Att Malmö högskola blivit Malmö universitet har förändrat förutsättningarna för vår forskning. Exempelvis har vårt basanslag från staten ökat rejält. Därför behöver vi hitta nya sätt att organisera forskningsverksamheten.
När vi fortfarande var en högskola var det många som ville lyfta ut forskningen från institutionerna, för att den inte skulle ”drunkna” i en verksamhet som främst var inriktad på grundutbildning. Det fanns rent av idéer om att all forskning skulle utföras i centra, och att institutionerna enbart skulle fokusera på att bedriva utbildning.
Att forskningen nu utgör en större del av vår verksamhet – både på grund av det ökade statsanslaget och för att vi blivit bättre på att få extern finansiering – innebär dock att de idéerna är överspelade. Istället kan och bör vi fokusera på att stärka samspelet mellan forskning och utbildning. Detta är också en central uppgift i arbetet med att ta fram en färdplan för sammanhållna och gränsöverskridande akademiska kunskapsmiljöer som just nu pågår vid fakulteten.
Dock handlar det inte om något totalt paradigmskifte. Vi kommer även framöver att behöva ha särskilda organisationer för forskning. Det kan bland annat handla om att skapa plattformar för sådant som är utspritt över hela lärosätet, eller om att göra riktade satsningar mot forskning som ännu inte är särskilt välutvecklad men som har stor potential att utvecklas.
Emellertid är det viktigt att vi hittar bra former för detta. Därför förs det just nu diskussioner i många olika fora – inklusive universitetets Forum för forskning och forskarutbildning (FFN) – om hur vi på bästa sätt ska organisera vår forskning. Ett resultat av dem är ett förslag att fakulteter och institutioner ska kunna skapa skräddarsydda ”forskargrupper” med olika livslängd, olika stor finansiering, olika mål, olika modeller för utvärdering etc.
Detta förslag kommer att vara väldigt viktigt för oss på KS när vi framöver ska hitta bättre former både för de grupperingar som tidigare varit ”plattformar” (Medea, Collaborative Future-Making, Rethinking Democracy och RUCARR) och för de olika konstellationer som börjat växa fram på senare tid (exempelvis Malmö University Comics Hub).
Det pågår också en diskussion om universitetets forskningscentra. Hur många sådana är det exempelvis rimligt att ett universitet av vår storlek ska ha? Vilka typer av verksamheter är bäst betjänta av att organiseras i den formen? Ska alla centra fungera på samma sätt? Vilket är det enklast och bästa sättet för utvärdering? Hur skapar man rotation bland våra centra?
Det ska bli spännande att se var dessa diskussioner landar. Det ska också bli spännande att se om vi på KS får några nya centra framöver, antingen i samband med att forskningsprogrammen utvärderas och eventuellt ”uppgraderas” eller om det kanske blir möjligt att föreslå helt nya centra…
Oavsett vad som händer på den fronten är det emellertid viktigt att vi ser till att inte skapa organisatoriska gränser mellan utbildning och forskning, eller mellan olika forskningsmiljöer. Våra akademiska miljöer ska ju vara både sammanhållna (vilket bland annat innebär att forskning och utbildning ska hänga samman) och gränsöverskridande (vilket till exempel bör förstås som att det ska vara lätt att samarbeta mellan olika delar av organisationen).
En annan sak som fått stor uppmärksamhet i BFF på senare tid är frågan om forskningsledarskap. I en utredning som snart är klar föreslås exempelvis att vi istället för att se det som en särskild roll bör fokusera på att forskningsledarskap utövas inom ramen för många olika roller, uppdrag och befattningar. Såväl rektor och centrumföreståndare som professorer, projektledare, enhetschefer och många, många andra utövar forskningsledarkap av olika slag.
För att stärka och utveckla detta ledarskap kommer BFF att bjuda in till olika aktiviteter, exempelvis workshops och seminarier. Hålla gärna ögonen öppna. För hur viktigt det än är att vi organiserar forskningen på ett ändamålsenligt sätt är det ännu viktigare att vi utvecklar en god forskningskultur. Och att diskutera vad vi menar med gott forskningsledarskap kan nog vara ett bra steg i den riktningen.