18/02 – kl 10-12, Room E203 (Aktersalongen)
Katarina Karlsson, University of Gothenburg
Det essentiellt ”feminina” – en kartläggning genom konstnärlig praktik av det feminina territorium som den tidigmoderna musiken erbjuder

I vårt samhälle pågår ett ständigt namngivande av vad som är “kvinnligt”. Att använda ordet ”feminin” i kombination med ”essentiell” är provocerande. Samtidigt används begreppet ständigt till exempel i tv-programmen ”Trinny och Susannah stylar om”, där olyckliga kvinnor kläs upp och stylas till “femininare” versioner av sig själva. Men begreppet ”femininitet” har inte alltid gjort kvinnor lyckliga. För fyra hundra år sen i England förknippades kombinationen kvinnlighet och musik med horaktighet och lättja. I debatten som föregick det engelska inbördeskriget (1642-1651) ansågs musik leda till dålig moral genom att vissa element i musiken, som drillar, falsettsång och kromatik, förkvinnligade män. I denna sociokulturella kontext uppstod genren lutsång, en tonsatt text där en förskjuten älskare begråter sitt öde och anklagar kvinnan för falskhet, svek och grymhet. Sångerna skapar en matris för kvinnans beteende där hon fråntas möjlighet att vara vänlig, rädd eller ointresserad. Kärlek eller hat är de enda alternativen. I många sånger övergår anklagelserna till hot om självmord och i ett fåtal till hot om våld.
När verbal aggression har belysts i kombination med musik har det hittills handlat om rap och rock. Tidigmoderna lutsånger har betraktats som kärlekssånger. Att verbal aggression som gränsar till ett dysfunktionellt beteende ingår i lutsångernas retorik är uppmärksammat av litteraturhistoriker, exempelvis Cynthia E Garretts artikel Sexual Consent and the Art of Love in the Early Modern English Lyrics, 2004. Trots detta är det ignorerat både av de som utför musiken och/eller skriver om den. Den luckan vill jag fylla med det här projektet.
Allt oftare framförs tidigmodern musik i genreöverskridande sammanhang, men knyts sällan till andra discipliner som genusteori och psykologi.
I det här projektet synliggörs det kulturella bagaget som medföljer begreppet ”femininitet” från tidigmodern debatt för att förstå något om maktstrukturer idag.
Genom att många sångtexter på några få rader går från avvisad kärlek till besatthet och hot, vill projektet kartlägga hur psykologiska mönster sammanfaller med tidigmoderna kärlekssånger. Den retorik lutsångerna representerar jämförs med textmeddelanden mottagna av offer för stalking för att synliggöra en grå-zon som kan skapa igenkänning genom publika framträdanden. Detta är viktigt för att många människor någon gång kan ha varit i närheten av ett sådant beteende eller blivit utsatta för det. Med den kraftfulla emotionella kommunikation som musik innebär kan projektet leda till större förståelse för hur en strategi av detta slag uppstår. Genusteori kommer att användas för att se hur kön görs i tidigmodern musik. Lutsångernas retorik analyseras och jämförs med textmeddelanden mottagna av kvinnor utsatta för verbal förföljelse via sms, facebook, mail mm.
Två kvinnliga tonsättare åter-komponerar tidigmoderna musiken för solist och vokalensemble Med hjälp av publika framföranden i Sverige och England kommer de utmaningar och provokationer som uppstår ur detta nå många och helt andra människor än de som nås av vetenskapliga artiklar.