Lars Nilsson är professor i historia och föreståndare för  Stads- och kommunhistoriska institutet i Stockholm. Den 17 september besökte han Malmö högskola och höll en välbesökt föreläsning. Dessvärre knixade tekniken, och vi som var med fick aldrig chansen att ta del av den PowerPoint-presentation som tagits fram just för vår skull. Den finns nu tillgänglig för nedladdning HÄR. Dessutom finns kommentarer till en del av bilderna tillgängliga HÄR.

Naturligtvis fanns det många intressanta och relevanta aspekter som togs upp under föreläsningen. Men det som kanske var mest spännande var att den ställde myten om Malmös exceptionalitet och framgång under de senaste 15 åren i nytt ljus. Berättelsen om hur Malmö, som en fågel Fenix, reser sig ur varvsindustrins aska med hjälp av offensiva och framsynta offentliga satsningar på infrastruktur (bron och citytunneln) samt kunskapssamhälle (högskolan), vilka leder till att befolkningsminskning vänds till stark befolkningsökning, visar sig stämma väl in i bilden av större städer och universitets- och högskoleregioner. Det generella mönstret är att under de senaste decennierna är mönstret likartat såväl för Malmö som för andra större städer, såväl vad gäller nedgång som tillväxt.

Eller kanske bekräftar mönstret att satsningen var riktig? För 15 år sedan var Malmö unikt bland större städer i Sverige genom att inte ha någon högre utbildning (i och för sig en sanning med modifikation, eftersom ett antal akademiska institutioner var lokaliserade till Malmö). Kanske innebar satsningen på Malmö högskola att staden fick förutsättningar att följa det generella mönster som Nilssons studie pekar på, och visade på en insikt om vikten av forskning och högre utbildning för att skapa dynamiska och kreativa städer. Nästa år fyller Malmö högskola 15 år. Då finns det anledning att blicka bakåt. Men också att blicka framåt och reflektera kring hur erfarenheter både inifrån och utanför högskolan kan bidra till att forma framtidens Malmö.