Elsa Andersson – Masterexamen i specialpedagogik

  • ””Jag var liksom svår att hantera” – elevers upplevelse av inkludering och identitetsskapande i gymnasiesärskolan.

Det är titeln på min masteruppsats som blev klar under hösten 2016. Studien belyser hur några elever vid en gymnasiesärskola i Sverige upplever delaktighet och identitet i förhållande till att vara elev i gymnasiesärskolan. Valet av ämne och frågeställning är en följd av funderingar som har väckts under mitt yrkesverksamma liv, först som förskollärare inom barnomsorg, fritids och förskoleklass och sedan som specialpedagog på gymnasiesärskola. Frågor som rör ett inifrånperspektiv på pedagogisk verksamhet.

Mellan åren 2001 och 2013 arbetade jag som förskollärare. Under 2010 till 2013 läste jag parallellt Specialpedagogprogrammet för att kunna fortsätta att utvecklas som pedagog. Efter tre omvälvande år blev jag klar med mitt examensarbete med titeln:

”Delaktighet i förskolan- om att ta barns perspektiv”

Jag ville utforska barnens perspektiv på förskolans verksamhet och ta reda på vilka områden för delaktighet i förskolan som barnen upplevde som viktiga och även se om det fanns några skillnader mellan de olika barnens möjligheter att vara delaktiga. Jag var inspirerad av specialpedagogiska perspektiv som förordar att det är verksamheten som ska formas efter barnen och inte barnen efter verksamheten, ett inkluderande perspektiv.

När jag blev färdig specialpedagog började jag arbeta inom gymnasiesärskolan, vilket ledde till att fokus för min masteruppsats blev gymnasiesärskolans verksamhet. Då jag sedan tidigare intresserat mig för barnens perspektiv så var det nu elevernas perspektiv som jag ville fånga. Syftet med denna studie är att ta reda på särskolans roll i elevers identitetsskapande. Den övergripande frågeställningen handlar om att ta reda på om och hur elevernas identitetsskapande begränsas eller möjliggörs som en följd av deras särskoletillhörighet. De preciserade frågeställningarna är:

  • Vilka händelser eller situationer inom gymnasiesärskolan kan vara av särskild betydelse för elevers identitetsskapande?
  • På vilka sätt begränsas eller möjliggörs elevernas identitetsskapande som en följd av deras särskoletillhörighet?
  • Hur påverkar elevernas upplevelse av att vara inkluderade eller exkluderade deras identitetsutveckling?

Studiens teoretiska grund är socialkonstruktivistisk vilket innebär att identitet ses som något som är socialt konstruerat. Några teorier som används är intersektionell analys och social identitet och representationsteori. Intersektionalitet handlar om hur olika maktrelationer i samhället påverkar varandra ömsesidigt och förstärker varandra. Till exempel är personer med diagnosen utvecklingsstörning en grupp som har relativt lite makt i samhället och därför riskerar de att på olika sätt bli diskriminerade. Om samma personer samtidigt också tillhör en annan grupp som riskerar att bli diskriminerade till exempel på grund av etniskt ursprung, hudfärg eller sexuell läggning, så hamnar personen i ett ännu mer utsatt läge.

Social representationsteori handlar om hur människor skapar gemensamma föreställningar om hur andra människor är, baserat på olika kategoriseringar. Det i sin tur påverkar hur personer blir bemötta utifrån vilka föreställningar det finns om dem och de grupper som de tillhör. Bemötandet avgör vilket handlingsutrymme en person har. Det påverkar också hur individer väljer att identifiera sig med eller emot olika grupper. Handlingsutrymmet och identifikationsmöjligheterna är det som sedan ligger till grund för möjligheterna att skapa sin identitet enligt den sociala identitetsteorin.

Det empiriska materialet är insamlat via intervjuer med elever inskrivna vid ett nationellt program på gymnasiesärskolan.

Resultatet visade att det som eleverna i studien uppfattade som mest exkluderande och som därmed blev avgörande för deras möjligheter till identitetsskapande handlade om att inte ses som ”normal” och få tillhöra de ”vanliga”. Några områden som eleverna specifikt lyfte fram som avgörande var: valmöjlighet, bemötande från lärare och nivån på undervisningen. Något som i denna studie skiljde sig från tidigare studier var att eleverna i denna studie såg sin utvecklingsstörningsdiagnos som ett resultat av att de hade misslyckats i skolan och inte som något inom dem själva.

Eleverna som har deltagit i studien bidrog med enormt insiktsfulla betraktelser och tankar om gymnasiesärskolan och om hur det är att leva med en utvecklingsstörningsdiagnos. Något som förhoppningsvis kan leda till fortsatt utforskande av elevperspektiven i syfte att utveckla gymnasiesärskolans och gymnasieskolans verksamhet mot att bli mer inkluderande.

Länk till hela arbetet