Så är då den akademiska högtidsveckan avklarad. För mig innehöll den bland annat mitt första framträdande i talar, vilket var mycket intressant. Min starkaste upplevelse var emellertid promoveringen av fakultetens hedersdoktor Mariia Tyschenko – den kommer jag aldrig att glömma.
Just nu pågår ett intensivt arbete för att göra budgetar för de kommande åren. Tydligen är det litet komplicerat att få fram alla siffror som behövs och jag har flera gånger hört prefekter och andra muttra irriterat över att budgetprocessen är litet seg.
Dessbättre finns det dock saker att glädja sig över i de siffror vi fått fram. Inte minst tycks det som att prognosen för vårt ekonomiska resultat är betydligt bättre än vad vi budgeterat och att vi kan göra överskott inom såväl undervisning som forskning. Dessutom har vi ökat omsättningen inom forskningen med hela 18%.
Men riktigt allt är inte frid och fröjd. I förra veckan hade jag ekonomidialog med rektor. Hennes budskap var tydligt: lärosätet lyckas inte utbilda tillräckligt många studenter, och den utvecklingen måste omgående vändas. På vår fakultet handlar det om en ”underproduktion” på 3,4%.
Att det blivit såhär har flera anledningar. På vissa utbildningar är söktrycket för lågt. På andra dyker de antagna studenterna inte upp. På ytterligare andra hoppar studenterna av.
Om vi inte lyckas vända utvecklingen riskerar vi att få ett minskat utbildningsuppdrag, vilket innebär att vi inte kan ge alla de program och kurser vi ger idag. Det är något vi måste göra allt vi kan för att undvika.
En sak vi bör göra är att se till att vi har ett flexibelt utbildningsutbud. Exempelvis behöver vi ha kurser som vi kan starta med relativt kort varsel om vi märker att vi snabbt måste öka antalet studenter. Självklart måste vi också göra vad vi kan för att attrahera studenter som verkligen vill gå våra utbildningar och se till att vi ger våra studenter goda möjligheter att genomföra sina studier på ett framgångsrikt sätt.
På senare tid har vi fokuserat oerhört mycket på att utveckla vår forskning. Nu är det nog tid att ägna litet mer uppmärksamhet åt våra utbildningar, som trots allt utgör den största delen av vår verksamhet.