{"id":179,"date":"2013-12-11T13:18:15","date_gmt":"2013-12-11T13:18:15","guid":{"rendered":"https:\/\/blogg.mah.se\/urbanhistoria\/?p=179"},"modified":"2013-12-11T13:41:45","modified_gmt":"2013-12-11T13:41:45","slug":"leif-moller-kvotbarnet-raddad-i-sista-stund-fran-nazisternas-tyskland","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/blogg.mah.se\/urbanhistoria\/2013\/12\/11\/leif-moller-kvotbarnet-raddad-i-sista-stund-fran-nazisternas-tyskland\/","title":{"rendered":"Kvotbarnet \u2013 r\u00e4ddad i sista stund fr\u00e5n nazisternas Tyskland"},"content":{"rendered":"

Av Leif M\u00f6ller, pensionerad journalist, f\u00f6dd och uppvuxen i Malm\u00f6 men numera boende i Ystad<\/em><\/p>\n

Sent p\u00e5 kv\u00e4llen den 16 januari \u00e5r 1939 rullade ett t\u00e5g fr\u00e5n Deutsche Reichbahn in p\u00e5 Malm\u00f6 centralstation. Kup\u00e9d\u00f6rrarna \u00f6ppnades och ut str\u00f6mmade en grupp barn. De k\u00e5nkade alla p\u00e5 spr\u00e4ngfyllda resv\u00e4skor och ur deras andf\u00e5dda munnar kom sm\u00e5 plymer av varm utandning i den r\u00e5kalla Malm\u00f6kv\u00e4llen.<\/p>\n

Barnen tittade stor\u00f6gt omkring sig. De s\u00e5g de h\u00f6ga valven och takets kraftiga tr\u00e4balkar i banhallen. Runt dem susade ord p\u00e5 ett fr\u00e4mmande spr\u00e5k. Var hade de hamnat, undrade de \u00e4ngsligt. Nu var de l\u00e5ngt fr\u00e5n mamma och pappa, s\u00e5 mycket stod klart i varje fall.<\/p>\n

P\u00e5 perrongen v\u00e4ntade en mottagningskommitt\u00e9 med m\u00e4n och kvinnor med lappar med namn, f\u00f6delsedata och avrese-stad f\u00f6r varje barn. Lapparna angav ocks\u00e5 var barnen skulle avl\u00e4mnas. Ett antal Malm\u00f6-familjer skulle \u00f6ppna sina d\u00f6rrar f\u00f6r dessa sm\u00e5ttingar.<\/p>\n

Barnen var judar. Sverige tog emot cirka 500 judiska barn Inom ramen f\u00f6r det som kom att kallas f\u00f6r barnkvoterna, England tog emot cirka 10 000. Gemensamt hade barnen att deras f\u00f6r\u00e4ldrar grep detta sista halmst\u00e5 f\u00f6r att r\u00e4dda sina minsta undan den nazistiska terrorn.<\/p>\n

Ett av barnen som klev av t\u00e5get i Malm\u00f6 var Else Strauss, min sv\u00e4gerska. Hon hade skickats av sina f\u00f6r\u00e4ldrar, Hedvig och Arnold Strauss, fr\u00e5n staden Essen i nordv\u00e4stra Tyskland till en moster i Malm\u00f6. Hon var elva \u00e5r. \u00c5tta m\u00e5nader senare br\u00f6t andra v\u00e4rldskriget ut.<\/p>\n

F\u00f6r\u00e4ldrarna s\u00e5g hon aldrig mer. De deporterades till getton i \u00d6steuropa vintern 1941 d\u00e4r de avled. Av 20 n\u00e4ra sl\u00e4ktingar till familjen Strauss \u00f6verlevde bara tv\u00e5 – en av dem var mostern i Malm\u00f6. Resten f\u00f6rsvann i f\u00f6rintelsen.<\/p>\n

Nu har jag skrivit en bok om hennes barndomstid i Essen och ungdoms\u00e5r i Malm\u00f6, staden som varit hennes hem \u00e4nda sedan den d\u00e4r januarikv\u00e4llen f\u00f6r snart 75 \u00e5r sedan.<\/p>\n

Boken heter ”Kvotbarnet, r\u00e4ddad i sista stund fr\u00e5n nazisternas Tyskland” och \u00e4r producerad av print-on-demand-f\u00f6rlaget Vulkan i Stockholm i 300 ex. och jag har betalt hela framst\u00e4llningen sj\u00e4lv. Boken \u00e4r p\u00e5 173 sidor.<\/p>\n

\"1<\/a>Bokomslaget<\/em><\/p>\n

\"almb\" <\/a>Hit till Almbacksgatan i Malm\u00f6 kom Else vintern 1939. H\u00e4r bodde
\nmoster Sabine och morbror Jakob.<\/em> BILD: LEIF M\u00d6LLER<\/p>\n

\"3 <\/a>Else p\u00e5 promenad i Slottsparken i Malm\u00f6 sommaren 2013.<\/em>
\nBILD: LEIF M\u00d6LLER<\/p>\n

Halva upplagan s\u00e4ljer jag i egen regi\u00a0 f\u00f6r 160 kronor exemplaret,\u00a0 inklusive frakt (skriv ett mail till Leifand@telia.com<\/a>). Boken finns ocks\u00e5 p\u00e5 n\u00e4tsajter som Vulkan, Adlibris, Bokus, Bokia, CDON och n\u00e5gra danska och norska sajter (samtliga sajter \u00e4r dock dyrare \u00e4n min f\u00f6rs\u00e4ljning).<\/p>\n

Kvotbarnet finns ocks\u00e5 som E-bok och den \u00e4r s\u00f6kbar p\u00e5 en l\u00e5ng rad bibliotek, som tex. Stockholms stadsbibliotek.<\/p>\n

— — — — — — — — — — — —<\/p>\n

Elses ber\u00e4ttelse \u00e4r mycket starkt kopplad till Malm\u00f6. H\u00e4r blev hon integrerad, h\u00e4r valde hon att assimileras och h\u00e4r blev hon svensk medborgare.\u00a0\u00c5r 1953 gifte hon sig med min bror Gunnar och fick efternamnet M\u00f6ller. D\u00e4rmed kom hon in i min stora familj.<\/p>\n

Idogt byggde hon och Gunnar upp ett rikt n\u00e4tverk av v\u00e4nner, bekanta och arbetskompisar. Ofta promenerar Else och jag idag genom Malm\u00f6 centrum och vid vart och vartannat gath\u00f6rn tr\u00e4ffar Else n\u00e5gon som hon k\u00e4nner. Ibland \u00e4r det en kamrat fr\u00e5n tiden i SSU (fast d\u00e4r var hon med bara f\u00f6r att de ordnade b\u00e4st danskv\u00e4llar, infogar hon) eller s\u00e5 \u00e4r det n\u00e5gon v\u00e4nnina fr\u00e5n textilfabriken Masterhand eller speditionsfirman d\u00e4r hon jobbade i m\u00e5nga herrans \u00e5r. Tyv\u00e4rr avled Gunnar i somras, mitt under slutarbetet med boken.<\/p>\n

I \u00a060 \u00e5r har jag k\u00e4nt min sv\u00e4gerska – och i 60 \u00e5r har jag och mina syskon undvikit att tala om f\u00f6rintelsen i hennes n\u00e4rvaro. Av omsorg. Vi visste att hon drogs med ih\u00e5llande migr\u00e4n och \u00e5terkommande depressioner. Men nu har demonerna lagt sig till ro. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen ber\u00e4ttar hon nu sin gripande historia offentligt.<\/p>\n

\"4<\/a>Else (t.v med den lilla resv\u00e4skan) p\u00e5 promenad med kusin Lisel, mamma Hedvig, moster Selma och Selmas sv\u00e4rmor, tante Elsa Hersschmann, p\u00e5 Elses barndomsgata, Weiglestrasse, i Essen. Pappa Arnold tog sannolikt fotot. L\u00e4gg m\u00e4rke till j\u00e4rnv\u00e4gsviadukten i bakgrunden\u2026<\/em><\/p>\n

\"5\"<\/a>\u00a0\u2026samma j\u00e4rnv\u00e4gsviadukt cirka 80 \u00e5r senare. Den kraftiga konstruktionen stod emot de brittiska bombmattorna under kriget, men s\u00e5 gott som alla husen p\u00e5 Weiglestrasse blev grus och aska. D\u00e4r Elses barndomshem l\u00e5g finns idag ett stort kontorshus och ett gr\u00f6nomr\u00e5de.<\/em>\u00a0 BILD: LEIF M\u00d6LLER<\/p>\n

\"6\"<\/a>Bilden av Alte Synagoge togs v\u00e5ren 1945 av fotografen Willy van Heekern (Fotoarchiv Ruhr Museum).\u00a0 Kvarteren runt synagogen, som Else ofta bes\u00f6kte, ligger i ruiner. Men synagogan var byggd i armerad betong och klarade b\u00e5de bombningarna och mordbranden under kristallnatten.<\/em><\/p>\n

\"7\"<\/a>Synagogan \u00e5r 2012. Idag fungerar byggnaden inte som synagoga utan h\u00e4r finns idag en mycket p\u00e5kostad utst\u00e4llning om allt som r\u00f6r judiskt liv. Essens stad \u00e4ger byggnaden som\u00a0<\/em>\u00e4r topprenoverad.<\/em> BILD: LEIF M\u00d6LLER<\/p>\n

\"8\"<\/a>Alte synagoge i Essen stacks i brand under kristallnatten den 9 november 1938 (Stadtbildstelle Essen).<\/em><\/p>\n

\"9\"<\/a>Samma plats idag. Rabinens bostad fanns p\u00e5 andra v\u00e5ningen. Byggnaden rymmer idag en universitetsfilial. I en av trappuppg\u00e5ngarna finns en sotfl\u00e4ck bevarad i taket efter mordbranden.<\/em> BILD: LEIF M\u00d6LLER<\/p>\n

Som journalist och medm\u00e4nniska har det k\u00e4nts angel\u00e4get att \u00e5terge Elses barndomshistoria. S\u00e4rskilt i en tid d\u00e5 det, inte minst i Malm\u00f6, tycks finnas behov av en ”repetitionskurs” i vad nazismen verkligen innebar.<\/p>\n

Propagandan var massiv i Tredje riket och inte minst popul\u00e4rkulturen infogades i vapenarsenalen. Alla p\u00e5verkades mentalt\u00a0 – \u00e4ven troskyldiga lilla judiska Else.<\/p>\n

I radion, i skolan och fr\u00e5n alla h\u00f6gtalare p\u00e5 Essens gator fick hon h\u00f6ra de\u00a0 ”kl\u00e4mmiga” ariska kamps\u00e5ngerna – exempelvis nazistpartiets officiella marsch-hymn – Horst-Wessel-Lied.<\/p>\n

Hos den unga Else fastnade s\u00e5ngen i hj\u00e4rnan ungef\u00e4r som en envis schlager. Och Hedvig och Arnold l\u00e4t hene g\u00e5 d\u00e4r och nynna, f\u00f6rmodligen f\u00f6r att de till varje pris ville undvika att sprida oro genom att ge bannor.<\/p>\n

Men vad t\u00e4nkte de\u2026?<\/p>\n

Else har gott kom-ih\u00e5g och har p\u00e5 min uppmaning plockat fram allt m\u00f6jligt ur minnet. \u00c4n idag kan hon n\u00e5gra verser utantill ur Horst-Wessel-Lied. Och givetvis f\u00f6rst\u00e5r hon till hundra procent s\u00e5ngens hemska bakgrund.<\/p>\n

Ni m\u00e5 tro att det k\u00e4nns v\u00e4ldigt egendomligt f\u00f6r mig att h\u00f6ra denna drygt 80-\u00e5riga judinna vid k\u00f6ksbordet i hemmet i Malm\u00f6 sjunga:<\/p>\n

”Die Fahne hoch! Die Reihen fest geschlossen! S.A. marschiert Mit ruhig festem Schritt”\u2026.<\/i><\/p>\n

Horst Wessel var SA-sturmf\u00fchrer i Berlin och han sk\u00f6ts av\u00a0 kommunisterna i januari 1930.\u00a0 Han blev d\u00e4refter martyr f\u00f6r nazisterna. Kommunisterna f\u00f6rnekade mordet och menade att Horst Wessel, som delade l\u00e4genhet med en kvinna som varit prostituerad, hamnat i skottlinjen n\u00e4r den f\u00f6re detta gatflickan gjorde upp i ett br\u00e5k med sin hyresv\u00e4rd.<\/p>\n

En sak som slagit mig under arbetet med boken \u00e4r tyskarnas grava sj\u00e4lvskadebeteende under nazitiden. Det tyska folket r\u00f6stade ju \u00e5r 1933 medvetet fram en regim som skar s\u00f6nder den tidens m\u00e5ngfald i Tyskland. Kniven skar rakt in mellan samh\u00e4llsgrupper, ja i flera fall rakt genom familjer. ”Vi” st\u00e4lldes mot ”dem” p\u00e5 det mest utstuderade s\u00e4tt.<\/p>\n

Och fr\u00e4mst riktades knivspetsen mot judarna. Det spelade ingen roll att de tyska judarnas liv genom \u00e5rhundraden sm\u00e4lt samman med \u00e4ppelkindade bayrares liv och preussens stela man\u00e9r – bort skulle de. Fast f\u00f6rst efter att nazisterna lagt rabarber p\u00e5 deras pengar.<\/p>\n

I det sista kapitlet i boken skriver jag s\u00e5 h\u00e4r:<\/p>\n

”F\u00f6rutom att vara perverst omoraliskt ter sig judehatet som helt irrationellt om man bet\u00e4nker att det kom fr\u00e5n fosterlands\u00e4lskande tyskar. Else och hennes anh\u00f6riga kan tj\u00e4na som exempel p\u00e5 vad jag menar. H\u00e4r har vi en anrik tysk familj av judisk b\u00f6rd som \u00e4gnar all sin vakna tid \u00e5t att vara fosterl\u00e4ndska. Fadern \u00e4r medaljprydd hj\u00e4lte fr\u00e5n f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget. Modern \u00e4r poesi\u00e4lskande och stillsamt varmhj\u00e4rtad. De har sedan \u00e5rtionden sm\u00e4lt in i tyskt samh\u00e4llsliv och ligger ingen till last. Familjen tillh\u00f6r medelklassen och de har ett rikt socialt liv. R\u00f6tterna str\u00e4cker sig flera hundra \u00e5r bak\u00e5t.<\/i><\/p>\n

In fr\u00e5n h\u00f6ger kommer s\u00e5 utl\u00e4nningen, m\u00e4rk v\u00e4l u t l \u00e4 n n i n g e n Adolf Hitler, b\u00f6rdig fr\u00e5n gr\u00e4nsstaden Braunau am Inn i \u00d6sterrike. Han \u00e4r en egotrippad, kolerisk, svagpresterande, dagdr\u00f6mmande dilletant – resultatet av ett gifterm\u00e5l med inslag av inavel och barn\u00e4ktenskap. Fadern Alois Hitler, 47 \u00e5r, \u00e4r tyrannisk och modern, Klara 24, \u00e4r l\u00e4tt hysterisk. Alois och Klara var sl\u00e4kt med varandra och de fick skaffa s\u00e4rskilt tillst\u00e5nd f\u00f6r att f\u00e5 gifta sig.<\/i><\/p>\n

Just denne utl\u00e4nning h\u00e4vdade senare att just dessa goda tyskar tillh\u00f6rde en v\u00e4rldsomsp\u00e4nnande judisk konspiration och att de d\u00e4rf\u00f6r skulle f\u00f6rintas.”<\/i><\/p>\n

\"10\"<\/a>Den gr\u00e5murriga byggnaden med den gr\u00e4lla bottenv\u00e5ningen \u00e4r Rybnagatan 15 i Lodz i Polen. Gatan l\u00e5g i det forna gettot (Litzmannstadt) och hit deporterades Arnold i oktober 1941. I en l\u00e4genhet p\u00e5 andra v\u00e5ningen dog han i mitten av mars \u00e5ret d\u00e4rp\u00e5, av sv\u00e4lt, k\u00f6ld eller av fl\u00e4cktyfus.<\/em> BILD: LEIF M\u00d6LLER<\/p>\n

\"11\"<\/a>Trappan som Arnold tog upp till ”zimmer 6” (rum 6) p\u00e5 Rybnagatan 15 den 28 oktober 1941. Givetvis fanns inga tr\u00e4r\u00e4cken p\u00e5 den tiden. Allt som kunde stoppas i v\u00e4rmekaminen hamnade d\u00e4r den svinkalla vintern detta \u00e5r.<\/em> BILD: LEIF M\u00d6LLER<\/p>\n

Else och jag har best\u00e4mt att hela beh\u00e5llningen fr\u00e5n bokf\u00f6rs\u00e4ljningen ska doneras till tv\u00e5 mottagare:<\/p>\n