Ett ofta förekommande argument i den bostadspolitiska debatten är att rörligheten på bostadsmarknaden bör vara hög. Det kan i sig diskuteras om hög rörlighet är något odelat positivt (tänk soff-surfande ungdomar), men givet att hög rörlighet är betraktat som önskvärt brukar ett argument för att skapa rörlighet vara hög nybyggnation av bostäder. När ett hushåll flyttar in i en nybyggd bostad lämnar detta hushåll oftast en ledig bostad efter sig. Någon annan flyttar i sin tur in i den vakanta bostaden bostaden, och så har en så kallad flyttkedja uppstått.
Ofta hävdas det också att om det byggs stora bostäder så skapas flyttkedjor som i slutändan tillgängliggör små och billiga bostäder för debutanter på bostadsmarknaden. Till exempel: Genom att det byggs en villa i en stads ytterområde kan en barnfamilj lämna sin trea i innerstaden. Den vakanta trean i innerstaden kan i sin tur göra det möjligt för två ensamboende att flytta ihop för att starta en familj. Dessa två ensamboende lämnar i sin tur varsin liten lägenhet som blir tillgängliga för den som står utanför bostadsmarknaden eller en ungdom som ska lämna familjehemmet. Byggnationen av en större och dyrare bostad brukar därmed motiveras inte bara utifrån efterfrågan på bostaden i sig, utan också med att en sådan byggnation skapar flyttkedjor som tillgängliggör flera bostäder i lägre prissegmentet.
Det har emellertid fram tills nu saknats en översikt över kunskapsläget när det gäller flyttkedjor och framförallt vilka som tar del i dessa kedjor. På uppdrag av Region Skåne, Stockholms Läns Landsting och Göteborgsregionen har jag och mina kollegor tagit fram en kunskapsöversikt över vetenskapligt publicerad forskning och andra rapporter kring bostadsflyttkedjor i såväl nationell som internationell kontext.
Översikten visar att flyttkedjorna som uppstår vid nybyggnation förvisso kan bli ganska långa, men det saknas studier som ger belägg för att kedjorna verkligen når hushåll som står utanför bostadsmarknaden. Det finns inga studier som visar att hushåll med låga inkomster eller personer som står utanför bostadsmarknaden kommer in på bostadsmarknaden genom att det byggs lägenheter i det högre prissegmentet. Tvärtom visar de studier som gjorts att flyttkedjorna bryts innan de når dessa grupper. Vakanserna fylls upp av andra, exempelvis inflyttare från andra kommuner.
Vi konstaterar vidare att den litteratur som finns är daterad och svår att applicera på dagens svenska bostadsmarknad. För att kunna säga något om flyttkedjornas effektivitet när det gäller att frigöra bostäder även för mindre bemedlade hushåll krävs således nya och mer detaljerade studier – något som är lättare idag än tidigare med den tillgång till det nationella lägenhetsregister som finns sedan några år tillbaka.
Rapporten kan laddas ner här
Uppdatering: En debattartikel på ämnet skrevs till Sydsvenskan i april 2019.
Hyreskommissionen vår slutrapport och kommissionens arbete är nu slutfört. Här finns våra förslag och rapporten i sin helhet:
Det senaste numret av tiskriften PLAN har temat “rätten att bo”. Här belyser ett antal skribenter rätten till bostad utifrån en rad olika perspektiv, från samband mellan politisk styrning och boendesegregation till hyresgästerna i Pennygångens motstånd mot den omfattande renovering som skulle få många att tvingas lämna sina hem till följd av kraftigt höjda hyror. Jag skriver en artikel om min forskning om allmännyttans utveckling utifrån begreppet rätt till bostad i den svenska kontexten.
