Kriterium : kvalitetsgranskade, fritt tillgängliga svenska monografier

Trots all fokus på internationell publicering av artiklar i vetenskapliga, peer reviewade tidskrifter, är monografin, och då även monografier på svenska, fortfarande ett viktigt publiceringssätt inom många discipliner. Det är mot bakgrund av detta som Göteborgs universitet, Lunds universitet och Uppsala universitet drog igång pilotprojektet Kriterium (https://www.kriterium.se/) 2015. Kriterium syftar till att stärka bokens status i Sverige genom att erbjuda en kvalitetsmärkning som innebär att boken genomgått en gedigen sakkunniggranskning. Man har dessutom valt att göra alla böcker fritt tillgängliga elektroniskt, även om de flesta också att köpa i tryck.

På många sätt liknar detta hur många av universitetspressar börjat arbeta. I Sverige finns t.ex. både Stockholm University Press och Lund University Press, som båda satsar på att ge ut sakkunniggranskade böcker där den elektroniska utgåvan finns fritt tillgänglig. Det som skiljer Kriterium från dessa initiativ är att Kriterium inte är ett förlag. Det är istället rent formellt en skriftserie, och för att kunna bli antagen till Kriterium är ett av grundkraven att det finns en utgivare. I dagsläget använder sig förlagen Nordic Academic Press och Makadam, plus ett antal skriftserier vid de deltagande universiteten av Kriterium, men Kriterium är öppet att använda för alla utgivare.

När Kriterium tar sig an en publikation utser de en vetenskaplig redaktör för boken som sedan fungerar som spindel i nätet för granskningsprocessen. Varje publikation granskas av minst två granskare och man använder sig av s.k. double blind review, dvs. granskaren känner inte till vem som skrivit och författaren känner inte till vem som granskar, detta för att säkerställa att granskningen blir oberoende. Tanken är sedan att Kriterium ska fungera som en garant för att boken håller hög vetenskaplig standard, och Kriterium finns listat i den s.k. Norska listan, ett sätt att försöka mäta såväl kvantitet som kvalitet inom vetenskaplig publicering som sedan några år tillbaka används för resursfördelning i Norge, men som också har anammats av ett antal svenska högskolor.

Även om Kriterium i första hand inte är ett OA-initiativ (och trots att Sverige inte är ett av de länder som undersöks närmare i rapporten) så nämns de i en rapport som Knowledge Exchange släppte i början av oktober, A landscape study on open access and monographs. I rapporten försöker man ta ett helhetsgrepp om ämnet och tittar på utvecklingen både hos förlag, finansiärer och bibliotek för att kartlägga nuläget och försöka förutspå vad som kan tänkas hända framöver. Man har tittat på en stor mängd av de många affärsmodeller som finns idag för finansiering av OA monografier, allt från freemium modeller där själva boken är gratis men man betalar för kringtjänster till olika typer av crowdfundingalternativ och modeller baserade på författaravgifter. Man konstaterar att det inte är särskilt troligt att det kommer att finnas en övergripande affärsmodell som kommer konkurrera ut de andra, utan det kommer troligtvis fortsätta att existera flera modeller parallellt.

I rapporten har man också studerat en stor mängd OA krav och policys och konstaterar att även om endast ett fåtal idag inkluderar monografier, har ett antal finansiärer börjat ställa krav och även erbjuda finansiering, och det finns tecken på att fler och fler kommer att gå den vägen framöver.

/Aron Lindhagen

Öppen tillgång via svart flagg

Vanligtvis talar man ett par olika varianter av Open Access (OA) för publikationer. Grön OA där preprint-versionen av en publikation parallellpubliceras, till exempel i ett öppet institutionellt arkiv som MUEP. Gyllene (Gold) OA där texten publiceras i en öppen tidskrift (med eller utan författaravgift, s k APC). Hybrid-publicering är en form av OA där en artikel publiceras öppet i en betaltidskrift (mot en avgift), vilket innebär att artikeln är fritt tillgänglig om man går till tidskriftens webb men det syns oftast inte att den är OA när man söker databaser.

Man kan också tala om svart (black) OA, öppen tillgång som inte är i samarbete med förlagen eller biblioteken. Detta kan ses på två sätt. (1) Illegal piratverksamhet som inte tar hänsyn till den ekonomiska upphovsrätten (den avtalar ofta den ideella upphovsrättsinnehavaren bort till förlaget). (2) En ”avkommersialisering” av forskningsresultat, där samhällsnyttan och den fria tillgången till offentligt finansierade forskningsresultat sätts i centrum, en sorts korrigering av ett illa fungerande system a la Robin Hood [1, 2].

Tillgång till publikationer den svarta OA-vägen sker på olika sätt. Det sker både i industriell skala och i många forskares vardag. Sci-Hub är ett aktuellt exempel på det förstnämnda, en söktjänst för forskningspublikationer där fulltexten laddas ner via ett lärosäte som har tillgång om den inte finns i lager tillsammans med alla andra redan eftersökta publikationer. Så dels finns det en databas med fulltext och dels utnyttjas enskilda användares konton vid olika lärosäten för att komplettera databasen. Sci-Hub är baserad i Ryssland och därför svår att komma åt för de västerländska förlagen. Tjänsten har blivit stämd av American Chemistry Society (ACS) och Elsevier har tidigare blivit tilldömda 15 miljoner dollar för upphovsrättsintrång [3].

ResearchGate och liknande akademiska nätverkstjänster gör det också enkelt att dela eller tillgängliggöra publikationer, i vissa fall på ett nästan automatiserat sätt. Men när publikationerna är utgivna av ett förlag så kan delandet via en kommersiell nätverkssajt vara en pirathandling i sig, vilket tas upp i en intervju här i bloggen. Via Twitter och hashtaggen #ICanHazPDF sker informell fildelning. Man önskar få tillgång till en viss vetenskaplig artikel och någon annan Twitteranvändare som har artikeln (eller kan få tag på den) skickar den som svar, utan hänsyn till upphovsrätt [4].

I musikbranschen tvingade Napster fram en förändring som ledde fram till bland andra Spotify. De vetenskapliga förlagen kommer troligen hårdnackat förvara nuvarande modell, det ser vi redan i olika försök till light-varianter av OA-publicering där mål är att finansiärernas krav ska mötas, men där den öppna tillgången i sig är av sekundär betydelse. Musikerna var väl de stora ekonomiska förlorarna (och i en del fall öppna motståndare) i övergången till streamingtjänster, men när det gäller vetenskaplig publicering måste nog forskarkollektivet stå för förändringarna. Och kanske kan det inte ske förrän systemen för medelsfördelning respektive meritering anpassas till de politiska målen (vilket öppen tillgång till forskningsresultat är, se till exempel den senaste forskningspropositionen). Fram tills dess kommer svart OA vara den förhärskande typen av öppen tillgång, för dess effektivitet i ett svårföränderligt system.

[1] Björk, B.-C. (2017), Gold, green, and black open access. Learned Publishing, 30: 173–175. doi:10.1002/leap.1096

[2] Green, T. (2017), We’ve failed: Pirate black open access is trumping green and gold and we must change our approach. Learned Publishing, 30: 325–329. doi:10.1002/leap.1116

[3] Kemsley, J. (2017),Lawsuits progress against Sci-Hub, Chemical & Engineering News, 95:27, p. 5. https://cen.acs.org/articles/95/i27/Lawsuits-progress-against-Sci-Hub.html [4] Wikipedia (2017), ICanHazPDF. https://en.wikipedia.org/wiki/ICanHazPDF

/Jonas Fransson

Unpaywall – ett enklare sätt att hitta OA artiklar

Enligt en relativt nyligen publicerad studie (ännu ej peer-reviewad) finns ungefär hälften av alla vetenskapliga artiklar som publiceras idag fritt tillgängliga på nätet. Det kan handla om artiklar som publicerats direkt i Open Access tidskrifter, artiklar som köpts loss från prenumerationstidskrifter (s.k. hybridpublicering), artiklar som parallellpublicerats i arkiv som MUEP eller artiklar i prenumerationstidskrifter som blir fritt tillgängliga på förlagets hemsida efter en viss tid (däremot räknas här varken sådant som ligger på piratsiter som SciHub eller det som finns på forskarnätverk som Academia.org och ResearchGate, där mycket delas utan att författaren har tillåtelse att göra det, i denna studie) [1]. Problemet är att det inte alltid är så enkelt att hitta OA versionen av en artikel, hur ska man till exempel veta att det finns en parallellpublicerad kopia att tillgå gratis av den där artikeln man behöver som biblioteket inte prenumererar på? Visserligen finns tjänster som DOAJ, där man kan söka efter artiklar publicerade i OA tidskrifter, och BASE, där man kan samsöka parallellpublicerade artiklar i ett stort antal arkiv, men det har saknats ett enkelt sätt att söka allt som är Open Access. Visst listar Google Scholar oftast även OA versioner, men de har ingen markering för vad som är fritt tillgängligt och vad som ligger bakom en betalvägg vilket gör det en smula svåröverskådligt.

Det är mot bakgrund av detta som Impactstory skapade Unpaywall. Unpaywall är ett webbläsartillägg som enkelt och gratis kan laddas ner till Firefox och Chrome. När Unpaywall identifierar att man är inne på en hemsida som beskriver en artikel i en tidskrift syns en liten hänglåssymbol till höger på websidan. I vanliga fall är hänglåset stängt och grått, men om Unpaywall kan identifiera att det finns en fritt tillgänglig version av artikeln någonstans på webben är hänglåset öppet och grönt och fungerar som en länk till den fritt tillgängliga versionen. Jag har själv testat Unpaywall under några månader och tycker att den på det stora hela fungerar bra. Hänglåset dyker oftast upp där det ska; på tidskrifternas hemsidor verkar det inte vara något problem men jag hade önskat att det kunde dyka upp i ytterligare några bibliografiska databaser (i dagsläget dyker det t.ex. upp i Scopus och Swepub, men inte i Web of Science och PubMed). Någon gång har jag hittat fritt tillgängliga fulltexter till artiklar som inte hittats av Unpaywall och någon gång hamnat fel när jag klickat på ett grönt hänglås, men allt som oftast fungerar som det ska.

[1] Piwowar, H., Priem, J., Larivière, V., Alperin, J. P., Matthias, L., Norlander, B., Farley, A., West, J. & Haustein, S. (2017). The State of OA: A large-scale analysis of the prevalence and impact of Open Access articles (Version 1). PeerJ Preprints. https://doi.org/10.7287/peerj.preprints.3119v1 

/Aron Lindhagen

Juridiska frågor vid publicering

Intervju med Jenny Widmark, bibliotekarie med en jur kand som jobbar med juridiska frågor kring publicering  Malmö högskolas bibliotek. 

Du har ju en särskild roll på Malmö högskolas bibliotek kan du säga något om vad det innebär att du kan hjälpa till att reda ut juridiska frågor i samband med publicering 

Ja, för mig det handlar ju oftast om att hitta lösningar. Någon vill göra något med ett material, sitt eget eller någon annans, och då ska vi hitta en lösning för att göra det möjligt inom ramen för de bestämmelser som finns. 

Då kan det vara förutsättningar som finns inom upphovsrättslagstiftning, svensk eller utländsk, eller det kan vara förutsättningar som finns via ett avtal som författaren själv har ingått för att författaren själv vill använda sitt material. Eller det kan vara material som finns i bibliotekets databaser som vi har köpt, eller vilket material som helst. Men det handlar om att hitta vägar för att möjliggöra användningen på ett korrekt sätt. 

Vilken skulle du säga är den vanligaste frågan du får från forskare på Malmö högskola? 

Den absolut vanligaste frågeställningen är när doktorander själva vill publicera sina artiklar i en sammanläggningsavhandling. Sedan är forskare ofta lärare också och den näst vanligaste frågan är att man vill använda material i pedagogiska situationer i relation till sina studenter. Den jobbigaste problematiken är när forskare själv upptäcker att de inte har tillgång till sitt egenproducerade material. Man har ingått ett avtal med ett kommersiellt förlag som på något vis begränsar ens egen användning av det material man själv producerat. 

Jag har en särskild fråga som jag vet är svår att svara rakt av på, men om jag som forskare vill dela med mig av en publikation, hur ska jag tänka när det gäller att lägga ut en kopia i de nya nätverkstjänster som finns idag till exempel ResearchGate? 

Skillnaden är ju att de institutionella arkiv som biblioteken ofta administrerar och utvecklar, är icke kommersiella tjänster som innehåller lärosätets publikationer. De nya tjänsterna som vi ser växer fram nu, till exempel ResearchGate, betraktar förlagen som kommersiella tjänster. Det är inte ideella organisationer utan det är företag som står för dessa nätverkstjänster. 

När det gäller bibliotekens arbete med institutionella arkiv, som vårt MUEP, har det arbetats fram en given terminologi och man vet var vi har varandra som parter i detta det vill säga bibliotek, förlag och forskare, men i de nya tjänsterna vet vi inte det. Det uppstår en osäkerhetssituation där det behöver utarbetas någon form av standarder eller praktiker kanske man kan kalla det. Förlagen försöker just nu hitta någon balans i relation till forskare i deras roll som författare.  

En ytterligare skillnad med en sådan tjänst som ResearchGate är att den både är till för att lägga upp sitt material i fulltext, men också för att skapa kontakter med andra forskare, vilket skapar ett annat behov kring delning av material i relation till sina kontakter. Att veta om man kan lägga upp material i fulltext är ganska oproblematisk. Där spiller det över från arbetet med de institutionella arkiven och vad som gäller för att göra kopior av en publikation tillgänglig. Att göra delningen på förfrågan, via dessa tjänster, är dock en ny situation för alla parter. Tidigare fick man ett mejl från någon och skickade sin publikation. Då var det inte så stor distribution och därför en ”icke fråga”, men i de nya tjänsterna finns andra möjligheter till en större distribution genom att lagra filerna och sedan ge tillgång på förfrågan via tjänsten. Förlagen vill gärna ha kontroll över detta.  

Egentligen står biblioteket utanför vad som händer i dessa tjänster, eftersom det är ett förhållande mellan en kommersiell tjänst, förlag och forskare, men det är ofta vi som får frågan från forskare. Svensk rätt har inget undantag för denna delning av material. Möjligen kan det falla under det amerikanska begreppet ”fair use” men det har jag inte hittat något nyare belägg för. Det finns någon diskussion kring detta men de är flera år gamla nu och i och med att dessa tjänster gör att delningen får en annan omfattning så förändrar det också läget. Därför får man än så länge gå på vad varje enskilt förlag anger i dessa fall och förlagen har alla olika idéer om hur detta kan ske och olika konstruktioner. En del väldigt strikta och en del riktigt användbara modeller. Det man definitivt kan säga är att förlagen nu mer vill vara med och bestämma hur delning på förfrågan ska gå till. 

Hur får jag hjälp med detta som forskare just nu då, om jag får en sådan här förfrågan att dela en publikation? Vad gör jag som forskare? 

Det handlar om att hålla reda på vilka publiceringsavtal som gäller och som man har ingått vid publiceringen. Mitt tips är att ta en skärmdump, namnge den med artikelns titel och spara den på ett bra ställe så att du kan återkomma till publiceringsavtalet senare. Det handlar om att vända sig till det avtal man ingått när man behöver ta reda på vad man får lov att göra.  

Det kan vara svårt att läsa avtalen och jag hjälper gärna till. Har man inte avtalet kvar får man vända sig till förlagets hemsida och leta efter information och den kan både vara svårt att hitta och att tolka. Problemet är att man ofta inte rör sig i en svensk kontext. Förlagen har olika nationell hemvist och rör sig då i respektive nationell lagstiftning. Jag upplever att de flesta vill försöka följa avtalet och man är inte ute efter att vara rebell, bland annat eftersom man ser risker med det. Det finns också den aspekten att har man ingått ett avtal så får man leva med det. Det kan också vara värt att säga att förlagen är ganska tydliga med att om de upptäcker att avtalen inte följs och artiklar läggs ut på nätet eller delas på ett sätt som avtalet inte medger så kommer de inte vända sig till de enskilda forskarna. De kommer då mest troligt att vända sig till den berörda tjänsten, exempelvis MUEP eller ResearchGate, och att de ber dem plocka bort material. 

Man kan säga att det handlar om att vara klok i förväg. Jag tycker man ska tänka på vad vill jag uppnå med min publicering? Är ett av mina mål att kunna dela mitt material fritt eller åtminstone med intresserade personer på förfrågan så ska man välja publiceringskanal utifrån det. Man kan ju också försöka förhandla med förlaget, men det är standardavtal och man är inte jämbördig part med ett stort internationellt förlag. Samtidigt skadar det inte att försöka, eftersom ju fler som påtalar önskemål om andra publiceringsvillkor så kan det så småningom ske en förändring. Det går ju också att dra det hela vägen och välja ett förlag som tillämpar en modell där upphovsrätten ligger kvar hos författaren, till exempel med en CC-licens [Creative Commons licens]. 

Tack Jenny! När det gäller licenser kanske vi får återkomma till en ny intervju med dig om vad det innebär med Creative Commons och relationen till open access, hybridtidskrifter och de kostnader som ofta är kopplad till sådan publicering.  

Det finns en webbsida där man kan läsa mer om dessa frågor och Jennys kontaktuppgifter på bibliotekets webbplats: http://mah.se/Bibliotek/Forskar–och-doktorandstod/Publicera-och-sprida/Rattigheter-och-publicering/  

Läs mer: 

/Sara Kjellberg 

Författarfonden – fortsatt möjligt att söka pengar för open access-publicering (och något om vad som krävs)

Författarfonden har funnits på Malmö högskola sedan 2014 för att stödja personal vid Malmö högskola med avgifter för öppen publicering, och eftersom pengarna fördelas efter en strikt ”först till kvarn” princip har pengarna vanligtvis tagit slut långt innan året gjort det. Fonden har dock utökats från 250 000 kr 2016 till 350 000 kr i år, och dessutom sköts 50 000 kr till under hösten. Detta innebär att det fortfarande finns pengar kvar i fonden; det är alltså fritt fram att söka pengar för din publicering så länge du uppfyller kriterierna!

En av de vanligaste orsakerna till avslag från fonden är att man ansöker för publicering i en så kallad hybridtidskrift, något som inte täcks av fonden. Hybridpublicering innebär att man publicerar sig i en vanlig, prenumerationsbaserad tidskrift och sedan betalar en avgift för att göra just sin artikel fritt tillgänglig. Fenomenet har blivit vanligare då allt fler finansiärer kräver Open Access, och idag erbjuder de allra flesta förlag detta alternativ i sina prenumerationstidskrifter.

Det finns flera anledningar till att vi inte stödjer hybridpublicering via OA-fonden, även om det många gånger är det enklaste sättet att kombinera hög impact och fri tillgänglighet. En av de viktigaste anledningarna handlar om pris, avgifterna är helt enkelt generellt sett mycket högre i hybridtidskrifter än i rena OA-tidskrifter (ca dubbelt så höga i snitt enligt en ofta citerad studie från 2014). Förlagen har också fått kritik för att inte sänka prenumerationsavgifterna trots att en del artiklar redan är betalda för och finns fritt tillgänliga, s.k. double-dipping. Vi planerar att publicera ett inlägg i denna blogg om hur man från bibliotekshåll försökt möta detta i sina förhandlingar med förlagen någon gång framöver.

Läs mer om OA fonden här: http://mah.se/Bibliotek/Forskar–och-doktorandstod/Publicera-och-sprida/Open-Access/Stod-for-publiceringsavgifter/ 

/Aron Lindhagen

SND 2.0 – en distribuerad infrastruktur för tillgängliggörande av forskningsdata

Vetenskapsrådet har beviljat Svensk Nationell Datatjänst (SND) finansiering som infrastruktur (2018-). SND har under lång tid haft ett fokus på samhällsvetenskaplig forskningsdata, men på senare år även på data inom humaniora samt hälsovetenskap och medicin. Syftet har varit att för att öka tillgången på väldokumenterade och välbevarade forskningsdata. I och med omvandlingen till SND 2.0 så kommer verksamheten ske i en mer distribuerad form där SND är kärnan, och alla ämnesområden ska inkluderas. Från och med nästa år är planerna att både organisation och verksamhet ska förändras och utökas. Göteborgs universitet kommer även fortsättningsvis vara värduniversitet för SND, men verksamheten kommer att ledas av ett konsortium bestående av sju lärosäten (GU, KI, LU, SU, SLU, UMU och UU). De sju konsortiemedlemmarna kommer att bidra med specialistkompetens kring datahantering inom olika vetenskapliga områden (en form av medfinansiering) och kommer därmed fungera som nationella kunskapscentra.  
 
Den största delen av arbetet kring SND kommer göras ute på de deltagande lärosätena, och ingår inte i själva infrastrukturen. Malmö högskola har skrivit en avsiktsförklaring att delta i SND-nätverket, och det har även ett 20-tal andra lärosäten gjort. Lokalt i Malmö kommer det byggas upp en funktion som ska hjälpa forskare att tillgängliggöra data, i slutet av projekt eller i samband med publicering, i SND:s system. Denna lokala funktion som alla medlemmar i SND-nätverket behöver, benämns av SND som en Data Access Unit (DAU), men den kan få en annan benämning vid högskolan. Initialt handlar arbetet om att stödja forskares tillgängliggörande i systemet, men också att granska och komplettera metadata före uppladdning.  
 
Hela infrastrukturen är ett utvecklingsprojekt och antalet datatyper som är möjliga att tillgängliggöra kommer öka efterhand. SND kommer vara en viktig tjänst för att tillgängliggöra mindre datamängder, nu när ökade krav kring datahantering och datatillgängliggörande är att vänta från forskningsfinansiärerna.
 
/Jonas Fransson
 
TILLÄGG: SND bjuder in till två olika dagar i november:
 

SND-forum den 14/11 på temat ”Vägen till FAIR data”
https://snd.gu.se/sv/arrangemang/2017/vägen-till-fair-data

SND-workshop den 15/11 på temat ”Att bygga samarbeten för framtiden” – om forskningsinfrastrukturer med individdata
https://snd.gu.se/sv/arrangemang/2017/att-bygga-samarbeten-för-framtiden

Tillgängliggöra forskningsdata öppet?

Öppet tillgänglig forskningsdata diskuteras allt mer, och därmed också öppet tillgängliggörande. I forskningspropositionen Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft, som nyligen beslutades, står det [1]:

[…] forskningsdata och vetenskapliga publikationer, som tas fram med offentlig finansiering bör vara öppet tillgängliga så långt det är möjligt. […] För vissa typer av forskningsdata finns dock behov av att begränsa öppenheten för att skydda den personliga integriteten, rikets säkerhet och liknande. För forskning som har innovationspotential kan det finnas behov av att begränsa öppenheten av immaterialrättsliga skäl. Det är dock ett viktigt ställningstagande att öppen tillgång utgör normen och att inskränkningar i öppenheten utgör undantagen.

[…] Regeringens målbild är att alla de vetenskapliga publikationer som är resultat av offentligt finansierad forskning bör bli omedelbart öppet tillgängliga direkt då de publiceras. Likaså bör forskningsdata som ligger till grund för vetenskapliga publikationer bli öppet tillgängliga samtidigt som den tillhörande publikationen.

Malmö högskola har bidragit med en avsiktsförklaring kring deltagande i Svensk Nationell Datatjänsts (SND) tänkta nationella infrastruktur för tillgängliggörande av forskningsdata [2]. Både i forskningspropositionen och i SND:s ansökan till VR låter det hela ganska enkelt: offentligt finansierad forskning bör göra öppet tillgänglig om möjligt och SND leder en konsortieansökan med flertalet universitet som medlemmar för att skapa en lösning. Men i praktiken är det ett komplext område och som tämligen omedelbart genererar frågor. Frågor vars svar beror på vilket perspektiv man intar och perspektiven är många: forskarens, lärosätets (som myndighet), forskningsstödsverksamheternas, forskningspolitikens (på både nationell och europeisk nivå), forskningsfinansiärernas och forskningsinfrastrukturernas (för att nämna ett antal centrala perspektiv).

Intressant är att utgångspunkterna i de accelererande diskussionerna inte är inom-disciplinära eller ens inom-vetenskapliga. En grundtanke är ekonomisk – forskningsdata är en resurs som (i många fall) tagits fram med offentliga medel, inom forskningsprojekt eller inom ramen för anställningar vid lärosäten – och därmed bör/ska forskningsdata göras tillgänglig för samhället. Denna data tänks kunna leda till både innovation och till billigare framtida forskning då data redan finns tillgänglig. En annan grundtanke är att öka forskningens transparens – är forskningsresultaten korrekta? – och det är ett gott mål. Men ett mål som är mer svårt fångat än det först verkar, databearbetning och analys är i mycket forskning väl integrerade.

Dessa olika grundtankar, utgångspunkter för öppet tillgängliggörande, tyder på olika intentioner med det öppna tillgängliggörandet av data, och var och en av dessa intentioner leder till att olika versioner av insamlad data bör tillgängliggöras. För innovation behövs råvara och då bör rådata vara det naturliga tillgängliggöra. Data för framtida forskning? Det beror helt vilka metoder och frågeställningar den framtida forskningen kommer arbeta med, är det snarlikt ursprungsforskningen kanske en väl bearbetad version av data ska tillgängliggöras men är det annan typ av forskning kanske det är bättre med lätt bearbetad data. För att kontrollera forskningsresultat krävs helst alla versionerna av data, från rådata till det bearbetade urval som ligger till grund för just de resultaten som presenteras i den undersökta publikationen. Forskaren Christine Borgman ställer frågan ”When is data?” för att poängtera tidsdimensionen i datahantering [3], vilket leder till insikten att det inte finns någon självklar version av data att tillgängliggöra.

/Jonas Fransson

[1] Proposition 2016/17:50, Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft. Utbildningsdepartementet: Stockholm. http://www.regeringen.se/4adad0/contentassets/72faaf7629a845af9b30fde1ef6b5067/kunskap-i-samverkan–for-samhallets-utmaningar-och-starkt-konkurrenskraft-prop.-20161750.pdf 

[2] SND (2017). Svensk Nationell Datatjänst: Ansökan till Vetenskapsrådet för Forskningsinfrastruktur Infrastruktur av nationellt intresse 2017.

[3] Borgman, C.L. (2015). Big data, little data, no data : scholarship in the networked world. Massachusetts: The MIT Press.

 

Megajournals

By The Royal Society of London [Public domain], via Wikimedia Commons
Förstasida på ett tidigt nummer av Philosophical Transactions (från Wikimedia Commons).
Ända sedan de första online tidskrifterna började dyka upp har man diskuterat hur man bäst ska ta tillvara på de möjligheter som digital publicering ger för vetenskapliga tidskrifter. Många försök har gjorts med allt från preprint-servrar till öppen peer review, men tidskriftsformen har visat sig seglivad och i mångt och mycket ser de vetenskapliga publiceringsmönstren idag ut som de gjorde innan den digitala revolutionen. Vissa skillnader finns förstås, i stort sett alla förlag lägger t.ex. idag ut accepterade artiklar innan de har blivit publicerade i ett tidskriftsnummer (s.k. online first-artiklar). Ett annat exempel på nya publiceringsmöjligheter i en digital miljö är de s.k. megajournals som börjat dyka upp det senaste decenniet.

Det som kännetecknar en ”megajournal” är:

  1. Artiklarna bedöms enbart efter ifall de håller god vetenskaplig och metodologisk nivå, dvs. man tar t.ex. ingen hänsyn till hur viktig forskningen kan anses vara, eller vilket genomslag man tror att den kan komma att få.
  2. Bred ämnesprofil, PLOS ONE tar t.ex. emot bidrag från alla discipliner inom naturvetenskap och medicin, medan SAGE Open spänner över samhällsvetenskap, beteendevetenskap och humaniora.
  3. Open Access, vanligtvis finansierat med författaravgifter.
  4. En stor redaktion bestående av redaktörer från akademin (och inte professionella redaktörer).[1]

En av grundtankarna med megajournals är att bryta några av de begränsningar i tidskriftsformatet som sattes i den tryckta eran. En sådan begränsning handlar om storlek, där en digital publikation rent teoretiskt kan växa sig hur stor som helst. PLOS ONE, den första och en av de största megajournalerna, publicerade när den var som störst drygt 30 000 artiklar om året. 2016 har siffran sjunkit till ca 23 000, troligen främst till följd av ökad konkurrens från andra megajournals, men fortfarande långt fler än de största ”vanliga” tidskrifterna.

Sedan PLOS ONE dök upp 2006 och snabbt avancerade till att bli världens största peer reviewade tidskrift, har ett flertal andra förlag lanserat egna megajournals. Fenomenet har debatterats kraftigt och där vissa ser dem som den akademiska publiceringens framtid har andra ifrågasatt kvalitetsgranskningen (som ibland kallats ”peer review light”) och jämfört tidskrifterna med en akademisk soptipp för artiklar som inte platsar i mer traditionella, ämnesspecialiserade tidskrifter [2] (i mångt och mycket liknar kritiken den som framförts mot de s.k. rovförlag som diskuteras i en annan bloggpost, där förlagen anklagas för att vara mer intresserade av hösta in författaravgifter från författare än hålla hög vetenskaplig nivå). Traditionella, specialiserade tidskrifter brukar också ha en trogen läsekrets inom disciplinen som håller sig a jour med allt som publiceras i tidskriften, något som man förstås missar om man väljer att publicera sig i en kanal där 100-tals artiklar inom många olika discipliner publiceras varje vecka.

Fördelarna som brukar framhävas för att publicera sig i megajournals är att artiklarna blir OA, visserligen mot en kostnad men författaravgifterna i megajournalerna ligger ofta något under snittet för vad OA publicering brukar kosta. Den tid det tar från att artikeln skickats in till att den publicerats brukar också vara snabbare än hos traditionella tidskrifter. Slutligen så får det faktum att urvalskriterierna inte fokuserar på potentiellt genomslag som konsekvens att de flesta megajournals gladeligen publicerar negativa resultat och ”replication studies”, något som kan vara svårt att få publicerat i traditionella tidskrifter.

På sidan https://megajournals.info/ kan man få en överblick över vilka megajournals som finns, vilka ämnesområden de täcker och vad det kostar att publicera sig i dem.

/Aron Lindhagen

[1] Binfield, P. (2014) Novel Scholarly Journal Concepts. In S. Bartling and S. Friesike (eds.), Opening Science, pp. 155-163. http://doi.org/10.1007/978-3-319-00026-8_10

[2] Spezi, V., Wakeling, S., Pinfield, S., Creaser, C., Fry, J. & Willett, P. (2017) ”Open-access mega-journals: The future of scholarly communication or academic dumping ground? A review”, Journal of Documentation, Vol. 73 Issue: 2, pp.263-283, http://doi.org/10.1108/JD-06-2016-0082

 

Forskningsdatahanteringens komplexitet utifrån intressenternas fokus

Att prata om hantering av forskningsdata är aldrig enkelt. Förutom att varje ämnesdisciplin och datainsamlingsmetod innebär olika förutsättningar för forskningsdatahanteringen så finns det ett tre grundläggande och skilda dimensioner. Den första är forskningen som process (eller aktivitet) där något bearbetas och analyseras för att ett resultat (svar) ska uppnås. Hur det görs är lite olika för varje ämne, men i grunden är det en process där forskaren använder digitala, fysiska eller teoretiska verktyg. Den andra dimensionen är lärosätet som myndighet. Det ställer olika krav på forskningen, krav som när det gäller datahantering ofta kommer från gällande lagstiftning. Forskaren vid lärosätet är en statsanställd som i sin tjänsteutövning forskar. Den tredje dimensionen när det gäller datahantering är yttre krav, krav som inte kommer ifrån eller kanaliseras genom lärosätet som myndighet. Det kan vara krav från forskningsfinansiärer eller från vetenskapliga förlag.

I matrisen nedan tydliggörs skillnaderna i några centrala aspekter kring forskningsdata mellan de olika dimensionerna. Skillnaderna i synsätt kan kanske förklara varför olika aktörer ibland pratar förbi varandra. Ibland andra fall använder man samma begrepp men lägger olika betydelser i det.

  Vad är forskningsdata? Ägande? Öppet tillgängliggörande?
Forskarna Data är material som bearbetas och analyseras

Data definieras av forskningsfrågan

”Min forskningsdata” Vem har nytta av den?

Är ett kapital i kommande projekt och vid samarbeten

Lärosätet Data är allmän handling

Krav på datahanteringen vid känslig data

Data ägs av lärosätet (allmän handling)

Data ska arkiveras

Yttre krav

Inriktning mot öppen vetenskap

Yttre krav Data är underlag till forskningsresultat

Data är råmaterial som kan/bör återanvändas

Öppna licenser vid tillgängliggörande för att möjliggöra återanvändning Data bör beskrivas så att den kan hittas och återanvändas

Data bör återanvändas av resursskäl

matrisen som pdf

Utmaningen för alla parter nu är att förstår de olika perspektiven så att det kommande utvecklingsarbetet inom forskningen och inom stödverksamheterna kan gå hand i hand. Vissa krav är inte förhandlingsbara, som till exempel lagkraven kring arkivering, medan andra är olika beroende på till exempel forskningsfinansiär.

Det är också en fråga om prioriteringar. All data kanske inte ska tillgängliggöras öppet och kanske inte med samma ambitionsnivå, trots att det nu är omöjligt att avgöra vad som kan bli viktig data i framtiden. Men att ha ambitionen att forskningsresultat ska kunna granskas utifrån underliggande data är centralt.

Forskarperspektivet måste få ta större utrymme i diskussionerna. Hur man kan skydda forskningsdata, som kan ses som en strategisk resurs, måste diskuteras. Även vem som ska finansiera mer omfattande dokumentering och preparering av data måste lösas, idag är det få som vill offra produktiv forskningstid på aktiviteter som inte belönas eller ses som meriter.

/Jonas Fransson

Oseriösa förlag och open access

Det senaste decenniet eller så har en ny typ av aktör dykt upp på den vetenskapliga tidskriftsmarknaden. Tidskrifter och förlag, ofta med namn, hemsidor och loggor som är förvirrande lika etablerade motsvarigheter, utlovar snabb publiceringsprocess, open access och stort genomslag för just din artikel till ett pris som inte alltid är så lätt att överblicka till en början. Vid närmare skärskådning visar sig dock att dessa aktörer är mer intresserade av att hösta in författarnas pengar än av att hålla hög vetenskaplig kvalitet, vilket ibland blir pinsamt uppenbart [1]. 

På engelska pratar man ofta om ”predatory publishers” eller ”predatory journals” och på svenska hör man ibland termen ”rovförlag” användas. Termen ”predatory publishers” introducerades av bibliotekarien Jefferey Beall som under många år listade ”possible and…. Predatory” på sin blog Scholarly OA. I januari i år släckte Beall ner sin blog. Bealls blog användes i många sammanhang, men fick också mycket kritik för att vara väl snabb att döma och Bealls incitament har ifrågasatts, inte minst sedan han publicerade en artikel där han lade fram konspirationsteoretiska teorier kring OA i stort [2]. Även om jag själv tycker att termen ”rovförlag” är problematisk har jag för enkelhets skull använt den i texten nedan. 

På senare år har man försökt att kartlägga vilka som publicerar sig i s.k. rovtidskrifter. Resultatet från dessa studier pekar på att problemet främst är utbrett bland unga, oerfarna forskare från Asien och Afrika i länder där det akademiska utvärderingssystemet värdesätter internationell publicering men utan kvalitetskontroll på de tidskrifter där de publicerar sig [3, 4]

Men även i västvärlden ökar kraven på forskare att publicera sig och även här finns problemet med rovtidskrifter och vi på biblioteket får en hel del frågor från forskare som vill ha hjälp att utvärdera kvaliteten på tidskrifter och förlag de funderar på att publicera sig hos och vi ser också (tyvärr) en del fall där forskare har publicerat sig hos förlag som vi vet har rykte om sig att inte hålla den kvalitet som de vill ge sken av på redaktörskap och granskningsprocess. 

Allt är förstås inte svart eller vitt, och det finns förstås utmärkta artiklar som är publicerade i dåliga tidskrifter, förlag med dåligt rykte som publicerar helt ok tidskrifter, och vice versa. Det är alltså inte helt lätt att avgöra vilken tidskrift som är ok och vilken som inte är det, inte minst då informationen på rovförlagens hemsidor ofta har som syfte att lura tilltänkta författare. En hälsosam dos källkritik då man tittar på hemsidorna är alltså att rekommendera. En grundregel är att erbjudanden som låter för bra för att vara sanna ofta är det (snabb publicering, grundlig kvalitetskontroll, låg kostnad och hög impact!). Det kan också till exempel vara en bra ide att kolla om de som uppges som editors faktiskt finns [5], och ifall de i så fall listar redaktörskapet på sina egna hemsidor. Det är nämligen inte helt ovanligt bland dessa förlag att lista forskare som redaktörer utan deras vetskap eller att helt enkelt hitta på redaktörer. En utförligare lista över saker att titta på finns på bibliotekets hemsida och du som är forskare eller doktorand på MAH är alltid välkommen att höra av dig till oss ifall det är något du undrar över. 

/Aron Lindhagen

[1] Stromberg, J. (2014, November 21) ”Get Me Off Your Fucking Mailing List” is an actual science paper accepted by a journal. Retrieved from https://www.vox.com/2014/11/21/7259207/scientific-paper-scam

[2] Beall, J. (2013) The Open-Access Movement is Not Really about Open Access. tripleC, 11(2), 589-597. http://triplec.at/index.php/tripleC/article/view/525

[3] Shen, C., & Björk, B.-C. (2015). “Predatory” open access: a longitudinal study of article volumes and market characteristics. BMC Medicine, 13, 230. http://doi.org/10.1186/s12916-015-0469-2

[4] Xia, J., Harmon, J. L., Connolly, K. G., Donnelly, R. M., Anderson, M. R. and Howard, H. A. (2015), Who publishes in “predatory” journals?. J Assn Inf Sci Tec, 66: 1406–1417. http://doi.org/10.1002/asi.23265

[5] Sorokowski, P., Kulczycki, E., Sorokowska, A. & Pisanski, K. ”Predatory Journals Recruit Fake Editor,” Nature 543 (March 2017): 481-483. http://doi.org/10.1038/543481a