Under två dagar i juni har över 200 migrationsforskare och migrationsrättsaktivister samlats i Malmö till en internationell konferens om migration, irregularisering och aktivism. I ett trettiotal workshops och plenariediskussioner har vi delat och utbytt kunskap, erfarenheter och analyser från en mängd studier som på olika sätt utforskar samtida migrationspolitik.
Många presentationer har behandlat den högst aktuella migrationspolitiska situationen i Europa och i Sverige, genom analyser av gränspolitiken och dess konsekvenser för människors erfarenheter såväl av flykten som av situationen i ankomstlandet. Andra presentationer har erbjudit historiska tillbakablickar på migrationspolitikens förändringar och reflektioner över hur migrationskontrollens uteslutande mekanismer hänger samman med och skapar rasism, social differentiering och ökade klassklyftor i Europa.
Perspektiven och de geografiska utgångspunkterna skiljer sig åt men en gemensam oro bland konferensens deltagare rör den migrationspolitiska utvecklingen – och en känsla av sorg över alla de liv som redan tagits vid Europas gränser.
Vi vill här särskilt passa på att vända oss mot de förändringar och lagförslag som Sveriges regering har fört fram under det senaste året med syftet att avskräcka människor från att ta sig hit. Passkontroller som i princip innebär stängda gränser för människor som försöker ta sig till Sverige genom Europa. Sådana kontroller och det omedelbara tillbakadragandet av boende och ekonomiskt stöd för asylsökande som får avslag är några förändringar som redan skett och bidragit till en allt mer desperat situation för människor vars liv och hälsa redan hotas av den europeiska gränspolitiken.
Den 21 juni röstar den svenska riksdagen om ytterligare förslag som kommer ha vittgående konsekvenser för migranters rättigheter och livssituation.
Den samlade forskning som behandlats på den här konferensen visar vikten av permanens och stabilitet för migranters möjlighet att kräva bra arbetsförhållanden, att bygga eller återuppbygga familjer, att få ett tryggt liv. Men den svenska regeringens lagförslag erbjuder istället det motsatta: tillfälliga uppehållstillstånd istället för permanenta. Insatsen på arbetsmarknaden blir det allt överskuggande villkoret för både permanent uppehållstillstånd och familjeåterförening.
I Sverige pågår just nu en rad protester och kampanjer för att stoppa dessa lagförslag. Vi ansluter med detta uttalande till dessa. Som forskare och som människor ser vi det som vår skyldighet att tydligt uttala att de nyligen genomförda förändringarna och de förslag som ligger på riksdagens bord står i motsättning till vad vi menar är etablerad kunskap, och kräver därför:
* Att EU och Sverige möjliggör säkra vägar för flyktingar in i Europa, så att de inte tvingas ut på farliga och traumatiserande resor;
* Att människor på väg till och genom Europa inte hindras att nå Sverige genom transportörsansvar och gränskontroller;
* Att familjer ska ha rätt att återförenas utan att riskera livet eller tvingas in i utsatt situation på arbetsmarknaden;
* Att människor ska få möjlighet till trygghet och kontinuitet genom permanenta uppehållstillstånd.
Konferensen beslutade enhälligt i plenum att stå bakom detta uttalande.
Bridget Anderson (Oxford University, Storbritannien)
Liz Fekete (Institute of Race Relations, Storbritannien)
Mercedes Jiménez (University of Algarve; Portugal)
Pouran Djampour (Malmö Högskola)
Jacob Lind (Malmö Högskola)
Vanna Nordling (Lunds Universitet)
Maja Sager (Lunds Universitet)
Emma Söderman (Lunds Universitet)
Ioanna Tsoni (Malmö Högskola)
Anders Neergaard (Linköping Universitet)
Anna Lundberg (Malmö Universitet)
Sanna Vestin (FARR)
Carin Björngren Cuadra (Lunds universitet)