Det blir aldrig som man har t\u00e4nkt sig. Ov\u00e4ntade saker h\u00e4nder och oftast g\u00e5r det p\u00e5 mindre \u00e4n en sekund och man hinner inte att fundera \u00f6ver det.<\/p>\n
F\u00f6rra veckan satt jag inne hos\u00a0min granne och jag m\u00e5ste erk\u00e4nna (att jag klagade) \u00f6ver att jag var v\u00e4ldigt tr\u00f6tt, att det var varmt och att jag inte ville g\u00e5 p\u00e5 seminariet som var obligatoriskt. Efter m\u00e5nga om och men tog jag mig tillslut till seminariet och l\u00e4rarassistenten var 20 minuter f\u00f6rsenad. Jag m\u00e5dde inte j\u00e4ttebra men jag tog mig igenom det. Efter seminariet gick jag emot bussh\u00e5llplatsen f\u00f6r att ta bussen tillbaka till vandrarhemmet. Jag ser bussen komma och ser att bussen inte \u00e4r helt full (vilket \u00e4r en l\u00e4ttnad). Jag kliver\u00a0p\u00e5 bussen och ska precis s\u00e4tta mig ner n\u00e4r jag k\u00e4nner hur mitt h\u00f6gra kn\u00e4 inte riktigt f\u00f6ljer med utan vrider sig. Insikten kommer direkt KN\u00c4T HAR HOPPAT UR LED. Kn\u00e4t har hoppat ur led tv\u00e5 g\u00e5nger tidigare och min l\u00e4kare sa d\u00e5 att det \u00e4r bara att v\u00e4nta p\u00e5 den tredje g\u00e5ngen men att det skulle h\u00e4nda n\u00e4r jag var i Ghana och n\u00e4r jag bara skulle g\u00f6ra n\u00e5got helt odramatiskt som att s\u00e4tta mig ner p\u00e5 en buss r\u00e4knade jag inte riktigt med.<\/p>\n
Sm\u00e4rtan kom direkt och jag b\u00f6rjade gr\u00e5ta och skrika, sn\u00e4lla kan n\u00e5gon hj\u00e4lpa mig. Men ingen av dem andra passagerarna gjorde n\u00e5gonting och jag skrek \u00e4n en g\u00e5ng sn\u00e4lla kan n\u00e5gon hj\u00e4lpa mig. Efter en stund d\u00e5 den v\u00e4rsta chocken hade lagt sig bland passagerarna s\u00e5 skrek n\u00e5gon k\u00f6r henne till studentkliniken p\u00e5 campus. Jag hade satt mig ner i mittg\u00e5ngen och bara fortsatte gr\u00e5ta och f\u00f6rs\u00f6kte samla mig lite s\u00e5d\u00e4r. P\u00e5 v\u00e4gen till studentkliniken tog fortfarande bussen upp passagerare och sl\u00e4ppte av dem. Jag m\u00e5ste erk\u00e4nna att frustrationen var total och sm\u00e4rtan var hemsk. V\u00e4l vid kliniken stoppade bussen och n\u00e5gra killar f\u00f6rs\u00f6kte hj\u00e4lpa mig ur bussen. Deras taktik var att lyfta mig i mitt h\u00f6gra kn\u00e4 (vilket fortfarande var ur led) och att jag sedan skulle g\u00e5 d\u00e4rifr\u00e5n. Paniken b\u00f6rjade komma och jag bara skrek och sa att jag klarar att ta mig ur p\u00e5 egen hand bara de inte tog i mitt onda kn\u00e4. Efter lite om och men hade jag \u00e4nd\u00e5 tagit mig ur bussen och killarna st\u00f6ttade mig till studentkliniken.<\/p>\n
V\u00e4l d\u00e4r inne s\u00e5 fick jag s\u00e4tta mig ner p\u00e5 en stol och f\u00f6rs\u00f6ka f\u00f6rklara om vad som hade h\u00e4nt till en kvinna som endast f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4ga till mig att sluta gr\u00e5ta. Jag kanske gr\u00e4t ovanligt mycket men f\u00f6r er som har varit med om ett kn\u00e4 har hoppat ur led vet att det g\u00f6r ont. Efter en snabb konsultation p\u00e5 kliniken beslutades det att jag skulle bli k\u00f6rd i en ambulans till universitet sjukhuset. Ambulans det l\u00e5ter ju bra? Det visade sig dock att jag skulle hoppa upp i frams\u00e4tet och sitta d\u00e4r under bilf\u00e4rden. V\u00e4l inne i bilen s\u00e5 ins\u00e5g jag att jag m\u00e5ste verkligen ta mig samman och fixa det h\u00e4r. Jag f\u00f6rs\u00f6kte ringa mina v\u00e4nner men mobiln\u00e4tet var nere och sedan ringde jag min pappa i panik och ber\u00e4ttade att kn\u00e4t hade hoppat ur led. Framme vid sjukhuset bad chauff\u00f6ren mig att hoppa ur ambulansen och s\u00e4tta mig ner i en rullstol. Men det d\u00e4r momentet att hoppa ur ambulansen ner till rullstolen var inte det l\u00e4ttaste. Mina tankar var p\u00e5 hur det skulle fungerat i Sverige d\u00e5 en ambulans hade kommit direkt och jag skulle f\u00e5tt sm\u00e4rtstillande och sm\u00e4rtan skulle ha f\u00f6rsvunnit. H\u00e4r hade det g\u00e5tt cirka en timme sedan det h\u00e4nde och jag hade fortfarande inte f\u00e5tt n\u00e5got sm\u00e4rtstillande.<\/p>\n
Inne p\u00e5 akuten fick jag f\u00f6rklara \u00e4n en g\u00e5ng vad som hade h\u00e4nt, vad som var fel, vad som beh\u00f6vdes g\u00f6ra och att jag m\u00e5ste ha sm\u00e4rtstillande. En kille som hade f\u00f6ljt med fr\u00e5n universitetet fick g\u00e5 och k\u00f6pa sm\u00e4rtstillande s\u00e5 att sjuksk\u00f6terskorna kunde ge mig, jag fick tillslut l\u00e4gga mig ner p\u00e5 en brits och samtalet till min kompis kopplades \u00e4ntligen fram och han var p\u00e5v\u00e4g…<\/p>\n
Forts\u00e4ttning f\u00f6ljer.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Det blir aldrig som man har t\u00e4nkt sig. Ov\u00e4ntade saker h\u00e4nder och oftast g\u00e5r det p\u00e5 mindre \u00e4n en sekund och man hinner inte att fundera \u00f6ver det. F\u00f6rra veckan satt jag inne hos\u00a0min granne och jag m\u00e5ste erk\u00e4nna (att … Continue reading