Lärosätenas relevans och nonsensforskning

Det akademiska året har startat intensivt, kanske mer än vanligt hos oss med tanke på alla förberedelser inför universitetsblivandet. Det är två saker jag vill lyfta fram från de senaste dagarna som både belyser utmanande frågor om vilket lärosäte vi är och vart vi är på väg. Vad skall vi bli för slags universitet?

I veckan hade vi premiär av seminarieserien Knowledge for Change som kommer att lyfta olika angelägna utmaningar för vår fortsatta utveckling. Först ut var professor John A. Douglass från Berkeley som i sina uppmärksammade publiceringar utmanar traditionella föreställningar om universitetsranking och akademisk excellens och lyfter i stället fram lärosätenas samhällsrelevans

En av behållningarna med hans intressanta föreläsning var att betoningen på lärosätens samhällsrelevans inte är någon specifik uppgift utöver utbildning och forskning utan borde vara djupt integrerad i all högre utbildning och forskning. Problemet är att i spåren av förhöjt fokus på mätbara kriterier för uppföljning och värdering av akademisk verksamhet (läs: antal publiceringar, ansökningar etc.) har frågor om ett lärosätets samhällsrelevans hamnat i skymundan. Det var uppfriskande att lyssna till Douglass plädering för såväl internt kollegialt ansvarstagande som värdet av ett brett samhälleligt engagemang på alla nivåer inom akademin.

Frågor om forskningens samhällsrelevans diskuterade jag också i ett samtal i kommande sändning av Filosofiska rummet. Då diskuterade vi utifrån det provocerande begreppet ”nonsensforskning” utifrån en nyutkommen bok (Return to Meaning) av bl.a. Lundakollegorna Mats Alvesson och Roland Paulsen. Deras tes är att samhällsvetenskapen har till följd av senare års expansion tunnats ut och mycket av det som produceras har ringa eller intet kunskapsmässigt värde. Samtalet som kan avlyssnas kommande vecka uppfattade jag som givande även om jag har svårt för deras elitistiska slutsatser. De riskerar att slänga ut barnet med badvattnet genom att hävda att alternativet skulle vara en återgång till en ordning där samhällsvetenskaplig forskning koncentreras till ett fåtal forskningsintensiva lärosäten. Däremot har de avgjort en uppfordrande poäng i nödvändigheten av att ställa kritiska frågor om de bakomliggande drivkrafter och motiv vi har som samhällsforskare. Dessa måste vi alla ta ansvar för och kommunicera öppet såväl internt i kollegiala sammanhang som i utbytet med det omgivande samhället.

Tapio Salonen, vicerektor för samhällsutmaningar

Utmaningsbaserat lärande – Att kunskapa i en föränderlig värld

Presidenten för Massachusetts Institute of Technology, Leo Rafael Reif, lyfte i början på året vikten av att det behövs mer forskning om hur vi lär för att förstå hur vi ska undervisa – ‘If we don’t know how we learn, how on earth do we know how to teach?’ Malmö högskola har sedan starten haft studenten och studentens lärande i centrum och aktivt arbetat för att åstadkomma ett mer problemorienterat än ett disciplinorienterat förhållningssätt till lärande för starkt samhällsengagemang. Exempel på studentcenterade pedagogiska metoder som används i många av våra utbildningar är problembaserat lärande, erfarenhetsbaserat lärande, inquiry based learning, interprofessionellt lärande och entreprenöriellt lärande. Gemensamt för dessa metoder är att lärandet initieras av nyfikenhet att förstå relevanta utmaningar, bygger på kollaborativa arbetsformer, att lärprocessen är snarlik forskningsprocessen och lärandet i sig är av lika vikt som att lära hur man lär.

När dessa former för lärande förenas med samverkansinslag i utbildning med målet att studenterna ska kunna uppvisa handlingskompetens och förmåga och vilja att anta samhällsutmaningar kan vi tala om utmaningsbaserat lärande (UBL). I utmaningsbaserat lärande blir både studenten och läraren partners i en samskapande lärprocess med fokus på reflektion av såväl kritiskt tänkande som kritiskt görande.

Under året har ett högskoleövergripande nätverk bestående av drygt 40 lärare etablerats med gemensamt intresse att utveckla och beforska utmaningsbaserat lärande. Det finns flera goda exempel på hur utmaningsbaserat lärande ger studenter gränsöverskridande handlingsberedskap och förmåga att agera för förbättring men vi behöver förstå mer om lärandet i denna form.

Som ett led i Malmö högskolas satsning på utveckling av och kunskap och forskning om utmaningsbaserat lärande kommer inom kort en utlysning av stöd till att under våren 2018 kunna genomföra större externa projektansökningar för forskning om utmaningsbaserat lärande. Forskning som kommer att ge oss en möjlighet att lära både om och med våra studenter och tydliggöra forskningsintegrerad utbildning.

För som sagt – om vi inte vet hur våra studenter lär, hur ska vi då veta hur vi ska lära ut och utveckla utbildningskvalitén?

Jag är nyfiken på att få höra hur du ser på begreppet utmaningsbaserat lärande i högre utbildning – skriv gärna en kommentar!

Cecilia Christersson
Vicerektor