Kunskap för förändring

När en forskare tillfrågas om sin motivation och sitt val att bli forskare återkommer ofta två saker. För det första själva nyfikenheten; att inte nöja sig med tidigare förklaringar och svar utan söka bortom dessa. Detta är den akademiska forskningens urkraft. Kunskap för kunskapens egen skull. Oavsett om det passar in i samtidens synsätt och ordningar.

Den andra drivkraften är kunskap för förändring. Vi som forskare vill göra gott, göra skillnad, vara en del i ett större samhällsbygge. Detta kan ta sig många olika uttryck.

I ett expansivt och strävande lärosäte som Malmö blivande universitet måste dessa forskningens grundläggande drivkrafter ges utrymme och vårdas väl, både av oss som enskilda forskare men också kollegialt. Som ”vicerektor för samhällsutmaningar” får jag givetvis ofta frågan vilka slags utmaningar det rör sig om. I vår korta historia brukar vi ju lyfta fram samhällsrelevanta frågor som förknippas med mångfald, kreativitet och samhällsengagemang. I vår målbild anges att vi skall identifiera och definiera viktiga och framtida samhällsutmaningar.

Det är i detta perspektiv som en ny lärosätesgemensam seminarieserie planeras till hösten och kommande år. Seminarieserien ”Knowledge for Change” vill lyfta fram våra centrala utmaningar genom att bjuda in internationellt framstående forskare och skapa uppmärksamhet och debatt, såväl inom lärosätet som utåt mot samhället.

Notera gärna redan nu torsdagen den 14 september på eftermiddagen (16-18). Då inleds denna serie med en keynote av professor John A. Douglass, Univ. of California Berkeley, utifrån hans uppmärksammade bok ”The New Flagship University – Changing Paradigm from Global Ranking to National Relevancy (Palgrave Macmillan 2016).

Fokus denna gång är alltså på universiteten själva. Hur skall vi se på den excellensdrivna jakt på konkurrens och status inom högre utbildning och forskning som så dominerat under senare år?

Kommande seminarier kommer sedan att anknyta till många av de forskningsfält som brukar förknippas med oss; migration, urbanitet, demokrati, jämlik hälsa etc. Planering pågår för fullt, men det kan finnas utrymme för ytterligare idéer och förslag på kommande seminarier (maila i så fall mig och projektledaren Karolina Rosenqvist)!

Jag är övertygad om att när vi nu tar steget till att bli ett fullvärdigt universitet så behövs det många utmanande intellektuella samtal över våra traditionella ämnesgränser – välkomna att delta!

Tapio Salonen
Vicerektor för samhällsutmaningar

Nytt universitet ger möjlighet till ny kollegialitet

I januari omvandlas Malmö högskola till universitet. Jag funderar mycket på hur vi på bästa sätt ska ta vara på den kunskap som finns vid vårt lärosäte. Vi har så många kunniga medarbetare och studenter och all kunskap kommer att behövas om vi ska uppnå våra högt ställda mål som universitet. Ett sätt att ta vara på kunskapen är att öka kollegialiteten och den kollegiala granskningen av våra kurser, program, vetenskapliga texter, forskningsplaner och ansökningar av olika slag. Vi behöver även dela kunskap med andra utanför vårt lärosäte och ta oss tid att granska andras utbildningar, ansökningar och vetenskapliga texter.  

Vi behöver samtidigt ta vara på alla medarbetares och studenters kunskaper och perspektiv men även våra externa samarbetspartners kunskaper och perspektiv.

Kollegialitet handlar egentligen om att ta vara på vår kunskap som är baserad på vetenskap och beprövad erfarenhet och att använda den för att kritiskt granska det vi gör inom utbildning och forskning men även inför viktiga beslut som har bäring på kvaliteten i vår utbildning och forskning. Även vårt ledarskap och våra pedagogiska metoder ska vila på vetenskaplig grund.

Det diskuteras mycket om universitetens styrning i relation till linjestyrning eller kollegial styrning. Jag är ganska övertygad om att Malmö högskola har en unik möjlighet att hitta en bra form för styrning när vi snart omvandlas till universitet. Det är viktigt att våra akademiska chefer utses i en kollegial process och utövar ett akademiskt och inkluderande ledarskap vilket innebär att de behöver ett bra administrativt stöd för att få utrymme för sin egen undervisning och forskning och för att fokusera på de akademiska frågorna. Vi behöver olika slags kollegiala organ och grupperingar där medarbetare utses utifrån sin sakkunskap. Ett gott exempel är den arbetsgrupp som under våren har arbetat tillsammans med rektor och prorektor för att ta fram ett förslag till en universitetsgemensam strategisk plan. I gruppen ingår lärarrepresentanter från de flesta av våra vetenskapsområden. Ett fantastiskt tillfälle att, genom en gemensam uppgift, ta vara på våra kunskaper och perspektiv och skapa en gemensam insikt om vilken rikedom av kunskaper vi har på vårt lärosäte. Det finns andra goda exempel som till exempel Hörandeförsamlingen som fungerade på ett ypperligt sätt när en ny rektor och prorektor skulle utses. Allas samlade kunskaper och kritiska förhållningssätt användes för att ta ställning i en för högskolan viktig framtidsfråga.

Jag vill också passa på att nämna högskolans processarbete som ett gott exempel på hur medarbetares och studenters kunskap och erfarenheter kan användas på ett bra sätt för att skapa kvalitet i vår utbildning och forskning. Tack vare processkartläggningen ”Att planera, budgetera och följa upp”, som huvudsakligen baserades på intervjuer med prefekter, fattade högskolestyrelsen beslut (december 2016) om att upphäva högskolans nuvarande styrmodell i samband med att vi blir universitet 2018. I den nya processen ges institutionerna möjlighet att göra mer långsiktiga verksamhetsplaner och hinna med kollegiala diskussioner om strategiskt viktiga framtidsfrågor.

Den nya styrmodellen som är mindre toppstyrd kommer även att innebära att vi behöver tydliggöra fakultetsstyrelsernas roll och mandat. En ny arbetsordning behöver sjösättas från årsskiftet så det är mycket att tänka på nu som rektor. Våra dekaner som är utsedda enligt en ny mer kollegial process kommer att ha en viktig roll i de universitetsgemensamma strategiska frågorna men naturligtvis även i de strategiskt viktiga akademiska frågorna vid sin fakultet. Kanske bör dekanerna vara ordförande i fakultetsstyrelserna om de ska fungera som kollegiala organ med ett utökat mandat? Det här är frågor som vi behöver diskutera under de kommande veckorna och kanske behöver vi få tid att fundera i lugn och ro över sommaren.

Just nu har jag tre olika böcker på mitt nattduksbord som handlar om kollegialitet och akademiska värden Min man tycker att jag ”smygjobbar” och jag försöker övertyga honom om att det är fantastiskt intressanta böcker, vilket verkligen stämmer. Så mitt lästips inför sommaren och hängmattan blir nog ”Kollegialitet: en modern styrform”, ”Kollegialitet i koncentrat” och ”Akademiska värden visar vägen” till alla er som är intresserade av modernt ledarskap på högre lärosäten.

Kerstin Tham
Rektor Malmö högskola