsinitiativ som kommer från forskarna själva, och inte från olika externa finansiärer. Inrättandet av fakultetens forskningsplattformar – Medea, RUCARR, CFM och REDEM – är ett exempel på hur det kan gå till, men mer kan säkert göras. Ytterligare en möjlig åtgärd kan vara att se över våra samarbeten med externa partners. Är det exempelvis oproblematiskt att politiker sitter med i organ som bereder eller rent av beslutar i forskningsfrågor? Kan vi garantera att den akademiska integriteten upprätthålls när vi samarbetar med kommersiella aktörer? Dessutom kan och ska vi naturligtvis forska om dessa frågor. Och det gör vi. I juni anordnar exempelvis våra forskningsplattformar RUCARR och REDEM, i samarbete med Center for Baltic and East European Studies symposiet ”Modern Authoritarian Hybrid Regimes and the Threat to Academic Freedom”.Den som har fler förslag på vad vi kan göra för att stärka och utveckla den akademiska friheten får gärna höra av sig. Detta är en angelägenhet för oss alla.För övrigt vill jag passa på att gratulera Karin Grundström och Rebecka Lettevall som befordrats till professorer i arkitektur respektive idéhistoria, samt Carina Listerborn som tillsammans med Irene Molina vid Uppsala universitet av Sveriges Arkitekter tilldelats årets Kritikerpris för sin kritik av stadsutvecklingen och bostadssituationen i Sverige.