Social entreprenurship projects – presented by ‘Leadership for Sustainability’ students


On Friday, March 17th it was time for this years students’ from the international ‘Leadership for Sustainability’ masters’ programme to present their social entreprenurship projects. Working in self-organized groups, and with support and coaching from Drivhuset, they have developed eight very different social entreprenurship concepts. Since some of these projects are in the process of becoming startups (or are spin-off’s of current startups) the concepts are confidential for the time being. 

The venue was Social Innovation Skåne’s facilities at Ängelholmsgatan 1A (at Möllevången in Malmö). The groups were given six minutes to present their concept before a panel of nine invited persons, representing organizations and companies that could become partners if the concepts are to be implemented. The panelists had a lot to say – so we actually went about an hour beyond the original schedule. A general comment from the panelists, was that they were impressed by the high quality of the SE concepts and the presentations. 

I would like to take this oppurtunity to thank the panel:  

Johan Fredriksson  > Founder Didici /Part of SOPACT
Cyrille Gaubert > Project coordinator Green Inc /Stadsbruk (Urban farming incubator)
Jayne Jönsson > PhD student Lund University (topic: social enterprises)/SALSU Alumni
Dominic Bosman Venter > Consultant, organizational development; process oriented therapist
Lena Andersson > Project manager, Ester Foundation (supports entreprenurship among immigrant women)
Mikael Johansson > Project manager NAD iförening (cross-sector collaboration project to support newly arrived migrants)
Abdallah Sobeih > Director, Swideas AB 
Sharif Shawky > Resonsible for Social Entreprenurship, Humana AB
Nils Phillips > Center for Public Entreprenurship/Founder of RUAB 

To the left: One of the panelists – Jayne Jönsson, Leadership for Sustainbility alumni, now PhD student at Lund University


Brexit, the financialization of the global economic system, and the future of Malmö

What is at the root of the global challenges of widening income gaps, job insecurity etc.? Some would say that it is the increasing ‘financialization’ of the economy. Rana Foroohar writes in a recent article in TIME magazine:

“consider that the financial sector now represents around 7% of the U.S. economy, up from about 4% in 1980. Despite currently taking around 25% of all corporate profits, it creates a mere 4% of all jobs. Trouble is, research by numerous academics as well as institutions like the Bank for International Settlements and the International Monetary Fund shows that when finance gets that big, it starts to suck the economic air out of the room. In fact, finance starts having this adverse effect when it’s only half the size that it currently is in the U.S.” (


             (Abandoned house in Detroit. Source: Wikimedia)

But is not only “American capitalisms great crisis” – it’s a global crisis. In Washington Post, E J Dionne, professor at Georgetown University, argues that the ‘Brexit’ reaction is at least partly due to the financialization of the economy, and a justified response from those who see themselves are increasingly marginalized:

“Citizens who live in the economically ailing peripheries of wealthy nations are in revolt against well-off and cosmopolitan metropolitan areas. Older voters lock in decisions that young voters reject. Traditional political parties on the left and right are being torn asunder […] The European idea was killed in part by right-wing Tories who think they can turn their island into a free-trade, low-regulation paradise. But it was also battered in traditionally Labour-voting industrial areas far away from a happy and generally prosperous London that voted overwhelmingly to stay […] technological change, globalization and financialization force the left-out to stare at prosperity from a great distance.” (

In an article by Engelen, Konings & Fernandez (2010) it is argued that “…the fallout from the credit crisis has not been homogeneous across space. That some localities were hit harder than others suggests that there are distinct geographies of financialization.” Also here in Malmö (Sweden), a city that prides itself as a champion of innovation and diversity, the financialization of the economy has been identified as a major driver of segregation and increasing inequalities:

“To cope with the crisis of the 1980s and 90s Malmö became a part of the new global order that emerged during the 1980s, dominated by a relationship between finance-driven growth and an increasingly unequal welfare. This was done through a new type of politics, described as entrepreneurial city politics, which is more regional than municipal, governed through networks more than parliamentary assemblies and often involves the business community and technical/hard administrations […] The changes led to Malmö being put on the map as a successful node in the global economic development but at the same time deepened the earlier inequities. The poorest households have become poorer, in the absolute sense, while the most financially well-positioned households have become substantially better off since the beginning of the 1990s. The richest tenth have gone from being six times richer than the poorest tenth in 1990 to being twelve times as rich in 2008. […] Income inequality is largely explained by the household’s relation to the labour market.” (Malmö’s path towards a sustainable future, 2013; p. 46)

The financialization of the economy is clearly not a win-win process, but a process where a small minority wins , and a large majority loses. ‘Brexit’ can probably be regarded as a reaction to this – as well as the perplexing breakthrough of ‘The Trumpster’ in the US; a reaction from those who feel being left-out towards the ‘elites’. A paradox, however, is that these ‘anti-establishment’ initiatives are being fronted by billionaires and Etonians – with political agendas that will actually increase inequalities!

There is no lack of suggestions on how to change this situation. In Malmö’s case, the Commissions report have two overarching recommendations and a total of 24 objectives and 72 actions. On national and global levels, there are many who feel compelled to put forward suggestions – some more realistic than others. However, I would like to highlight the discourse on challenging the current domination of GDP metrics as well as their counterparts on regional and local level.

As one of the leading critics of GDP, professor Lorenzo Fioramonti (University of Pretoria), have argued, it’s dominance in policy-making on all levels needs to be challenged. “Gross Domestic Problem” is a title of one of his recent books where he outlines his thoughts. In a piece in Foreign Policy with the title “A post-GDP world” professor Fioramonti argues that:

“The concept of the GDP was introduced in the 1930s, when the myths of industrialization were uncontested and environmental and social concerns were less acute. But it is an outmoded tool for a generation increasingly concerned with social well-being and climate change.” (

Fioramonti suggest using alternative indicators, such as alternative indicators: the Social Progress Index, the Legatum Prosperity Index, the Environmental Performance Index, and Ecological Footprint. The results from these indicators would give a different view than if you compare countries globally based on GDP:

“Using these measures, conventional powers — both in the West and in the East — would rank far below countries that have been more successful at building equitable and sustainable economies.” (Idem)

Of course this would also be the case if different indicators were used also on regional and local levels. But it’s not the ranking that is relevant – it is the question of what would happen if the underlying perspectives of these alternative indicators would be implemented to review and evaluate public policies on different levels.

What if the well-being of humans and ecosystems rather than economic growth and increased private consumption would guide urban planning processes, for instance?

Utopian? Well, this is actually what is being done in Bhutan, a small country in the Himalayas, squeezed between India and China. ‘Gross National Happiness’ rather than economic growth guides the policy making process. Economic aspects are not neglected, but just one of nine domains that are covered the GNH model (read more about it HERE).

My suggestion is that Malmö should initiate a pilot project to develop, review and evaluate policies and public programmes based on a wider set of indicators and perspectives. One suggestion would be to build on the Social Progress Index, which already is well-developed and spread throughout the world.


(Malmö, The Western Harbour. Source: Author)

Malmö – en annan samhällsutveckling är möjlig

Det är en vacker sommardag i Malmö. Jag sitter i min koloniträdgård och hör brottstycken av samtal från den angränsande cykelbanan. Barn på vägen till fotbollsplaner, ungdomar inbegripna i djupa samtal om kärlek och svek; samtal på arabiska, franska, bred skånska och språk jag inte alls kan placera. Några strosar sakta och jag kan följa en längre del av deras samtal, andra cyklar förbi i hög fart och bara enstaka ord hörs genom den vildvuxna ligusterhäcken. Plötsligt ett högt skratt!

Jag sitter i min koloniträdgård och läser Mikael Stigendals senaste bok ”Samhällsgränser. Ojämlikhetens orsaker och framtidsmöjligheterna i en storstad som Malmö.” Det är en rejäl bok, nära 500 sidor lång, och spänner över ett betydande fält. Malmös industriella och post-industriella historia fram till dagens situation beskrivs och analyseras, och Stigendal ger också rekommendationer för hur ojämlikheten i Malmö skall kunna minska – sammanfattat ”För att ojämlikheten skall kunna minska måste Malmö försvara sin plats i världen, och Malmöborna vara med och bestämma om det.” (s. 419)

Fil 2016-06-06 16 01 39

Det finns många spår att följa i boken, och jag kommer i denna korta text att nöja mig med att lyfta fram några, som jag tycker är särskilt intressanta. Arbete, kapital och tillväxt är centrala begrepp i boken och diskuteras på ett kritiskt och fördjupat sätt. Förenklingarna som präglar den politiska agenda som kan beskrivas som nyliberal, och dess underliggande premisser, nagelfars. De processer som lett fram till dagens besvärliga situation förklaras på flera nivåer – till stor del övergripande globala processer där den lokala politiken visat oförmåga (eller ovilja) att skapa förutsättningar för en mer inkluderande stad. Förklaringarna söks både bland tankefigurer och socio-ekonomiska strukturer – inte minst i samspelet mellan dessa.

Demokrati och medborgarinflytande är ett av bokens huvudteman. Men det är inte i huvudsak valdeltagande, stadsdelsreformer eller liknande som står i fokus. Governance eller nätverksstyrning, som fått allt större genomslag under senare tid diskuteras kritiskt, och Stigendal menar att ”De struktureringar av sociala relationer som den entreprenöriella stadspolitiken har lett till i form av governance ser jag dock som en egen och strukturell orsak till ojämlikheten […] I de sammanhang där viktiga beslut tas om tillväxtfrågorna saknar stora delar av befolkningen representation. Snarare kan man anta att människor som lever och bor i samhällets innanförskap är kraftigt överrepresenterade…” (s. 397). Jag gör kopplingar till det sk ’innovationssystemet’ – innovationer är ju tänkta att lösa allt från klimatfrågor till sociala utmaningar och samtidigt bidra till en ’inkluderande tillväxt’ – men detta system hanteras och styrs som om det vore en teknisk och administrativ fråga med mycket begränsad maktanalys.

Ett annat centralt tema är tillväxt. Övergången till en finansdriven tillväxtmodell har enligt Stigendal lett till att den ekonomiska ordningen endast kunnat upprätthållas, tolkar jag det som, genom en ökande skuldsättning, framförallt kopplat till ökat pris på fastigheter. Man kanske kan se det som att den finansiella ekonomins aktörer avsiktligt hållit igen på bostadsbyggandet för att priset på fastigheter skall öka dramatiskt, och därigenom ge den som har möjlighet att belåna denna, konsumtionskraft. Stigendal kritiserar nolltillväxtens förespråkare eftersom kapitalismen kräver vinst, och inte just nu tycks möjlig att kasta över ända. I Marx anda menar han dock att kapitalismen blott är ett övergående stadium (han är dock svävande kring hur dess efterföljare skulle kunna se ut). Bland rekommendationerna – och här hänvisar han till både Stiglitz och OECD – lyfter Stigendal att ”det behövs andra mått än BNP som kan mäta produktion och tillväxt i förhållande till välfärden”.

Det är en bok som täcker in mycket, omöjlig att kort sammanfatta. Stigendal har haft ambitionen att väva samman trådar som tvinnats genom olika processer, ibland över många år, till en sammanhållen framställning av relevans för att förstå hur Malmö av idag blivit till vad det är, och hur man kan utveckla processer som kan bidra till minskad ojämlikhet. På onsdag är det bokrelease på Malmö högskola.

Jag sitter i min koloniträdgård och hör fragment av samtal från cykelbanan. Mörka röster, ljusa röster. Glada samtal, upprörda samtal. Säkert är det mestadels Malmöbor jag hör.

Funktionshinder inom Malmö Stads förvaltningar motverkar engagemang – och befäster utanförskap

Idrottens samhällsentreprenörer är värdefulla i politisk retorik om Malmös goda sidor. Föreningen Idrott för Handikappade har ett behov av långsiktiga förutsättningar för att bibehålla sin verksamhet, något man påtalat under lång tid för Malmö Stad. Paradoxen tycks vara att när det verkligen gäller finns de största funktionshindren inom Malmö Stads förvaltningar och politiska styrning.

För drygt sju år sedan publicerade statliga KK-stiftelsen antologin ”Samhällets entreprenörer” som en del av sitt stora utvecklingsprojekt för att stärka samhällsentreprenörskap i Sverige. Även om begrepp som socialt entreprenörskap och samhällsentreprenörskap figurerat i svenska sammanhang, innebar satsningen att begreppen fick betydligt större genomslag och inte minst legitimitet, genom att en statlig stiftelse ställde sig bakom dem. I antologins inledning utbrast Eva Moe, som ledde initiativet (idag ledare för REGLAB), ”Vi behöver fler samhällsentreprenörer”! Ett antal aspekter utmärker i antologiartiklarna vad samhällsentreprenörskap är för någonting. Centralt är ett entreprenöriellt förhållningssätt – vilket kontrasteras mot ”gamla vanliga verksamhet[er] med de gamla vanliga medlemmarna” (s. 248). I det aktuella fallet exemplifieras det ”gamla vanliga” med ”en idrottsklubb”. För att göra initiativ till samhällsentreprenörskap krävs att fokus ligger på att skapa social nytta; och något som tydligt betonas är att arbeta gränsöverskridande.


Tomas Peterson och Katarina Schenker, forskare vid Malmö högskola respektive Linnéuniversitetet, lyfter i en nyligen publicerad bok ”KIOSK. Om idrott och socialt entreprenörskap” att nytänkande och gränsöverskridande verksamhet i syfte att skapa sociala nyttor också frodas inom idrottsrörelsen. KIOSK-verksamheten initierades av KFUM och bedrivs med stor framgång i ett antal skolor i Malmö. Men det är långt ifrån det enda exemplet på engagerat och framgångsrikt socialt entreprenörskap som sprungit ur Malmös idrottsrörelse. FIFH (Föreningen idrott för handikappade) kan ses som ett annat sådant exempel, som också fått pris för sitt arbete med att utveckla sociala innovationer. Men i sitt gränsöverskridande arbete möts man inte alltid av öppna armar.

Nu har det snart gått en månad sedan FIFH varnade för att man befinner sig i en likartad situation som för ett år sedan och att betydande delar av föreningens verksamhet hotas av nedläggning. Av de nitton anställda, där de flesta har olika former av funktionshinder, har föreningen tvingats varsla tolv om uppsägning. Det kommer att innebära ett dråpslag för verksamheten. För Malmö Stad är detta inga nyheter, men aktiviteten från kommunens sida har varit senfärdig och obeslutsam.

FIFH är en organisation av betydande storlek, som under lång tid organiserat idrottsaktivitet för personer med ”funktionshinder”. Verksamheten har präglats av en vilja av att ligga i framkant och att inte vara ”nöjd” utan att sträva mot utveckling och förändring. Denna anda har kanske varit en bidragande faktor bakom att många av föreningens aktiva idrottare vunnit stor framgång, nu senast Henrik Larsson med sitt sjätte VM-guld i biljard, vilket gör honom till den framgångsrikaste rullstolsburna biljardspelaren i historien (!). Helt klart är att denna anda bidrar till att tävlingen Malmö Open utvecklats till den största idrottstävlingen i världen för ”funktionshindrade” efter paralympics (!!), och tävlingens 40-årsjubileum firades med stor bankett på Rådhuset i Malmö i februari. Stolt skriver Malmö Stad om FIFHs arrangemang som ”Världens näst största parasportevenemang  […] många världsstjärnor använder Malmö Open som ett avstamp… ”.


Festbankett för FIFH med Malmö Stad som arrangör

Men för FIFH har idrotten egentligen i mindre grad varit ett mål, utan snarare setts som ett medel för att visa på de exceptionella förmågor som finns hos alla människor, även om vissa delar av deras fysiska utrustning (av typ arm, ben eller liknande) inte fungerar som samhällsnormen föreskriver. FIFH arbetar utifrån vad man kallat ”Arena-metoden”, vars mål är att alla personer ska vara aktiva på tre samhällsarenor:

  • Familjen, hemmet, bostaden
  • Utbildning, arbete, sysselsättning
  • Idrott/Fritidsintressen eller liknande aktivitet, gärna organiserad (eftersom föreningsengagemenget kan bidra till känsla av tillhörighet)

För personer med funktionsnedsättning erbjuder FIFH:s aktiviteter ett sammanhang att utvecklas inom. Ur aktiviteterna skapas ett meningsfullt sammanhang som bryter utanförskap och kan leda till en upplevelse av delaktighet. Detta innebär att fler individer med funktionsnedsättning kan uppleva att de kan påverka sin egen hälsoutveckling. FIFH har många exempel på ungdomar som börjat inom föreningen och sedan kunnat gå vidare till studier och arbete. FIFH har idag nitton anställda, varav sjutton med egna funktionsnedsättningar. I många fall har idrotten fungerat som en rekryteringsbas – och på så vis minskar målgruppens utanförskap.

Det betyder att FIFH skapar förutsättningar för individer – som ofta tack vare funktionshinder befunnit sig i situationer där de ”tagits omhand” –  att få inflytande över sitt eget liv. Det börjar med inflytandet över sin egen kropp, hur man löser vardagens utmaningar. I ett större perspektiv får man inflytande över sin sociala situation – nya fritidsaktiviteter, nya vänner, nya förebilder och en möjlighet till frigörelse. I slutändan syftar det till inflytande över livet i stort. Att leva självständigt, att ha möjlighet till arbete, boende och familj. Organisationen har på senare år, som en del i denna anda, blivit alltmer aktiv i att bidra till att personer med ”funktionshinder” kan få bättre fotfäste på arbetsmarknaden, och att ta aktiv del i debatten om hur vårt samhälle kan bli mer inkluderande även för de människor som på olika sätt inte ses som uppfyllande samhällsnormen. FIFH som organisation bedriver ett strategiskt påverkansarbete för målgruppen som helhet och erbjuder medlemmar att aktivt själva delta i möten och stämmor i demokratisk anda.

Om man som idéburen organisation tar initiativ till satsningar för att bidra till samhällsförändring är det vanligt att detta sker i projektform. Som organisatorisk lösning skapar projekt möjligheter att experimentera och skapa nya, oprövade lösningar. FIFH har varit ambitiösa och man har under ett flertal år ständigt varit på hugget för att ligga i framkant. Men projekt är inte lämpligt om man vill genomföra någonting långsiktigt. ”Temporära organisationer för permanenta problem” formulerade några forskare härom året (Jensen & Trädgårdh 2012) dilemmat. Detta är inte alls unikt för FIFH, utan har av många snarast setts som ett systemiskt fel vad gäller samverkan mellan idéburna organisationer och den gemensamma sektorn. Som svar på detta utvecklade FORUM konceptet IOP (Idéburet-offentligt partnerskap) 2010 för att genom denna form möjliggöra bättre sätt att möta samhällsutmaningar. Tanken är att

”när en offentlig instans och en idéburen organisation ingår ett Idéburet offentligt partnerskap, IOP, definierar de tillsammans en samhällsutmaning. På så sätt ökar möjligheten att förstå ett samhällsproblem och vad det är som behövs för att det ska lösas.”

Malmö Stad blev pionjärer i Sverige under 2015 när man tillsammans med idéburna organisationer utvecklade ett antal IOP-avtal inom arbetsmarknadsområdet. Tidigare hade sådana framför allt slutits inom folkhälsoområdet. Bland de organisationer som ingick IOP med Malmö Stad 2015 fanns bland annat MFF och Boost by FC Rosengård.

En modell som skulle passa relationen mellan FIFH och Malmö Stad som en handske? Nej. Så blev inte fallet. När ett arbetsmarknadsprojekt löpte ut 2015 kontaktade FIFH Malmö Stad för få till stånd en IOP för att permanenta den organisation man satt upp. Svaret från Malmö Stad blev att man fick projektpengar ett år till. Nu är den tiden till ända, och Malmö Stad säger nej till nya projektmedel – och avvisar också tankarna på en IOP: “Det projekt som FIFH genomför bedöms av våra jurister kunna upphandlas på en privatmarknad och kan därför inte vara aktuell för IOP.” (Kan vi då se fram emot en sådan upphandling, eftersom detta är ett viktigt behov ? Jag är övertygad om att FIFHs anbud skulle vara mycket konkurrenskraftigt i så fall!)

Ett dilemma – tycks det – är att FIFH är en idrottsförening. Förvaltningarna i Malmö Stad, som i och för sig alla säger sig värna om FIFHs verksamhet, har haft svårt att hitta fram till vilken förvaltning som skall stödja FIFHs driftskostnader. AGVF (Arbetsmarknads-, gymnasie- och vuxenutbildningsförvaltningen) bestämde sommaren 2015 att FIFH i fortsättningen skulle vara Fritidsförvaltningens angelägenhet. Någon IOP med Fritidsförvaltningen tycks dock inte finnas i utsikt, och av förklarliga skäl är denna förvaltning mindre intresserad av arbetsmarknadsinsatser. Viktigt att notera är att det aldrig tycks ha varit aktuellt att dra in föreningsstödet till FIFH.

Här finns några saker som kan vara relevanta att ta fasta på. Malmökommissionens formuleringar om vikten av att bygga kunskapsallianser för att ta vara på den unika kunskap som idéburna organisationer byggt upp genom att arbeta med utsatta grupper skulle kunna omsättas genom att bygga vidare på det mångåriga samarbetet mellan FIFH och Malmö Stad. Den typ av gränsöverskridande ansats som FIFH bygger på är ju det som omtalas i de flesta sammanhang som avgörande för att utveckla innovativa lösningar på samhällsproblem. Men FIFHs mångåriga arbete med att utveckla kompetens inom arbetsmarknadsområdet med funktionshindrade riskerar nu att gå om intet. Det kan tyckas något märkligt att AGVF inte vill ha med FIFH att göra, när sannolikt både MFF och FC Rosengård har ingångar till Fritidsnämnden när det gäller idrottsutövande, och samtidigt avtalat om IOP med AGVF. För inte har väl Fritidsnämnden tagit över MFFs och FC Rosengårds IOP:er med arbetsmarknadsinriktning?


Ett annat dilemma är att IOP-processer riskerar att upplevas som icke-transparenta. Grundprincipen är att utvecklingen av en IOP skall vara en process som präglas av ömsesidighet, det finns dock inte någon strikt formaliserad process. Om inte den offentliga aktören – i detta fall kommunen – vill dansa, blir det ingen tango. Vad som ligger bakom kan vara svårt att sätta fingret på. Uppgiften att initiativet bedöms “av våra jurister kunna upphandlas på en privatmarknad” kan man ju inte sätta något emot. Det finns inget formellt beslut att överklaga. Var finns den marknaden kan man undra? Var ligger skillnaden mellan MFFs, FC Rosengårds och FIFHs initiativ vad gäller marknadsorienteringen? Vad är det som gör att FIFHs initativ skulle kunna upphandlas men inte deras?

Konsekvenserna av Malmö Stads oförmåga att ta vara på FIFHs digra och viktiga kunskap om de utmaningar som personer med funktionshinder upplever på arbetsmarknaden kan bli att personer med mångårig erfarenhet – och ofta med egna funktionshinder – riskerar att bli av med arbetet. Många av dem har fungerat som förebilder för andra funktionshindrade och kunnat visa att genom att vara enträgen och inte låta sig tryckas ner kan man komma förbi stigmatiserande samhällsnormer. Det är i sig en allvarlig och djupt problematisk konsekvens. Men värre är att de personer med funktionshinder som kunde fått stöd i att utveckla sina förmågor och ta befälet över sina liv, nu går miste om detta. Både ur mänsklig och samhällsekonomisk synpunkt är detta en förlustaffär av stora proportioner. Den fråga som man måste ställa är om detta debackel är ett resultat av handlingsförlamning, oförmåga eller ovilja från Malmö Stads sida.

(Till denna text har personer verksamma inom FIFH bidragit med olika uppgifter kring hur processen utvecklat sig. Ansvaret för texten vilar dock helt och hållet på mig.) 

Brunch seminars on social innovation and social entrepreneurship in Vilnius

On the 7th and 8th of January, two brunch seminars on social innovation and social entrepreneurship will be arranged in Vilnius. Arrangers are Y2Y initiative in collaboration with Malmö University and Swedish Institute. The arrangements are part of a follow-up of the Swedish Institute’s SAYP (Summer Academy for Young Professionals) program, but are open to all that are interested in the topics. Confirm your participation to: If you are unable to attend, the seminars can be followed in real time on Bambuser.


Thursday January 07th  2016 – 13:00   Restaurant KITCHEN – Didžioji g. 11, Vilnius

Fredrik Björk, Malmö University: “Social Innovation: Youth Participation in Governance”

An important part of social innovation is the opening of governance structures and processes to diversity. There can be any number of drivers for this and it also reflects the extent to which these initiatives enables sustainable change and inclusion. In this seminar, more or less successful examples of youth participation in governance from different countries will be discussed.

Thursday January 08th  2016 – 12:00   Restaurant KITCHEN – Didžioji g. 11, Vilnius

Fredrik Björk, Malmö University: “Global trends in social entreprenurship”

During the last 15 years, the interest in social entrepreneurship as a strategy to meet different challenges in society has grown continuously. In different countries it has developed differently, depending on economical, political, social and cultural contexts. Today, social entrepreneurship has reached a level of maturity, and several more or less global trends can be identified – in research, policymaking and not least in the practice of social entrepreneurship itself.

Host: y2y

Yalla Trappan in Brussels

Today, Christina Merker-Siesjö, chairman of the work integrated social enterprise ‘Yalla Trappan’, will give a presentation in front of the European Parliament’s Gender Equality Committee, for a hearing on “The situation of women refugees and asylum seekers in the EU”. Yalla Trappan, together with three other initiatives from across Europe, have been chosen as successful examples of how to support the integration of immigrant women.


Yalla Trappan is a womens’ cooperative; a work integration social enterprise that employs long-term unemployed immigrant women in a café and catering service, a cleaning and conference service, and a sewing and design studio. In only six years, Yalla Trappan, located in the Rosengård district of Malmö, Sweden, have developed from a project to a self-sustaining businesses. The number of employees have increased from 8 to 29 in this period. In an interview in the local newspaper Sydsvenskan, Christina Merker-Siesjö emphasize that Yalla Trappan is not a transitory organization – It offers permanent contracts, and most women who start working here, stay on.

With the presentation in from of the EU Parliament, the method may spread to other countries. Already several delegations from different parts of Europe, as well as from other parts of Sweden, have visited Yalla Trappan. Across Europe the question arises on how to provide opportunities for the large number of people that are coming. Maybe social enterprises like Yalla Trappan can play an important role for this process.

Att mäta och förstå effekter och värden av stadsutveckling

Sedan lång tid nu har många stadsutvecklingsinitiativ haft ett fokus på att skapa socialt och/eller miljö-mässigt hållbara stadsdelar. För att följa upp och utvärdera vad konsekvenserna av dessa faktiskt blev finns en rad olika koncept. Det aktuella seminariet tar sin utgångspunkt i ett av dessa – Social Return on Investment (SROI). SROI användas för att planera, följa upp och utvärdera effekter och värden som akti-viteter skapar, exempelvis stadsutveckling. Det social, miljömässiga och ekonomiska värdeskapandet är i fokus. Genom att mäta samtliga dessa värden med hjälp av kronor och ören är det möjligt att förstå hur de dels förhåller sig till varandra, exempelvis om det totala sociala värdet överstiger det ekonomiska, dels om det sociala, miljömässiga och ekonomiska värdet tillsammans överstiger värdet av investering-en. Att förstå det totala värdeskapandet på detta sätt är viktigt, bland annat för att motivera satsningar och prioritera mellan olika initiativ. Men framför allt för att det möjliggör beslutsunderlag för att maximera den totala nyttan.


Ett stort stadsutvecklingsprojekt inom vilket SROI har en viktig roll är Barangaroo ( – vilken roll beskrivs under det aktuella seminariet. I projektet byggs en stor del av hamnområdet i Sydney om från industriområde till en socialt, miljömässig och ekonomiskt hållbar stadsdel. Syftet med seminariet är att belysa vilken roll SROI kan ha i stadsutveckling kopplat till planering, upp-följning och utvärdering. Viktiga frågor i det är i vilka sammanhang, på vilket sätt och för vem konceptet är användbart. Under seminariets första timme presenteras därför SROI utifrån ett stadsutvecklingsper-spektiv, medan den andra timmen vigs uteslutande åt dialog utifrån det som presenterats, bland annat innefattande en panel av lokala företrädare för den privata och offentliga stadsutvecklingssektorn. Se-minariet vänder sig till den som är intresserad av att på ett strukturerat sätt förstå vilka effekter och värden stadsutvecklingsinitiativ skapar.

Arrangör: Svenska SROI-nätverket ( som är en ideell förening för individer och organisationer som vill förstå det totala värde (socialt, miljömässigt och ekonomiskt) som verksamheter och fenomen skapar. Nätverket arrangerar årligen fyra öppna seminarier som vänder sig till både befintliga och nya medlemmar, likväl som utomstående som är intresse-rade av de frågor som diskuteras. Det aktuella seminariet är årets sista.

Kostnad: Medlemmar i Svenska SROI-nätverket deltar utan kostnad. För övriga är kostnaden 300 kr (ex moms) per person. Samma pris gäller vid varje enskilt seminarium. Intresserad att bli medlem? Läs mer här:

Anmälan:   Skickas till senast 2/12. Om du ej är medlem, uppge även fakturaadress.

Elmira Bayrasli: Extraordinary Entrepreneurs, Unlikely Places

Thursday, November 19th  16:30

At: SENSUS (Sensussalen), Studentgatan 2, Malmö

Free admission! Sign up at Eventbrite









“I wrote this book to dispel that stereotype; to show that there are amazing men and women in Africa, Asia, Latin America, and the Middle East leading high-growth, globally competitive companies that are innovating; to show that entrepreneurship isn’t about a place, but opportunity. Whether in Lahore or Lagos, Monterrey or Mumbai, the men and women in my book are using entrepreneurship to solve the problems that have plagued them for so long and revolutionizing the systems that have denied them progress. Ultimately, progress is what entrepreneurship is about. This book aims to change mindsets about who an entrepreneur is and where they are.

In Istanbul, Turkey, Bulent Celebi, an experienced engineer, struggles to find the right talent to roll out his cutting-edge wireless technology across his country as well as in Europe and the United States, where his company has expanded. In Lagos, Nigeria, Tayo Oviosu, a former Silicon Valley executive, grapples with poor infrastructure to bring financial services to Nigeria and all Africans – and thereby jumpstart African growth. As CNN displays images of the latest bombing in Pakistan, Monis Rahman, a computer engineer, uses his Internet business to reframe the world’s perceptions of his people. In Monterrey, Mexico, Enrique Gomez Junco, an entrepreneur running an energy-efficiency business, battles his country’s monopolies. In Mumbai, India, Shaffi Mather, an activist, tries to tackle his country’s endemic corruption through a for-profit ambulance service. Yana Yakovleva, the founder of a chemical company in Moscow, Russia, who had been unjustly jailed, stands up to the Kremlin and refuses to be defeated by her country’s weak rule of law. Finally, in Beijing, China, Lei Jun, the so-called Steve Jobs of China, develops cutting-edge smartphones and software applications in an environment hungry to unleash Chinese innovation but resistant to social and political change.

These entrepreneurs’ stories offer important insights into and important lessons about building enterprises under impossible conditions – and succeeding. Their efforts have thrown open the limits of what is possible anywhere. And their stories are just beginning.”

Seminar arranged by SENSUS and Malmö University, in collaboration with WINNET Malmö, Glokala Folkhögskolan and Balkan Analysis Group. 


Who is Elmira Bayrasli?

Passionate about foreign affairs, entrepreneurship, and writing, I have spent the past two decades working on foreign policy, international development, and with startups worldwide. Today, I do both as a writer, speaker, consultant, lecturer, and co-founder.

In 2013, I co-founded Foreign Policy Interrupted, an education and media startup dedicated to increasing female foreign policy voices in the written and electronic press.

I am also a visiting fellow at the New America Foundation, and a lecturer at New York University. My book, From the Other Side of the World: Extraordinary Entrepreneurs, Unlikely Places was released on September 8, 2015 (published by Public Affairs). It is a book that looks at the growth of innovation beyond Silicon Valley, focusing on talented individuals around the world who have overcome insurmountable obstacles.

In 2002, I left a cushy job in New York’s private sector for Sarajevo, Bosnia-Herzegovina. There, I served as the Chief Spokesperson for the OSCE Mission. From 1994-2000 I was presidential appointee at the State Department, working for Madeleine Albright and Richard Holbrooke, respectively.

And I write! From 2011-2013, I wrote about global innovations and entrepreneurship in a weekly column entitled, Entreventures, on I have also contributed to the New York Times, Wall Street Journal, Reuters, Foreign Affairs, VentureBeat, The Huffington Post, and MIT’s Innovations Journal. In 2010, I co-authored a study for Pakistan’s Planning Commission on entrepreneurship, entitled: “Creating a Place for the Future.”

Proudly from Brooklyn, pre-hipsters, I love yoga, Turkish simit, and the New York Mets. (Link to homepage)

Network Event: Fall 2015 Social innovation Kick-Off


Monday, August 17th 16:30-18:30

@CPE/Coompanion – Ängelholmsgatan 1A

With SIC! on rails

It’s time to kick off the fall activities in Skåne about social entrepreneurship and social innovation! We’re doing it as a network event, inviting everyone who’s interested. The idea is to share new & old initiatives; to share updates on experience, success, disaster and opportunities. We’ve also got some guests: SIC! on Rails:

“A networking trip which aims to create more co-operation between social innovators, urban activists and other do gooders in the Nordic countries. A group of four innovators and makers will be send from Finland to travel through Sweden, Norway and Denmark to exchange experiences and make connections.”


16:30    Welcome: Fredrik Björk (Malmö University) & Ingemar Holm (CPE)

16:40    SIC! on rails presentation

17:10     What’s going on locally/regionally

(More presentations TBA )

18:30    End and “after networking refreshments”

Arranged by: Malmö University, Dept Urban Studies/ Center for Public Entrepreneurship

Register (free) before August 16th – HERE

Connectors Malmö prepare to set up the ‘Live-in Lab’

“We are passionate about change, new ideas, new ways of learning, exploring and giving back to the city. We believe a better world is possible and it’s our responsability to make it happen.

We want to experiment, create, learn, document, meet people doing amazing things, have a flexible schedule and have an impact in the world. We believe that social innovation is about people and sustainability is a political statement.”

Connectors Malmö are winding up the ‘Residency/Hub’ project that they have run in Persborg, Malmö: “Malmö’s crowd-sourced living room aims to break down walls between communities and power, harking back hundreds of years to a time when squares, piazzas and market places fostered community and nurtured civic debate” as The Guardian wrote. Read the project report here.

Right now they are preparing for the next phase: The ‘Live-in Lab’: “a new kind of residence for active individuals that want to use their skills to change the world. Selected applicants will live and work together with the Connectors Team and co-create solutions with the community”. Locations for Live-in Lab activities during fall, include STPLN and a location in Arlöv. Donations of rugs, furniture etc are welcome!

connectors _july