Det här är naturligtvis ett närmast outtömligt ämne. Enligt min mening är just Berlin ett specialfall inom detta område, eftersom historia och turism brukar handla om lite pittoreska byggnader och lustiga eller kusliga anekdoter, Men i Berlin handlar mycket av den historiska berättelsen om massmord. Topographie des Terrors, Sachsenhausen och inte minst Holocaust-monumentet är givna hållpunkter för många turistbesök i Berlin.
Holocaust-monumentet
Just nu pågår en annan intressant utställning i Berlin – faktiskt ett helt temaår – “Zerstörte Vielfalt” (förstörd mångfald”) “…highlight the social and cultural diversity that was destroyed in Berlin under the National Socialist regime in the years following 1933. The eightieth anniversary of the Nazis’ accession to power on 30 January 1933 and the seventy-fifth anniversary of the November Pogroms, symbolized by the terror of 9 November 1938, are cornerstones in a year of commemoration, remembrance and active engagement with the past.”
Zerstörte Vielfalt innehåller många olika delar, men det som framför allt fick mig att bli intresserad är en utställning om 200 livsöden. En intressant aspekt är att utställningen är en intressant referens till Holocaust-monumentet. Holocaust-mnumentet är mörkt, kantigt, hotfullt och anonymt. Men samtidigt med en rumslighet som bygger på att man går runt i det och därigenom på något sätt bli delaktig med sin kropp. Här finns ingen text som påkallar din uppmärksamhet, allt bygger på att du själv genom din fantasi väljer hur du vill uppleva.
Zerstörte Vielfalt-pelare utanför Altes Museum
Zerstörte Vielfalt består av 200 livshistorier, med bilder på de personer det gäller, och finns på 200 cylindriska pelare på flera platser i Berlin. En likhet med Holocaust-monumentet är slående: du vandrar omkring bland högresta pelare. Men skillnaderna är också intressanta – här är ingen anonym, livshistorierna är till och med gestaltade med fotografier. Många är av judisk härkomst, men långt ifrån alla. En del dog i samband med kriget, andra överlevde. Det som man har gemensamt är att man var framstående män och kvinnor inom kultur och vetenskap i Berlin och tvingades bort, mördades eller tystades på annat sätt under perioden 1933-1938.
Zerstörte Vielfalt-pelare utanför KaDeWe
För den som är intresserad av historieförmedling och historiemedvetande är det givetvis spännande att uppleva de här kontrasterna. Blir det starkare när det är anonymt och “tvingar” betraktarna att använda sin fantasi? Vad innebär det om man väljer ut 200 livsöden – vilka fick inte vara med och varför? För egen del blev jag väldigt tagen av Zerstörte Vielfalt-pelarna: Det personliga tilltalet skapade ett intresse. Nu vet jag inte på vilka grunder man valde ut de livsöden som presenteras – det var både Marlene Dietrich och lokala revykungar. Ödena kunde också vara väldigt olika allt från yrkesförbud till mord. Den bredden och komplexiteten tycke jag var givande – för trots att det handlade om 200 livsöden innebar det att utställningen tydliggjorde att det handlade om ett helt samhällsklimat som utraderades, och ersattes med klimat byggt på förföljelse och fruktan. För den som inte har möjlighet att ta sig till Berlin under utställningens gång, finns materialet-livsberättelserna tillgängliga via hemsidan. Men jag lovar att upplevelsen blir starkare av att vandra omkring bland pelarna. En poäng dock med biografierna på hemsidan – där finns länkar till platser som förknippas med de aktuella personerna. Exempelvis länkar man i biografin över kabareartisten Fritz Grünbaum till platsen på Kurfürstendamm där “Kabarett der Komiker” var verksam fram till 1944.