”H\u00f6r jag hemma h\u00e4r”? Fr\u00e5gan ekade i mitt inre medans jag betraktade en f\u00e4rgglad affisch fr\u00e5n EU, som med texten ”Come and be part of it”, pockade p\u00e5 f\u00f6rbipasserande resen\u00e4rers uppm\u00e4rksamhet. Jag var p\u00e5 v\u00e4g mot Region Sk\u00e5nes Brysselkontor, f\u00f6r att utifr\u00e5n denna utpost, l\u00e4ra mig mer om h\u00f6gskolans Brysselsamverkan. Come and be part of it, jovars, men vad var det som var det, just ”it”? S\u00e5klart var det Europa som avs\u00e5gs, men vems Europa? \u00c4r det ett Europa som vi p\u00e5 Malm\u00f6 h\u00f6gskola \u00e4r med och skapar och formar? \u00a0Mottot ”Haur du sitt Malmoe s\u00e5 haur du sitt varden” i kombination med h\u00f6gskolans betoning p\u00e5 begrepp som samh\u00e4lsutmaningar och social innovation, antyder att s\u00e5 borde vara fallet: Allt finns b\u00e5de h\u00e4r och d\u00e4r och vi som h\u00f6gskola \u00e4r med i matchen. Men jag som m\u00e4nniska? En st\u00e4ndigt tvivlande, \u00a0svensk-dansk, metrosexuell varelse med sj\u00e4lslig affinitet f\u00f6r tango och Argentina, var jag en del av detta? Resan hade redan b\u00f6rjat och jag fortsatte med best\u00e4mda steg min v\u00e4g in mot Bryssel centrum, f\u00f6r att p\u00e5f\u00f6ljande dag, p\u00e5b\u00f6rja mitt s\u00f6kande.<\/p>\n
Etapp 1: Jag har nu i tv\u00e5 arbetsdagar och tv\u00e5 vilodagar, befunnit mig i Bryssel. Jag har mottagits v\u00e4l av min v\u00e4rdorganisation Region Sk\u00e5ne, f\u00f6rs\u00f6kt f\u00e5 ig\u00e5ng denna blogg, och haft diverse m\u00f6ten med bl.a. Malm\u00f6 stad, Vinnova och Region Sydjylland. Samtalen har kretsat kring fr\u00e5gan om hur dessa organisationer verkar i Bryssel samt hur de samverkar med akademin. Ledig tid har \u00e4gnats \u00e5t att finna min plats och en vardag med rutiner h\u00e4r i Bryssel. I samtal med de praktikanter som liksom jag nyligen anl\u00e4nt ner hit blev paradoxen tydlig: Vi \u00e5ker bort f\u00f6r att finna oss sj\u00e4lva, f\u00f6r att \u00a0bryta med rutiner, men s\u00f6ker likv\u00e4l omedelbart att p\u00e5 n\u00e5got vis \u00e5terskapa \u00a0de rutiner vi har hemma, och som kanske just f\u00f6r att de \u00e4r rutiner, \u00e4r del av v\u00e5r identitet, av dem vi \u00e4r eller har blivit. \u00a0S\u00e5lunda betraktade erbjuder potentiellt d\u00e5 resandet en m\u00f6jlighet att utveckla och f\u00f6r\u00e4ndra vanor och tankes\u00e4tt som f\u00f6rlorat sin funktionalitet \u00a0och inte l\u00e4ngre fungerar optimalt. Livet kallar p\u00e5 en f\u00f6r\u00e4ndring och resandet erbjuder ett m\u00f6jligt svar. Eller s\u00e5 kommer man bara hem med en h\u00e4rligt bekr\u00e4ftande k\u00e4nsla av att borta \u00e4r bra men hemma \u00e4r b\u00e4st och med insikten att v\u00e4ldigt lite \u00e4r nytt under solen och att det f\u00f6rvirrade tillst\u00e5nd man s\u00f6kte undfly inte \u00e4r \u00f6verg\u00e5ende, utan kroniskt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
”H\u00f6r jag hemma h\u00e4r”? Fr\u00e5gan ekade i mitt inre medans jag betraktade en f\u00e4rgglad affisch fr\u00e5n EU, som med texten ”Come and be part of it”, pockade p\u00e5 f\u00f6rbipasserande resen\u00e4rers uppm\u00e4rksamhet. Jag var p\u00e5 v\u00e4g mot Region Sk\u00e5nes Brysselkontor, f\u00f6r att utifr\u00e5n denna utpost, l\u00e4ra mig mer om h\u00f6gskolans Brysselsamverkan. Come and be part of … <\/p>\n