Susanne Kristensen – masterexamen i specialpedagogik

2007 stod jag inför ett val, att fortsätta arbeta i en förhållandevis liten och trygg susanneskola eller i en skola med uteslutande svenska som andraspråkselever i ett socio-ekonomiskt belastad område i Malmö. Jag var ung och oerfaren men valde att utmana mig själv genom att välja det senare alternativet. Idag, tio år senare arbetar jag kvar på samma skola, nu som biträdande rektor i årskurs 7-9. Det som började med mentorsskap i åk 4-6, ledde till en förstelärartjänst, specialpedagogtjänst och hösten 2016 har jag nu tagit anställning som skolledare. Jag brinner för språkutveckling och skolutveckling och även om jag idag inte arbetar direkt mot eleven som pedagog eller specialpedagog så hoppas och tror jag att masterutbildningen i specialpedagogik och mina specialpedagogiska erfarenheter kommer eleverna, pedagogerna och verksamheten till gagn.

Efter tre års intensiva studier till specialpedagog, en fantastisk resa där jag fick möjlighet att utvecklas både professionellt och personligt, hade jag mer att ge. Jag ville bredda och fördjupa mina kunskaper inom språkutveckling och jag ville nå ut till en bredare grupp av pedagoger. Jag ville kunna bidra till den ökade förståelsen att alla pedagoger på olika sätt ansvarar för elevers språkutveckling, vilket ledde till att jag sökte mig till masterprogrammet inom specialpedagogik.

Det kommunikationsstödjande klassrummet. En etnografisk studie med fokus på miljö, möjligheter och interaktion.

Mitt valda ämnesområde utgår från uppfattningen om att det emellanåt kan vara svårt för pedagoger att anamma och förstå vikten av en god språkundervisning som genomsyrar all undervisning. Ofta har jag saknat gemensamma synsätt och strukturerade samtal kring bearbetning av text där pedagogerna drar nytta av att tala samma språk. Jag har sällan mött ett gemensamt förhållningssätt kring betydelsen av språkundervisning i alla ämnen. Detta har fått mig att intressera mig för vilka språkutvecklande arbetssätt som finns att tillgå, vilka hinder som pedagogerna möter, samt hur ett gemensamt förhållningssätt kring ”språktänk” skulle kunna ta form.

Syftet med min studie är att ur ett sociokulturellt perspektiv studera och bidra med kunskap om vilka språkutvecklande arbetssätt som finns inom en skola. Utifrån ett specialpedagogiskt och kvalitetsutvecklande perspektiv är också syftet att undersöka hur åtta pedagoger i olika stadier och klasser inom samma verksamhet arbetar språkstimulerande. Studien genomfördes i en skola där 98 procent av eleverna på skolan talar svenska som andraspråk. Åtta pedagoger observerades varav sex pedagoger tillhör tre olika stadier i grundskolan och två pedagoger arbetar i förskoleklasser. Syftet var inte att utvärdera den enskilda pedagogens undervisning utan i stället att skapa en bild av språkutvecklande arbete i olika stadier som finns i en och samma skola. Studiens perspektiv utgår från pedagogens undervisning, exempelvis interaktion, metodik samt den miljö och kontext som undervisningen sker i. Även om skolan på flera olika sätt säkert kan vara representativ för flera grundskoleverksamheter runt om i landet är studiens resultat inte generaliserbara, men kan förhoppningsvis inspirera andra skolor att utföra liknande observationer i sina utvecklingsarbeten.

I min masteruppsats utgår jag från Julie Dockrell´s studie, där hon sammanställer 62 artiklar som visar vad som gynnar elevers språkutveckling. Dessa kategoriserar hon i tre olika dimensioner; språkinlärningsmiljö, språkinlärningsmöjligheter och språkinlärningsinteraktion. Utifrån sammanställningen skapades därefter ett observationsschema med aktiviteter inom varje dimension. Detta schema har jag använt som underlag i samband med observationerna.

Resultatet visar att förskoleklass får högst kvot vad gäller språkinlärningsmiljö och att det sjunker ju äldre eleverna blir. Trots detta uppfattas miljön något rörig i förskoleklass och behöver struktureras och tydliggöras medan miljön i årkurs 9 behöver byggas upp. Årskurs 3 och årskurs 6 får högst kvot vad gäller språkinlärningsmöjligheter. Detta beror på att eleverna vid de observerade tillfällena gavs möjlighet att arbeta i mindre grupp eller par. Vad gäller språkinlärningsinteraktion får alla årskurser generellt hög kvot. Dock visar analysen att kvaliteten i interaktionen är av varierande slag vilket inte är synligt i mätningen och en brist i observationsschemat.

Till skillnad från tidigare studier erbjuder denna studie ett kvalitativt inslag som kompletterar den kvantitativa mätningen. Likaså skiljer sig denna studie genom att mätningen sker från förskoleklass upp till årskurs 9. Observationsschemat har tidigare endast använts på yngre elever vilket det ursprungligen är utformat för. Vad gäller observationsschemat rekommenderar jag att en ny version som riktar sig även mot äldre elever utformas, även om originalet kan användas på äldre elever, med viss modifikation.

Masterprogrammet och mitt valda ämnesområde inom specialpedagogiken harutmanat mig och mina egna föreställningar kring varje pedagogs ansvar för språkutveckling. Jag har fått med mig mycket konkret som kan användas ”hands on” ut i verksamheterna.

Länk till hela arbetet