Upprepningen och \u00e5terkomsten \u00e4r teman som sedan urminnes tider fascinerat m\u00e4nniskan och skapat grogrund f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l eldbef\u00e4ngda riter, filosofiska seminarier som alkoholstinna kvasiexistentiella diskussioner l\u00e4ngs bardisken. Ett gemensamt drag i dessa diskussioner kan s\u00e4gas vara en viss upptagenhet vid den egna existensens natur och egenart: Vem \u00e4r jag, vem \u00e4r vi och vad g\u00f6r vi med v\u00e5ra liv, egentligen? Fr\u00e5gan upptar s\u00e5 klart oss som individer men \u00e4ven grupper som organisationer, f\u00f6retag och nationer, vars organisatoriska egenart manifesteras genom symboler som kl\u00e4der, flaggor och allehanda varum\u00e4rken. \u00a0Oavsett svaret p\u00e5 fr\u00e5gan om vi \u00e4r mer lika \u00e4n olika, s\u00e5 bef\u00e4ster vi v\u00e5r s\u00e4rskildhet genom att g\u00e5ng efter g\u00e5ng manifestera den. Som om upprepningen i sig \u00f6vertygar oss och alla andra om att kejsaren verkligen inte \u00e4r naken.<\/p>\n
I EU f\u00f6rs det tidvis diskussioner om EU:s s\u00e4rskildhet, som politisk f\u00f6reteelse, samt vad som f\u00f6renar och skiljer dess medlemsstater. Vi som \u00e4r innanf\u00f6r. Innanf\u00f6rskapet bejakar ett visst infl\u00f6de av utanf\u00f6rskap, men bara s\u00e5 pass mycket att v\u00e5r s.k. identitet och s\u00e4rart bevaras. P\u00e5 sistone tycks det som om det s\u00e4rskilda, s\u00e5v\u00e4l mellan oss medlemsstater som i f\u00f6rh\u00e5llande till v\u00e5r omv\u00e4rld har tagit st\u00f6rre plats och f\u00e5tt oss att sluta oss alltmer kring oss sj\u00e4lva. Som om EU drabbats av en kollektiv psykos, och pl\u00f6tsligt ser v\u00e4derkvarnar snarare \u00e4n fyrtorn. G\u00e5rdagens seminarium om h\u00f6gre utbildnings insatser f\u00f6r att hantera migrationskrisen, rundade jag av med en sen middag och en \u00f6l p\u00e5 en av stadens centralt bel\u00e4gna afrikanska restauranger. Passande nog var natten varm, s\u00e5 som om den ville omsluta min afrikanska soar\u00e9 med ett h\u00f6lje av tropisk fuktighet och v\u00e4rme. Maten var ok, och st\u00e4mningen magisk. Ifr\u00e5n min utpost betraktade jag m\u00e4nniskorna omkring mig. M\u00f6rkhyade blandades med vita, kostymkl\u00e4dda med jeansdraperade, och bildade liksom en v\u00e4v, v\u00e4vd av globalisering, kolonialism, diktatur och demokrati, skeenden som p\u00e5 olika s\u00e4tt definierat den plats som jag d\u00e5 befann mig p\u00e5.<\/p>\n
P\u00e5 h\u00f6rnan av gatan s\u00e5g jag en barbr\u00f6stad m\u00f6rk man med en \u00f6l i handen. Jag hade sett honom d\u00e4r tidigare, alltid \u00f6verf\u00f6rfriskad och h\u00f6gljutt sjungande. Hans bara \u00f6verkropp gungade i takt med stegen under hans f\u00f6tter. Eventuellt var gatan hans hem och hans sinne en fr\u00e4mling i hans egen kropp. F\u00f6r mitt inre h\u00f6rde jag hur hans s\u00e5ng spred sig ut \u00f6ver staden och blandades med kostym- och dressbekl\u00e4dda EU-institutionsm\u00e4nniskors samtal om utsatthet, utmaningar, EU och samh\u00e4llet. F\u00f6r mitt inre f\u00f6rest\u00e4llde jag mig hur hans f\u00f6r mig obegripliga verser f\u00f6ll ner och bildade bokst\u00e4ver p\u00e5 officiella dokument om EU:s f\u00e4rdplan fram\u00e5t. Mest troligt \u00e4r dock att han sj\u00f6ng f\u00f6r sig sj\u00e4lv och de f\u00f6rs\u00e4ljare som vid hans sida erbj\u00f6d blad och fr\u00f6n med kraft att f\u00f6ra de som ville, l\u00e5ngt bort mot en annan tid och plats. Runt denna skara s\u00e5g jag gr\u00f6na m\u00e4n med k-pistar som till f\u00f6ljd av den senaste tidens tragiska attentat, numera bevakar Bryssels gator. Jag hoppas att slutenheten och hoten upph\u00f6r, och att utvecklingen fram\u00e5t blir just s\u00e5 gemensam och positiv som Hans Roslings lek med klossar visar. Att det gemensamma och olika kan samsas. Jag t\u00e4nker \u00e5ter p\u00e5 upprepningen och \u00e5terkomstens mysterium och hummar dr\u00f6mskt f\u00f6r mitt inre: En ros \u00e4r en ros \u00e4r en ros, \u00e4r en ros \u00e4r en\u2026..<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
Upprepningen och \u00e5terkomsten \u00e4r teman som sedan urminnes tider fascinerat m\u00e4nniskan och skapat grogrund f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l eldbef\u00e4ngda riter, filosofiska seminarier som alkoholstinna kvasiexistentiella diskussioner l\u00e4ngs bardisken. Ett gemensamt drag i dessa diskussioner kan s\u00e4gas vara en viss upptagenhet vid den egna existensens natur och egenart: Vem \u00e4r jag, vem \u00e4r vi och vad g\u00f6r vi … <\/p>\n