Safija Imsirovic – masterexamen i pedagogik

Mitt namn är Safija Imsirovic och jag har i 20 år arbetat med barn och ungdomar. I mitt arbete som brobyggare, områdesutvecklare och föreståndare för mötesplats Gnistan är guidande ledord: hållbarhet, värme och tillit – med en pedagogisk attityd. Bor och verkar i Augustenborg, Malmö.

Gnistan – en mötesplats som tänker annorlunda

Vad är det som gör en meningsfull mötesplats? Och varför är det viktigt att de finns? I en liten del av Malmö finns en mötesplats som fungerat som en brygga mellan deltagare och samhälle, enligt deltagarna själva.

Forskning om mötesplatser har de senaste åren visat på att mötesplatser gör mer skada än nytta. De berättar om platser och rum världen över med få eller inga strukturerade verksamheter där barn och ungdomar driver runt och lär sig asociala beteenden. I mitt eget arbete har jag alltid upplevt en diskrepans mellan forskning och den glädje och utveckling jag sett på Gnistan. Detta är en mötesplats som arbetar med hållbar utveckling. Gnistan skiljer sig från andra mötesplatser genom sitt hållbarhetsperspektiv och sin utomhuspedagogiska profil. Tillhörande verksamheter skryter med ett Kaninhotell och anslutande kolonilotter där barnen får lära sig om ekologiska processer och leva ut olika roller.

Genom tidigare deltagares livsberättelser får vi en helt annan bild av vad en mötesplats betyder för barn och ungdomar än den forskning de senaste åren presenterat. Uppsatsens deltagare berättar om Gnistan som ett lärande aktivitetscenter av rum att vara i och rum att förändra. Relationen till miljön är en ömsesidig interaktion. Möjligheter till påverkan är särskilt viktig för deras känsla av gemenskap. Föreståndarens roll är viktig som en länk mellan barn och ungdomar och deras miljö. Framförallt var det chansen att kunna bygga bärande relationer som var betydande för ungdomarnas känsla av gemenskap och positiva utveckling.

Barn och ungdomars deltagande har varit och är fortfarande själva kärnan i Gnistan – det är de som definierar, förändrar och påverkar Gnistan till att vara vad det har varit och kan bli. Detta är också en av de största anledningarna till att Gnistan fungerat som en brobyggare mellan deltagare och samhället runt omkring.

Att sådana mötesplatser finns och får fortsätta finnas och frodas är viktigt i en tid då fler av dessa forum år efter år skärs ner i både kommunala och nationella budgetförslag. Hur kommer det sig att vi ser ett ökat behov av meningsfull fritid för våra barn och unga men ett mindre utbud? Med alla sina sinnen, ibland nostalgiskt, ofta detaljerat och objektivt beskriver åtta deltagare hur en särskild mötesplats kom att bli fristaden i deras liv.

Länk till hela arbetet

Åse Kerr & Jeanette Lindhe – magisterexamen i pedagogik

 

 

 

Vi, Åse Kerr och Jeanette Lindhe har lång erfarenhet av att undervisa tillsammans på gymnasiet. Åse som lärare på barn- och fritidsprogrammet och Jeanette som specialpedagog. Under åren har vi mött många elever som behövt stöd och hjälp för att må bra och lyckas med sina studier. Vårt signum är vår relationskompetens. Via den och vårt engagemang hittar vi vad varje individ behöver för bli motiverad och lyckas. Vår drivkraft är glädjen i att se elever nå framgång.

”Vissa nötter är svårare att knäcka…” En intervjustudie om gymnasielärares nycklar till framgång för elever med bristande motivation

Viljan att fördjupa våra kunskaper och koppla vår praktiska erfarenhet till pedagogiska teorier, inspirerade oss att söka till magister/master programmet i pedagogik. För att samla in empiri för vårt självständiga arbete valde vi en kvalitativ metod med fokusgruppsintervju. Syftet med studien var att undersöka, tolka och förstå vad gymnasielärare uppfattade vara nycklar till studieframgång för elever med bristande motivation.

För ökad motivation hos eleven är det viktigt att förändring görs i undervisningssituationen istället för att pedagogen lägger fokus på att försöka förändra eleven. Relationskompetens och att hitta lösningar i samspel med omgivningen är nycklar till framgång.

Vår förhoppning är att detta arbete ska kunna inspirera pedagoger att söka varje elevs nyckel!

Länk till hela arbetet:

 

 

 

Damir Ademovic- masterexamen i pedagogik

Jag heter Damir Ademovic och jobbar som förskollärare i förskoleklass på Örtagårdsskolan i Malmö. Innan det har jag jobbat som förskollärare och fritidspedagog på olika förkolor och skolor i Malmö och Lund. Under mina första år i mitt yrkesutövande jobbade jag på en förskola i en av Malmös socialt och ekonomiskt mest utsatta delar. Där har jag fått insyn i delar av problematiken som rör föräldrar med invandrabakgrund, deras barn, personalen på förskolan och svenska samhället i synerhet. I takt med min ökade erfarenhet insåg jag så småningom komplexiteten i samspelet mellan personalen på svenska förskolan och föräldrarna med utländsk bakgrund. Ömsesidig misstro, brist på kunskap var bara toppar av ett isberg som, enligt mig, krävde fördjupning från min sida.

”Postkoloniala möten – om relationer mellan förskolepersonal och nyanlända föräldrar”

Det finns massor av forskning kring föräldrar med invandrabakgrund och samverkan med skolan och förskolan, dock enligt mig, sträcker sig de flesta av dem inte tillräckligt djupt för att verkligen kunna förstå hur och varför vissa problem uppstår när olika världar och olika kulturer stöter samman i kampen om barnets bästa.

Syfte med mitt arbete är att undersöka hur de postkoloniala idéerna kan ta sig uttryck i relationen mellan personal på förskolan och barn till invandrarföräldrar samt mellan personal på förskolan och invandrarföräldrar, bygger på gamla idéer, inriktningar och filosofier som har sina rötter i postkolonialt tänkande.

Föreställningen att raser utgör ett förråd av folkgruppers och individers ursprungliga identitet och natur, likväl som föreställningar om ”rasers innersta väsen” och ”rasers karaktäristiska utseenden” har satt djupa spår i västerländskt tänkande.

Resultat antyder en djup klyfta som finns mellan nyanlända föräldrar och pedagoger. Skillnaderna varierar dock beroende på föräldrarnas bakgrund och utbildningsnivå, men även på pedagogernas utbildning. Föräldrarna som har erfarenhet från skolan och förskolan från sina hemländer eller andra europeiska länder har inte samma svårigheter som föräldrar med små eller inga skolerfarenheter från sina hemländer. Pedagogernas uppfattningar kring de nyanlända föräldrarna varierar som sagt beroende deras utbildning. Förskolärare och specialpedagoger har inte samma tendens att ha sina uppfattningar baserade postkoloniala tankar än barnskötare. Dock är det viktigt att påpeka att min undersökning var väldigt begränsad och vidare forskningar behövs.

Länk till hela arbetet

Soodabeh Einhärjar – masterexamen i pedagogik

Jag heter Soodabeh Einhärjar och är förskollärare i Boxholms kommun. Jag harsoodabeheinharjar-2 tagit min kandidatexamen som förskollärare med inriktning i natur och teknik från Kristianstad högskolan 2012. Sedan dess har jag arbetat i olika kommuner såsom Malmö, Aneby och nu i Boxholm. Under min första anställning på en förskola i Malmö var jag med genusgruppen på förskolan. Vi diskuterade i arbetslaget om hur genus genomsyrar våra pedagogiska uppdrag i verksamheten. I samband med detta läste jag en genuskurs via Malmö kommun. Mot slutet av kursen diskuterade vi mycket om intersektionalitet, om att de nya genusforskningarna inte studerar jämställdhet enbart utifrån kön utan det är interaktionen mellan bland annat kategorierna etnicitet, ålder, kön, nationalitet och funktionshinder som skapar ojämlikhet. Detta väckte ett stort intresse hos mig och jag bestämde mig för att studera vidare inom detta ämne.

På den avdelningen jag arbetade pratade jag och min kollega mycket om maktrelationer och ledarskap mellan de små barnen på avdelningen. Jag som redan påbörjat mitt masterprogram inom pedagogik bestämde mig för att studera maktrelationen mellan förskolebarn utifrån intersektionellt perspektiv.

Ämnet tyckte jag är mycket intressant då jag kunde studera vilka faktorer som påverkar barnen att skapa och återskapa makt i leken. Att ha kunskap om vilka faktorer som påverkar ojämlikhet och därefter maktrelationer i gruppen kan vara nyttigt för lärare att kunna för att förebygga en jämlik miljö och motarbeta mobbningen.

Intersektionalitet och ledarskap i förskolan

Syftet med studien var att studera maktrelationen mellan fyra till sexåriga barn på förskolan för att sedan kunna granska barnens relation i leken utifrån ett intersektionellt perspektiv. De olika kategorierna som studerades var kön, ålder, språkutveckling, språket hemma, barnens särskilda behov/funktionshinder och etnicitet. Den empiriska grundas sig på flera observationer som genomfördes på två förskoleavdelningar, när barnen lekte. Fokuset var på hur många ledare finns i gruppen, vem väljer ledaren eller ledarna samt vilka kategorier utifrån intersekionella perspektivet skapar ojämlikhet i gruppen. Resultatet visade att de flesta ledare hade bättre kunskap om leken än de andra barnen som deltog i leken. De andra variablerna som påverkade barnens val av ledare var barnens etnicitet då de barnen som inte hade svenska föräldrar (trots att de talade flytande svenska) valdes inte till ledare. Funktionshinder var också bland de faktorer som gjorde att barnen fick mindre makt i leken. Det visade sig att vara ny på avdelningen kunde räknas som en variabel som skapade maktrelation mellan barnen. Till följd av att vara ny på avdelning ansågs barnen kunna mindre om lekens regler vilket kan relateras till den först nämnda variabeln, kunskap om leken.  Ålder och kön förekom också som faktorer som skapade maktrelationer i gruppen.

Angående frågan om hur många ledare som fanns i gruppen så kunde en slutsats dras att det bara var en som var ledare och som hade mest inflytande i leken. Det kunde vara två som bestämde reglerna och som kunde lika mycket om leken men i slutändan var bara en ledare.

Undersökningen synliggjorde också att det är interaktionen mellan olika kategorier/variabler som skapar maktrelation i gruppen. Enligt intersektionella perspektivet skapar samspelet mellan olika kategorier som kön, ålder, etnicitet, språk, funktionshinder maktrelationer. Det

som undersökningen kom fram till var att kunskap om leken och att vara ny på avdelningen också kunde räknas som två nya variabler.

Länk till hela arbetet

Sverker Aasa – Magister i utbildningsvetenskap

Mitt namn är Sverker Aasa. Jag är lärare vid institutionen Natur, miljö och samhälle fullsizerenderinom fakulteten Lärande och samhälle. Innan jag började min tjänstgöring vid Malmö högskola 2004 tjänstgjorde jag vid Umeå universitet under en femårsperiod. Har också arbetat som lärare vid grundskola och gymnasium under en tioårsperiod samt varit rektor för en grundskola under ett år. Under min tid som lärare vid grundskola och gymnasium undervisade jag inom matematik, fysik och teknik. Jag fick tidigt ett intresse för hur man kan utveckla olika vägar för kunskapsbedömning.

Ett sätt för elever att redovisa kunskaper kan vara att göra redovisningsfilmer. Film öppnar upp för en mängd olika sätt att interagera med omvärlden. Eleverna kan  också resonera kring kunskapsbegrepp eller fenomen när de skapar sina filmer och därmed kommer begreppen självbedömning och kamratbedömning i fokus. En redovisningsfilm kan göras med egen mobiltelefon eller med kamera som skolan tillhandahåller. Filmen kan sedan läggas ut på YouTube på ett sådant sätt att den inte är offentlig. Läraren kan därefter ta del av filmen vi lämpligt tillfälle och ge formativ bedömning i form av skriftlig feedback direkt i filmen.

Kunskapsrepresentationer via film. En studie inom grundskolans fysikämne i syfte att understödja kunskapsbedömning.

I denna undersökning studeras vilken form av representation som elever använder för att kommunicera sina kunskaper i en redovisningsfilm. Undersökningen fokuserar också vilken form av representation, mönster av teckenskapande aktiviteter, som en erfaren lärare efterfrågar för att få en god insyn i elevernas kunskapsnivå. Redovisningsfilmer som lyfter fram elevers kunskaper på ett tydligt sätt kan användas vid bedömning ur både ett summativt och formativt perspektiv.

Länk till hela arbetet

Björn Lindahl – magisterexamen i pedagogik

Mitt namn är Björn Lindahl. Jag är lärare på studie- ochBjörn Lindahl yrkesvägledarutbildningen vid lärarutbildningen på Malmö högskola, sedan 2011. Innan jag blev lärare jobbade jag i 11 år som studie- och yrkesvägledare, framförallt med vägledning för unga vuxna inom Malmö stad men också ett par år som studievägledare på institutionen för hälsa & samhälle på Malmö högskola. Under min tid på Malmö stad fick jag möjligheten att jobba med metodutveckling och tillsammans med några kollegor. Vårt uppdrag var att utveckla och införliva olika samtalsmetoder i verksamheten i syfte att bli bättre och mer professionella i mötet med klienter som behövde stöttning i sin väg mot självförsörjning. Jag har jobbat med metoder som vägledning, coaching, motiverande samtal (MI) samt lösningsfokuserade samtal. Samtalet har således blivit en stor och betydande del av mitt yrkesverksamma liv och det var också tack vare det som jag hamnade som metodlärare på Malmö högskola. Utöver min anställning på grundutbildningen har jag också en del uppdrag inom skolverket. Det handlar framförallt om att fortbilda yrkesverksamma studie- och yrkesvägledare i samtalsmetodik, men även lite annat. Just nu håller vi på att utbilda studie- och yrkesvägledare inom Stockholms stad i normkritisk pedagogik i vägledning.  Jag har under årens lopp fortbildat mig i olika samtalsmetoder och har blivit alltmer intresserad av att forska kring vilken betydelse samtalet har i mötet med mellan en professionell samtalsledare och den enskilde individen. Vilken skillnad gör samtal och hur kan vi som jobbar med det utveckla och kanske förändra till det bättre? För att förstå detta måste vi också förstå vår omvärld. Vi lever i en snabbt föränderlig värld och studie- och yrkesvägledningen behöver hitta vägar för att kunna hantera och möta individer som försöker navigera i en mångfald av utbildningar och en arbetsmarknad med snabba omställningar. På senare år har moderna karriärutvecklingsteorier försökt förklara dels varför individer fattar vissa beslut men också vad som krävs av den enskilde individen för att lyckas nå sina mål. Detta innebär i sin tur att även vägledaren behöver anpassa sig efter den nya tid vi lever i. I och med dessa tankar föddes också mitt intresse för att undersöka hur det fungerar idag ”ute på fältet”.

 ”Kvalitetsundersökning av vägledningssamtal”

Föreliggande kvalitativa studie är en undersökning samt utvärdering av vägledningssamtal på Vägledningscentrum (VLC) i Malmö stad. Undersökningen genomfördes utifrån ett deltagarperspektiv och har skett via 42 enkäter med fritextsvar och fem djupintervjuer. Syftet har varit att förstå hur deltagarna upplever vägledningssamtalet utifrån förväntningar, samtalets innehåll och utfall. Utifrån detta har sedan resultatet analyserats med hjälp av socialkognitiv teori; cognitive career theory (SCCT) och happenstance learning theory (HLT) för att söka förståelse kring vilken kvalitet vägledningssamtalen håller. Ytterligare ett syfte har varit att bidra med förslag på utvecklingsmöjligheter för vägledningen på Vägledningscentrum. Resultatet visar att majoriteten av deltagarna i undersökningen är nöjda med mötet/samtalet på Vägledningscentrum. Förväntningarna motsvarade deras förhoppningar och flertalet deltagare var nöjda när de gick därifrån. Det fanns dock ett litet antal som inte var nöjda med besöket. Resultatet visar också att det finns utvecklingsområden när det gäller uppföljningen av vägledningssamtalen. Det visade sig vara svårt att utvärdera kvaliteten på vägledningssamtalen utan att göra efterföljande uppföljningar.

Länk till hela arbetet

Maysam Abbas – masterexamen i pedagogik

Mitt namn är Maysam Abbas. Jag är förskollärare och dramapedagog, sedan 2002bild ägnat mig åt estetiska metoder i mitt arbete med och för förskolebarn. Under 2010-2012 deltog jag i (Språk och kommunikation) ett interkulturalitets projekt i samarbete med Reggio Emilia i Italien, Reggio Emilia institutet i Stockholm, två förskolor från Malmö. Projektet handlade bland annat om att utforska och hitta en pedagogisk praktik som kan leda till ett ständigt lärande och utveckla tvåspråkighet i förskolan, samt att hitta nya sätt för att skapa broar mellan pedagoger i förskolan och barnens föräldrar, särskilt de nyanlända föräldrar. Januari 2014 gick jag ett steg längre och gick i en pedagogista utbildning i Regio Emilia.  Utbildningen syftade till att utveckla en organisation som utgår från att värdeställningstagande är förbundet med barns utforskande och lärande.  Att arbeta med språk och kommunikation projekt har väckt ett stort intresse hos mig kring tvåspråkighet hos små barn i förskolan och hur valet av språket i förskolan kan bli en viktig faktor för att bygga broar mellan olika kulturer, förstärka barns identitet, självkänsla och skapa trygghet. Därför valde jag ”kodväxling hos tvåspråkiga barn i förskolan” som masterexamen i pedagogik i Malmö högskolan. Det har varit fyllt av upplevelser, tankar, nya kunskaper och lärdomar.

Efter flera år som förskollärare i förskolan fick jag en tjänst som utvecklare i pedagogiska teamet i Malmö stad. Där arbetar jag tillsammas med mina kollogor i teamet på uppdrag av förskolecheferna med bland annat handledning, kompetensutveckling av medarbetare och som professionell inspirationskälla i den pedagogiska verksamheten.

”Kodväxling hos tvåspråkiga barn i förskolan”

Jag blev intresserad av kodväxling hos små barn dels för att jag själv lever i en tvåspråkig familj och det ligger mig varmt om hjärtat att undersöka hur två språk kan utvecklas parallellt och samtidigt hos barnen. Och dels för att den tidigare forskningen kring kodväxling i förskolan är begränsad, särskild forskning som berör barnen som talar svenska och arabiska. Dessa två språk skiljer sig mycket åt. Det är intressant att ha kunskap om hur tvåspråkiga barn samspelar med varandra i det enspråkiga samhället. Studien vill bidra till forskning om kodväxling där svenska är ett av de inblandade språken. Därför tycker jag att det är extra intressant att titta på de mönster för kodväxling som tvåspråkiga barn följer och i vilka situationer kodväxling sker. I mitt arbete som pedagogiska utvecklare ser jag att det finns ett stort antal barn som har arabiska som sitt modersmål. Det har därför blivit extra viktigt för mig att tänka över kodväxlingen hos barnen i förskolan och på vilket sätt kodväxling kan hjälpa dem med att utveckla sitt lärande och sin utveckling, likaså kodväxling som en utväg vid samtal.

Syftet med denna undersökning är att få kunskap om hur tvåspråkiga barn använder sina två språk, arabiska och svenska, i en tvåspråkig förskolemiljö och vilken inställning pedagogerna på förskolan har till språkval och barnens användning av kodväxling.

Studien söker svar på frågorna: hur barnen använder sig i studien av sina två språk och vilka typer av kodväxling använder sig barnen av. Fokus i studien ligger hur språkanvändningen påverkar barns möjligheter till lärande och utveckling i förskolan.  För att kunna besvara frågeställningarna på bästa sätt valde jag att använde mig av kvalitativ metod som omfattar av intervjuer med två förskollärare och sex observationer av sex barn vid samma avdelning. Dessa var en pojke och fem flickor i åldern 3-6 år. Jag följde och observerade dem vid flera tillfällen under läsåret 2013-2014. Studiens resultat visar att kodväxling är både vanligt och ses som normalt, det präglar det vardagliga livet i en tvåspråkig förskolsmiljö. Tvåspråkiga och flerspråkiga barn kan använda språk och kodväxling till olika syften beroende på sammanhanget. Resultatet visar också att barn som använder kodväxling i sin vardag har stora möjligheter till ett kreativt och rikt samtal. I min studie förekommer att barn kan använda kodväxling som en kommunikativ resurs. Det kan också handla om att barnen använder sina språk som ett sätt att skaffa sig makt över en situation. Barnen kan välja ett språk som inte alla förstår för att de just då vill barnet bara kommunicera med några specifika barn, kanske för att snabbt komma överens om regler för en lek och på så sätt kan förhandlingar mellan barnen påverkas av vilka förmågor de har i olika verbala språk.

Jag hoppas att studien kan ge en ökad förståelse för vad tvåspråkighet och kodväxling kan innebära i förskolans verksamhet.

Länk till hela arbetet

 

 

Ulrika Ryan – masterexamen i pedagogik

Mitt namn är Ulrika Ryan. Jag är 1-7 MaNO lärare IMG_1220och tog min examen 1994. Innan jag utbildade mig till lärare arbetade jag några år som maskiningenjör framför allt med så kallad Compuper Aided Design (CAD). Efter ca 20 år i grundskolan där jag arbetat på alla tre stadier, men framför allt på mellanstadiet, fick jag en tjänst som adjunkt i matematikdidaktik på Malmö högskola. Jag har sedan tonåren varit intresserad av digitala verktyg och därför har det varit naturligt för mig att använda dessa i min undervisning. Då jag och min klass deltog i forskningsprojektet Matematik för den digitala generationen kom jag kontakt med och började intressera mig för digitala verktyg i matematikundervisningen även ur ett forskningsperspektiv. En del av mitt uppdrag i projektet var att dela med mig av mina erfarenheter av matematikundervisning med digitala verktyg till andra lärare. Det innebar att jag under ett par års tid kom i kontakt med många lärare, framförallt verksamma på låg- och mellanstadiet. Det jag i dessa möten lade märke till var att jag tycktes uppfatta de digitala verktygens möjligheter i matematikundervisning på ett annorlunda vis jämfört med många kollegor. Det medförde att jag började fundera kring hur mina kollegor såg på digitala verktyg i den egna matematikundervisningen. Det är utifrån dessa funderingar som min masteruppsats vuxit fram.

”Mellanstadielärares antaganden om matematikundervisning med digitala verktyg – en diskursanalys”

Min studie syftar till att synliggöra hur lärares förgivettagna antaganden om matematikundervisning med digitala verktyg får betydelse när de används i matematikundervisning. Studien har ett klassrumsnära perspektiv genom att den insamlade empirin består av 36 årskurs-4-lärares gruppvisa fokussamtal om digitala verktyg i den egna matematikundervisningen. Samtalen har analyserats genom diskursanalys enligt med fokus på så kallade Diskursmodeller. Diskursmodeller är vad beskriver som prototypsimuleringar eller förgivettagna antaganden som delas av flera. Jag har valt att fokusera på funktionella aspekter av digitala verktyg i matematikundervisningen och därför använt mig av begreppen instrumentell orkestrering och instrumentell genes eftersom de fokuserar relationen mellan elevernas matematiklärande, det digitala verktyget och lärarens undervisning. I den triad som dessa faktorer utgör har jag intresserat mig för vilken betydelse lärares förgivettagna antaganden har, eftersom jag genom erfarenhet i möten med lärare och även genom studier blivit medveten om att lärares föreställningar har betydelse för hur matematikundervisning med eller utan digitala verktyg möjliggörs och begränsas. Studiens resultat pekar mot att lärarna tar för givet att då elever enskilt eller parvis använder digitala verktyg är det primära syftet färdighetsträning. De digitala verktygen gör färdighetsträning roligare, menar lärarna. Dessa förgivna taganden skiljer sig från syftet i kursplanen i matematik där digitala verktyg i första hand beskrivs som stöttande då elever undersöker och experimenterar med matematik. I den insamlade empirin finns dock något exempel där lärares förgivna taganden överensstämmer med styrdokumentens ambition. Då digitala verktyg används gemensamt i klassrummet motiveras detta i första hand med att verktygen ”öppnar upp” för en matematisk klassrumsdiskussion. Vidare pekar resultaten mot att lärarna tar för givet (framför allt då elever enskilt eller parvis använder digitala verktyg) att den instrumentella genesen sker utan lärares orkestrering, vilket medför att ansvar för den instrumentella genesen läggs hos elever alternativt hos det digitala verktyget. Detta innebär att elevernas instrumentella genes med avseende på det tänkta lärandemålet värderas utifrån det digitala verktyget eller utifrån eleven och inte med avseende på lärarens instrumentella orkestrering. Frågan om lärarens instrumentella orkestrering blir en icke-fråga.

Länk till hela arbetet