Vad går upp mot en skål med jordgubbar en solig sommardag? Och naturligtvis måste man ju ha lite socker på dem. Socker, som en gång i tiden var en dyr lyxvara och odlades i tropikerna, har idag vanligen sina rötter i den skånska myllan. Åtminstone det socker som vi äter i Sverige.

Malmö har en lång historia av att vara huvudort för svensk sockerproduktion.I kvarteret Svanen, mittemot ingången till St Petri kyrka, inrättades på 1770-talet två sockerbruk. Ett av dem döptes till Svanen där Frans Suell den yngre var en av de drivande krafterna. Det låg i det hörn av kvarteret där nu Berghska huset ligger. Det andra låg i motsatta hörnet mot Adelgatan och gick under namnet Patrioten.

Petter Schultin hade den 16 maj 1774 erhållit kungligt privilegium för att i Malmö anlägga och driva ett sockerraffinaderi. Firma Falkman & Suell hade samma dag utverkat ett privilegium på en liknande anläggning. Samma dag startade alltså två inom samma område konkurrerande företag – Schultins Svanen och Falkman & Suells Patrioten i samma kvarter vid Adelgatan/Göran Olsgatan. Då Petter Schultin dog 1781 övertog hans änka Catharina Margareta Wullff driften, tills det 1792 överläts till barnen Anders och Helena Schultin.

År 1801 gick de båda bruken samman med Frans Suell som störste delägare. Förenade sockerbruken Svanen och Patrioten var Malmös största fabrik, om man ser till produktionsvärdet. Under perioden 1820 till 1824 arbetade i medeltal 104 personer inom fabriken. År 1826 ombildades de båda bolagen Patrioten och Svanen till ett enda bolag, Patrioten, med färgaren Johan Daniel Ruhe som största aktieägare. Efter Ruhes död 1836 arrenderades sockerbruket av greve Nils Anton Barck, som ett par år senare köpte bruket och dess fastigheter. Med honom kom ett av de första försöken i Sverige att grunda sockerframställning på Skånska sockerbetor. Men det gick inte så bra och 1842 gjorde Barck konkurs. Verksamheten hölls vid liv av Göteborgsköpmannen H J Mattsson och i början av 1850-talet blev F H Kockum indragen i sockerbrukets affärer, först som leverantör av mekanisk utrustning, och sedan som delägare i den 1851 startade firman H J Mattsson & Co. År 1853 omvandlades denna firma till Skånska Sockerfabriks AB med Frans Henrik Kockum som styrelsens ordförande. Verksamheten flyttades till den sockerfabrik Mattsson övertagit i Landskrona 1849. Detta företag kom sedermera att bli en av grundarna av Svenska Sockerfabriksaktiebolaget, SSA, 1907.

Sockerbruket Patrioten upphörde 1846 att raffinera importerat råsocker. Lokalerna i det stenhus vid Göran Olsgatan med den tinnade gaveln inköptes nu av dansken Hedeman-Gade som efter misslyckande med att driva sockerframställning övergick till bryggeri, Mattssonska bryggeriet.

Det finns dock ett par uppföljare: 1869 grundades Malmö Sockerfabriks AB, men företaget kom dock att bedriva sin verksamhet i Arlöv trots namnet. Malmö Sockerfabriks AB var också en av de aktörer som bildade SSA 1907. Trots att nästan all svensk sockerindustri var belägen i Skåne, valde SSA av troligtvis politiska skäl att placera sitt huvudkontor i Stockholm. 1923 valde man dock att flytta sitt huvudkontor till en ny, pampig byggnad vid Fersens Väg i Malmö. SSA såldes 1992 till danska DANISCO.

Konferenser är inom historisk forskning en viktig kanal för att utbyta tankar och diskutera forskningsinitiativ. Eftersom det inom historisk forskning är mer ovanligt att publicera på engelska än inom många andra discipliner, innebär dessa konferenser viktiga möjligheter att ta del av forskning som annars kan vara svåråtkomlig – och möjligheter till komparativa insikter.

I höstas genomförde European Association for Urban History sin tolfte konferens i den vackra staden Lissabon. Nästa konferens genomförs i Helsingfors 24-27 augusti 2016. Deadline för att lämna in förslag på papers är 31 oktober 2015.

European Society for Environmental History genomförde nu i somras ( 30 juni – 3 juli) sin åttonde konferens, denna gång i Versailles. Nästa konferens kommer att avhållas i Zagreb, sannolikt någon gång under sommaren 2017. Den globala motsvarigheten – World Congress for Environmental History – kör på en modell med fem år mellan konferenserna. den senaste var i Portugal under sommaren 2014, och just nu efterfrågas intresserade arrangörer för 2019. Malmö lär knappast vara intressant, eftersom vi var medarrangörer för den första världskongressen, 2009, tillsammans med Roskilde universitet.

Klassikern inom området är dock ganska tveklöst European Social Science History Conference, som genomförts sedan 1996 och vanligen brukar dra i storleksordningen ett par tusen deltagare. Valencia är destinationen för nästa års konferens – redan i slutet av mars – och deadline för att lämna in förslag är dessvärre redan över. Men möjligheten att åka dit och lyssna och delta i diskussionerna finns kvar!