I år innehade Prag värdskapet för den europeiska urbanhistoriska konferensen, den 11e i ordningen. Över 700 deltagare från 56 länder samlades för vetenskapliga samtal inom en uppsjö av forskningsområden. Det övergripande temat var komparativa perspektiv, en ansats som fått allt större uppmärksamhet under senare år. Men det blev inte alltid så mycket komparation. I de flesta fall var det snarare fråga om att presentera parallella case, ofta avgränsade till en stad och en ofta relativt kort och väl avgränsad tidsperiod. En förhoppning är väl att detta i sin förlängning kan leda fram till komparativa forskningsansatser.

De perspektiv som täcks in är mycket omfattande. Det handlar om allt från antiken till idag. Som på de flesta historiekonferenser av detta slag överväger perioden efter 1800, men medeltida och tidigmoderna perspektiv har dock en markant närvaro. Två huvudsakliga ansatser är synliga: Dels frågeställningar som är relaterade till stadsbyggande och stads- och samhällsplanering och dels till olika sociala rörelser och deras aktiviteter i urbana miljöer.

I inledningen till programmet menar man att valet av Prag som konferensort ingalunda var slumpmässigt. I staden finns en hel del historia att ta del av, och den spelar en viktig roll för att få turister att välja Prag framför andra turistmål. Man har varit så framgångsrik att staden nu är Europas sjätte mest besökta storstad, med över fem miljoner besökare årligen. Ett intressant exempel på hur man arbetar runt detta, och den förändrade roll som historia och historieberättande spelar, är Franz Kafka. För något decennium sedan spelade Franz Kafka ingen större roll för marknadsföringen av Prag. Och varför skulle han göra det? En tämligen misantropisk författare som inte egentligen var tjeck heller, varför skulle han lyftas fram? Idag finns ett antal olika muséer, platser osv som på olika sätt anknyter till Kafka. En förklaring till detta kan vara att det finns ett allt större intresse för personer som är kända i mer allmän mening. En inte alltför avancerad gissning är att få av de som bevistar någon av dessa minnesplatser har läst Kafka i någon större utsträckning.

Det har inte jag heller. Hotellet vi bor på (Century Old Town) tillhör de minnesplatser som relateras till Kafka, närmare bestämt var denna fastighet Kafkas arbetsplats under större delen av hans yrkesverksamma liv. Hans kontor är numera rum nummer 213. En byst i lobbyn och mängder av identiska reproduktioner av de fåtaliga bilder som finns av honom gör tematiken omöjlig att undvika. Hotellet är närmast ett temahotell dedikerat till Franz Kafka. Undrar hur han hade reagerat på det? Frågan om hur historia används i dagens urbana marknadsföring är ett område som man inte kan blunda för när man besöker Prag under en urbanhistorisk konferens. Vilka berättelser lyfts fram och varför? Dessvärre var inte detta tema särskilt väl företrätt vid konferensen. Men kanske väcktes intresset för detta hos en eller annan av de deltagande forskarna. Vi får kanske se vid nästa urbanhistoriska konferens om två år.