Annika Ziegler Kruse- masterexamen i specialpedagogik

1999 var jag nyutexaminerad lärare i årskurs 1-7 MaNO och idrott och började IMG_4675 (2)arbeta på en grundskola. Jag förstod ganska snart att jag var tvungen att hitta olika vägar för att nå fram till eleverna. Efter tio år som lärare på olika grundskolor, i olika områden, behövde jag fler verktyg och mer kunskap för nå fram till en del barn. Kursen ”lek som specialpedagogisk metod” och specialpedagogprogrammet gav mig mer kunskap. Jag har haft förmånen att förutom att arbeta som lärare i årskurs 1-6 dessutom arbeta i förskoleklass, fritids och förskola, både som pedagog och specialpedagog, vilket har gett mig ett bredare perspektiv. Nu arbetar jag med att följa och stödja familjehemsplacerade barns skolgång, vilket har lett mig in i ämnet för min masteruppsats.

Det KAN bli bra-Det SKA bli bra. Två livsberättelser om lärande

Min erfarenhet är att det saknas kunskaper placerade barns skolgång för de aktörer (både skola och socialtjänst) som just har till uppdrag att se till att barnen lyckas i skolan. Tidigare forskning, både internationell och nationell, visar en dyster bild kring placerade barn och ungas skolgång. 2015 var det endast 55 % av placerade unga i Sverige som hade behörighet att söka nationellt gymnasieprogram efter årskurs 9, jämfört med landets alla unga där siffran var 88 %. Mina funderingar kring placerade barns skolgång landade i att jag ville lyfta barnens röster.

Studiens syfte är att med en livsvärldsfenomenologisk ansats tillvarata två familjehems-placerade ungdomars erfarenheter av sin skolgång. Ungdomarna är ett tvillingpar, 19 år gamla, en flicka och en pojke. Studien söker svar på vad som framträder som betydelsefullt om lärande och vilka erfarenheter som framkommer kring diskontinuiteter i placeringen i relation till lärande och skolans betydelse. Ungdomarna har varit mycket öppna och motiverade att dela med sig av sina berättelser.  Ett livsvärldsperspektiv används och det teoretiska perspektivet grundar sig huvudsakligen i livsvärldsteorier utvecklade av Alfred Schütz (2002). Studien visar att ett antal flyttar mellan olika familjehem påverkat ungdomarnas tidsperspektiv och minnen från tidig barndom.  De har utsatts för allvarliga missförhållanden i två av familjehemmen och berättar att skolan har haft en viktig roll för lärande, tillhörighet och trygghet, trots skolbyten. Båda två anser dock att personal på skolan har brustit i sin anmälningsplikt, då missförhållandena i hemmen varit påtagliga. Stödet av varandra, vänner och de rutiner och den struktur som finns i skolan har tillfört trygghet i deras vardag. Att ha en meningsskapande relationen till någon annan framstår som bärande för lärande samt bidrar till ökad trygghet och tillhörighetskänsla. De båda ungdomarna visar en tydlig målmedvetenhet och värderar utbildning högt, som en faktor för ett bra liv. De upplever att de har fått ta hand om sig själva genom sin uppväxt och att socialtjänsten brustit i både tillsyn och stöd. Studien visar att livsvärldsteorier kan tillföra alternativa perspektiv på lärande. I studien används särskilt Schütz begrepp främlingskap för att förstå lärande i samband med uppbrott i livsvärlden. Skolan har möjligheter att vara en stabil plats i ett annars osäkert liv. Skolans kultur, strukturer och rutiner kan sannolikt kännas igen på en annan skola, vilket kan underlätta känslan av tillhörighet och ett lärande kan återupptas snabbare.   Det är möjligt att en del lärdomar i tidig skolgång har gjort att ungdomarna klarat sin skolgång lättare och bättre eftersom dessa strategier har kunnat överföras trots skolbyten. Sammanfattningsvis kom studien främst att handla om lärande ur ett vidgat perspektiv- Lära för livet.

Länk till hela arbetet