N\u00e4r det bl\u00e5ser kalla vindar, g\u00e4ller det att h\u00e5lla h\u00e5rt i hatten. S\u00e5 uttryckte sig ofta farbror Knut under sina dagliga promenader l\u00e4ngs den sydsk\u00e5nska landsbygden. Knut var inte en man som var k\u00e4nd f\u00f6r sin vilja att f\u00f6r\u00e4ndras, utan vilade allt som oftast tryggt i sig sj\u00e4lv och vetskapen om att hans s\u00e4tt att betrakta v\u00e4rlden var r\u00e4tt och riktig. Hans \u00f6vertygelse var s\u00e5 stark att han inte drog sig f\u00f6r att i tid och otid dela med sig av sin v\u00e4rldsbild till dem han m\u00f6tte. Kritik och ifr\u00e5gas\u00e4ttande kommentarer avlivades resolut med ett, ”Ja men s\u00e5 \u00e4r det bara!” Under promenaden hem ig\u00e5r efter en tangoafton, funderade jag mycket p\u00e5 r\u00f6relse och f\u00f6r\u00e4ndring. Hur vet vi att f\u00f6r\u00e4ndringens vindar bl\u00e5ser, och hur hanterar vi d\u00e5 dessa r\u00f6relser av tid och rum? Under dagens samtal med n\u00e5gra samverkansparter, ber\u00f6rdes detta tema, som ju p\u00e5 ett s\u00e4tt utg\u00f6r k\u00e4rnan i mitt utforskande h\u00e4r i Bryssel: Hur vet vi vad som b\u00f6r g\u00f6ras i varje given situation, n\u00e4r allt tycks vara i r\u00f6relse och f\u00f6r\u00e4ndring? Hur s\u00e4tter man kursen p\u00e5 en skuta som \u00f6msom r\u00f6r sig fram\u00e5t och runt sin egen axel? Jag talar givetvis om h\u00f6gskolan, som en samh\u00e4llsakt\u00f6r, en akt\u00f6r med ambitionen att anta samh\u00e4llsutmaningen och leverera ett svar i en komplex v\u00e4rld. Jag har alltid trott p\u00e5 kunskap och moral och p\u00e5 kunskapens \u00a0m\u00f6jligheter att bidra till att skapa ett b\u00e4ttre samh\u00e4lle. Men hur vet vi vilken kunskap som kr\u00e4vs, om den i sanning skall tj\u00e4na samh\u00e4llet? Vilken b\u00f6r d\u00e5 vara agendan? \u00a0Bryssel kryllar av krafter, som p\u00e5 olika s\u00e4tt vill definiera denna agenda. en del av dem \u00e4r som Knut, som vet att det de vet \u00e4r det de vet och s\u00e5 \u00e4r det bara! Men h\u00e4r finns ocks\u00e5 de som tvivlar. Sm\u00e5sokrater som insisterar p\u00e5 motsatsen, som vet att de inte vet och att ja, s\u00e5 \u00e4r det bara! Sen finns det s\u00e4kert en hel del karakt\u00e4rer mittemellan dessa arketyper. I mitt arbete att f\u00f6rs\u00f6ka fr\u00e4mja innovation av olika slag, konfronteras jag st\u00e4ndigt med dessa arkekarakt\u00e4rer. \u00c5 ena sidan tvivlets bevarande r\u00f6ster, de icke f\u00f6r\u00e4ndringsben\u00e4gna gr\u00e5 eminenserna . \u00a0\u00c5 andra sidan de som verkligen s\u00e4ger sig veta, och vars kunskap med tydlig och n\u00e4rmast messiansk klarhet sprids via k\u00e4cka fl\u00f6desdiagram och modeller ornamenterade med f\u00e4rgglada bilder och begrepp. I mitten st\u00e5r jag, f\u00f6rvirrad, men med en tilltro till kunskapens m\u00f6jligheter. Att vi tillsammans kan enas om att vi vet OCH \u00a0intet vet, SAMTIDIGT, och att vi p\u00e5 denna grund \u00e4r villiga att ta ett stag fram\u00e5t, TILLSAMMANS. Som en kollektiv tango d\u00e4r alla f\u00f6r och alla f\u00f6ljer. Bryssel och EU kan faktiskt i sina b\u00e4sta stunder ses som denna danslokal. \u00c4ven om det \u00e4r styrt av formella regler och institutioner, s\u00e5 befolkas dessa av en m\u00e4ngd m\u00e4nniskor, med olika typer av kunskap och \u00f6vertygelser och som vill n\u00e5got. Som vet att det inte \u00e4r l\u00e4tt, men som ser alternativet som oattraktivt. Som vill dansa och bjuder upp till dans. Ibland st\u00e5r paret bara stilla, i en till synes evig kamp mellan blicken som s\u00e4ger g\u00e5 och \u00f6gat som manar till stillhet. S\u00e5klart h\u00e4nder det \u00e4ven att den som f\u00f6r, trampar och k\u00f6r \u00f6ver den som f\u00f6ljer.\u00a0 Men i de b\u00e4sta stunder s\u00e5 r\u00f6r sig paret fram\u00e5t i en vacker dans. Som tv\u00e5 lysande sj\u00e4lar vars innersta v\u00e4sen tycks viska: Det jag vet det vet jag, men please let\u00b4s \u00a0just keep on dancing!<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
N\u00e4r det bl\u00e5ser kalla vindar, g\u00e4ller det att h\u00e5lla h\u00e5rt i hatten. S\u00e5 uttryckte sig ofta farbror Knut under sina dagliga promenader l\u00e4ngs den sydsk\u00e5nska landsbygden. Knut var inte en man som var k\u00e4nd f\u00f6r sin vilja att f\u00f6r\u00e4ndras, utan vilade allt som oftast tryggt i sig sj\u00e4lv och vetskapen om att hans s\u00e4tt att … <\/p>\n