Malmö – en annan samhällsutveckling är möjlig

Det är en vacker sommardag i Malmö. Jag sitter i min koloniträdgård och hör brottstycken av samtal från den angränsande cykelbanan. Barn på vägen till fotbollsplaner, ungdomar inbegripna i djupa samtal om kärlek och svek; samtal på arabiska, franska, bred skånska och språk jag inte alls kan placera. Några strosar sakta och jag kan följa en längre del av deras samtal, andra cyklar förbi i hög fart och bara enstaka ord hörs genom den vildvuxna ligusterhäcken. Plötsligt ett högt skratt!

Jag sitter i min koloniträdgård och läser Mikael Stigendals senaste bok ”Samhällsgränser. Ojämlikhetens orsaker och framtidsmöjligheterna i en storstad som Malmö.” Det är en rejäl bok, nära 500 sidor lång, och spänner över ett betydande fält. Malmös industriella och post-industriella historia fram till dagens situation beskrivs och analyseras, och Stigendal ger också rekommendationer för hur ojämlikheten i Malmö skall kunna minska – sammanfattat ”För att ojämlikheten skall kunna minska måste Malmö försvara sin plats i världen, och Malmöborna vara med och bestämma om det.” (s. 419)

Fil 2016-06-06 16 01 39

Det finns många spår att följa i boken, och jag kommer i denna korta text att nöja mig med att lyfta fram några, som jag tycker är särskilt intressanta. Arbete, kapital och tillväxt är centrala begrepp i boken och diskuteras på ett kritiskt och fördjupat sätt. Förenklingarna som präglar den politiska agenda som kan beskrivas som nyliberal, och dess underliggande premisser, nagelfars. De processer som lett fram till dagens besvärliga situation förklaras på flera nivåer – till stor del övergripande globala processer där den lokala politiken visat oförmåga (eller ovilja) att skapa förutsättningar för en mer inkluderande stad. Förklaringarna söks både bland tankefigurer och socio-ekonomiska strukturer – inte minst i samspelet mellan dessa.

Demokrati och medborgarinflytande är ett av bokens huvudteman. Men det är inte i huvudsak valdeltagande, stadsdelsreformer eller liknande som står i fokus. Governance eller nätverksstyrning, som fått allt större genomslag under senare tid diskuteras kritiskt, och Stigendal menar att ”De struktureringar av sociala relationer som den entreprenöriella stadspolitiken har lett till i form av governance ser jag dock som en egen och strukturell orsak till ojämlikheten […] I de sammanhang där viktiga beslut tas om tillväxtfrågorna saknar stora delar av befolkningen representation. Snarare kan man anta att människor som lever och bor i samhällets innanförskap är kraftigt överrepresenterade…” (s. 397). Jag gör kopplingar till det sk ’innovationssystemet’ – innovationer är ju tänkta att lösa allt från klimatfrågor till sociala utmaningar och samtidigt bidra till en ’inkluderande tillväxt’ – men detta system hanteras och styrs som om det vore en teknisk och administrativ fråga med mycket begränsad maktanalys.

Ett annat centralt tema är tillväxt. Övergången till en finansdriven tillväxtmodell har enligt Stigendal lett till att den ekonomiska ordningen endast kunnat upprätthållas, tolkar jag det som, genom en ökande skuldsättning, framförallt kopplat till ökat pris på fastigheter. Man kanske kan se det som att den finansiella ekonomins aktörer avsiktligt hållit igen på bostadsbyggandet för att priset på fastigheter skall öka dramatiskt, och därigenom ge den som har möjlighet att belåna denna, konsumtionskraft. Stigendal kritiserar nolltillväxtens förespråkare eftersom kapitalismen kräver vinst, och inte just nu tycks möjlig att kasta över ända. I Marx anda menar han dock att kapitalismen blott är ett övergående stadium (han är dock svävande kring hur dess efterföljare skulle kunna se ut). Bland rekommendationerna – och här hänvisar han till både Stiglitz och OECD – lyfter Stigendal att ”det behövs andra mått än BNP som kan mäta produktion och tillväxt i förhållande till välfärden”.

Det är en bok som täcker in mycket, omöjlig att kort sammanfatta. Stigendal har haft ambitionen att väva samman trådar som tvinnats genom olika processer, ibland över många år, till en sammanhållen framställning av relevans för att förstå hur Malmö av idag blivit till vad det är, och hur man kan utveckla processer som kan bidra till minskad ojämlikhet. På onsdag är det bokrelease på Malmö högskola.

Jag sitter i min koloniträdgård och hör fragment av samtal från cykelbanan. Mörka röster, ljusa röster. Glada samtal, upprörda samtal. Säkert är det mestadels Malmöbor jag hör.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *