Maria Carlsson-masterexamen i specialpedagogik

                                                                                                                    

”Läsförståelse och stadieövergång – en jämförande textanalys av Nationellt prov i svenska för åk 6 och DLS screening för åk 7 och 8”

År 2014 genomförde LR (Lärarnas Riksförbund) en undersökning bland 2200 lärare i grundskolan som undervisar i svenska. Fokus låg på elevernas läsförmåga i de olika stadierna. Undersökningen visar på ett glapp mellan de olika stadierna när det gäller synen på elevernas läsförmåga. 93 % av lågstadielärarna menar att eleverna kan läsa åldersadekvat litteratur när de lämnar lågstadiet. Samtidigt anser 78 % av mellanstadielärarna att eleverna kan läsa åldersadekvat litteratur när de börjar mellanstadiet. När det gäller elever som börjar högstadiet anser 60 % av högstadielärarna att eleverna kan läsa i tillräcklig utsträckning när de börjar i åk 7. Frågan gäller nu inte åldersadekvat litteratur utan läsförmåga generellt sett. 40 % anser alltså att eleverna inte kan läsa skönlitteratur och sakprosa i tillräcklig utsträckning när de börjar på högstadiet. Detta är anmärkningsvärt då både elever i åk 3 och i åk 6 har goda resultat på de nationella proven. År 2013 klarade 95 % av eleverna i åk 3 den delen av nationella proven i svenska som handlade om läsförmågan. Samma år uppnådde 94 % av eleverna i åk 6 en godkänd nivå på det delprov som specifikt handlade om läsförståelse.

Jag arbetar som speciallärare i svenska på en f-6 skola. Min erfarenhet stämmer väl överens med en del av resultaten från LR:s undersökning. Bland annat när det gäller elevernas läsförmåga och glappet mellan stadierna. De flesta elever klarar de nationella proven i svenska i åk 3 och åk 6. När de börjar i åk 4 och åk 7 görs en screening i läsförståelse, DLS, och flertalet elever visar på låga resultat. Lärarna som undervisar i åk 3 anser att eleverna har en god läsförmåga när de lämnar åk 3, och mellanstadielärarna häpnar över screeningens låga resultat. Detsamma gäller för lärarna som undervisar i åk 6 och för högstadielärarna som tar vid i åk 7. Våren 2016 klarade nästan samtliga elever det nationella provet i svenska i åk 6. När de sedan började högstadiet hösten 2016 gjorde de DLS screening i läsförståelse i början av terminen. Ca hälften av eleverna låg på stanine 1-3. Frågan väcktes hos mig vad denna skillnad i läskompetens beror på. Läsförmågan hos elever borde inte sjunka drastiskt under sommarlovet. Troligtvis handlar det om att högre krav ställs på läsförmågan då man som elev byter stadie.

 Syftet med undersökningen är att jämföra delprovet i det nationella provet för åk 6 som behandlar läsförståelse med DLS-testet som prövar elevernas läsförståelse i åk 7. Vilka likheter och skillnader finns gällande texternas läsbarhet, typ av frågor samt vilken typ av läsförståelseprocess krävs för att besvara frågorna? Går det att urskilja ett ökat krav på läsförmåga och hur kan vi i så fall förbereda våra elever inför den läsförståelse som krävs vid en stadieövergång? Utifrån detta blir mina frågeställningar:

  • Vilka likheter/skillnader finns det i texternas läsbarhet?
  • Vilka likheter/skillnader finns det i den typ av frågor som ställs?
  • Vilka läsförståelseprocesser krävs för att besvara frågorna?

Resultatet visar att det är stora skillnader på de båda läsförståelsetesten. Dels när det gäller läsbarhet, typ av frågor som används och vilka läsförståelseprocesser som krävs för att besvara frågorna, men även när det gäller kontexten kring testerna. Dessa olikheter kan vara en tänkbar orsak till den stora resultatskillnaden på testen.

Texterna har analyserats utifrån teorier om läsbarhet, frågetyper och läsförståelseprocesser. Läsförståelse diskuteras i ett sociokulturellt, kognitivt och ett specialpedagogiskt perspektiv.

En slutsats jag drar är att varken det nationella provet för åk 6 eller DLS läsförståelsetest är i sig ett tillförlitligt utvärderingsinstrument för bedömning av elevers läsförståelse. Testresultat måste ses i kombination med andra testresultat och inte minst i kombination med den undervisande pedagogens samlade bedömning. Ett kontinuerligt diagnostiskt arbetssätt är av stor vikt för att följa elevers läs- och skrivutveckling och fånga upp elever där utvecklingen går långsamt, men ett testresultat i sig ger inte en bred bild över elevens utveckling. Det krävs flera metoder för att ge en djupare bild över elevens läs- och skrivutveckling. Undervisningen bör därför erbjuda olika sätt att visa förståelse av text på och möjliggöra ett synliggörande av olika nivåer och områden inom läsförståelse.

Länk till hela arbetet