Tapio Salonen: Äntligen har debatten om resursfördelningen av forskningen tagit fart

Tapio SalonenBra att debatten kommit igång gällande hur forskningsanslagen till Sveriges lärosäten ska fördelas. Jag hoppas att den kan skärpa förslagen i styr- och resursutredningen som ska ligga till grund för framtida riksdagsbeslut. Forskningsanslagen direkt till lärosätena måste höjas och i synnerhet till oss nykomlingar som universitet.
I en debattartikel, DN 11 maj 2019, går Patrik Hall, professor Malmö universitet, tillsammans med Ulf Sandström, en av landets ledande forskare inom bibliometri, till frontalangrepp på den rådande svenska statliga fördelningen mellan direkta anslag till lärosätena, basanslag, och riktade anslag via forskningsråden. De föreslår helt enkelt att forskningsråden läggs ner och att medlen går direkt till lärosätena. Inlägget har redan väckt en rad reaktioner i olika repliker.

Bakgrunden till Halls/Sandströms drastiska utspel kan givetvis spåras i en långsiktig trend. Allt större andel av de statliga forskningsmedlen fördelas via forskningsråden. Det är ett sätt för framför allt nationella politiker att kunna styra och prioritera aktuella och angelägna forskningsfrågor. En SUHF-rapport förra året analyserade hur den externa finansieringen påverkar systemet och forskningskvaliteten. Rapportens resultat visade att lärosätenas sammantagna citeringar beror till mycket stor del på hur mycket forskningsintäkter som lärosätet har. Detta förklarar till cirka 98% av skillnaderna mellan lärosätena. Ju större medel ett lärosäte har desto fler citeringar.

Hall och Sandström för resonemangen vidare och konstaterar att en femtedel av forskarnas arbetstid går till att söka externa forskningsmedel. Det skapar ineffektivitet och frustration på grund av att så få ansökningar beviljas medel. Dessutom tenderar detta system att premiera de stora och etablerade lärosätena. Därtill kommer orättvisor gällande ämnesdisciplinerna där det inom utbildnings- och vårdvetenskap finns betydligt mindre medel att söka än inom teknik och medicin.

För Malmö universitets del är en reformering av fördelningen av statliga forskningsmedel av central betydelse för universitetets målsättning att nå en bättre balans mellan utbildning och forskning. När vi blev universitet för drygt ett år sedan erhöll vi knappt 100 miljoner extra till vår forskning. Detta ligger inte alls i paritet med de andra nya universiteten. Ska vi uppnå genomsnittet för forskning av statsanslaget (26 procent) som de andra nya universiteten behöver Malmö universitet tillföras ytterligare cirka 100 miljoner i forskningsmedel.
Vi har, i jämförelse med de flesta andra svenska lärosätena, varit framgångsrika att både dra in externa medel och att publicera oss med en förhållandevis blygsam forskningsram. Faktum är att Malmö universitet har högst utväxling av alla svenska lärosäten när det gäller vetenskaplig publicering i relation till andelen forskningsmedel , sid 15. Men det går knappast att hålla uppe denna nivå i längden utan ett verkligt tillskott av statliga basanslag.  

Jag välkomnar debatten om hur de statliga forskningsmedlen framöver skall fördelas. Jag hoppas att debatten kan tydliggöra och skärpa förslagen i  styr- och resursutredning,  s.k STRUTEN. Den skall ligga till grund för riksdagens beslut framöver över hur lärosätena ska styras och resurssättas . Självklart välkomnar jag att lärosätena får en större volym och rådighet att själva fördela forskningsmedel kommande år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *