Björn Lindahl – magisterexamen i pedagogik

Mitt namn är Björn Lindahl. Jag är lärare på studie- ochBjörn Lindahl yrkesvägledarutbildningen vid lärarutbildningen på Malmö högskola, sedan 2011. Innan jag blev lärare jobbade jag i 11 år som studie- och yrkesvägledare, framförallt med vägledning för unga vuxna inom Malmö stad men också ett par år som studievägledare på institutionen för hälsa & samhälle på Malmö högskola. Under min tid på Malmö stad fick jag möjligheten att jobba med metodutveckling och tillsammans med några kollegor. Vårt uppdrag var att utveckla och införliva olika samtalsmetoder i verksamheten i syfte att bli bättre och mer professionella i mötet med klienter som behövde stöttning i sin väg mot självförsörjning. Jag har jobbat med metoder som vägledning, coaching, motiverande samtal (MI) samt lösningsfokuserade samtal. Samtalet har således blivit en stor och betydande del av mitt yrkesverksamma liv och det var också tack vare det som jag hamnade som metodlärare på Malmö högskola. Utöver min anställning på grundutbildningen har jag också en del uppdrag inom skolverket. Det handlar framförallt om att fortbilda yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare i samtalsmetodik, men även lite annat. Just nu håller vi på att utbilda studie- och yrkesvägledare inom Stockholms stad i normkritisk pedagogik i vägledning.  Jag har under årens lopp fortbildat mig i olika samtalsmetoder och har blivit alltmer intresserad av att forska kring vilken betydelse samtalet har i mötet med mellan en professionell samtalsledare och den enskilde individen. Vilken skillnad gör samtal och hur kan vi som jobbar med det utveckla och kanske förändra till det bättre? För att förstå detta måste vi också förstå vår omvärld. Vi lever i en snabbt föränderlig värld och studie- och yrkesvägledningen behöver hitta vägar för att kunna hantera och möta individer som försöker navigera i en mångfald av utbildningar och en arbetsmarknad med snabba omställningar. På senare år har moderna karriärutvecklingsteorier försökt förklara dels varför individer fattar vissa beslut men också vad som krävs av den enskilde individen för att lyckas nå sina mål. Detta innebär i sin tur att även vägledaren behöver anpassa sig efter den nya tid vi lever i. I och med dessa tankar föddes också mitt intresse för att undersöka hur det fungerar idag ”ute på fältet”.

 ”Kvalitetsundersökning av vägledningssamtal”

Föreliggande kvalitativa studie är en undersökning samt utvärdering av vägledningssamtal på Vägledningscentrum (VLC) i Malmö stad. Undersökningen genomfördes utifrån ett deltagarperspektiv och har skett via 42 enkäter med fritextsvar och fem djupintervjuer. Syftet har varit att förstå hur deltagarna upplever vägledningssamtalet utifrån förväntningar, samtalets innehåll och utfall. Utifrån detta har sedan resultatet analyserats med hjälp av socialkognitiv teori; cognitive career theory (SCCT) och happenstance learning theory (HLT) för att söka förståelse kring vilken kvalitet vägledningssamtalen håller. Ytterligare ett syfte har varit att bidra med förslag på utvecklingsmöjligheter för vägledningen på Vägledningscentrum. Resultatet visar att majoriteten av deltagarna i undersökningen är nöjda med mötet/samtalet på Vägledningscentrum. Förväntningarna motsvarade deras förhoppningar och flertalet deltagare var nöjda när de gick därifrån. Det fanns dock ett litet antal som inte var nöjda med besöket. Resultatet visar också att det finns utvecklingsområden när det gäller uppföljningen av vägledningssamtalen. Det visade sig vara svårt att utvärdera kvaliteten på vägledningssamtalen utan att göra efterföljande uppföljningar.

Länk till hela arbetet

Maysam Abbas – masterexamen i pedagogik

Mitt namn är Maysam Abbas. Jag är förskollärare och dramapedagog, sedan 2002bild ägnat mig åt estetiska metoder i mitt arbete med och för förskolebarn. Under 2010-2012 deltog jag i (Språk och kommunikation) ett interkulturalitets projekt i samarbete med Reggio Emilia i Italien, Reggio Emilia institutet i Stockholm, två förskolor från Malmö. Projektet handlade bland annat om att utforska och hitta en pedagogisk praktik som kan leda till ett ständigt lärande och utveckla tvåspråkighet i förskolan, samt att hitta nya sätt för att skapa broar mellan pedagoger i förskolan och barnens föräldrar, särskilt de nyanlända föräldrar. Januari 2014 gick jag ett steg längre och gick i en pedagogista utbildning i Regio Emilia.  Utbildningen syftade till att utveckla en organisation som utgår från att värdeställningstagande är förbundet med barns utforskande och lärande.  Att arbeta med språk och kommunikation projekt har väckt ett stort intresse hos mig kring tvåspråkighet hos små barn i förskolan och hur valet av språket i förskolan kan bli en viktig faktor för att bygga broar mellan olika kulturer, förstärka barns identitet, självkänsla och skapa trygghet. Därför valde jag ”kodväxling hos tvåspråkiga barn i förskolan” som masterexamen i pedagogik i Malmö högskolan. Det har varit fyllt av upplevelser, tankar, nya kunskaper och lärdomar.

Efter flera år som förskollärare i förskolan fick jag en tjänst som utvecklare i pedagogiska teamet i Malmö stad. Där arbetar jag tillsammas med mina kollogor i teamet på uppdrag av förskolecheferna med bland annat handledning, kompetensutveckling av medarbetare och som professionell inspirationskälla i den pedagogiska verksamheten.

“Kodväxling hos tvåspråkiga barn i förskolan”

Jag blev intresserad av kodväxling hos små barn dels för att jag själv lever i en tvåspråkig familj och det ligger mig varmt om hjärtat att undersöka hur två språk kan utvecklas parallellt och samtidigt hos barnen. Och dels för att den tidigare forskningen kring kodväxling i förskolan är begränsad, särskild forskning som berör barnen som talar svenska och arabiska. Dessa två språk skiljer sig mycket åt. Det är intressant att ha kunskap om hur tvåspråkiga barn samspelar med varandra i det enspråkiga samhället. Studien vill bidra till forskning om kodväxling där svenska är ett av de inblandade språken. Därför tycker jag att det är extra intressant att titta på de mönster för kodväxling som tvåspråkiga barn följer och i vilka situationer kodväxling sker. I mitt arbete som pedagogiska utvecklare ser jag att det finns ett stort antal barn som har arabiska som sitt modersmål. Det har därför blivit extra viktigt för mig att tänka över kodväxlingen hos barnen i förskolan och på vilket sätt kodväxling kan hjälpa dem med att utveckla sitt lärande och sin utveckling, likaså kodväxling som en utväg vid samtal.

Syftet med denna undersökning är att få kunskap om hur tvåspråkiga barn använder sina två språk, arabiska och svenska, i en tvåspråkig förskolemiljö och vilken inställning pedagogerna på förskolan har till språkval och barnens användning av kodväxling.

Studien söker svar på frågorna: hur barnen använder sig i studien av sina två språk och vilka typer av kodväxling använder sig barnen av. Fokus i studien ligger hur språkanvändningen påverkar barns möjligheter till lärande och utveckling i förskolan.  För att kunna besvara frågeställningarna på bästa sätt valde jag att använde mig av kvalitativ metod som omfattar av intervjuer med två förskollärare och sex observationer av sex barn vid samma avdelning. Dessa var en pojke och fem flickor i åldern 3-6 år. Jag följde och observerade dem vid flera tillfällen under läsåret 2013-2014. Studiens resultat visar att kodväxling är både vanligt och ses som normalt, det präglar det vardagliga livet i en tvåspråkig förskolsmiljö. Tvåspråkiga och flerspråkiga barn kan använda språk och kodväxling till olika syften beroende på sammanhanget. Resultatet visar också att barn som använder kodväxling i sin vardag har stora möjligheter till ett kreativt och rikt samtal. I min studie förekommer att barn kan använda kodväxling som en kommunikativ resurs. Det kan också handla om att barnen använder sina språk som ett sätt att skaffa sig makt över en situation. Barnen kan välja ett språk som inte alla förstår för att de just då vill barnet bara kommunicera med några specifika barn, kanske för att snabbt komma överens om regler för en lek och på så sätt kan förhandlingar mellan barnen påverkas av vilka förmågor de har i olika verbala språk.

Jag hoppas att studien kan ge en ökad förståelse för vad tvåspråkighet och kodväxling kan innebära i förskolans verksamhet.

Länk till hela arbetet

 

 

Ulrika Ryan – masterexamen i pedagogik

Mitt namn är Ulrika Ryan. Jag är 1-7 MaNO lärare IMG_1220och tog min examen 1994. Innan jag utbildade mig till lärare arbetade jag några år som maskiningenjör framför allt med så kallad Compuper Aided Design (CAD). Efter ca 20 år i grundskolan där jag arbetat på alla tre stadier, men framför allt på mellanstadiet, fick jag en tjänst som adjunkt i matematikdidaktik på Malmö högskola. Jag har sedan tonåren varit intresserad av digitala verktyg och därför har det varit naturligt för mig att använda dessa i min undervisning. Då jag och min klass deltog i forskningsprojektet Matematik för den digitala generationen kom jag kontakt med och började intressera mig för digitala verktyg i matematikundervisningen även ur ett forskningsperspektiv. En del av mitt uppdrag i projektet var att dela med mig av mina erfarenheter av matematikundervisning med digitala verktyg till andra lärare. Det innebar att jag under ett par års tid kom i kontakt med många lärare, framförallt verksamma på låg- och mellanstadiet. Det jag i dessa möten lade märke till var att jag tycktes uppfatta de digitala verktygens möjligheter i matematikundervisning på ett annorlunda vis jämfört med många kollegor. Det medförde att jag började fundera kring hur mina kollegor såg på digitala verktyg i den egna matematikundervisningen. Det är utifrån dessa funderingar som min masteruppsats vuxit fram.

“Mellanstadielärares antaganden om matematikundervisning med digitala verktyg – en diskursanalys”

Min studie syftar till att synliggöra hur lärares förgivettagna antaganden om matematikundervisning med digitala verktyg får betydelse när de används i matematikundervisning. Studien har ett klassrumsnära perspektiv genom att den insamlade empirin består av 36 årskurs-4-lärares gruppvisa fokussamtal om digitala verktyg i den egna matematikundervisningen. Samtalen har analyserats genom diskursanalys enligt med fokus på så kallade Diskursmodeller. Diskursmodeller är vad beskriver som prototypsimuleringar eller förgivettagna antaganden som delas av flera. Jag har valt att fokusera på funktionella aspekter av digitala verktyg i matematikundervisningen och därför använt mig av begreppen instrumentell orkestrering och instrumentell genes eftersom de fokuserar relationen mellan elevernas matematiklärande, det digitala verktyget och lärarens undervisning. I den triad som dessa faktorer utgör har jag intresserat mig för vilken betydelse lärares förgivettagna antaganden har, eftersom jag genom erfarenhet i möten med lärare och även genom studier blivit medveten om att lärares föreställningar har betydelse för hur matematikundervisning med eller utan digitala verktyg möjliggörs och begränsas. Studiens resultat pekar mot att lärarna tar för givet att då elever enskilt eller parvis använder digitala verktyg är det primära syftet färdighetsträning. De digitala verktygen gör färdighetsträning roligare, menar lärarna. Dessa förgivna taganden skiljer sig från syftet i kursplanen i matematik där digitala verktyg i första hand beskrivs som stöttande då elever undersöker och experimenterar med matematik. I den insamlade empirin finns dock något exempel där lärares förgivna taganden överensstämmer med styrdokumentens ambition. Då digitala verktyg används gemensamt i klassrummet motiveras detta i första hand med att verktygen ”öppnar upp” för en matematisk klassrumsdiskussion. Vidare pekar resultaten mot att lärarna tar för givet (framför allt då elever enskilt eller parvis använder digitala verktyg) att den instrumentella genesen sker utan lärares orkestrering, vilket medför att ansvar för den instrumentella genesen läggs hos elever alternativt hos det digitala verktyget. Detta innebär att elevernas instrumentella genes med avseende på det tänkta lärandemålet värderas utifrån det digitala verktyget eller utifrån eleven och inte med avseende på lärarens instrumentella orkestrering. Frågan om lärarens instrumentella orkestrering blir en icke-fråga.

Länk till hela arbetet