”Jakt på papperslösa gör oss till en polisstat” debattartikel i SvD

”Jakt på papperslösa gör oss till en polisstat”

Regeringen föreslår nio åtgärder för att hitta och utvisa papperslösa. Det kommer att slå hårt och främst gå ut över redan svaga och jagade människor. Vi uppmanar därför regeringen att ta tillbaka åtgärderna, skriver 43 forskare.

Torsdagen den 22 september presenterade regeringen en rad åtgärder som syftar till att fler människor ska återvända till sina hemländer efter att de fått avslag på sin asylansökan. Regeringen säger sig vilja hindra att det växer fram ett ”skuggsamhälle” där papperslösa utnyttjas på den svarta arbetsmarknaden.

Med utgångspunkt i den kunskap som finns i forskningen om migration, asyl och papperslösas villkor är det här utspelet djupt oroande på en rad punkter.

Dels visar många studier på godtycklighet och avsevärt bristande rättssäkerhet vid asylprövningar, inte minst när det gäller barn. Därför vet vi att när fler utvisas så kommer det innebära att det är fler som kommer hamna i svåra situationer i sina hemländer och utsättas för förföljelse eller social utsatthet.

Dels visar forskningen med all önskvärd tydlighet att den typ av åtgärder som regeringen föreslår inte leder till att fler ser ett så kallat återvändande som ett möjligt val utan istället kommer få helt andra effekter. De som håller sig undan utvisning lever i en extremt svår situation och gör det för att de inte ser något annat alternativ. Regeringens åtgärder hjälper inte på något sätt folk att slippa undan livet i papperslöshet, utan gör istället denna situation än mer sårbar: ”skuggorna” som faller över papperslösheten blir bara hårdare, kallare och längre.

Regeringen presenterade nio konkreta åtgärder. Vår och andras forskning visar att effekterna av dessa åtgärder kommer bli ökad utsatthet, ohälsa och fattigdom bland den papperslösa befolkningen. Utökade arbetsplatsinspektioner kommer ge människor ännu svagare förhandlingsposition i förhållande till sina arbetsgivare. Möjligheten att ta fingeravtryck vid inre utlänningskontroller kränker den personliga integriteten och bidrar till ytterligare rasprofilering inom polisens arbete. Att papperslösa barn i ökad grad ska behöva vara rädda för att bli identifierade och kunna tas i förvar kommer att bidra till stor ökad ohälsa bland en grupp barn som redan lider svårt och är inget annat än ett hån mot Barnkonventionen (som regeringen paradoxalt nog just nu ska inkorporera i svensk lag). Användandet av häkten som förvar bidrar till en ökad kriminalisering av migranter och brutalisering i myndigheternas arbete. Det tydliga kravet på Migrationsverkets personal att ange personer de har kontakt med, kommer leda till ökade svårigheter för personer som fått avslag att ta kontakt med Migrationsverket.

Socialdemokraterna och Miljöpartiets förslag pekar sammantaget i en tydlig riktning: mot en polisstat med ökad kontroll av vissa invånare.

Varför lägger regeringen då dessa förslag om de inte kommer att få den effekt de vill ha? Oräknelig forskning har visat hur normaliserandet av nationalistiska och rasistiska organisationers retorik får som följd att rasistiska åsikter sipprar ner på institutionell nivå inom såväl myndighetsarbete som etablerade politiska partier. Att man med lätthet kan presentera ett förslag på att genomföra fingeravtryck på barn som är så unga som sex år visar tydligt hur alarmerande situationen i Sverige är, där man normaliserat tanken om att vissa människor/barn ska och bör ha mer rättigheter än andra.

En förklaring ligger givetvis i det vägval Sveriges regering gjorde i slutet av förra hösten: att till varje pris avskräcka de migranter som lyckats ta sig in i Europa från att söka sig vidare till Sverige. Trots att svenska politiker i internationella sammanhang gärna odlar den gamla bilden av Sverige som ett humant och generöst land väljer de alltså nu – i en tid då så många människor skulle behöva en plats att fly till och börja bygga upp sina liv igen – att tala om ”systemkollaps” och använda människor som brickor i ett politiskt spel där nationalismen och rasismen utgör det ny(gaml)a normaltillståndet. Att använda människor som flyr på detta sätt drabbar inte bara migranter utan hela Sveriges befolkning.

Vi uppmanar därför regeringen att ta tillbaka åtgärderna och istället genomföra en politik som ger skydd till fler människor på flykt.

Jacob, Anna, Mikael, Emma, m fl forskare (se här: http://www.svd.se/jakt-pa-papperslosa-gor-oss-till-en-polisstat)

Ny bok på Daidalos om irreguljär migration i Sverige ute nu!

Irreguljär migration i Sverige
Rättigheter, vardagserfarenheter, motstånd och statliga kategoriseringar
Maja Sager, Helena Holgersson & Klara Öberg (red.)

Antalet människor som lever under hot om utvisning har ökat under de senaste decennierna. Samtidigt har det vuxit fram en medvetenhet om att dessa människor är – och kommer att vara – invånare i Sverige. En bred social rörelse med fokus på irreguljära migranters rättigheter har formerats och bidragit till att lagstiftningen på området förändrats. Människor utan uppehållstillstånd har idag rätt till sjukvård ”som inte kan anstå” och deras barn har rätt att gå i skolan. Utvecklingen är dock dubbel. Över hela Europa stängs gränserna. Och politiska krav på en närmast total exkludering av irreguljära migranter har vunnit gehör. Det som länge framstod som en utveckling mot ökade rättigheter för dessa människor har visat sig handla om återkommande förhandlingar där utgången är oviss. I denna antologi analyserar 19 svenska forskare hur tillståndet irregularitet skapas, återskapas och upplevs. Irregularitet förstås som präglat av föränderlighet, pluralism och temporalitet, och inte som en fast identitet eller egenskap. De olika texterna uppmärksammar hur detta tillstånd synliggör en rad dramatiska paradoxer, särskilt i den svenska välfärdsstaten. Texterna diskuterar främst det komplicerade förhållandet mellan medborgerliga och mänskliga rättigheter och verklighetsglappet mellan föreställningen om Sverige som ”världsbäst” på humanitet, jämställdhet och solidaritet och den våldsamma exkludering som sker i den inkluderande välfärdsstatens geografiska och rättsliga marginaler.
Utöver redaktörerna medverkar Henry Ascher, Maria Bexelius, Carin Björngren Cuadra, Pouran Djampour, Sofi Jansson, Shahram Khosravi, Anna Lundberg, Heidi Moksnes, Amanda Nielsen, Vanna Nordling, Annette Rosengren, Erika Sigvardsdotter, Niklas Selberg, Mikael Spång, Emma Söderman och Åsa Wahlström Smith.