Month: November 2016

Mitt arbete i vårt forskningsprojekt tar en lite ny vändning under året som kommer, pga. ett utredningsuppdrag jag fått från regeringen. Det handlar om människor som befinner sig i en limbosituation i Sverige, exempelvis statslösa palestinier som inte har rätt att stanna i Sverige men inte heller kan återvända till ursprungslandet. Under veckorna som gått sedan Ekots rapportering om utredningen (http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6555095) så har flera personer i den här situationen hört av sig till mig. Det saknar formell rätt att vistas i Sverige men de är aktiva samhällsmedborgare. Breven, som jag hoppas kunna återkomma till här på bloggen, ger uttryck för en mycket besvärlig och utsatt situation.

Förutom att läsa och svara på brev har jag börjat läsa in mig på området. En bra bok som tar ett helhetsgrepp är Nationality and Statelessness Under International Law (Cambridge university Press, Alice Edwards & Laura Van Waas eds., 2014), 306 Pages, ISBN 978-1-107-03244-6.

I det första kapitlet förklarar Alice Edwards procedurella respektive substantiella dimensioner av statslöshet. Hon förklarar med hänvisning till Nottebohmfallet i permanenta skiljedomstolen i Haag, att det måste föreligga en reell samhörighet mellan en individ och det land där hen är medborgare, för att medborgarskap folkrättsligt ska anses föreligga. Anknytningsmoment som godtas som grund för medborgarskap kan exempelvis vara att en person är född inom statens territorium (jus soli), är född av föräldrar som är medborgare i staten (jus sanguinis) eller att hen har haft en långvarig vistelse inom statens territorium (jus domicile). Substantiella aspekter av medborgarskap är exempelvis rätten att lämna sitt land och återvända dit, samt tillgång till rättigheter som medborgarna i landet typiskt sett har.

I ett annat kapitel behandlar Matthew J Gibney etiska och politiska dimensioner av problematiken. Han behandlar individers ställning i statslöshetens skuggsamhälle: Deras juridiska status beskrivs som ett handikapp, de statslösa är en anomali och samtidigt en konsekvens av att världen delats upp i nationalstater. Med flera hänvisningar till Hannah Arendts reflektioner efter andra världskriget så beskriver Gibney hur statslösas situation i flera avseenden är jämförbar med flyktingars. Många statslösa är också flyktingar och tvärtom. Statslösa skapar en rad problem även för stater, ändå reproducerar stater statslöshet. Inte sällan sker detta oavsiktligt. Emellertid kan problemet motverkas i länder med starka institutioner, menar Gibney, stater som har förutsättningar att skydda mänskliga rättigheter. Den statslösa som har en anknytning till landet, bör få stanna, menar Gibney. Allt annat är orimligt, såväl moraliskt som politiskt. Ty statslöshet underminerar staternas reglerade invandring.

På strukturell nivå är det rimligaste, skriver UNHCR:s expert Mark Manly i sitt kapitel i boken, med lagstadgade former av s.k. naturalisation, dvs. att personer som vistats länge i landet som statslösa tillerkänns medborgarrätt. Fortsättning följer …

 

Amanda Nielsen’s dissertation ‘Challenging Rightlessness – On Irregular Migrants and the Contestation of Welfare State Demarcation in Sweden’ (2016) is one of several that is associated to our research project. Nielsen investigates the boundaries of the welfare state in relation to irregular migrants’ rights claims. By following the struggles in Swedish politics from 1999 to 2014 for the protection of irregular migrants’ social and political rights, in terms of demands for permanent residency, schooling and health care, the author identifies that the interlinkage between citizenship and welfare access has somewhat disrupted. Nielsen identifies a small, however significant, shift in social policy as a result of the demands. The extension of welfare, in terms of the new school and health care policies adopted in 2013, to individuals without regular status contests the idea of citizenship as basis for inclusion. The general restrictions on welfare access for irregular migrants constitutes what Nielsen and others see as forms of internal borders. She reflects that the changes in policy might imply a removal of such borders, that might lead to long term inclusionary effects. The adoption of the 2013 reform was a result of a successful political campaign arguing that these social entitlements are human rights that should be applied to everyone regardless of status. Paradoxically, Nielsen observes that this type of argumentation, and the policymaking resulting from it, might potentially lead to a negative development where full protection of rights become out of reach. Since the recognition of rights for this group were strictly limited to two specific social rights, i.e. schooling and medical care, and no opening for the regularisation of their stay became topical, the change in policy could be a starting point for the development of a second class structure. Hence, the author concludes that further contestations of the “citizenship order” are absent in the debates studied and requests a more subversive discourse around political entitlements in relation to status.

Available at: https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:896265/FULLTEXT01.pdf

Emma Ley