Malmö universitets viktigaste frågor

Snart är det dags för Malmö högskola att omvandlas till Malmö universitet. Vad innebär då detta för vår utbildning på grundnivå och avancerad nivå?

Från rektors perspektiv är utbildningens kvalitet och forskningsanknytning en av våra allra viktigaste frågor vid Malmö universitet. Detta är ett ämne som jag har engagerat mig i under hela min akademiska karriär. Min levda erfarenhet av akademiseringsprocessen inom disciplinen arbetsterapi/aktivitetsvetenskap har bidragit till en insikt om vikten av en vetenskapligt förankrad professionsutbildning, både avseende innehåll och pedagogik.

Vad menar vi då med forskningsanknytning och hur kan den stärkas vid Malmö universitet? Integreringen mellan forskning och utbildning är en viktig förutsättning för akademisk kvalitet vilket innebär att vi inte ska separera utbildning och forskning inom ett ämnesområde.

Det är viktigt att involvera våra studenter tidigt i forskningen och detta kan vara en utmaning när vi samtidigt vill främja breddad rekrytering och breddat deltagande i högre utbildning. Cirka 70% av våra studenter kommer från studieovana miljöer och har kanske inte tidigare kommit i kontakt med forskning. Min erfarenhet är att våra mest seniora forskare, dvs docenter och professorer, bör involveras tidigt i utbildningen för att inspirera studenternas intresse för forskningen. Jag ser också att forskningsprocessen kan användas som metafor för undervisning och lärande och på så sätt knyta ihop forskning och utbildning. Studenterna uppskattar ofta doktorandernas involvering i undervisningen då de ses som förebilder för fortsatta studier på mer avancerade nivåer.

Malmö universitet vill även främja ett breddat deltagande i forskarutbildningen eftersom vi strävar efter att ha en mångfald av perspektiv i vår framtida forskning som adresserar komplexa samhällsutmaningar. Idag är det svårt för studenter som kommer från studieovana miljöer att bli antagna på forskarutbildningen. Hur kan vi då involvera studenter som har ett forskningsintresse i vår pågående forskning och främja deras fortsatta studier på mer avancerade nivåer?

Det finns mycket vi kan göra och det är redan mycket som görs. En idé är att starta en sommarforskarskola där studenter kan arbeta som assistenter i pågående forskningsprojekt under några sommarveckor för att pröva på hur det är att forska och samtidigt bidra till forskningsverksamheten. Detta kan ske tidigt i utbildningen. Vi kan göra mycket för att involvera studenter i vår pågående forskning inom ramen för studenternas examensprojekt; kanske särskilt på avancerad nivå?

Det är naturligtvis en utmaning när det gäller våra stora professionsutbildningar på grundnivå då utbildningsintensiva ämnesområden ofta har en obalans mellan forskning och utbildning. Kanske kan studenter som uppvisar ett särskilt forskningsintresse ges möjlighet att göra forskningspraktik?

Jag hoppas att vi kan fortsätta denna diskussion och lära oss av varandra. Utbildningens kvalitet är Malmö universitets viktigaste fråga och forskningsanknytningen är en viktig förutsättning för hög kvalitet!

Kerstin Tham
Rektor
Malmö högskola

P.S. Den 18 oktober ska jag tillsammans med bl.a. Mats Benner, professor i forskningspolitik, diskutera hur våra universitet kan axla framtidens utmaningar. Debatten är en del av Lunds universitets vetenskapsvecka Framtidens universitet 16-22 oktober som organiseras som en del av universitetets 350-årsjubileum D.S.

Lärosätenas relevans och nonsensforskning

Det akademiska året har startat intensivt, kanske mer än vanligt hos oss med tanke på alla förberedelser inför universitetsblivandet. Det är två saker jag vill lyfta fram från de senaste dagarna som både belyser utmanande frågor om vilket lärosäte vi är och vart vi är på väg. Vad skall vi bli för slags universitet?

I veckan hade vi premiär av seminarieserien Knowledge for Change som kommer att lyfta olika angelägna utmaningar för vår fortsatta utveckling. Först ut var professor John A. Douglass från Berkeley som i sina uppmärksammade publiceringar utmanar traditionella föreställningar om universitetsranking och akademisk excellens och lyfter i stället fram lärosätenas samhällsrelevans

En av behållningarna med hans intressanta föreläsning var att betoningen på lärosätens samhällsrelevans inte är någon specifik uppgift utöver utbildning och forskning utan borde vara djupt integrerad i all högre utbildning och forskning. Problemet är att i spåren av förhöjt fokus på mätbara kriterier för uppföljning och värdering av akademisk verksamhet (läs: antal publiceringar, ansökningar etc.) har frågor om ett lärosätets samhällsrelevans hamnat i skymundan. Det var uppfriskande att lyssna till Douglass plädering för såväl internt kollegialt ansvarstagande som värdet av ett brett samhälleligt engagemang på alla nivåer inom akademin.

Frågor om forskningens samhällsrelevans diskuterade jag också i ett samtal i kommande sändning av Filosofiska rummet. Då diskuterade vi utifrån det provocerande begreppet ”nonsensforskning” utifrån en nyutkommen bok (Return to Meaning) av bl.a. Lundakollegorna Mats Alvesson och Roland Paulsen. Deras tes är att samhällsvetenskapen har till följd av senare års expansion tunnats ut och mycket av det som produceras har ringa eller intet kunskapsmässigt värde. Samtalet som kan avlyssnas kommande vecka uppfattade jag som givande även om jag har svårt för deras elitistiska slutsatser. De riskerar att slänga ut barnet med badvattnet genom att hävda att alternativet skulle vara en återgång till en ordning där samhällsvetenskaplig forskning koncentreras till ett fåtal forskningsintensiva lärosäten. Däremot har de avgjort en uppfordrande poäng i nödvändigheten av att ställa kritiska frågor om de bakomliggande drivkrafter och motiv vi har som samhällsforskare. Dessa måste vi alla ta ansvar för och kommunicera öppet såväl internt i kollegiala sammanhang som i utbytet med det omgivande samhället.

Tapio Salonen, vicerektor för samhällsutmaningar