Dags för politisk handling om civilsamhällets roll i utvecklingen av dagens och framtidens välfärdslösningar skall kunna stärkas

Det sker stora förändringar i samhället idag – förändringar inom kultur, politik, ekonomi och på andra områden. Förändringsprocesserna är inte isolerade till Sverige eller Europa, utan de är till stor del globala till sin karaktär – och samtidigt väldigt påtagliga i det lokala sammanhanget.

Förändring innebär också utmaningar. En del förändringsprocesser är inte så nya fenomen utan har pågått i decennier. Till stor del har utmaningarna mötts med justeringar och kompletteringar i de befintliga välfärdssystemen. Men det har blivit allt tydligare att välfärdssystemen – som ofta kallas ”samhällets skyddsnät” – har fått allt glesare mellan maskorna. En central kritik har varit att säkrandet av ekonomisk stabilitet i systemen varit viktigare än att se till systemen täcker alla medborgare. Nytänkandet och innovationsförmågan hos de offentliga institutioner som har uppdraget att förvalta systemen har ifrågasatts och kritiserats för att i alltför stor utsträckning luta sig mot marknadslösningar och konkurrensutsättning.

På många håll i världen har civilsamhällets organisationer haft en viktig roll i välfärdslösningarna, något som är förknippat med den historiska ekonomisk-politiska utvecklingen. I Storbritannien har staten traditionellt haft en begränsad roll och ”charities” har varit viktiga både lokalt och nationellt. I Tyskland drivs en stor del av sjukvården av organisationer kopplade till religiösa samfund. Även i Sverige är många av de saker som vi anser som självklara i vår välfärd sprungna ur initiativ från civilsamhället, exempelvis barnavårdscentralerna.

Sofielund Ageny (Bild från Sveriges Radios hemsida)

 

Civilsamhället och dagens utmaningar

När regeringen hösten 2012 presenterade den nationella innovationsstrategin lyftes de idéburna organisationernas roll för välfärdens utveckling fram på ett framträdande sätt, och då näringsminister Annie Lööf uttalade sig i Sydsvenskan i samband med att regeringen beslutade om att bidra till finansieringen av Mötesplats social innovation, placerad vid Malmö högskola, uttryckte hon att ”… vi [ser] att den tredje sektorn med föreningslivet också börjar etablera sig som ett komplement till näringslivet.” Även i Malmökommissionens slutrapport lyfter man fram att ”civilsamhället bär på en stor potential att skapa ett socialt hållbart Malmö”, då man pekar på att civilsamhället ”bär […]  på en social innovationskraft som kommunen på grund av bristfälliga strukturer för ändamålet inte alltid kan ta till vara på.” Och när Katrin Stjernfelt Jammeh tillträdde som ordförande i Malmö kommunstyrelse uttryckte hon i Sydsvenskan (1 juli 2013) att ” Vi behöver arbeta tillsammans med det lokala föreningslivet och näringslivet för att skapa arbetstillfällen och gemensamt se till att Malmöborna kan ta dessa arbeten.”

Viljan saknas inte heller hos civilsamhällets aktörer, tvärtom, och åtskilliga tvärsektoriella projekt har initierats. Men intrycket är splittrat, och det kan ibland vara svårt att förstå varför vissa initiativ har lättare att finna stöd och förankring än andra. Det konstruktiva som görs bland offentliga aktörer skall naturligtvis inte förringas, och det är tydligt att det finns en god vilja på många håll, men det samlande greppet saknas.

Om civilsamhället skall kunna spela den roll som efterfrågas krävs ett mer samlat förhållningssätt från såväl politisk ledning som offentlig administration.

Yalla Trappan (Bild från Tillväxt Malmös hemsida)

I första hand är det inte frågan om ”mera pengar”, utan en utveckling av förhållningssätt och regelverk på ett sådant sätt att de blir tydliga, transparanta och långsiktiga. Detta är framför allt viktigt eftersom maktrelationen mellan civilsamhällets organisationer och offentliga institutioner är så ojämn.

Konkret gäller detta också i Malmö. Här finns ett starkt och engagerat civilsamhälle, men om man tänker sig att det skall spela någon form av roll för utvecklingen av välfärdssystemen är det nu dags att gå från uttalanden och strategiska dokument till konkret handling. Man skall inte missta engagemang för osårbarhet – och många av de organisationer som under lång tid engagerat sig starkt för utvecklingen i Malmö lever med kniven på strupen.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *