Kriterium : kvalitetsgranskade, fritt tillgängliga svenska monografier

Trots all fokus på internationell publicering av artiklar i vetenskapliga, peer reviewade tidskrifter, är monografin, och då även monografier på svenska, fortfarande ett viktigt publiceringssätt inom många discipliner. Det är mot bakgrund av detta som Göteborgs universitet, Lunds universitet och Uppsala universitet drog igång pilotprojektet Kriterium (https://www.kriterium.se/) 2015. Kriterium syftar till att stärka bokens status i Sverige genom att erbjuda en kvalitetsmärkning som innebär att boken genomgått en gedigen sakkunniggranskning. Man har dessutom valt att göra alla böcker fritt tillgängliga elektroniskt, även om de flesta också att köpa i tryck.

På många sätt liknar detta hur många av universitetspressar börjat arbeta. I Sverige finns t.ex. både Stockholm University Press och Lund University Press, som båda satsar på att ge ut sakkunniggranskade böcker där den elektroniska utgåvan finns fritt tillgänglig. Det som skiljer Kriterium från dessa initiativ är att Kriterium inte är ett förlag. Det är istället rent formellt en skriftserie, och för att kunna bli antagen till Kriterium är ett av grundkraven att det finns en utgivare. I dagsläget använder sig förlagen Nordic Academic Press och Makadam, plus ett antal skriftserier vid de deltagande universiteten av Kriterium, men Kriterium är öppet att använda för alla utgivare.

När Kriterium tar sig an en publikation utser de en vetenskaplig redaktör för boken som sedan fungerar som spindel i nätet för granskningsprocessen. Varje publikation granskas av minst två granskare och man använder sig av s.k. double blind review, dvs. granskaren känner inte till vem som skrivit och författaren känner inte till vem som granskar, detta för att säkerställa att granskningen blir oberoende. Tanken är sedan att Kriterium ska fungera som en garant för att boken håller hög vetenskaplig standard, och Kriterium finns listat i den s.k. Norska listan, ett sätt att försöka mäta såväl kvantitet som kvalitet inom vetenskaplig publicering som sedan några år tillbaka används för resursfördelning i Norge, men som också har anammats av ett antal svenska högskolor.

Även om Kriterium i första hand inte är ett OA-initiativ (och trots att Sverige inte är ett av de länder som undersöks närmare i rapporten) så nämns de i en rapport som Knowledge Exchange släppte i början av oktober, A landscape study on open access and monographs. I rapporten försöker man ta ett helhetsgrepp om ämnet och tittar på utvecklingen både hos förlag, finansiärer och bibliotek för att kartlägga nuläget och försöka förutspå vad som kan tänkas hända framöver. Man har tittat på en stor mängd av de många affärsmodeller som finns idag för finansiering av OA monografier, allt från freemium modeller där själva boken är gratis men man betalar för kringtjänster till olika typer av crowdfundingalternativ och modeller baserade på författaravgifter. Man konstaterar att det inte är särskilt troligt att det kommer att finnas en övergripande affärsmodell som kommer konkurrera ut de andra, utan det kommer troligtvis fortsätta att existera flera modeller parallellt.

I rapporten har man också studerat en stor mängd OA krav och policys och konstaterar att även om endast ett fåtal idag inkluderar monografier, har ett antal finansiärer börjat ställa krav och även erbjuda finansiering, och det finns tecken på att fler och fler kommer att gå den vägen framöver.

/Aron Lindhagen

Öppen tillgång via svart flagg

Vanligtvis talar man ett par olika varianter av Open Access (OA) för publikationer. Grön OA där preprint-versionen av en publikation parallellpubliceras, till exempel i ett öppet institutionellt arkiv som MUEP. Gyllene (Gold) OA där texten publiceras i en öppen tidskrift (med eller utan författaravgift, s k APC). Hybrid-publicering är en form av OA där en artikel publiceras öppet i en betaltidskrift (mot en avgift), vilket innebär att artikeln är fritt tillgänglig om man går till tidskriftens webb men det syns oftast inte att den är OA när man söker databaser.

Man kan också tala om svart (black) OA, öppen tillgång som inte är i samarbete med förlagen eller biblioteken. Detta kan ses på två sätt. (1) Illegal piratverksamhet som inte tar hänsyn till den ekonomiska upphovsrätten (den avtalar ofta den ideella upphovsrättsinnehavaren bort till förlaget). (2) En ”avkommersialisering” av forskningsresultat, där samhällsnyttan och den fria tillgången till offentligt finansierade forskningsresultat sätts i centrum, en sorts korrigering av ett illa fungerande system a la Robin Hood [1, 2].

Tillgång till publikationer den svarta OA-vägen sker på olika sätt. Det sker både i industriell skala och i många forskares vardag. Sci-Hub är ett aktuellt exempel på det förstnämnda, en söktjänst för forskningspublikationer där fulltexten laddas ner via ett lärosäte som har tillgång om den inte finns i lager tillsammans med alla andra redan eftersökta publikationer. Så dels finns det en databas med fulltext och dels utnyttjas enskilda användares konton vid olika lärosäten för att komplettera databasen. Sci-Hub är baserad i Ryssland och därför svår att komma åt för de västerländska förlagen. Tjänsten har blivit stämd av American Chemistry Society (ACS) och Elsevier har tidigare blivit tilldömda 15 miljoner dollar för upphovsrättsintrång [3].

ResearchGate och liknande akademiska nätverkstjänster gör det också enkelt att dela eller tillgängliggöra publikationer, i vissa fall på ett nästan automatiserat sätt. Men när publikationerna är utgivna av ett förlag så kan delandet via en kommersiell nätverkssajt vara en pirathandling i sig, vilket tas upp i en intervju här i bloggen. Via Twitter och hashtaggen #ICanHazPDF sker informell fildelning. Man önskar få tillgång till en viss vetenskaplig artikel och någon annan Twitteranvändare som har artikeln (eller kan få tag på den) skickar den som svar, utan hänsyn till upphovsrätt [4].

I musikbranschen tvingade Napster fram en förändring som ledde fram till bland andra Spotify. De vetenskapliga förlagen kommer troligen hårdnackat förvara nuvarande modell, det ser vi redan i olika försök till light-varianter av OA-publicering där mål är att finansiärernas krav ska mötas, men där den öppna tillgången i sig är av sekundär betydelse. Musikerna var väl de stora ekonomiska förlorarna (och i en del fall öppna motståndare) i övergången till streamingtjänster, men när det gäller vetenskaplig publicering måste nog forskarkollektivet stå för förändringarna. Och kanske kan det inte ske förrän systemen för medelsfördelning respektive meritering anpassas till de politiska målen (vilket öppen tillgång till forskningsresultat är, se till exempel den senaste forskningspropositionen). Fram tills dess kommer svart OA vara den förhärskande typen av öppen tillgång, för dess effektivitet i ett svårföränderligt system.

[1] Björk, B.-C. (2017), Gold, green, and black open access. Learned Publishing, 30: 173–175. doi:10.1002/leap.1096

[2] Green, T. (2017), We’ve failed: Pirate black open access is trumping green and gold and we must change our approach. Learned Publishing, 30: 325–329. doi:10.1002/leap.1116

[3] Kemsley, J. (2017),Lawsuits progress against Sci-Hub, Chemical & Engineering News, 95:27, p. 5. https://cen.acs.org/articles/95/i27/Lawsuits-progress-against-Sci-Hub.html [4] Wikipedia (2017), ICanHazPDF. https://en.wikipedia.org/wiki/ICanHazPDF

/Jonas Fransson

Unpaywall – ett enklare sätt att hitta OA artiklar

Enligt en relativt nyligen publicerad studie (ännu ej peer-reviewad) finns ungefär hälften av alla vetenskapliga artiklar som publiceras idag fritt tillgängliga på nätet. Det kan handla om artiklar som publicerats direkt i Open Access tidskrifter, artiklar som köpts loss från prenumerationstidskrifter (s.k. hybridpublicering), artiklar som parallellpublicerats i arkiv som MUEP eller artiklar i prenumerationstidskrifter som blir fritt tillgängliga på förlagets hemsida efter en viss tid (däremot räknas här varken sådant som ligger på piratsiter som SciHub eller det som finns på forskarnätverk som Academia.org och ResearchGate, där mycket delas utan att författaren har tillåtelse att göra det, i denna studie) [1]. Problemet är att det inte alltid är så enkelt att hitta OA versionen av en artikel, hur ska man till exempel veta att det finns en parallellpublicerad kopia att tillgå gratis av den där artikeln man behöver som biblioteket inte prenumererar på? Visserligen finns tjänster som DOAJ, där man kan söka efter artiklar publicerade i OA tidskrifter, och BASE, där man kan samsöka parallellpublicerade artiklar i ett stort antal arkiv, men det har saknats ett enkelt sätt att söka allt som är Open Access. Visst listar Google Scholar oftast även OA versioner, men de har ingen markering för vad som är fritt tillgängligt och vad som ligger bakom en betalvägg vilket gör det en smula svåröverskådligt.

Det är mot bakgrund av detta som Impactstory skapade Unpaywall. Unpaywall är ett webbläsartillägg som enkelt och gratis kan laddas ner till Firefox och Chrome. När Unpaywall identifierar att man är inne på en hemsida som beskriver en artikel i en tidskrift syns en liten hänglåssymbol till höger på websidan. I vanliga fall är hänglåset stängt och grått, men om Unpaywall kan identifiera att det finns en fritt tillgänglig version av artikeln någonstans på webben är hänglåset öppet och grönt och fungerar som en länk till den fritt tillgängliga versionen. Jag har själv testat Unpaywall under några månader och tycker att den på det stora hela fungerar bra. Hänglåset dyker oftast upp där det ska; på tidskrifternas hemsidor verkar det inte vara något problem men jag hade önskat att det kunde dyka upp i ytterligare några bibliografiska databaser (i dagsläget dyker det t.ex. upp i Scopus och Swepub, men inte i Web of Science och PubMed). Någon gång har jag hittat fritt tillgängliga fulltexter till artiklar som inte hittats av Unpaywall och någon gång hamnat fel när jag klickat på ett grönt hänglås, men allt som oftast fungerar som det ska.

[1] Piwowar, H., Priem, J., Larivière, V., Alperin, J. P., Matthias, L., Norlander, B., Farley, A., West, J. & Haustein, S. (2017). The State of OA: A large-scale analysis of the prevalence and impact of Open Access articles (Version 1). PeerJ Preprints. https://doi.org/10.7287/peerj.preprints.3119v1 

/Aron Lindhagen

Juridiska frågor vid publicering

Intervju med Jenny Widmark, bibliotekarie med en jur kand som jobbar med juridiska frågor kring publicering  Malmö högskolas bibliotek. 

Du har ju en särskild roll på Malmö högskolas bibliotek kan du säga något om vad det innebär att du kan hjälpa till att reda ut juridiska frågor i samband med publicering 

Ja, för mig det handlar ju oftast om att hitta lösningar. Någon vill göra något med ett material, sitt eget eller någon annans, och då ska vi hitta en lösning för att göra det möjligt inom ramen för de bestämmelser som finns. 

Då kan det vara förutsättningar som finns inom upphovsrättslagstiftning, svensk eller utländsk, eller det kan vara förutsättningar som finns via ett avtal som författaren själv har ingått för att författaren själv vill använda sitt material. Eller det kan vara material som finns i bibliotekets databaser som vi har köpt, eller vilket material som helst. Men det handlar om att hitta vägar för att möjliggöra användningen på ett korrekt sätt. 

Vilken skulle du säga är den vanligaste frågan du får från forskare på Malmö högskola? 

Den absolut vanligaste frågeställningen är när doktorander själva vill publicera sina artiklar i en sammanläggningsavhandling. Sedan är forskare ofta lärare också och den näst vanligaste frågan är att man vill använda material i pedagogiska situationer i relation till sina studenter. Den jobbigaste problematiken är när forskare själv upptäcker att de inte har tillgång till sitt egenproducerade material. Man har ingått ett avtal med ett kommersiellt förlag som på något vis begränsar ens egen användning av det material man själv producerat. 

Jag har en särskild fråga som jag vet är svår att svara rakt av på, men om jag som forskare vill dela med mig av en publikation, hur ska jag tänka när det gäller att lägga ut en kopia i de nya nätverkstjänster som finns idag till exempel ResearchGate? 

Skillnaden är ju att de institutionella arkiv som biblioteken ofta administrerar och utvecklar, är icke kommersiella tjänster som innehåller lärosätets publikationer. De nya tjänsterna som vi ser växer fram nu, till exempel ResearchGate, betraktar förlagen som kommersiella tjänster. Det är inte ideella organisationer utan det är företag som står för dessa nätverkstjänster. 

När det gäller bibliotekens arbete med institutionella arkiv, som vårt MUEP, har det arbetats fram en given terminologi och man vet var vi har varandra som parter i detta det vill säga bibliotek, förlag och forskare, men i de nya tjänsterna vet vi inte det. Det uppstår en osäkerhetssituation där det behöver utarbetas någon form av standarder eller praktiker kanske man kan kalla det. Förlagen försöker just nu hitta någon balans i relation till forskare i deras roll som författare.  

En ytterligare skillnad med en sådan tjänst som ResearchGate är att den både är till för att lägga upp sitt material i fulltext, men också för att skapa kontakter med andra forskare, vilket skapar ett annat behov kring delning av material i relation till sina kontakter. Att veta om man kan lägga upp material i fulltext är ganska oproblematisk. Där spiller det över från arbetet med de institutionella arkiven och vad som gäller för att göra kopior av en publikation tillgänglig. Att göra delningen på förfrågan, via dessa tjänster, är dock en ny situation för alla parter. Tidigare fick man ett mejl från någon och skickade sin publikation. Då var det inte så stor distribution och därför en ”icke fråga”, men i de nya tjänsterna finns andra möjligheter till en större distribution genom att lagra filerna och sedan ge tillgång på förfrågan via tjänsten. Förlagen vill gärna ha kontroll över detta.  

Egentligen står biblioteket utanför vad som händer i dessa tjänster, eftersom det är ett förhållande mellan en kommersiell tjänst, förlag och forskare, men det är ofta vi som får frågan från forskare. Svensk rätt har inget undantag för denna delning av material. Möjligen kan det falla under det amerikanska begreppet ”fair use” men det har jag inte hittat något nyare belägg för. Det finns någon diskussion kring detta men de är flera år gamla nu och i och med att dessa tjänster gör att delningen får en annan omfattning så förändrar det också läget. Därför får man än så länge gå på vad varje enskilt förlag anger i dessa fall och förlagen har alla olika idéer om hur detta kan ske och olika konstruktioner. En del väldigt strikta och en del riktigt användbara modeller. Det man definitivt kan säga är att förlagen nu mer vill vara med och bestämma hur delning på förfrågan ska gå till. 

Hur får jag hjälp med detta som forskare just nu då, om jag får en sådan här förfrågan att dela en publikation? Vad gör jag som forskare? 

Det handlar om att hålla reda på vilka publiceringsavtal som gäller och som man har ingått vid publiceringen. Mitt tips är att ta en skärmdump, namnge den med artikelns titel och spara den på ett bra ställe så att du kan återkomma till publiceringsavtalet senare. Det handlar om att vända sig till det avtal man ingått när man behöver ta reda på vad man får lov att göra.  

Det kan vara svårt att läsa avtalen och jag hjälper gärna till. Har man inte avtalet kvar får man vända sig till förlagets hemsida och leta efter information och den kan både vara svårt att hitta och att tolka. Problemet är att man ofta inte rör sig i en svensk kontext. Förlagen har olika nationell hemvist och rör sig då i respektive nationell lagstiftning. Jag upplever att de flesta vill försöka följa avtalet och man är inte ute efter att vara rebell, bland annat eftersom man ser risker med det. Det finns också den aspekten att har man ingått ett avtal så får man leva med det. Det kan också vara värt att säga att förlagen är ganska tydliga med att om de upptäcker att avtalen inte följs och artiklar läggs ut på nätet eller delas på ett sätt som avtalet inte medger så kommer de inte vända sig till de enskilda forskarna. De kommer då mest troligt att vända sig till den berörda tjänsten, exempelvis MUEP eller ResearchGate, och att de ber dem plocka bort material. 

Man kan säga att det handlar om att vara klok i förväg. Jag tycker man ska tänka på vad vill jag uppnå med min publicering? Är ett av mina mål att kunna dela mitt material fritt eller åtminstone med intresserade personer på förfrågan så ska man välja publiceringskanal utifrån det. Man kan ju också försöka förhandla med förlaget, men det är standardavtal och man är inte jämbördig part med ett stort internationellt förlag. Samtidigt skadar det inte att försöka, eftersom ju fler som påtalar önskemål om andra publiceringsvillkor så kan det så småningom ske en förändring. Det går ju också att dra det hela vägen och välja ett förlag som tillämpar en modell där upphovsrätten ligger kvar hos författaren, till exempel med en CC-licens [Creative Commons licens]. 

Tack Jenny! När det gäller licenser kanske vi får återkomma till en ny intervju med dig om vad det innebär med Creative Commons och relationen till open access, hybridtidskrifter och de kostnader som ofta är kopplad till sådan publicering.  

Det finns en webbsida där man kan läsa mer om dessa frågor och Jennys kontaktuppgifter på bibliotekets webbplats: http://mah.se/Bibliotek/Forskar–och-doktorandstod/Publicera-och-sprida/Rattigheter-och-publicering/  

Läs mer: 

/Sara Kjellberg 

Författarfonden – fortsatt möjligt att söka pengar för open access-publicering (och något om vad som krävs)

Författarfonden har funnits på Malmö högskola sedan 2014 för att stödja personal vid Malmö högskola med avgifter för öppen publicering, och eftersom pengarna fördelas efter en strikt ”först till kvarn” princip har pengarna vanligtvis tagit slut långt innan året gjort det. Fonden har dock utökats från 250 000 kr 2016 till 350 000 kr i år, och dessutom sköts 50 000 kr till under hösten. Detta innebär att det fortfarande finns pengar kvar i fonden; det är alltså fritt fram att söka pengar för din publicering så länge du uppfyller kriterierna!

En av de vanligaste orsakerna till avslag från fonden är att man ansöker för publicering i en så kallad hybridtidskrift, något som inte täcks av fonden. Hybridpublicering innebär att man publicerar sig i en vanlig, prenumerationsbaserad tidskrift och sedan betalar en avgift för att göra just sin artikel fritt tillgänglig. Fenomenet har blivit vanligare då allt fler finansiärer kräver Open Access, och idag erbjuder de allra flesta förlag detta alternativ i sina prenumerationstidskrifter.

Det finns flera anledningar till att vi inte stödjer hybridpublicering via OA-fonden, även om det många gånger är det enklaste sättet att kombinera hög impact och fri tillgänglighet. En av de viktigaste anledningarna handlar om pris, avgifterna är helt enkelt generellt sett mycket högre i hybridtidskrifter än i rena OA-tidskrifter (ca dubbelt så höga i snitt enligt en ofta citerad studie från 2014). Förlagen har också fått kritik för att inte sänka prenumerationsavgifterna trots att en del artiklar redan är betalda för och finns fritt tillgänliga, s.k. double-dipping. Vi planerar att publicera ett inlägg i denna blogg om hur man från bibliotekshåll försökt möta detta i sina förhandlingar med förlagen någon gång framöver.

Läs mer om OA fonden här: http://mah.se/Bibliotek/Forskar–och-doktorandstod/Publicera-och-sprida/Open-Access/Stod-for-publiceringsavgifter/ 

/Aron Lindhagen

SND 2.0 – en distribuerad infrastruktur för tillgängliggörande av forskningsdata

Vetenskapsrådet har beviljat Svensk Nationell Datatjänst (SND) finansiering som infrastruktur (2018-). SND har under lång tid haft ett fokus på samhällsvetenskaplig forskningsdata, men på senare år även på data inom humaniora samt hälsovetenskap och medicin. Syftet har varit att för att öka tillgången på väldokumenterade och välbevarade forskningsdata. I och med omvandlingen till SND 2.0 så kommer verksamheten ske i en mer distribuerad form där SND är kärnan, och alla ämnesområden ska inkluderas. Från och med nästa år är planerna att både organisation och verksamhet ska förändras och utökas. Göteborgs universitet kommer även fortsättningsvis vara värduniversitet för SND, men verksamheten kommer att ledas av ett konsortium bestående av sju lärosäten (GU, KI, LU, SU, SLU, UMU och UU). De sju konsortiemedlemmarna kommer att bidra med specialistkompetens kring datahantering inom olika vetenskapliga områden (en form av medfinansiering) och kommer därmed fungera som nationella kunskapscentra.  
 
Den största delen av arbetet kring SND kommer göras ute på de deltagande lärosätena, och ingår inte i själva infrastrukturen. Malmö högskola har skrivit en avsiktsförklaring att delta i SND-nätverket, och det har även ett 20-tal andra lärosäten gjort. Lokalt i Malmö kommer det byggas upp en funktion som ska hjälpa forskare att tillgängliggöra data, i slutet av projekt eller i samband med publicering, i SND:s system. Denna lokala funktion som alla medlemmar i SND-nätverket behöver, benämns av SND som en Data Access Unit (DAU), men den kan få en annan benämning vid högskolan. Initialt handlar arbetet om att stödja forskares tillgängliggörande i systemet, men också att granska och komplettera metadata före uppladdning.  
 
Hela infrastrukturen är ett utvecklingsprojekt och antalet datatyper som är möjliga att tillgängliggöra kommer öka efterhand. SND kommer vara en viktig tjänst för att tillgängliggöra mindre datamängder, nu när ökade krav kring datahantering och datatillgängliggörande är att vänta från forskningsfinansiärerna.
 
/Jonas Fransson
 
TILLÄGG: SND bjuder in till två olika dagar i november:
 

SND-forum den 14/11 på temat ”Vägen till FAIR data”
https://snd.gu.se/sv/arrangemang/2017/vägen-till-fair-data

SND-workshop den 15/11 på temat ”Att bygga samarbeten för framtiden” – om forskningsinfrastrukturer med individdata
https://snd.gu.se/sv/arrangemang/2017/att-bygga-samarbeten-för-framtiden